Utdraget. Del 24

Han brukade gå. Trava gata upp och gata ner. Gärna i villaområdena. På nätterna. Ibland var han rädd att han skulle uppfattas som en ‘ful gubbe’, men han blev aldrig stoppad av någon ordningsmakt och han undvek så gott det gick andra människor.

En nattvandrare blev han. Nätterna var rofyllda och hade andra dofter än dagarna. Ibland kunde han roa sig med att gå mitt i vägen på stadens huvudgata. Kanske plocka en tulpan eller två ur någon av stadsparkens rabatter. Bara för att.

Han blev lugnare till sinnet, det måste jag säga, sedan han började med sina nattliga promenader. Däremot tror jag inte han blev lyckligare. Snarare var det nog så att han kände sig mer ensam. Men det var också så att han sökte ensamheten, behövde den, hade svårt att tolerera andra människors närvaro.

Han vände förstås på dygnet. En man klarar sig inte på endast ett par timmars nattsömn. Han sov därför dagtid. Vaknade efter lunchtid när någon av husets skolflickor återvände till hemmet från skolbänken.

Hur skulle en sådan som han någonsin kunna ‘komma igen’ och anta vanliga tider som vi andra dödliga? Det var ju inte konstigt att han stötte samman med en och annan övrig udda existens nattetid. Den vid det här laget kända nekrofilen med det vackra håret var en av dem. Och det var så deras historia inleddes…

Read Full Post »

Min födelsedagsflicka!

Jag älskar henne. Jag älskar Anna. Hon fyller år idag. Jag väckte henne i morse med gräslig sång och magont. Men hon blev glad ändå!

Min födelsedagsflicka fick paket i natt, fast resten i morse. Av mig. När barnen kom hem på kvällen fick hon paket av tjejerna – en huvudmassagegrej, en fin porslinsburk och ett änglaljus.

Födelsedagsflickan nu i kväll.

                                                                                                                                                   Det blev varken tårta eller önskemiddag idag. Vi åt ju gott igår, så i kväll blev det slaskmat från den lokala pizzerian för Anna, Johan och mig. Men det var bara Johan som åt pizza – Anna tog kebabtallrik och jag fisk. När resten av barnen kommit drack vi kaffe/saft/vatten och åt Ballerina kladdkakekex, muffins och chokladbollar.

I morgon blir det finare kaka. Men tyvärr får födelsedagsbarnet fixa den själv. Det är inte mycket jag har gjort för min födelsedagsflicka, bara några paket och usel sång. Fast massor av kärlek!

Jag älskar dig, Anna, 43!

Read Full Post »

Tack för att jag behövs!

Mina vänner saknar mig och vill umgås med mig och träffa mig. En del av dem är ledsna och skulle behöva mig. Men det är lite mycket just nu och jag måste först och främst räcka till för familjen – och resten av kraften går åt till mig, ego. Idag har mycket av kraften gått åt till att mota bort ett envist magont som inte vill ge med sig.

Mamma har sina behov, Fästmön och barnen sina. Och så jag. Och de vänner som finns kvar och som kommer tillbaka eller är nya.

Jag är så tacksam för er alla, för att ni bryr er om mig, för att ni behöver mig! Det är en gåva att vara behövd, ska ni veta! Den dagen ingen frågar efter mig vore nog den sista dagen jag skulle trampa den här jorden.

Men jag blir inte glad när mina vänner eller nån i familjen gråter. Då vill jag stå stark vid sidan, säga smarta saker och lova det jag vet: att det blir bättre.

Det är bara det att just nu så finns det bara yttepytte utrymme för mig att finnas vid alla sidor. Jag önskar, som jag skrev i ett svar på en kommentar här, att jag vore en bläckfisk med en massa armar, en tusenfoting med en massa fötter och så lite schitzofren ovanpå det med flera personligheter. Ibland. Just för att räcka till. För att kunna krama vännerna, springa till deras närhet och säga rätta saker.

Skulle behöva några fler armar för att kunna krama vännerna mera!

                                                                                                                                                   Men tro mig. I tanken finns jag med er alla, alla ni som betyder nåt! Jag är så glad att ni finns och att ni behöver. Mig. TACK!

Read Full Post »

Och så lite mamma, mejlerier och annat fix…

Skulle ju slå en signal till lilla mamma för att kolla dagsformen med mera idag. Det var lite halvdant som vanligt, men svadan var det mindre fel på. Och så skulle det adressändras på nätet. Genast. För det hade mamma tid med. (Inte riktigt jag, men det efterfrågades inte…)

Adressändring.se är en utmärkt tjänst och skönt att kunna fylla i sina flyttuppgifter på nätet! Nu får mamma hem färdigifyllda blanketter vars uppgifter hon ska kontrollera och returna efter signering samt skicka ett exemplar till Skatteverket. I stället för att hon ska sitta och knepa och knåpa och försöka både se och lista ut vad som menas. För tro mig, blanketter är ju som de är – jag VET…

I vart fall, som sagt, ytterligare en avbockning på listan inför mammas flytt! Vidare är flyttstädare nu anlitade också, vilket känns skönt och bra. El och telefon ska mamma ringa om själv.

