Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Fred Åkerström’

En bok om en älskad och fruktad pappa har jag just avslutat. CajsaStina Åkerströms bok om sin far Fred, Du och jag, farsan är en tunn liten bok till utseendet. Men innehållet är betydligt större. Tack Jerry, för julklappen! Du är en fena på att ge bort bra böcker!

En tunn bok med mycket innehåll.


CajsaStina Åkerström
beskriver sitt liv tillsammans med sin pappa trubaduren Fred. De första åren tillsammans med sin mamma, de senare åren på egen hand. Boken är fylld av kärlek och saknad, men också fruktan. Att vara Fred Åkerströms dotter var inte alltid så lätt. För lika begåvad och fantastisk som han kunde vara hade han också sina svarta sidor, sina alkoholperioder och sin överkänslighet mot ljud och kritik.

Det här är inte på nåt sätt en förskönande bok, men det är en självutlämnande bok samtidigt som den är skriven med respekt. Ingen förtjänar att dö som Fred Åkerström, men alla förtjänar inte att ens dotter skriver en bok om en. Fred Åkerström blev delvis levande för mig igen genom hans dotters bok.

Högsta betyg!

Read Full Post »

I kväll funderar jag över gråt och gnäll. Även om jag avskyr det, så är gråt egentligen nånting positivt för mig. För i och med att jag gråter, vanligen i duschen eller när jag kör bil, blir jag av med så mycket skit som annars stannar inuti mig.

Gråt gör att jag blir av med skit.


En vän till mig
skrev om gråt häromdan. Och som av en händelse hittade jag en väldigt bra krönika i tidningen Öppet Hus nr 3/2012 (den ligger inte ute på nätet än, tyvärr!), som ges ut av Riksbyggen. Den handlade just om gråt och om hur jäkla förbjudet det är för män att gråta. Göran Krona, som har skrivit krönikan, berättade om en händelse som gjorde att han grät, ett minne han för alltid har kvar: när trubaduren Fred Åkerström hade gått bort, endast 48 år. Det visade sig att han var en stor fan av Fred Åkerström, särskilt av hans inspelning av Jag ger dig min morgon. Och under julhelgen läste Göran Krona Fred Åkerströms dotter CajsaStinas bok Du och jag, farsan, en bok han tyckte var mycket sorglig, men också underbar. Just denna bok fick jag av min vän ovan i julklapp! Så nu har jag rivit ut krönikan för att ge den till min vän bara för att visa att jag nu känner till två (2) karlar som gråter. Och att det är helt OK.

En sorglig och underbar bok, tycker Göran Krona.


Nånting som gör mig gråtfärdig
var en tabell över a-kasseersättning som jag hittade i Dagens Nyheter idag. I samma tidning läser jag om en annan kvinna som tänker som jag. Jag var bara tvungen att fota den och lägga ut den direkt. Varför jag blir gråtfärdig? Jo, a-kassans handläggare tycks ha satt i system att misstänka såna som mig och andra som uppburit/uppbär ersättning. Att tro, att HA MAGE att tro, att man lurar till sig dessa futtiga spänn är makalöst! Ingen kan nämligen leva på a-kassan. Tro mig, jag vet. Den kolumn som är rödmarkerad är den jag tillhörde. Det vill säga jag tjänade mer är 18 700 kronor när jag jobbade. I kolumnen under ser man vad jag fick från a-kassan.

Nej, det går inte att leva på cirka 10 000 kronor om man är vuxen. Man överlever, men inte mer.


Idag var jag och hämtade min meducin
på vägen hem från jobbet. Jag har knaprat i mig den första tablutten. Jag tycker sååå synd om mig – ja, det är nu gnället i det här inlägget kommer! – för magen lär paja, bajset bli svart och jag som försöker sluta med magsårsmedicinen… Näää… Dessutom har jag fått ett fult blåmärke i armvecket efter gårdagens venprov – den blåa pilen nedan! – och  eksem av plåstret – den röda pilen nedan! YNK!

Ynk.


Och så kommer jag hem.
Från den ena lägenheten hörs en unge som gallskriker hysteriskt, från den andra, som står med öppen dörr, hörs borrmaskinen. Snälla nån… Inte i kväll igen! Jag som är så trött…

Nej, nu går jag in i duschen och vilar öronen och kanske gråter en skvätt!

Read Full Post »

I dagarna har vi kunnat läsa i media om Felicia Feldt är på väg att ge ut en självbiografi där hon raserar bilden av sin präktiga mamma, den barnuppfostrande förebilden Anna Wahlgren. Jag har varken läst Felicia Feldts bok om sin mamma eller Anna Wahlgrens böcker om barnuppfostran, men jag tycker att det är sunt och skönt att barnen inte tiger still utan reser sig och plockar ner föräldrarnas gloria.


En bok som plockar ner en förälders gloria..?


Felicia Feldt menar att syftet
inte på nåt vis är att trycka till sin mamma, utan hon vill ge sin bild. Var sanningen ligger, hos mamma eller dotter, vet ju ingen mer än de inblandade. Men jag anser att det är viktigt att även barnens röster hörs – även om de har hunnit bli vuxna…

Boken Felicia försvann ges ut i slutet av januari, men har alltså redan nu skapat rubriker. Detta trots att Felicia Feldt inte är först bland kändisbarnen att berätta en annan historia än den deras föräldrar har skrivit eller visat upp. Vi har till exempel Nils Claesson, son till författaren Stig ”Slas” Claesson, som gav ut Blåbärsmaskinen 2009 där fadern bland annat beskrivs som missbrukare, Gunnar Falk, som efter sin mor Kerstin Thorvalls död i april 2010 berättade hur det var att växa upp med hennes ångestattacker, manipulationer och självmordshot och brodern Hans Falk, som förra året gav ut romanen Uppväxt där berättarjaget är son till en känd och obalanserad barnboksförfattare, Cecilia von Krusenstjerna, dotter till förre Volvochefen P G Gyllenhammar, som i boken En spricka i kristallen från 2004 beskriver överklassfamiljs liv bakom fasaderna, CajsaStina Åkerström som i Du och jag, farsan (2010) skriver om sin far Fred Åkerström och hur svårt det var att växa upp i hans skugga och i ett liv med barer, nya hem och nya kvinnor med flera med flera.

Sunt och skönt att ”barnen” vågar, tycker jag! CajsaStina Åkerströms bok fick jag för övrigt av vännen Jerry i julklapp och den ser jag verkligen fram emot att läsa!

 

Read Full Post »

Dags för lite boksläpp igen från förträffliga sajten Ad libris – till böckerna.

Nyhetsbrevet från Adlibris, som damp ner i inboxen i eftermiddags, bekräftar det media har noterat att det är biografier som gäller i höst. Exempel på spännande såna, tycker jag, är Henrik Berggrens bok om Olof Palme, Underbara dagar framför oss och CajsaStina Åkerströms bok om sin pappa Fred, Du och jag, farsan. Arvid Lagercrantz bok Mitt galna liv – en memoar om psykisk sjukdom får stå för den mörkare sidan medan Mark Levengoods bok  Och jag läste att det var omöjligt att leva lycklig förutan dig får stå för en något mer lättsam typ. Att skriva om intressanta nya böcker med självbiografiskt tema och inte nämna Marcus Birros bok Att leva och dö som Joe Strummer går ju inte!


Den här boken åker upp på min inköpslista! (Borde redan ha gjort det…)

                                                                                                                                                           Inte en enda deckare hos Adlibris? Jorå, men dem får du leta efter själv den här gången!

Read Full Post »