Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘snyta sig’

Om det är nån som kan få mig att både tänka nyanserat och att skratta när många saker i livet är tuffa, så är det Anna. Anna, den mest älskade fästmön. Igår eftermiddag åkte vi in till stan för att äta tidig thaimiddag. Bra och prisvärda bufféer hittade vi på Thai Village mitt i stan. Däremot lämnade servicen ett och annat att önska…

 Thaimiddag
Maten var supergod. Jag provade sesambollar och dumplings för första gången!


En i personalen var totalt ointresserad
av sina arbetsuppgifter – periodvis. Samtliga gäster som anlände fick BE om att se menyn – alla ville ju inte ha buffé. Sen satt h*n och mobilsurfade mitt i restaurangen vid ett bord. Men hallå! Och när vi skulle gå hann vi knappt resa på oss innan Mobilsurfaren plötsligt fick eld i baken och trängde sig fram till vårt bord för att plocka disk. Vi är ju inte några små damer, så vi gav upp försöket att kränga på oss jackorna och tog med dem för påsättning utanför restaurangen. Ville ju inte riskera nån porslinskrossning.

Dessert
Vaniljglass och konserverad frukt tog jag till dessert, men det fanns också friterade bananer.


Men som sagt, maten var supergod!
Jag var modig och provade två för mig nya saker – sesambollar och dumplings med kyckling och grönsaker. Anna vågade först, sen vågade jag. Anna hade förresten en egen liten show. Hon är en sån… entertainer… Se bara!

Anna showar

Först äter vi lite…

Anna äter
Gott det här, ser du!


Sen äter vi lite till…

Anna äter
Banta? Va?


Och sen kan vi inte hålla oss för skratt
för att fotografen inte vill sluta ta bilder när vi stoppar saker i våra små söta pussmunnar.

Anna skrattar
Ha ha ha!!!


Så anlände vi till biografen.
Det var en lååång promenad på… två minuter. Våra biljetter och biogodiset betalades av vännen Karin, som inte längre finns bland oss, och fru Klon. Tack snälla båda! Jag är för övrigt säker på att Karin sitter på ett moln där uppe och läser varenda rad jag skriver och nickar förnöjt när hon nämns och skakar på huvudet åt stalkern (som hon berättade för mig är ökänd). För nej, vännen, jag glömmer dig aldrig!

Vi var först i den lilla biosalongen och fick de två bästa platserna. Jag hade gott om tid att studera mina jeans.

Jeans
Mina jeans.


Faktum är att vi var först väldigt länge,
så jag trodde att vi skulle förbli ensamma.

Biosalong
Tomt var det här.


Men sen dök det upp två välförberedda brudar
som hade läst in sig (!) på filmen/boken. De var fullastade med popcornbunkar och jag sa till Anna att hon skulle vifta lite med sin vänstra armbåge och välta ut popcornen om de inte slutade vara så förnumstiga prata. Men de slutade prata, tur för dem! Vidare var det en genomförkyld människa som snorade och snöt sig och spred sitt jävla virus så nu blir väl alla tio som såg filmen sjuka lagom till påsk. Sånt där tycker jag är oförskämt! Man stannar hemma när man är smittsam. Basta!

Två som inte heller hade vett att stanna hemma var ett ungt par som skulle ha behövt silvertejp (jag säger inte till vad, initierade människor förstår). Vi såg de redan i lördags och de var liksom redan då limmade vid varandra. MEH! Hångla kan man väl göra hemma likaväl som man kan snora? Dessutom satt killen och fipplade med ena stolen nära min så att det både lät illa och skakade om hela stolsraden. Tjejen tyckte att det var helt OK att sätta upp fötterna – med skorna på – på armstödet i stolen framför. Uppfostran? Nej, inte tillstymmelse till nån.

Om filmen kan du läsa i ett separat inlägg. Jag frös under hela föreställningen, så när vi kom ut var det skönt att få sätta på sig dunjackan. Vi ville båda fota ett upplyst träd, men ibland får en del av oss… stå tillbaka…

Anna renhorn
Anna Ren?


Vi hann hem lagom
till den sjunde delen av danska Brottet på SvT1. Tio delar ska det bli totalt och ärligt talat tycker jag att serien är lite seg. Det händer nästan ingenting som för handlingen framåt. Men så klart jag är nyfiken på att få veta vad som har hänt med den kidnappade lilla flickan och skälet till att hon kidnappades.

I morse var det dags att skutta upp och jobba. Anna har ju haft ryggskott ett tag, så det var nog lite ovant att kliva upp för en arbetsdag. En lång sådan, dessutom. Jag ska försöka plocka upp henne på vägen hem innan jag åker och köper påsköl.

I kväll blir det korv till middag. Mitt kylskåp är ovanligt välförsett – också ett tecken på att jag har en Anna i mitt liv. De veckor hon bor hemma hos sig kan man möjligen skymta en gurkburk, några öl, fil och en ostbit i min kyl.

 Kyl
Välförsett kylskåp.


