Du och jag, farsan

En bok om en älskad och fruktad pappa har jag just avslutat. CajsaStina Åkerströms bok om sin far Fred, Du och jag, farsan är en tunn liten bok till utseendet. Men innehållet är betydligt större. Tack Jerry, för julklappen! Du är en fena på att ge bort bra böcker!

En tunn bok med mycket innehåll.

CajsaStina Åkerström beskriver sitt liv tillsammans med sin pappa trubaduren Fred. De första åren tillsammans med sin mamma, de senare åren på egen hand. Boken är fylld av kärlek och saknad, men också fruktan. Att vara Fred Åkerströms dotter var inte alltid så lätt. För lika begåvad och fantastisk som han kunde vara hade han också sina svarta sidor, sina alkoholperioder och sin överkänslighet mot ljud och kritik.

Det här är inte på nåt sätt en förskönande bok, men det är en självutlämnande bok samtidigt som den är skriven med respekt. Ingen förtjänar att dö som Fred Åkerström, men alla förtjänar inte att ens dotter skriver en bok om en. Fred Åkerström blev delvis levande för mig igen genom hans dotters bok.

Högsta betyg!

Read Full Post »

Morrande, tystnad, kufar och en arbetsdag till handlingarna

Åter kan jag lägga en arbetsdag till handlingarna. Jag har gjort många spännande saker idag också, men det jag framför allt uppskattar är alla dessa möten med människor. Som jag har skrivit tidigare var jag en ganska lång period tillbakadragen. Trodde att alla ville mig ont. Nu vet jag att det bara var somliga som gillade att vara taskiga. Och jag har ju till viss del gett igen. Till några. Andra får vara utan. Ibland är det så att det inte är nån idé. Till somliga har jag deklarerat vad jag tycker och känner. En del svarade, andra svarade med tystnad. Just tystnad är så otroligt frustrerande och ganska förnedrande. Men vet du, idag bryr jag mig inte! Jag har fått klarhet i var vissa står och det räcker så. Vi behöver inte längre varandra. Ungefär som ett träd som släpper ifrån sig döda löv på hösten. Faktum är att jag står kvar här, som ett träd, men du som har lämnat mig och visat att jag inte duger, du är ett dött löv.

Som ett träd som släpper ifrån sig döda löv…

Idag på förmiddagen hade jag ett otroligt effektivt möte angående webb och intranät. Det fungerar så bra när man jobbar ihop med nån som är lika plikttrogen och noggrann som jag själv. Jaa, jag skryter nu, men jag är ärlig. Sen blev det plötsligt lunch. Torsdag = vegetarisk ärtsoppa och pannkakor. Idag åt jag alldeles för mycket. Jag har mått aningen illa sen efter lunch. Magen har slagit bakut och det är ju inte så där jätteroligt när man befinner sig på en arbetsplats och inte hemma… Dessutom hade jag två intervjuer på eftermiddagen och båda tog betydligt längre tid än jag hade räknat med.

Lunchen intog jag på Syltan och där var det fullt av kufar och sjuklingar idag. En man snöt sig i min nacke och en kvinna hostade rakt ut utan att hålla för kakhålet. Är det inte snuskigt, så säg?!

Idag har jag noterat att vår kombinerade skrivare-kopiator morrar åt mig. Varför gör den det? Där kommer jag helt snällt för att hämta mina utskrivna papper. Jag tassar på tå, jag slår inte maskinen. Jag bara sträcker mig efter mina papper och

GRRRRRR!

så morrar den! När jag klagade min nöd till M sa hon att jag var för snabb med att hämta mina papper för morrandet beror på att skrivaren-kopiatorn efter utfört arbete flyttar upp pappersbrickan. Då morras det. Jag lovade att haaasa lite mer nästa gång, för vet du, det där morrandet skrämmer mig…

I kväll ska jag försöka tvätta två maskiner medan Fästmön arbetar. Och kanske äta lite broccolisoppa som hon kokade idag. Just nu är jag bara så mätt, så jag måste vänta och se.

Trött i huvudet

är mitt förnamn just nu och jag känner nästan inte av den lilla, lilla förbättring av allmäntillståndet som jag noterade igår. Så kanske att jag låter tvättmaskinen sköta sitt medan jag bara sitter och läser en bok. Jag har börjat närma mig slutet i min bok-på-gång. Det är en ganska tunn liten bok, men oj vad den tar på att läsa. En julklapp från vännen Jerry, han är en utmärkt bokpresentväljare!

Nu har jag kliat mig i armvecket så att jag blöder, vilket betyder att jag nästan svimmar. Måste försöka få tag i ett plååååååååsteeeeeeeeeeeeeer…

Read Full Post »

Gråt och gnäll

I kväll funderar jag över gråt och gnäll. Även om jag avskyr det, så är gråt egentligen nånting positivt för mig. För i och med att jag gråter, vanligen i duschen eller när jag kör bil, blir jag av med så mycket skit som annars stannar inuti mig.

Gråt gör att jag blir av med skit.

