Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘skolor’

Men alltså, nyheten om kille som fått ett durkslag godkänt som religiös huvudbonad har legat ute på nätet i några dar. Man får ju för sig att det är ett försenat aprilskämt. Icke så! Eftersom Det Flygande Spaghettimonstret är hans gud, är durkslaget den religiösa huvudbonaden. Och därför får Niko Alm bära den på sitt körkortsfoto.


En religiös huvudbonad.

                                                                                                                                                                Niko Alm har kämpat i tre år för att få sin pastafarianism erkänd som religiöst samfund i Österrike. Och nu när han fått sin tro erkänd får han alltså bära durkslaget på huvudet på sitt körkortsfoto. Endast religiösa huvudbonader är nämligen tillåtna på körkort.

Pastafarianismen startade 2005 i USA. Detta efter att allt fler skolor i USA börjat undervisa den kristet baserade teorin om intelligent design, om hur liv på jorden uppstått, som ett alternativ till den vetenskapliga evolutionsläran. Niko Alm är en av initiativtagarna till rörelsen för folkomröstning mot kyrkoprivilegier i Österrike. Och det är mot detta hans kamp för durkslaget på huvudet på körkortsfotot kommer in. Fast Niko Alm ska inte bära durkslag på huvudet framöver. Däremot ska han kämpa för att få pastafarianismen godkänd som officiell religion i Österrike.

Man tar sig för sin panna. Sin pasta-panna, liksom… Och tur är det väl att Niko Alm, som är polis, inte arbetar i England. Hur hade han då gjort med Bobby-hatten? Ersatt den med ett durkslag?


Man tar sig för sin pasta-panna…

                                                                                                                                                           Min kommentar till det hela:

GAH så knäppt!

Read Full Post »

Vecka åtta, det vill säga om ett tag, är det februarilov i skolorna. Därför undrar Tofflan den här veckan om du ska göra nåt särskilt på lovet.

Det går att klicka i flera svarsalternativ, men se kommentera går inte! Varför inte skriva om februarilov på din egen blogg?

Stort TACK på förhand för att du tar dig tid att klicka!

Read Full Post »

Jag snackar om rökning. Folkhälsoinstitutet har under åren 2008 – 2010 fått 69 miljoner kronor för att försöka få svenskarna att sluta röka. Men nu röker fler än nånsin…


Hur kan man låta sina pengar gå upp i rök?

                                                                                                                                                        För mig är det ofattbart att FLER än nånsin röker i denna upplysta tid vi lever i. Så gott som alla man pratar med vet att det är farligt att röka – att man skadar sig själv men också andra. Till och med andra som inte är födda än. Och så kostar det ju ganska mycket pengar att röka.

Folkhälsoinstitutet vill nu ta i med hårdhandskarna, enligt en artikel i Dagens Nyheter. Följande åtgärder är på förslag

  • Höj tobaksskatten med 5 procent årligen.
  •  Inför totalt marknadsförings- och exponeringsförbud – tobak ska inte få förvaras inom synhåll för konsumenterna.
  • Lagstifta om fler rökfria miljöer.
  • Jobba särskilt för att få unga under 18 år att låta bli att röka.

Jag kan inte hjälpa det, men jag känner att detta är lite för luddigt formulerade åtgärder. Jag saknar konkreta åtgärder i lagstiftningen. Vad menas till exempel med

fler rökfria miljöer

och HUR vill man

jobba särskilt för att få unga att låta bli att röka?

De senaste fem åren har 200 000 svenskar slutat röka. Det är bra. Men samtidigt röker tolv procent av alla män och lika många kvinnor. Bland männen är det en ökning med en procent jämfört med förra året. Statistiken visar också att över 40 procent av alla tjejer i gymnasiet röker, bland killarna ligger siffran runt 36 procent. Det är klara och tydliga ökningar i alla siffror – utom för kvinnorna där siffran är oförändrad.

Trycket är hårt på rökavvänjarna i primärvården. Och vissa arbetsplatser inför total rökfrihet. Men hur är det på skolorna? Enligt eleverna själva röks det på 80 procent av våra skolgårdar.

Jag har själv rökt, men slutade för över sex år sen. Jag tycker att rök och rökare luktar vidrigt illa, så illa att jag börjar få svårt att umgås med rökare och i rökiga miljöer. Att sluta röka är bland det bästa jag har gjort. Det var naturligtvis inte lätt och det var en lång process som ledde fram till beslutet. Jag tror att jag ”tänkte” i över ett år. Sen sökte jag och fick hjälp av min dåvarande husläkare. Jag har tagit ETT enda bloss sen jag slutade. Det var skitäckligt.

Det jag ville säga med den här slutklämmen på inlägget är att det går att sluta röka, även om man har rökt länge och mycket som jag. Men man behöver hjälp. Och vilken sorts hjälp är högst individuellt. Främst av allt, emellertid, behöver man viljan att sluta. Utan den går det inte.

Folkhälsoinstitutet och samhället i övrigt kan inte ge folk viljan att sluta röka. Men de kan göra allt för att underlätta för den som vill sluta att få hjälp genom att mer aktivit stödja rökavvänjare och rökavvänjningsaktiviteter. Och se till att rökavvänjningsläkemedel blir ÄNNU mer subventionerade än de är idag. Totalt rökförbud på skolgårdar är för övrigt en självklarhet.

Read Full Post »

Kvällsblaskor är ju som de är. Och andra blaskor. Och TV. Och radio. Och bloggar. Det skrivna/mediala ordet är inte alltid sanning. MEN… Alldeles nyss läste jag i en kvällsblaska om en man i USA som fått sparken från sitt jobb. Mannen blev kallad till ett samtal med fack och företag kring sina ”disciplinära problem” . Där fick han veta att han blivit avskedad. I sin desperation slet han fram ett gevär och sköt. Nio personer, inklusive han själv, sköts till döds, flera beräknas vara skadade.

Detta är en hemsk historia. Men det är inte bara en historia, det är verklighet. Och många, många gånger har vi läst om ungdomar som skjuter vilt på sina skolor, ofta för att de varit mobbade.


Den som reser sig kan vara skadad för livet.

                                                                                                                                                  Jag kan förstå desperationen hos dessa ”galningar” som skjuter vilt omkring sig. Jag kan förstå den yttersta förtvivlan man känner, den förtvivlan och den maktlöshet. Och så tunnelseendet i tanken, en enda utväg – men andra ska baske mig följa med.

Däremot kan jag aldrig acceptera våld. Jag har aldrig slagit nån, jag har däremot tagit emot en del smällar, såväl fysiska som verbala. Sånt formar en. Sånt gör saker med en. Man är annorlunda när man klarar av att resa sig. Att skriva blev tidigt ett sätt för mig att överleva. Att ge skriftliga käftsmällar är skönt ibland. De flesta av dem kan jag dessutom stå för.

Men att slå nån. Att skjuta nån. Nej, det är ALDRIG befogat eller OK! Eller är det det? I vilket/vilka läge(n) då? Vad tycker du?

Read Full Post »