Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘intervjuer’

Ett inlägg om nyheter. Och om årets sommarpratare!


 

Häromdan läste jag i DN – på nätet, förstås, nån papperstidning har jag inte råd med som arbetssökande! – att vi ägnar allt mindre tid åt just att läsa papperstidningar. Enligt artikeln är den genomsnittliga läsningen av papperstidningar 16,3 minuter om dan. Och då är hela världen med i beräkningen. Siffran kommer från brittiska The Guardian, som har publicerat resultaten av en undersökning gjord av Zenith Optimedia.

Tofflan i tidningen

Nä, den här tidningen finns ju inte, varken i pappersform eller på nätet.

 


Läsningen av papperstidningar
har alltså minskat med över 25 procent på fyra år. Inte helt oväntat läser vi nyheter på nätet. Så gör jag. Och jag är inte ensam! Bara 56 procent av svenskarna läser nån morgontidning och bara nio procent läser en kvällstidning i pappersform. Men å andra sidan, de som läser en papperstidning gör det så länge som en hel halvtimme.

Som jag skrev ovan tycker jag att det är alldeles för dyrt att prenumerera på en papperstidning. Dessutom händer det ju saker dygnet runt och jag kan när som helst surfa ut på nätet och kolla senaste nytt. Ofta är papperstidningens nyheter gamla när tidningen anländer på morgonen. Vem vill betala mycket pengar för gamla nyheter?

Samtidigt är jag så gammal (!) att jag ändå tycker att det är nåt visst med att läsa en papperstidning. Kanske inte nyhetsmässigt, men det finns ju mycket annat att läsa i ett blad. Annat, som inte är lika tidsviktigt. Som kulturnyheter, till exempel, recensioner av böcker, filmer, TV, intervjuer med intressanta personer, tidlösa reportage etc.

När det gäller nyheter på webben är det också dessvärre ofta så att det

fort, men fel

som gäller. Jag ser inte bara stavfel och grammatiska fel utan jag ser texter som är så dåliga att jag inte begriper vad där står. Och vissa saker förvirrar mig. Ta bara en av nyheterna idag, den om SCB:s senaste mätning av väljarnas sympatier. Det här skärmklippet är från DN…

DN Rödgröna större än alliansen

Skärmklipp från DN den 3 juni 2015.


… och det här är från lokalblaskan (Upsala Nya Tidning):

UNT Alliansen större än S och MP

Skärmklipp från UNT den 3 juni 2015.

 

Här kan man ju undra vad det är som gäller och om SCB:s siffror ser olika ut hos Dagens Nyheter och Upsala Nya Tidning. För enligt DN är de rödgröna större än alliansen, medan UNT hävdar att alliansen är större än S och MP… Vad är det som är rätt, egentligen???

Jag får känslan att webbnyheter inte alltid är korrekta. Gör webbjournalister verkligen kontroller av källor? Gräver de? Eller trycker de bara ut texter i en rasande fart utan att reflektera över innehållet?

Idag klockan 13 släpper Sveriges radio namnen på årets sommarpratare. För mig är det en rätt kul grej, med hemlighetsmakeriet, presskonferensen och livesändningen på nätet. Därför var det tur att jag inte tittade på Filip och Fredriks program Breaking news igår, för där läckte de nämligen fem namn. Fredrik Wikingsson säger:

Vi tycker att det är breaking news att vara först med att avslöja sommarpratarna […]

Men han säger också…

[…] det är ju inga statshemligheter […]

Nej, några statshemligheter är det ju inte, men ändå tycker Fredrik Wikingsson att det är breaking news. Och Expressen och Aftonbladet, som refererar. Varför förstöra nöjet för en del bara för att få glänsa en stund och vara först?..

