Han brukade gå. Trava gata upp och gata ner. Gärna i villaområdena. På nätterna. Ibland var han rädd att han skulle uppfattas som en ‘ful gubbe’, men han blev aldrig stoppad av någon ordningsmakt och han undvek så gott det gick andra människor.
En nattvandrare blev han. Nätterna var rofyllda och hade andra dofter än dagarna. Ibland kunde han roa sig med att gå mitt i vägen på stadens huvudgata. Kanske plocka en tulpan eller två ur någon av stadsparkens rabatter. Bara för att.
Han blev lugnare till sinnet, det måste jag säga, sedan han började med sina nattliga promenader. Däremot tror jag inte han blev lyckligare. Snarare var det nog så att han kände sig mer ensam. Men det var också så att han sökte ensamheten, behövde den, hade svårt att tolerera andra människors närvaro.
Han vände förstås på dygnet. En man klarar sig inte på endast ett par timmars nattsömn. Han sov därför dagtid. Vaknade efter lunchtid när någon av husets skolflickor återvände till hemmet från skolbänken.
Hur skulle en sådan som han någonsin kunna ‘komma igen’ och anta vanliga tider som vi andra dödliga? Det var ju inte konstigt att han stötte samman med en och annan övrig udda existens nattetid. Den vid det här laget kända nekrofilen med det vackra håret var en av dem. Och det var så deras historia inleddes…
Archive for 11 april, 2010
Utdraget. Del 24
Posted in Böcker, Personligt, tagged ensamhet, hår, litteratur, natt, nekrofil, promenera, sova, tulpan, udda existens on 11 april 2010|
Och så lite mamma, mejlerier och annat fix…
Posted in Böcker, Familj, Personligt, Stoiskt, Vänner, tagged adressändring, adressändring.se, bil, Birgitta Andersson, blanketter, blogg, Blondie, dator, deklaration, flytt, linser, litteratur, mamma, paket, Skatteverket, sommardäck, städning, telefoni on 11 april 2010| 8 Comments »
Skulle ju slå en signal till lilla mamma för att kolla dagsformen med mera idag. Det var lite halvdant som vanligt, men svadan var det mindre fel på. Och så skulle det adressändras på nätet. Genast. För det hade mamma tid med. (Inte riktigt jag, men det efterfrågades inte…)
Adressändring.se är en utmärkt tjänst och skönt att kunna fylla i sina flyttuppgifter på nätet! Nu får mamma hem färdigifyllda blanketter vars uppgifter hon ska kontrollera och returna efter signering samt skicka ett exemplar till Skatteverket. I stället för att hon ska sitta och knepa och knåpa och försöka både se och lista ut vad som menas. För tro mig, blanketter är ju som de är – jag VET…
I vart fall, som sagt, ytterligare en avbockning på listan inför mammas flytt! Vidare är flyttstädare nu anlitade också, vilket känns skönt och bra. El och telefon ska mamma ringa om själv.
Återstår för mig att fixa några saker här innan jag åker ner till Metropolen Byhålan. Bland annat måste jag se till att Clark Kent* får på sandalerna** innan jag åker. Deklarationen fixade jag i fredags och det känns jätteskönt! Bara lite småsaker att ordna och så ska jag försöka få tid att fika med fototävlingsvinnaren Bibbi!
Den vänliga Systerdyster har mejlat att ett bokpaket är på väg! Det ska bli spännande – jag väntar också på ett paket med linser jag beställt men inte fått än. Hoppas paketen kommer fram innan jag åker ner till mamma, för annars riskerar de väl att sändas tillbaka till avsändarna om man inte hämtar ut dem..?
Vidare hade jag igår fått en alltför vänlig kommenter från ”Blondie”, vars bok jag skrev om här på bloggen nyligen. Har du inte läst boken än så rekommenderar jag att du gör det! Du kan också läsa på M-magasin där Birgitta Andersson gästbloggar! Tills vidare ligger därför hennes vanliga blogg vilande. Birgitta har också skrivit ett mycket vänligt mejl som jag sparar och tar till mig ”i hjärtat”! TACK!
VA? Har du inte läst den än? Skynda, skynda!
*Clark Kent = min bil
** sandalerna = sommardäcken
Ny vecka, ny undring: Har du sett nåt vårtecken?
Posted in Diskutabelt, Personligt, tagged blogg, deklaration, putsa fönster, Tofflan undrar, vårtecken on 11 april 2010|
Nu får vi väl ändå hoppas och tro att våren är här? Själv har jag sett en granntant putsa fönstren och DET är ett vårtecken så gott som något… En del har fått sina deklarationer och till och med deklarerat. Fast det kan ju vara mindre roliga vårtecken…
Nu undrar jag om DU har sett, hört eller känt nåt vårtecken. Delta i veckans lilla undersökning genom att klicka i det alternativ som passar dig bäst. Tofflan undrar… hittar du som vanligt i högerspalten här på sidan.
Det här inlägget går inte att kommentera, så vill du skriva om vårtecken föreslår jag att du gör det på din egen blogg.
Tack till dig som deltar i veckans undersökning!
Tofflan undrade: Har du ätit godis i påskhelgen?
Posted in Diskutabelt, Epikuréiskt, Personligt, Trams, tagged godis, påsk, Tofflan undrar on 11 april 2010|
Den gångna veckans Toffel-undring gällde godis. Som ju ÄR SÅ GOTT! Totalt deltog 22 personer i undersökningen och så här fördelade sig deras svar:
Precis som Tofflan svarade majoriteten, 73 procent (16 personer): Ja, jag har ätit massor av gott godis!
27 procent (sex personer) svarade: Nej, jag äter inget godis.
Och ingen av de svarande har ätit naturgodis!
Stort TACK till dig som deltog!
Utdraget. Del 23
Posted in Böcker, Personligt, tagged argumentera, ärlig, bekantskap, djävulen, förändring, förhållande, kritisera, litteratur, liv, människa, omtänksam, rutin, trofast on 11 april 2010|
Det slog mig först efter ganska lång tids bekantskap att E hade haft så många tidigare liv. Liv där han varit någon annan, haft en annan grund, en annan omgivning, andra värderingar. Utifrån sett skulle man då kunna tro att han var en vindflöjel eller en sådan som var rotlös och hade svårt att stanna. Så var det emellertid inte alls. Han var trofast och ärlig – och, skulle jag kunna föreställa mig, en smula tråkig. Åtminstone i förhållanden.
E var mycket av en rutinmänniska, men just hans bakgrund, med alla liv och olika tillvaroskap, gjorde honom till en människa som var förändringsbenägen – tvärtemot det han så ofta kritiserats för. Han var lyhörd för förändringar, såg inte enbart ont i dem utan snarare det goda. Det som möjligen gjorde att man fick känslan av motstånd var hans förmåga att kritisera och argumentera. Ty redan innan förra årtusendet var till ända hade han bestämt sig för att ‘inte ta mer skit’, för att prata klarspråk. Ingen skulle någonsin mer sätta sig på honom. Och oavsett vad det fick för följder när någon försökte, skulle han alltid säga sitt hjärtas mening.
Många tog honom därför också som plump. I själva verket var omtänksam ett ord som hans väsen var insvept i. Ty han visste inte hur gott han ville de människor som ville HONOM gott. De som däremot ville honom ont, bevärdigade han inte med en blick.
Detta var skälet till att hans ögon och sinne var tämligen förvirrat sedan den dagen han först mötte D. D, som utgav sig för att vara Den Goda Människan personifierad visade sig vara Djävulen själv…