I dagarna har vi kunnat läsa i media om Felicia Feldt är på väg att ge ut en självbiografi där hon raserar bilden av sin präktiga mamma, den barnuppfostrande förebilden Anna Wahlgren. Jag har varken läst Felicia Feldts bok om sin mamma eller Anna Wahlgrens böcker om barnuppfostran, men jag tycker att det är sunt och skönt att barnen inte tiger still utan reser sig och plockar ner föräldrarnas gloria.
En bok som plockar ner en förälders gloria..?
Felicia Feldt menar att syftet inte på nåt vis är att trycka till sin mamma, utan hon vill ge sin bild. Var sanningen ligger, hos mamma eller dotter, vet ju ingen mer än de inblandade. Men jag anser att det är viktigt att även barnens röster hörs – även om de har hunnit bli vuxna…
Boken Felicia försvann ges ut i slutet av januari, men har alltså redan nu skapat rubriker. Detta trots att Felicia Feldt inte är först bland kändisbarnen att berätta en annan historia än den deras föräldrar har skrivit eller visat upp. Vi har till exempel Nils Claesson, son till författaren Stig ”Slas” Claesson, som gav ut Blåbärsmaskinen 2009 där fadern bland annat beskrivs som missbrukare, Gunnar Falk, som efter sin mor Kerstin Thorvalls död i april 2010 berättade hur det var att växa upp med hennes ångestattacker, manipulationer och självmordshot och brodern Hans Falk, som förra året gav ut romanen Uppväxt där berättarjaget är son till en känd och obalanserad barnboksförfattare, Cecilia von Krusenstjerna, dotter till förre Volvochefen P G Gyllenhammar, som i boken En spricka i kristallen från 2004 beskriver överklassfamiljs liv bakom fasaderna, CajsaStina Åkerström som i Du och jag, farsan (2010) skriver om sin far Fred Åkerström och hur svårt det var att växa upp i hans skugga och i ett liv med barer, nya hem och nya kvinnor med flera med flera.
Sunt och skönt att ”barnen” vågar, tycker jag! CajsaStina Åkerströms bok fick jag för övrigt av vännen Jerry i julklapp och den ser jag verkligen fram emot att läsa!
Haha, vad intressant! Jag tycker att det verkar som om den där Wahlgren inte riktigt har alla hästar hemma.
Dottern verkar ju ge en helt annan bild av deras hemförhållanden än mamman, så nåt konstigt är det nog… 😉
Fast…jag känner Anna Wahgrens yngsta dotter och hon har bara gott att säga om sin mamma. Men jag vet att barn upplever sin uppväxt olika .Jag kan ju bara gå på det som E****ora säger. Dårå
Kram
Det kanske också är så att det skiljer mycket i ålder på de två systrarna. Och storasystrar har ju en tendens att bli Lill-Morsor… Men jag tror på vars och ens upplevelse.
Kram!
När jag fick mina ungar var AWs Barnaboken lika viktig som en bibel i bokhyllan. Att det slutar på det här viset förvånar mej inte det minsta. Jag har läst barnaboken, minns att jag fann mångt och mycket rätt knasigt, så att en av barnen kommer med en egen bok om sin uppväxt gör mej inte det minsta förvånad.
Sen kan som sagt olika barn i en syskonskara ha olika bild av barndomen. Den som är äldst tog säkert mycket mer ansvar än de yngre, etc…