Här kan du som har väntat se och lyssna till Sommars presskonferens klockan om årets sommavärdar! Det tänker jag göra.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


 

Frost NixonÅr 1974 var jag tolv år. I slutet av juli/början av augusti gjorde jag min första utlandsresa utanför Skandinavien med familjen. Det var en dag under den resan som Richard Nixon avgick. Och trots att vi var väldigt opolitiska i min familj (troligen därför att mamma och pappa stod på ena sidan, morfar på den andra politiskt sett – ja, morfar var med på resan – och då var det liksom ingen idé att diskutera politik, vi blev bara osams) minns jag händelsen. På hotellet fanns ett TV-rum och där såg jag Richard Nixon avgå på grund av Watergate. Nu, åtskilliga år senare, har jag äntligen tittat på filmen Frost/Nixon (2008) som jag spelade in för över ett år sen från TV8.

Den här filmen handlar om hur den kände TV-profilen David Frost får för sig att försöka få till stånd en intervju med Richard Nixon efter att han avgått som president. David Frost är en talkshow-värd, ingen skjutjärnsjournalist. Men han är populär. Och även om han många gånger är ute på djupt vatten – både vad gäller finansieringen av inspelningarna och själva intervjuerna – vägrar han att ge upp. Han får fyra dagar att intervjua Richard Nixon. Varje dag har ett tema och sista dagen handlar förstås om Watergate. David Frost och Richard Nixon är som två boxare i var sin ringhörna. Och bara en av dem kan vinna matchen.

Lustigt nog blir ett par skor symboliska. Skor utan snörning anses som icke manliga av ex-presidentens rådgivare. Dessa skor är italienska, så kallade loafers med spänne. Jag minns vad jag brukade kalla såna skor – som bars av högste chefen (man) på en av mina före detta arbetsplatser…

Loafers

Icke manliga skor?


Det här är,
som du förstår, ingen actionfilm. Den närmar sig snarare dokumentärfilmen. Största delen av filmen handlar om de fyra dagsintervjuerna. Över två timmar lång kan filmen säkert upplevas som seg. Jag förvånade mig själv med att inte tycka det. Det här är en bra film och den är intressant – om man minns händelsen. Skådespelarinsatserna tycker jag också är riktigt bra.

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

En brittisk dokumentär, Sagan om Marilyn Monroe, hann Fästmön och jag med före tolvslaget.

Marilyn Monroe

Marilyn Monroe på väg ner. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


Den här dokumentären
skildrar Marilyn Monroes liv på scenen och utanför. Lite grann, i alla fall. Den innehåller intervjuer med inblandade filmmänniskor, men även en hel del filmklipp.

Jag tycker inte att det kommer fram nånting nytt eller spännande ur den här dokumentären. Och lite grann undrar jag varför den gjordes. Men eftersom jag njuter av att se på Marilyn Monroe ger jag den ändå medelbetyg.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Det är så intensiva dagar just nu att jag ofta glömmer att det också händer så mycket ute i naturen. Jag är knappt ute alls – mer än till och från garaget hemma och parkeringen på jobbet samt lunchrestaurangen. Nu skulle jag ha sån lust att vara ute och fota det som exploderar!

Tidigt i morse passade jag på att ta några bilder. Du som är duktig på vad träden och blommorna heter får gärna upplysa mig! Jag är dålig på träd- och blomnamn, jag bara förförs av det vackra. Som detta gröna med små, små gula blommor i…

Mycket grönt och lite gult.


Fästmön
var ute och fotade igår.
Jag hade gärna följt med! Men samtidigt är ljuset inte det bästa just nu. Idag är himlen allt annat än blå, den går mer mot vit. Svårt att få träd med vita blommor skarpa då!

Vita blommor i trädet. Men vilket träd???


Igår var det märkligt väder framåt kvällen.
När jag gav mig av från jobbet varmt det soligt och varmt. Jag glömde förstås solbrillorna i väskan i bagaget, men hittade mina små fula bilsolbrillor i handskfacket. De fick duga. Jag ser extra snipig ut i dem.

