Diana

Ett inlägg om en film.

---

 

Kombon skit på TV och nyårsafton är inte rolig. Som tur var hade jag en osedd DVD i mina gömmor. Mamma och jag glodde på Diana (2013), filmen om princess Di, förstås.

Filmen handlar om Dianas liv efter separationen från prins Charles. Största delen av filmen ägnas åt hennes kärlekshistoria med den pakistanske hjärtkirurgen Hasnat Khan. Det är förstås en omöjlig kärlekshistoria – bara det att han är muslim och hon kristen, skild och har två barn – räcker. Parallellt får vi glimtar av Dianas välgörenhetsarbete och hennes mod i många fall. Intressant är också att filmen inte väjer för att visa Dianas dubbelhet inför media: visst var hon jagad, men hon kunde också utnyttja och använda media av egna skäl. Som när hon visar upp Dodi Fayed, mannen som ”efterträdde” Hasnat Khan.

Den här filmen är inte alls som jag trodde att den ska vara. Och jag hade faktiskt ingen aning om att Diana hade ett förhållande med en hjärtkirurg. Jag minns bara en mycket sorgsen prinsessa, men en prinsessa som var ganska smart och hade skinn på näsan. Naomi Watts, som spelar prinsessan Diana i den här filmen, är dessvärre inte särskilt lik henne – möjligen i kroppsspråket. Det drar ner omdömet rejält. Jag tycker att man kunde ha gjort porträttet bättre.

Toffelomdömet blir medel.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ett ljus i mörkret

Ett inlägg om en bok.

---

 

Andlighet har alltid intresserat mig. I somras, när jag hälsade på min äldste bonusson på jobbet, kom jag därifrån med ett par böcker. Agneta Sjödins bok Ett ljus i mörkret fyndade jag inbunden med skyddsomslag för endast 20 kronor. Nu har jag just slagit ihop pärmarna om Lucia.

Lucia föds år 286 i Syracusa på Sicilien. Det är nåt speciellt med henne, det märker omgivningen tidigt. Inuti sig har hon en godhet som drabbar andra människor. Men godheten stannar inte bara på insidan. Lucia ger sig ut i stan för att hjälpa dem som har det svårt. Hon sätter sin tro till Gud. Dessvärre ses de kristna inte med blida ögon i romarriket. När fadern dör tar Lucias farmor makten i familjen. Lucia ska giftas bort med en grym man. Då lovar hon att leva ett liv i kyskhet. Straffet låter inte vänta på sig – hennes tro avslöjas för maktens herre på jorden. Lucia är dödsdömd.

Det här hade kunnat vara en riktigt bra bok. Berättelsen är fängslande, Lucias öde är grymt och fascinerande. Vi här i Sverige firar hennes minne med en egen dag, den 13 december. Tyvärr lyfter Agneta Sjödin ner historien till nån sorts barnboksnivå. Språket är alltför enkelt på sina ställen, för att inte säga torftigt. Och jag tror inte att soldaterna på 300-talet sa till sina fångar:

Seså, rör på påkarna!

Nej, här blir inte bra. Det blir inte alls bra. Och det är synd om den goda historien som faller platt och blir snudd på en Allersroman.

Toffelomdömet blir lågt!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan undrade: Halloween eller Allhelgona?

Ett inlägg med resultaten av den gångna veckans omröstning.

Såväl Halloween som Allhelgona har nu passerat. Några av oss gillar Halloween, några föredrar det kristna Allhelgona, några både och. Dagarna infaller ju inte samtidigt i år, utan Halloween är alltid den 31 oktober, Alla Helgons Dag infaller alltid på en lördag. Tofflan undrade kort och gått: Halloween eller Allhelgona? Och trots att många verkar ha synpunkter och åsikter är det endast 18 modiga som har svarat.

Så här fördelade sig de 18 inkomna svaren:

50 procent (nio personer) svarade: Både och – det är ju inte ens samma dagar, juh! 

39 procent (sju personer) svarade: Allhelgona, naturligtvis. Man är väl kristen?!

Sex procent (en person) svarade: Halloween! Det är en spännande helg vi har importerat!

Sex procent (en person) svarade: Others:
Ingen av dem. Jag tänder ljus för mina nära och kära som vandrat vidare.

Stort TACK till dig som var modig nog att ha en åsikt i frågan! Jag hoppas att du kollar in den nya frågan, som du hittar under samma rubrik som vanligt, Tofflan undrar, här intill i högerspalten.

Livet är kort.

Read Full Post »

Svenskars hemliga liv: Hanna, Maria och Marcus

Jag bänkade mig som tänkt framför TV3 i afton och andra delen av Svenskars hemliga liv. Tidigare idag skrev jag att jag tyckte titeln på programmet var rätt fläng och det står jag fast vid. Men programmet som visades i kväll var mycket bra!

Marcus föddes som flicka. (Bilden är lånad för TV3:s hemsida.)

Det är ganska mycket fokus på Marcus i programmet. Marcus, som föddes som flicka, men som ville vara pojke och blev det. Han var grabbig som tjej, men såg ändå kvinnlig ut. År 2010 opererade han bort brösten och hormonbehandlingen har gett honom ett mer manligt utseende med skäggväxt, till exempel. I programmet ser vi honom på besök hos läkaren för att diskutera en eventuell operation av könsorganet. Marcus är ung och ser bra ut.