En vän till mig skrev om gråt häromdan. Och som av en händelse hittade jag en väldigt bra krönika i tidningen Öppet Hus nr 3/2012 (den ligger inte ute på nätet än, tyvärr!), som ges ut av Riksbyggen. Den handlade just om gråt och om hur jäkla förbjudet det är för män att gråta. Göran Krona, som har skrivit krönikan, berättade om en händelse som gjorde att han grät, ett minne han för alltid har kvar: när trubaduren Fred Åkerström hade gått bort, endast 48 år. Det visade sig att han var en stor fan av Fred Åkerström, särskilt av hans inspelning av Jag ger dig min morgon. Och under julhelgen läste Göran Krona Fred Åkerströms dotter CajsaStinas bok Du och jag, farsan, en bok han tyckte var mycket sorglig, men också underbar. Just denna bok fick jag av min vän ovan i julklapp! Så nu har jag rivit ut krönikan för att ge den till min vän bara för att visa att jag nu känner till två (2) karlar som gråter. Och att det är helt OK.

En sorglig och underbar bok, tycker Göran Krona.

Nånting som gör mig gråtfärdig var en tabell över a-kasseersättning som jag hittade i Dagens Nyheter idag. I samma tidning läser jag om en annan kvinna som tänker som jag. Jag var bara tvungen att fota den och lägga ut den direkt. Varför jag blir gråtfärdig? Jo, a-kassans handläggare tycks ha satt i system att misstänka såna som mig och andra som uppburit/uppbär ersättning. Att tro, att HA MAGE att tro, att man lurar till sig dessa futtiga spänn är makalöst! Ingen kan nämligen leva på a-kassan. Tro mig, jag vet. Den kolumn som är rödmarkerad är den jag tillhörde. Det vill säga jag tjänade mer är 18 700 kronor när jag jobbade. I kolumnen under ser man vad jag fick från a-kassan.

Nej, det går inte att leva på cirka 10 000 kronor om man är vuxen. Man överlever, men inte mer.

Idag var jag och hämtade min meducin på vägen hem från jobbet. Jag har knaprat i mig den första tablutten. Jag tycker sååå synd om mig – ja, det är nu gnället i det här inlägget kommer! – för magen lär paja, bajset bli svart och jag som försöker sluta med magsårsmedicinen… Näää… Dessutom har jag fått ett fult blåmärke i armvecket efter gårdagens venprov – den blåa pilen nedan! – och  eksem av plåstret – den röda pilen nedan! YNK!

Ynk.

Och så kommer jag hem. Från den ena lägenheten hörs en unge som gallskriker hysteriskt, från den andra, som står med öppen dörr, hörs borrmaskinen. Snälla nån… Inte i kväll igen! Jag som är så trött…

Nej, nu går jag in i duschen och vilar öronen och kanske gråter en skvätt!

Read Full Post »

Barnen ger igen!

I dagarna har vi kunnat läsa i media om Felicia Feldt är på väg att ge ut en självbiografi där hon raserar bilden av sin präktiga mamma, den barnuppfostrande förebilden Anna Wahlgren. Jag har varken läst Felicia Feldts bok om sin mamma eller Anna Wahlgrens böcker om barnuppfostran, men jag tycker att det är sunt och skönt att barnen inte tiger still utan reser sig och plockar ner föräldrarnas gloria.

En bok som plockar ner en förälders gloria..?

Felicia Feldt menar att syftet inte på nåt vis är att trycka till sin mamma, utan hon vill ge sin bild. Var sanningen ligger, hos mamma eller dotter, vet ju ingen mer än de inblandade. Men jag anser att det är viktigt att även barnens röster hörs – även om de har hunnit bli vuxna…

Boken Felicia försvann ges ut i slutet av januari, men har alltså redan nu skapat rubriker. Detta trots att Felicia Feldt inte är först bland kändisbarnen att berätta en annan historia än den deras föräldrar har skrivit eller visat upp. Vi har till exempel Nils Claesson, son till författaren Stig ”Slas” Claesson, som gav ut Blåbärsmaskinen 2009 där fadern bland annat beskrivs som missbrukare, Gunnar Falk, som efter sin mor Kerstin Thorvalls död i april 2010 berättade hur det var att växa upp med hennes ångestattacker, manipulationer och självmordshot och brodern Hans Falk, som förra året gav ut romanen Uppväxt där berättarjaget är son till en känd och obalanserad barnboksförfattare, Cecilia von Krusenstjerna, dotter till förre Volvochefen P G Gyllenhammar, som i boken En spricka i kristallen från 2004 beskriver överklassfamiljs liv bakom fasaderna, CajsaStina Åkerström som i Du och jag, farsan (2010) skriver om sin far Fred Åkerström och hur svårt det var att växa upp i hans skugga och i ett liv med barer, nya hem och nya kvinnor med flera med flera.

Sunt och skönt att ”barnen” vågar, tycker jag! CajsaStina Åkerströms bok fick jag för övrigt av vännen Jerry i julklapp och den ser jag verkligen fram emot att läsa!

 

Read Full Post »