Jag hade fått sms om att mina fyra Irene Huss-filmer fanns att hämta på ICA Heidan, så jag tog svängen därom för att få mitt paket. Etuiet till en av filmerna var trasigt, men skivan verkade inte skadad. Det är bra att just denna ICA-affär är paketombud, för den har öppet till klockan 22 alla dagar, tror jag. Det är ju inte alltid man kan gå på dagtid och hämta paket, menar jag.

Anna lagade till pastasnäckor och röd pesto, delikatesser som låg i den fina korgen jag fick av fakultetsvännerna till jul. Det blev riktigt smaskigt och röd pesto ska jag definitivt köpa igen. Jag gör ibland själv grön pesto, en egen variant med persilja i stället för basilika. Det ska vara massor av vitlök och olivolja i och så ska man ta saltet direkt från saltkvarnen. Efteråt är det bra om man är noga med tandhygienen, för om man ler mot solen går den i moln på grund av all grön persilja som har fastnat mellan gaddarna. Om man nu inte har autostrador i käften, vill säga. Då kan man fortsätta le.

Vad händer idag? Tja på jobbet är det webbpyssel och så ska jag tänka ut några frågor som jag vill ställa till en del nyckelpersoner. Och så ska jag förstås boka in intervjuer med dessa! Jag brukar palla två, högst tre intervjuer per dag. Det beror på att jag gärna vill hinna skriva in svaren i en särskild fil som jag sen använder som underlag för vidare arbete. Och på förmiddagen är det utbildning i videokonferensutrustningen. Jag har lovat att vara behjälplig om det behövs! Till lunch ska jag träffa den kloka L som är ”min” fakultetskommunikatör.

Igår eftermiddag fick jag tag i min före detta kollega på ett annat universitet och jag frågade lite om den lediga tjänsten där. Blev väl inte så jättesugen på att söka det jobbet, men det är ju ändå ett års jobb. Här tar det ju slut den 31 juli. Tål att tänkas på, ansökningstiden går inte ut förrän den juni.

Avslutningsvis en vacker bild på den skönaste blomma på ett träd jag har sett hittills i år. Vad sägs om denna rosa drottning?

Och vad heter trädet den här skönheten blommar på???


Slutligen: många tankar och extra kraft till kära (blogg)vänner
som har det tungt i tillvaron just nu. Ni vet själva vilka ni är utan att jag hänger ut er här med namn.

Read Full Post »

Idag på förmiddagen var det avstämning för min del på jobbet. En sorts regelbundna möten där jag berättar vad som hänt och vad jag har gjort sen sist. Det fungerar alldeles utmärkt att ha det på det sättet för mig. Jag har fått ett uppdrag och inom det har jag frihet att utföra de uppgifter som behövs för att uppdraget ska genomföras. Enkelt och klart – utan att chefen leker kompis!

Avstämning behöver inte vara så här svår…


Jag jobbar så bra
på det här sättet, därför att det ger mig möjlighet att ta ut svängarna en hel del. Och eftersom jag dessutom blivit väldigt väl bemött av alla på institutionen blir det en sporre att ge nånting tillbaka. Jag har intervjuat dem alla – alla utom tre. Det handlar om bortåt 50 intervjuer. Det låter mycket, men oj vad dessa dialoger har varit guld värda!

Intervjuerna har även legat till grund för den kommunikationsplan jag överlämnade idag. Prefekten och den administrativa chefen ska nu titta på den och eventuellt blir det en del justeringar innan den översänds till ledningsgruppen. Dragningen för den gruppen skjuts emellertid på framtiden för att alla ska hinna titta på dokumentet.

Det här är i princip institutionens motto! 


För min del är arbetsmiljön
och klimatet på institutionen såväl inspirerande som trivsamt. Jag tycker att det är högt i tak och jag tycker att de människor som jobbar här är väldigt kloka, men också väldigt öppensinniga. Man får vara konstig och kufisk, bara man har kompetens också…

Högt i tak.


