Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘scarf’

Kollat och kommenterat den 8 oktober 2013

Ett omvärldsspanande inlägg.


Efter förmiddagens övningar,
som bland annat omfattade ett marknadsbesök, blev jag inspirerad till lite vidare utflykter och ny luft. Eftermiddagens promenad och friska luft räckte inte till för att sanera min kropp från all vidrig cigarrettrök som omgav mig idag. Måste folk röka i folkvimmel??? Det inte bara luktar illa, det ser otroligt dumt ut att stoppa den icke rykande änden av en vit pinne i käften. Men värst av allt är att det är jäkligt ojuste att spy ur sig röken från sagda pinne till sin omgivning. En del av oss mår verkligen inte bra av det.

Nu har jag gett luft åt en åsikt som jag vet att somliga ifrågasätter. Det skiter jag i. Dags att kolla vad som luftas i media i cyberspace!

 

tand

Tandborstning på sex sekunder är numera inte bara möjligt för dem med endast en tand.

Borsta tänderna på sex sekunder. Tandborstning är ju inte bara nåt som rökare behöver ägna sig åt – det gör vi ju alla som har tänder. Företaget Blizzident har uppfunnit en tandborste som gör att man kan borsta tänderna på sex sekunder blankt. Två minuter är annars vad tandläkare rekommenderar. Men nu var inte huvudtanken med den nya tandborsten snabbhet, utan snarare att varje tandborste är individuellt utformad – vilket ju ger bästa möjliga borstning. Totalt gör 400 strån tänderna rena medan den som använder borsten bara biter ihop. Känns lite sci-fi, men, men… Det tyckte jag om uppladdningsbara tandborstar också först. Nu skulle jag inte kunna tänka mig att borsta tänderna på annat sätt. Spännande, med andra ord, enligt min åsikt!


Taubes arvingar kräver en halv miljon från Birka Cruises.
Ja, vi har sett en reklamfilm där en äldre herre i hatt och scarf sjunger med vibrato om en skaldjurspaté. Det är inte Evert Taube. Evert Taube är död. Bertil, 77, lever, däremot. Och till skillnad från Evert Taube kan Bertil sjunga. Maj gadd, säger jag bara! Snacka om näriga Taubearvingar!!!

 

Chokladkaviarkulor

Choklad – du får inte dö!

Experter har satt datum för chokladens död. NEJ! Det får inte ske! Men det sägs att chokladens dagar är räknade. Den 2 oktober 2020 ska den dö. Det är brist på choklad. Skälen är flera: det är mer lönsamt med gummi (!), torka i Västafrika och ökat tryck på mörk choklad som innehåller mer kakao. Själv tycker jag att kakao borde vara mer lukrativt än gummi (det senare går ju inte att äta). Mörk choklad är dessutom äckligt. Igen: lagom är bäst! Branschföreträdare ger emellertid lugnande besked – tack och lov!


Broinvigning.
I morgon invigs en bro. En bro över vattnet i Metropolen Byhålan. Det blir Uffe och Beppe, barnkör, bropromenad, ballongsläpp, bugg, tipspromenad med mera samt besök av prominenta gäster från Trafikverket. Landshövdingen kommer dit, jaa, till och med Hans Majestät Konungen! Wish I were there…

 

Gurka

Gurkan blev tjuvens fall.

Tjuv tuggade på gurka och åkte dit. Det var inte första gången en 22-åring gjorde inbrott. Men det var första gången hans aptit på gurka gjorde så han åkte dit! Mannen tog helt enkelt en rejäl tugga av en ekologiskt odlad gurka i ett växthus i vilket han gjorde inbrott. Eftersom han inte åt upp gurkan fanns hans DNA kvar. Och ja, han var rätt packad…


35 år och för gammal för jobbet.
Häromdan läste jag en märklig text, författad av en rekryteringskonsult. Den handlade om att vi arbetssökande inte ska vara så fixerade vid vår ålder, för åldern spelar nämligen ingen roll. Skitsnack, tycker jag som har sett flera exempel på det. Senast alldeles nyss läste jag om en 35-årig kvinna som ansågs för gammal – av ett bemanningsföretag (!) som skötte rekryteringen av montör till Volvo. Fallet går förstås vidare till AD.