Hanna och Maria föddes båda som pojkar. Hanna växte upp i en kristen familj, men för fyra år sen började hennes förvandling till tjej. Hanna är också ung och ser bra ut precis som Marcus. Tittarna får följa med på en resa till Thailand där hon ska kolla upp hur en underlivsoperation går till.

Maria är 58 år och har först nu tagit steget att leva som kvinna. Ett steg som har  inneburit en tillfällig eller permanent förlust av de tre barnen, vilket Maria förstås sörjer. Men annars är hon ganska lycklig och just nu väntar hon på att få bröst.

Det jag gillar med det här programmet är att det är positivt! Även om man förstår att de tre personerna verkligen har haft det tufft och kämpat för att komma dit de är nu, känns det som om de är glada och nöjda med det val de har gjort. Det är jättebra!

Det jag inte gillar med programmet är den löjliga titeln och att två av tre är unga och vackra. Inte för att det är nåt fel på att vara ung och vacker, men jag hade gärna sett nån mer lite äldre för att få ytterligare perspektiv. Det blir annars lätt att tro att det här är en utseendegrej och det är mycket, mycket mer än så.

Trots det, högt betyg!

Read Full Post »

Avdelningen knäppa nyheter: Durkslag godkänt som religiös huvudbonad

Men alltså, nyheten om kille som fått ett durkslag godkänt som religiös huvudbonad har legat ute på nätet i några dar. Man får ju för sig att det är ett försenat aprilskämt. Icke så! Eftersom Det Flygande Spaghettimonstret är hans gud, är durkslaget den religiösa huvudbonaden. Och därför får Niko Alm bära den på sitt körkortsfoto.

En religiös huvudbonad.

                                                                                                                                                                Niko Alm har kämpat i tre år för att få sin pastafarianism erkänd som religiöst samfund i Österrike. Och nu när han fått sin tro erkänd får han alltså bära durkslaget på huvudet på sitt körkortsfoto. Endast religiösa huvudbonader är nämligen tillåtna på körkort.

Pastafarianismen startade 2005 i USA. Detta efter att allt fler skolor i USA börjat undervisa den kristet baserade teorin om intelligent design, om hur liv på jorden uppstått, som ett alternativ till den vetenskapliga evolutionsläran. Niko Alm är en av initiativtagarna till rörelsen för folkomröstning mot kyrkoprivilegier i Österrike. Och det är mot detta hans kamp för durkslaget på huvudet på körkortsfotot kommer in. Fast Niko Alm ska inte bära durkslag på huvudet framöver. Däremot ska han kämpa för att få pastafarianismen godkänd som officiell religion i Österrike.

Man tar sig för sin panna. Sin pasta-panna, liksom… Och tur är det väl att Niko Alm, som är polis, inte arbetar i England. Hur hade han då gjort med Bobby-hatten? Ersatt den med ett durkslag?

Man tar sig för sin pasta-panna…

                                                                                                                                                           Min kommentar till det hela:

GAH så knäppt!

Read Full Post »

Men hallå, Tramsin!..

Uppdaterat: Carin Jämtin backar från sitt förslag om en muslimsk helgdag. Det var då för väl. Särskilt med tanke på att det finns massor av andra religiösa samfund än muslimer och kristna som kanske också skulle vilja ha egna helgdagar. Och hur hade det blivit då? Ingen jobbar nånsin, eller?

Carin Jämtin, sossarnas nya partisekreterare, är väl bland annat känd för förslaget om butler i tunnelbanan. Igår läste jag om ett annat förslag under kategorin Trams: en muslimsk helgdag.

Men hallå! Att Sverige är ett multikultisamhälle är det väl ingen som inte har noterat. Men vårt land är också sekulariserat. Den svenska kyrkan är skild från staten och ingen föds längre in i kyrkan. Helgerna blir också annorlunda och inte alltid kristna. Ett exempel är nationaldagen den 6 juni som ”byttes ut” mot annandag pingst. Så varför finns det då skäl till att införa en ny, religiös helgdag? Ingen kristen sådan, alltså, men ändå en religiös.

Nej, Tramsin, nu får du väl hålla inne med fler knäppa förslag! Eller som Malin Siwe skriver på ledarsidan i dagens Expressen:

[…] För övrigt resulterar inte röda dagar i röda väljare, om det var sådana Jämtin var ute efter.

Read Full Post »

Blir inte snällare…

Idag har jag på mig min blåa Fred Perry-t-shirt, den med vita Jesus-bokstäver. Du vet, såna där bokstäver i filt som användes på en tygtavla när man gick i söndagsskolan. Men inte blir jag snällare för det, bara ledsnare. Kanske beror det på att jag som barn så småningom insåg att söndagsskolan inte var riktigt så kristen som jag först hade trott. Insikten kom möjligen den gången jag la en peng i en sparbössa som såg ut som en knäböjande svart pojke, en pojke som bockade när pengen trillade ner.

Alldeles nyss plingade det på min dörr. Det plingar aldrig på min dörr utan att jag väntar besök. Som den tant jag blivit kollade jag därför i titt-ögat. Utanför såg jag en ung man i vit skjorta och slips. Bakom honom en äldre man samt ett litet barn i gul regnkappa. I handen höll den unge mannen en svart bok och nånting annat som jag inte såg vad det var.

Direkt slog Den Svarta till och skrek:

Sekt! Öppna inte!

Så mina vita Jesus-bokstäver på dagens t-shirt hjälpte inte. Jag blir inte snällare. Jag öppnade inte min dörr. I stället får den vara stängd ett tag.

Read Full Post »