Återstår för mig att fixa några saker här innan jag åker ner till Metropolen Byhålan. Bland annat måste jag se till att Clark Kent* får på sandalerna** innan jag åker. Deklarationen fixade jag i fredags och det känns jätteskönt! Bara lite småsaker att ordna och så ska jag försöka få tid att fika med fototävlingsvinnaren Bibbi!

Den vänliga Systerdyster har mejlat att ett bokpaket är på väg! Det ska bli spännande – jag väntar också på ett paket med linser jag beställt men inte fått än. Hoppas paketen kommer fram innan jag åker ner till mamma, för annars riskerar de väl att sändas tillbaka till avsändarna om man inte hämtar ut dem..?

Vidare hade jag igår fått en alltför vänlig kommenter från ”Blondie”, vars bok jag skrev om här på bloggen nyligen. Har du inte läst boken än så rekommenderar jag att du gör det! Du kan också läsa på M-magasin där Birgitta Andersson gästbloggar! Tills vidare ligger därför hennes vanliga blogg vilande. Birgitta har också skrivit ett mycket vänligt mejl som jag sparar och tar till mig ”i hjärtat”! TACK!

VA? Har du inte läst den än? Skynda, skynda!

                                                                                                                                                      *Clark Kent = min bil
** sandalerna = sommardäcken

Read Full Post »

Det händer så mycket…

Just nu händer det så mycket runt omkring. Det känns nästan som om jag inte hinner med. Det är så mycket jag vill skriva om, kommentera och framför allt uppleva. Här kommer därför några samlade saker, lite smått och gott i ett enda inlägg.

Kerstin Thorvall gick bort i fredags, 84 år gammal. Hon har betytt mycket för feminismen men också gjort stora insatser som barn- och ungdomsförfattare. Detta trots att det var reklamtecknare/modetecknare hon utbildade sig till från början! Själv kan jag inte säga att jag har haft nåt särskilt förhållande till Kerstin Thorvall. Jag har läst några av hennes ungdomsböcker – i min ungdom – men annars har jag inte läst hennes vuxenlitteratur. Tyvärr. Kanske är dags nu. Jag har ju insett att hon betytt en hel del inom den svenska litteraturen… På mig har Kerstin Thorvall inte gjort nåt större intryck. Än. Sent ska syndaren vakna. Fast jag tyckte att hennes teckningar var rätt fula. Men idag kan jag se att de var snabba drag av en penna – och fascineras lite av deras falska enkelhet.

En av Kerstin Thorvalls ungdomsböcker som jag faktiskt har läst!

                                                                                                                                         Skrivrummets Lena Köster hade en helt lysande intervju med Eva Dahlgren i fredags. Läs den! Den intervjun har fokus på lite annat än det vanliga om Evas homosexualitet – även om detta förstås berörs också. För det tycks vara ett måste när man intervjuar Eva Dahlgren. Tyvärr igen. Eva Dahlgren är så mycket mer än kändis-flata, typ…

Eva Dahlgren. Den här bilden har jag lånat från hd.se och det fick jag antagligen inte…

                                                                                                                                                             Och så igår… Out of the blue… Fästmön och jag var i Stockholm för att förlusta oss. Träffade fru Hatt. Gick i affärer. Glodde på en utställning. Så ringer min mobil. En röst från mycket länge sen, 1981. Det blev en chock, förstås. Jag har knappt hämtat mig än. Jag vill höras igen även om jag inte är säker på att gamla kontakter alltid kan knytas ihop igen. Fast försöka kan man ju.

I eftermiddag åker vi ut till Förorten och blir där i veckan med barnen. Vi ska handla först idag och ta ett varv med dammsugaren innan vi hämtar barnen. Sen blir det födelsedagsfika framåt kvällen. Den mest älskade fick paket och gräslig sång av fästmö med magont och halsont i morse. Frukost serverades i köket. Jag älskar henne och hoppas att hennes ”nya år” blir bättre än det gamla.

Read Full Post »

Ny vecka, ny undring: Har du sett nåt vårtecken?

Nu får vi väl ändå hoppas och tro att våren är här? Själv har jag sett en granntant putsa fönstren och DET är ett vårtecken så gott som något… En del har fått sina deklarationer och till och med deklarerat. Fast det kan ju vara mindre roliga vårtecken…

Nu undrar jag om DU har sett, hört eller känt nåt vårtecken. Delta i veckans lilla undersökning genom att klicka i det alternativ som passar dig bäst. Tofflan undrar… hittar du som vanligt i högerspalten här på sidan.

Det här inlägget går inte att kommentera, så vill du skriva om vårtecken föreslår jag att du gör det på din egen blogg.

Tack till dig som deltar i veckans undersökning!

Read Full Post »

Tofflan undrade: Har du ätit godis i påskhelgen?

Den gångna veckans Toffel-undring gällde godis. Som ju ÄR SÅ GOTT! Totalt deltog 22 personer i undersökningen och så här fördelade sig deras svar:

Precis som Tofflan svarade majoriteten, 73 procent (16 personer): Ja, jag har ätit massor av gott godis!

27 procent (sex personer) svarade: Nej, jag äter inget godis.

Och ingen av de svarande har ätit naturgodis!

Stort TACK till dig som deltog!

Read Full Post »