 

Därför ska du behålla anställda du inte tycker om. Så pass… Intressant… Nån du som chef irriterar dig på kan faktiskt vara en tillgång för firman. Företag behöver nämligen människor som vågar säga emot. Och dessutom… som chef ska man inte vara kompis med sina medarbetare. Tycker jag, dårå, och hoppas att somliga läser artikeln.

 

En svensk tiger på indiska

Roy tiger still och förlitar sig på tig… Siegfried.

Siegfried och Roy – så lever Roy idag. Minns du Siegfried och Roy och deras tigrar? En av tigrarna slog sina käftar runt Roy, men mirakulöst nog överlevde han. Fast han erkänner att han är lite skadad. Och enligt Expressen förlitar han sig till stor del idag på sin vapendragare (sic!) Siegfried, 74…


Livet är kort. 

Read Full Post »

Min mamma letar ständigt efter saker. Är det inte svarta askar, nycklar, handväskan eller viktiga papper, så är det scarves, durkslag, väskor eller jumprar. För att ta några exempel. Jag tror INTE det har med åldern att göra eller så, utan det faktum att det är så många som har ”hjälpt” lilla mamma att packa upp kläder och saker och stoppa in i skåp, lådor, garderober och liknande i samband med flytten. Att se mamma dubbelvikt och rivande i dessa skåp, lådor, garderober med mera har numera blivit en naturlig bild i vardagen.


Här letar mamma efter nåt.

                                                                                                                                                         Ovan nämnda durkslag hittades häromdan INTE och det ställde till lite problem eftersom vi ville skölja och rensa jordgubbar. Därför fick jag i uppdrag att inhandla ett nytt. Jag genomförde uppdraget och vi fick våra jordgubbar sköljda. Noteras bör, att jag SENARE på kvällen hittade det GAMLA durkslaget. Jag hade en minnesbild av vilka andra prylar det stod ihop med och HEPP! så hittade jag det! Därför har min mor numera TVÅ durkslag. Noteras bör att hon ALDRIG lagar mat längre… Men det kan ju vara bra att ha… Två durkslag, menar jag. Man kan ju använda ett som solhatt, kanske..?

IBLAND handlar det emellertid om att lilla mamma har lagt nånting

på ett bra ställe

Då hittas ofta saken aldrig mer – eller möjligen åtskilliga år senare. Dessvärre har jag insett att detta är ett drag jag har ärvt. Jag går ibland och lägger saker jag är extra rädd om på just bra ställen. Sen när jag ska plocka fram sakerna, tja, då minns jag inte var jag har lagt dem…

Nu har vi varit och handlat och det blir allt mer kvavt ute. Jag har rensat och sköljt jordgubbarna vi köpte – i mammas nya durkslag – så det doftar jordgubbar om mina fingrar och tangentbordet som de dansar på. Vi tänkte äta var sin skål ”gubbar” innan mamma går till frissan. Och under tiden hon är där ska jag ringa favorit-faster E, som ju var sjuk sist jag var i krokarna.


Det finns väl inget godare än jordgubbar under sommaren, eller?

                                                                                                                                               Pratade lite med min kära Fästmö igår kväll medan mamma såg fotboll. Hon är bjuden till Slottet i afton tillsammans med barn, syskon och syskonbarn – en riktig familjemiddag ska det bli. Det hade varit kul att vara med och få träffa hela bandet* och särskilt brorkonen fra Norge, som jag aldrig har träffat men som sägs vara supertrevlig fast ha en svårtydd dialekt. Emellertid har Elias tränat på att snakke norsk igår så damen i fråga får säkert en alldeles utmärkt belevad och trevlig bordskavaljer i plutten! Skönt för Anna också att få sätta sig till dukat bord.

Förhoppningsvis har Frida och hennes pappa landat i London vid det här laget! Å vad jag var avundsjuk på deras resa!!! Men jag hoppas givetvis att de får det jättekul! Jag messade Frida igår kväll och svar kom vid halv ett-tiden. Gissar att hon var lagom mör i morse när de skulle upp tidigt för att åka till Arlanda… Frida tycker nämligen mycket om att sova – på dagtid.

Nu ska jag kolla om det inte har blivit dags för de där jordgubbarna… Mamma packar och har belamrat hela TV-rummet med kläder. Gissar att vi äter på ballen**.

