Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘söndagsskolan’

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Jarmo

Seften svenne! Jarmo på sin tron i bastun.

För ovanlighetens skull tittade jag på en halvtimme komiskt TV-program i kväll, Bastuklubben. Eftersom jag själv är kvartsfinne tycker jag att det är lite roligt när man driver med det finska. Men frågan är om det var roligt, detta…

Huvudperson i Bastuklubben är Jarmo. En riktig finne. Inte nån svennemes. Han sitter i bastun och orerar om det finska vs. det svenska. Det senare är förstås alltid sämre. I den här andra delen av sex får vi tittare också möta riktiga finnar som Tiina Maatinen (som lagar mat, street food i form av road kill, på TV), Seija Sanningen (nyhetsankare) och Kirsti Bruudinen (reporter). Och så lille Jarmo, han som växer upp med sin marmor, det vill säga hon som är både hans mamma och hans mormor. En av de roligaste sketcherna är när lille Jarmo äter sten i gröten innan han ska till söndagsskolan. Och så sketchen om svenska pappor, där Jarmos kompis Timo visar att han helt har svikit de finska idealen.

Men, som sagt, är det här roligt? Nja, är mitt svar. Det hade kunnat vara roligt. När de medverkande inte ens får till en bra finsk brytning faller det hela. Det blir ett program av och med svennemesen Johan Peterson. Tyvärr. För potentialen finns. Och jag hoppas på bättring.

Toffelomdömet blir tills vidare medel. Och då är jag saaaaaaatana perkele snäll! Så håll seften.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag har jag på mig min blåa Fred Perry-t-shirt, den med vita Jesus-bokstäver. Du vet, såna där bokstäver i filt som användes på en tygtavla när man gick i söndagsskolan. Men inte blir jag snällare för det, bara ledsnare. Kanske beror det på att jag som barn så småningom insåg att söndagsskolan inte var riktigt så kristen som jag först hade trott. Insikten kom möjligen den gången jag la en peng i en sparbössa som såg ut som en knäböjande svart pojke, en pojke som bockade när pengen trillade ner.

Alldeles nyss plingade det på min dörr. Det plingar aldrig på min dörr utan att jag väntar besök. Som den tant jag blivit kollade jag därför i titt-ögat. Utanför såg jag en ung man i vit skjorta och slips. Bakom honom en äldre man samt ett litet barn i gul regnkappa. I handen höll den unge mannen en svart bok och nånting annat som jag inte såg vad det var.

Direkt slog Den Svarta till och skrek:

Sekt! Öppna inte!

Så mina vita Jesus-bokstäver på dagens t-shirt hjälpte inte. Jag blir inte snällare. Jag öppnade inte min dörr. I stället får den vara stängd ett tag.

Read Full Post »