På onsdag kommer så mamma
för att fira påsk med mig. Jag ska vara ledig på torsdag, nu är det slut med att jobba gratis och extra och svara på mejl på kvällar och helger och publicera hemsidor efter klockan 16. Det ska bli skönt att få vara ledig, men samtidigt vet jag att jag måste tänka klart snart. Tänker ta delar av den här arbetsdagen för att ringa en del samtal, bland annat försöka få lite information från facket, vilket jag vet är i det närmaste omöjligt. Men jag måste försöka i alla fall. Vidare måste jag jaga nån på personal HR och så hoppas jag att jag får nån form av svar på det mejl jag skickade prefekten för en vecka sen där jag krävde ett förtydligande av anbudet, inte mera ludd. Men som sagt, det har gått en vecka och jag räknar inte med att få klara besked nånsin. Detta tär. Det tär så in i helvete.


Livet är kort.

Read Full Post »

Åter kan jag lägga en arbetsdag till handlingarna. Jag har gjort många spännande saker idag också, men det jag framför allt uppskattar är alla dessa möten med människor. Som jag har skrivit tidigare var jag en ganska lång period tillbakadragen. Trodde att alla ville mig ont. Nu vet jag att det bara var somliga som gillade att vara taskiga. Och jag har ju till viss del gett igen. Till några. Andra får vara utan. Ibland är det så att det inte är nån idé. Till somliga har jag deklarerat vad jag tycker och känner. En del svarade, andra svarade med tystnad. Just tystnad är så otroligt frustrerande och ganska förnedrande. Men vet du, idag bryr jag mig inte! Jag har fått klarhet i var vissa står och det räcker så. Vi behöver inte längre varandra. Ungefär som ett träd som släpper ifrån sig döda löv på hösten. Faktum är att jag står kvar här, som ett träd, men du som har lämnat mig och visat att jag inte duger, du är ett dött löv.

Som ett träd som släpper ifrån sig döda löv…


Idag på förmiddagen
hade jag ett otroligt effektivt möte angående webb och intranät. Det fungerar så bra när man jobbar ihop med nån som är lika plikttrogen och noggrann som jag själv. Jaa, jag skryter nu, men jag är ärlig. Sen blev det plötsligt lunch. Torsdag = vegetarisk ärtsoppa och pannkakor. Idag åt jag alldeles för mycket. Jag har mått aningen illa sen efter lunch. Magen har slagit bakut och det är ju inte så där jätteroligt när man befinner sig på en arbetsplats och inte hemma… Dessutom hade jag två intervjuer på eftermiddagen och båda tog betydligt längre tid än jag hade räknat med.

Lunchen intog jag på Syltan och där var det fullt av kufar och sjuklingar idag. En man snöt sig i min nacke och en kvinna hostade rakt ut utan att hålla för kakhålet. Är det inte snuskigt, så säg?!

Idag har jag noterat att vår kombinerade skrivare-kopiator morrar åt mig. Varför gör den det? Där kommer jag helt snällt för att hämta mina utskrivna papper. Jag tassar på tå, jag slår inte maskinen. Jag bara sträcker mig efter mina papper och

GRRRRRR!

så morrar den! När jag klagade min nöd till M sa hon att jag var för snabb med att hämta mina papper för morrandet beror på att skrivaren-kopiatorn efter utfört arbete flyttar upp pappersbrickan. Då morras det. Jag lovade att haaasa lite mer nästa gång, för vet du, det där morrandet skrämmer mig…

I kväll ska jag försöka tvätta två maskiner medan Fästmön arbetar. Och kanske äta lite broccolisoppa som hon kokade idag. Just nu är jag bara så mätt, så jag måste vänta och se.

Trött i huvudet

är mitt förnamn just nu och jag känner nästan inte av den lilla, lilla förbättring av allmäntillståndet som jag noterade igår. Så kanske att jag låter tvättmaskinen sköta sitt medan jag bara sitter och läser en bok. Jag har börjat närma mig slutet i min bok-på-gång. Det är en ganska tunn liten bok, men oj vad den tar på att läsa. En julklapp från vännen Jerry, han är en utmärkt bokpresentväljare!

Nu har jag kliat mig i armvecket så att jag blöder, vilket betyder att jag nästan svimmar. Måste försöka få tag i ett plååååååååsteeeeeeeeeeeeeer…

Read Full Post »

Varning för snuskigt äckel!

                                                                                                                                                                  Som bekant gillar jag ju snusk. Men även en sån som jag har vissa gränser. När jag läser i Pravda Aftonbladet om en flygvärdinna som avlöjar snuskiga passagerare är det nästan så jag kräks. Och det gör jag i såna fall på toa och sen spolar jag. Men den amerikanska flygvärdinnan Sara Keagle, som jobbat 20 år i branschen, upptäckte redan tidigt hur äckliga folk som flyger är.

Här är de tio äckligaste ögonblickan Sara Keagle varit med om.