                                                                                                                                                           *hela bandet består av Annas syster och bror samt deras respektive. Annas syster har dessutom sju barn, de äldsta har också respektive, samt två barnbarn. Anna själv har ”bara” fyra barn, fast ett är ju i London nu. Så nog blir det packat på slottsträdgården, alltid…
**ballen = balkongen

Read Full Post »

Att från en dag till en annan gå från röd till död blev en chock för E. Och då ska du veta att han ändå anade detta. E var nämligen en av dessa människor som ofta hade föraningar om händelser. Men som människor väl är mest, blundade E ibland för budskapet han såg för sin inre blick. Han ville inte se. Han vände sig bort när bilderna kom. Bruset blev för stort vissa dagar. Tyvärr undkom han inte sitt öde – som bekant.

E var känd för sin otroliga intuition. Den var nästan besvärande för honom, emellertid och han såg den inte alltid som en gåva. Detta gällde även de föraningar han fick och de bilder från långt tillbaka i tiden som passerade vissa dagar. Det var bland annat på grund av dessa bilder han visste att hans kontor låg på en plats där mycket blod flutit.

Och så var det damen i solglasögon och med sin vita och svarta scarf knuten om huvudet. Hon som passerade utanför hans fönster – när det var svårigheter på gång för E. Första gången reagerade han knappt. Den andra gången han såg henne gjorde han emellertid det, eftersom han insåg att hon var så otroligt lik en person, en ny bekantskap, som några år tidigare dött hastigt i långt framskriden cancer. Kvinnan, som bjudit E till sina föräldrars sommarställe. Som pratade om sina söner och sin ex-man. Som var ganska ensam, men som inte låtit sig nedslås utan skaffat sig nya sysselsättningar i livet efter pensioneringen.

Det var hon! Det var helt klart hon som visade sig för E! När han förstod det välkomnade han henne – men bara henne! – de gånger hon passerade – just för att han visste att hon ville förvarna honom, göra honom beredd på att något svårt var på väg att inträffa. Utom den där sista gången. Då FLÖG hon nämligen förbi hans fönster. Sex gånger passerade hon. Och han vände sig bort för han insåg att det var slutet.

Read Full Post »

Efter uträttat stadsärende for Fästmön och jag ut till Förorten. Jag inhandlade lite middag till oss på ICA Solen samt lite smaskens till eftermiddagskaffet. Det visade sig nämligen att inte bara vi var på väg ut till Slaktar-Pojken utan även Jerry och Elias. Och då behövs det såväl kaffe som nåt gott att tugga på!

Johan hade förflyttat sig från sin dator till vardagsrummet där han satt och spelade TV-spel i stället… Så inte blev det mycket paus i spelandet… Datorn är fortfarande inte urblåst eftersom han inte hittar sina systemskivor, men det kanske går att få tag i skivor på annat sätt.

Jerry och Elias var ute på promenad och skulle hämta nån bok eller nåt till Elias 😉

Mamma ringde precis när vi skulle fika. Det visade sig att flyttfirman redan hade varit förbi mitt på dagen med lådor till henne – och det var väl inte riktigt tanken. De skulle FÖRST ringa henne för att bestämma packningsdag, sen kolla hur många lådor hon ville ha och slutligen komma överens om när de skulle komma med lådorna. Men ibland är det som det är med internkommunikationen inom ett företag… I vart fall lät mamma nöjd med att få datum bestämt. Vi diskuterade packdag och det lutar åt fredag. Detta innebär att jag kanske åker ner onsdag eller torsdag veckan innan flytten och att jag kanske stannar nån vecka efter flytten också.


Vi får hoppas att det inte blir ett sånt här flyttlass som går iväg på min födelsedag…

                                                                                                                                                           Ute i köket hade fikat påbörjats, så jag kastade mig med HUNGER över såväl kaffe som bullar och Ballerina kladdkakekex. MUMS! Jag åt nog alldeles för många bullar, typ tre eller fyra… Kanelbullar är verkligen en svaghet jag har…


Kexen går inte heller av för hackor…

                                                                                                                                                        Efter fikat passade Anna på att fixa diverse saker, bland annat leta upp några försvunna föremål såsom scarf och busskort – båda återfanns! Jag fick en bra och intressant pratstund med Jerry. Sådana samtal är mycket värda!

Klockan hann bli över 15 innan Jerry och Elias traskade hemåt. Anna och jag åkte tillbaka in till stan strax efteråt. Jag har kört igång en maskin tvätt och tog en Ipren – trodde jag skulle klara mig utan värktablett idag, men huvudet bultar och känns konstigt, troligen på grund av för lite sömn och för mycket hosta.

