Barnen ger igen!

I dagarna har vi kunnat läsa i media om Felicia Feldt är på väg att ge ut en självbiografi där hon raserar bilden av sin präktiga mamma, den barnuppfostrande förebilden Anna Wahlgren. Jag har varken läst Felicia Feldts bok om sin mamma eller Anna Wahlgrens böcker om barnuppfostran, men jag tycker att det är sunt och skönt att barnen inte tiger still utan reser sig och plockar ner föräldrarnas gloria.

En bok som plockar ner en förälders gloria..?

Felicia Feldt menar att syftet inte på nåt vis är att trycka till sin mamma, utan hon vill ge sin bild. Var sanningen ligger, hos mamma eller dotter, vet ju ingen mer än de inblandade. Men jag anser att det är viktigt att även barnens röster hörs – även om de har hunnit bli vuxna…

Boken Felicia försvann ges ut i slutet av januari, men har alltså redan nu skapat rubriker. Detta trots att Felicia Feldt inte är först bland kändisbarnen att berätta en annan historia än den deras föräldrar har skrivit eller visat upp. Vi har till exempel Nils Claesson, son till författaren Stig ”Slas” Claesson, som gav ut Blåbärsmaskinen 2009 där fadern bland annat beskrivs som missbrukare, Gunnar Falk, som efter sin mor Kerstin Thorvalls död i april 2010 berättade hur det var att växa upp med hennes ångestattacker, manipulationer och självmordshot och brodern Hans Falk, som förra året gav ut romanen Uppväxt där berättarjaget är son till en känd och obalanserad barnboksförfattare, Cecilia von Krusenstjerna, dotter till förre Volvochefen P G Gyllenhammar, som i boken En spricka i kristallen från 2004 beskriver överklassfamiljs liv bakom fasaderna, CajsaStina Åkerström som i Du och jag, farsan (2010) skriver om sin far Fred Åkerström och hur svårt det var att växa upp i hans skugga och i ett liv med barer, nya hem och nya kvinnor med flera med flera.

Sunt och skönt att ”barnen” vågar, tycker jag! CajsaStina Åkerströms bok fick jag för övrigt av vännen Jerry i julklapp och den ser jag verkligen fram emot att läsa!