  1. Bajs bland näsdukarna. En passagerare använde näsdukar från näsdukslådan till att torka sig i baken med. Sen la h*n tillbaka de bajsiga näsdukarna i näsdukslådan.
  2. Vuxenblöja lämnad. En passagerare glömde en använd vuxenblöja på sätet på toaletten, så att nästa toabesökare fick sig en mindre trevlig överraskning.
  3. Blodigt i sätesfickan. I sätesfickan hade en passagerare ”glömt” ett par blodiga underkläder.
  4. Fotsvett. En passagerare tog av sig sina svettiga strumpor och hängde upp dem på vädring framför utblåset på luftkonditioneringen.
  5. Hudrester. En kvinna filade sina fötter och försökte ge bort sina hudrester.
  6. Kissade på personalens säte. En passagerare toa-köade genom att sitta på personalens säte. När h*n sen reste sig för att gå på toa hade h*n kissat på sätet.
  7. Från fot till mun. En passagerare tog bort nåt från sin fot – och stoppade det i munnen.
  8. Snöt sig i filten. En förstaklasspassagerare bad att få en ny filt. Lite konstigt eftersom alla just fått nya filtar. Skälet var att h*n hade snutit sig i filten.
  9. Läckande bröstmjölk från bagagehyllan. Några passagerare klagade på att nånting läckte från bagagehyllan. En kvinna skrek: ”Min brösmjölk har tinat! Vad ska jag göra nu?”
  10. Blottade bröst. En kvinna började pumpa sina bröst under ombordstigningen. Det var inte fråga om att amma ett barn, utan båda brösten var framme under påstigning, start och en bit av flygturen.

Hmmm… ja, folk kan… Det äckligaste var nog bajset på näsdukarna och från foten till munnen, tycker jag. Usch! Vad hände med hygien och uppfostran, liksom..?

Read Full Post »

Ja jag lever! Morgonens första inlägg var tidsinställt, så kan man luras i cyberspace. Jag är upp på benen tack vare Ipren. Fy 17, det här var inte bra! Idag har jag två saker att passa – det ena är en hårklippning klockan 13, det andra bilbesiktningen klockan 16.20. Det kan jag liksom inte be nån annan att göra. Bilen måste besiktigas innan månadens slut, annars får jag inte köra den. Klippningen vill jag inte heller ställa in eftersom jag har fått en KALUFS igen och i morgon ska jag på en intervju. Igen. Man kan säga att jag är på benen, men bara knappt på banan idag. Jag lär pendla mellan sängen och livet där ute, så att säga.


På benen, men knappast på banan idag.

                                                                                                                                                                         Igår kväll kan man säga att skiten bröt ut. Varje gång jag snöt mig gick det åt en hel pappersnäsduk. Mängden snor, kan man alltså säga, är ett mått på sjukdomen! Fast jag har ju en ovanligt stor kran, typ elefantsnabel, så däri ryms väl en hel del… Det halsonda har nu flyttat ner sig till luftvägarna i bröstet, vilket gör det mycket oskönt att andas. För att inte tala om det läskiga som jag hostar upp… Det är… NOT NICE, minst sagt. Jag tror att jag har feber också, så jag går på Ipren, som sagt. Måste ju orka ett par dar till!


Tur att jag inte har otit också, för jag och Dumbo har inte bara lika stora snablar utan också lika stora öron. Dumbo är för övrigt rätt mycket sötare än jag.

                                                                                                                                                              Två trevliga vänner ringde igår! Den första är en av mina allra bästa, som lyssnar och förstår och som jag känner att jag kan prata med allt om. Jag tror att h*n känner likadant! Den andra är en jättetrevlig tjej som jag har lärt känna via vårt bloggande, men vi har också träffats, om än som hastigast, i somras. Glädjande nog har denna sistnämnda (den första vännen lyckades jag konvertera tidigare!) bestämt sig för att överge sin B-blogg till förmån för WordPress! Kul, tycker jag och försöker supporta så mycket jag kan! I skrivande stund är det för övrigt ytterligare två bloggvänner som byter från B till WP och jag lovar att supporta alla jag kan om ni bara hör av er!

Annars blev det mest lite läsning och lite TV igår kväll. Pratade med Fästmön ganska sent eftersom hon inte slutade förrän klockan 21 och inte var hemma förrän runt klockan 22. Hon känner sig trött och seg och skulle ta sovmorgon idag. Jag hoppas verkligen inte att jag har smittat henne, men hon har också en risig åttaåring hemma, så riskerna är väl ganska stora att hon åker på nåt. En av tjejerna åkte hem till pappa redan igår. Jag hoppas att det går bra, efter vad jag har förstått har även pappa varit däckad.

Nästa vecka är det student och det mest akuta att bestämma nu är maten som ska serveras. Det har varit lite olika bud, men nu måste det bli klart så vi kan fixa inköpen efter helgen.

Nu ska jag försöka spola av mig så jag piggnar till. Sen blir det frukost och en stund ovanpå bingen innan jag masar mig iväg och lägger huvudet i M:s kompetenta händer.

Read Full Post »