Sitter en stund vid datorn för jag väntar på ett mejl från mammas mäklare som inte har kommit. Ska också föra över några bilder från lilla datorn till stora datorn samt säkerhetskopiera samtliga till USB-minne.

Dagens middag består av chicky bits med två såser – currysås respektive salsa – samt potatisklyftor och mango chutney. Det får bli lite snabblagat nu när vi känner oss degiga båda två.

I morgon har vi inte mycket på agendan mer än hårtvätt och dusch. Vi behöver ta det lugnt och vila så vi pallar lördagstrippen. De ringde för resten från Annas jobb på eftermiddagen och meddelade att hon verkligen HAR fått semester fredag – söndag. Skönt!


Känner mig lika snygg och pigg som denna donna…

Read Full Post »

Nu ligger vi slängda i soffhörna respektive reclinerfåtölj, med påskgodis och var sin öl. Jag har suttit/legat med dagens lokalblaskesudoku, Fästmön ligger med datorn på magen.

Känner mig så otroligt trött, trött, trött… Det måste vara den här löjliga infektionen jag har i kroppen, för detta känns inte som ”normalläge”. Jag är alltså så trött att jag knappt orkar halvsitta i fåtöljen… Reste mig i vart fall och hasade ut till datorn i arbetsrummet för att blogga lite.

Pratade med en kompis i telefonen i eftermiddags och det var ett ganska jobbigt samtal. Det känns som att stå mitt i nånting. En mitt jag inte vill befinna mig på. Hur ska jag kunna agera på bästa sätt? Hur ska kunna ta ställning ens till att agera? Ska jag helt enkelt inte agera? Eller vad? Livet är fullt av såna här ”små prövningar”…

Dagens middag bestod av lite vårbuffé à la Anna och Tofflan. Jag åkte till ICA Solen och köpte kycklingben, rostbiff, kalkonpastrami, potatissallad och baguetter. Anna fixade räkor med ägg och grönsaker under tiden. Smarrigt värre och åtminstone ETT BARN uttryckte sin glädje över maten. Övriga åt under tystnad och det får man väl tolka som ett gillande..?

N’är middagsbordet var röjt blev det så avfärd till fadren som väntade på sin trio i nystädat hem. En av katterna strök sig som vanligt lite för pilskt mot mig. Hoppas han inte tror att jag gillar djur – som lilla Anna. Se bara bilden nedan! VARNING FÖR SNUSK!


Tjolahopp! Här är lilla Snusk-Anna och Ådi i farten igen!

                                                                                                                                                         Ojejoj! Nu fick jag rycka ut akut till köket där blodvite uppstått. Anna skulle fylla på sin insulinpump och när hon drog ur den gamla ”nålen” började blodet fullkomligt spruta! Nu hör det till saken att Anna är mycket lugn till sättet, dessutom undersköterska. Hon har haft såväl diabetes som insulinpump länge. Men detta hade aldrig hänt förut! Och med ena handen full av blod, den andra full av pump behövde hon viss assistans. Tofflan, å andra sidan, är en riktigt vekling och svimmar gärna vi åsynen av blod och nålar… Hur som helst, det hela avlöpte bra. Tofflan assisterade med papper, Anna torkade och tryckte mot det sprutande HÅLET på magen. Hon lyckades samtidigt krångla sig ur sina mjukisbrax som Tofflan nappade åt sig och tog med ut i badrummet för att tvätta. Där svimmade hon INTE! Slutet gott, allting gott! (Men nu är jag rätt trött på påsk-GOTT…)


Blodet droppar, blodet droppar… Och då sa Bellman: ”Sätt på ett plåster!”

                                                                                                                                                               Vi anlände till stan vid 19-tiden, skulle jag tro och ägnade en stund åt att packa upp. Anna hittar inte

  1. sin scarf
  2. sitt busskort

så en del tid gick åt att söka efter dessa två missing objects. Dessvärre utan framgång.

Själv startade jag stor-datorn och beställde linser för tre månader. Tänkte att det var bäst att fixa innan jag åker ner till mamma, för då blir det ju så krångligt att beställa i och med att hon ska flytta. Snart. Hoppas vi.

Vi anlände till ett tyst och lugnt hus, vilket känns underbart skönt. Kanske vågar vi hoppas på sovmorgon i morgon efter den mindre roliga natten jag hade…

Read Full Post »