Om ett tag ska jag delvis börja jobba
på en annan institution i tre månader. Det blir fördelningen 20 procent på nuvarande, 80 på den nya. En ny utmaning väntar och jag är full av tillförsikt och entusiasm – även om jag är säker på att det inte kan bli riktigt lika bra som det har varit här. Eller kan det???

Det känns tryggt att ha kvar 20 procent här. En del av dessa, ungefär hälften, ska jag eventuellt lägga på webben eftersom vi idag diskuterade att jag kanske ska bli webbansvarig. Nuvarande webbansvarig ska nämligen snart ha barn och blir borta från arbetet ett tag. Och om webbansvarig försvinner, finns risken att våra fina statistiksiffror sjunker. Vi ligger ju i topp bland institutionerna vad gäller besöksantalet till vår externwebb och på sjätte plats totalt på hela universitet. Jag tänker inte ta på mig detta och säga att det är tack vare mig, men jag vill tro lite grann att jag har piskat inspirerat dem som jobbar med vår webb och vårt intranät här på institutionen att ta nya tag. Alla inblandade har varit och är så engagerade att jag blir glad ända in i själen!

Här kan du kika på våra externa webbsidor och läsa vad som händer runt omkring mig på jobbet. Våra intranätsidor kommer du inte åt och det är dem jag har jobbat mest med att bygga den senaste månaden.

När jag kom från firandet av Anna var det roligt att få ringa lilla mamma och berätta en del av allt detta jag har skrivit om här. Jag vill så gärna att hennes hjärta ska få ro och att hon ska få lite mer tro på att hennes dotter är på väg uppåt igen.

Read Full Post »

Jepp! Rubriken säger

Kunskap!

och det är precis vad jag får varje dag på arbetet. Jag kan inte säga tillräckligt många gånger hur tacksam jag är för detta! Men också hur jäkla medveten jag är om att allt kan ryckas ifrån mig om en timma eller ett par månader. Men jag kan inte tänka så, jag vill inte tänka så. Jag vill tänka på framtiden med tillförsikt. Försiktig tillförsikt. I morse mötte jag förra kollegan M och jag kände nästan skuldkänslor för att jag har ett sånt fint kontor och förmånen att få jobba i en sån stimulerande miljö – medan M delar rum med tre (3) kollegor… Inte särskilt optimalt…

Jag jobbar på med intervjuerna denna vecka och nästa, detta för att jag har ett avstämningsmöte med prefekten efter påsk och dessutom ska ha en dragning i ledningsgruppen en dag senare. Omvärldsbevakningen verkar funka nu, men via mig. IT-ansvarig har skapat en funktionsbrevlåda dit mejlen ska styras. Nu gäller det att få alla 40 -50 pers att ansluta sig dit… Jag kan vara väldigt övertygande när det behövs, samtidigt som jag respekterar den som vill stå utanför och som har godtagbara skäl. Vidare försöker jag bygga upp institutionens intranätsidor och arbetet går framåt! Det är så kul att få vara med från början – och så vet jag att jag gör en insats och avlastar S som har massor att avsluta innan bebisen kommer!

En frukt från kunskapens träd?


Det är inte så lätt att knapra på frukt
– från kunskapens träd? – när det står ett påskägg med godis bara en bit här ifrån. Men jag försöker låta bli och jag försöker rikta tankarna åt annat håll. En tanke som just slog mig var hur farfar Pastorn skulle ha tänkt och tyckt om mitt nuvarande jobb, där kunskapens frukt är baserad på bevisade teorier och inte teologiska… Samtidigt har jag fått höra att farfar var hyperintelligent och kunde ha blivit vad som helst. Men han brann i tron och blev pastor. Och det är värt mycket respekt, det också. Farfar hoppade över två klasser i grundskolan, jag endast en. Så man kan väl säga att jag kanske har ärvt en liten del av intelligensen, men inte så mycket… 😉 Andra klass, som Elias går i just nu, har jag bara gått i två månader. Sen hoppade jag vidare och fick ny fröken och nya klassisar – FEM, till exempel, och min f d fru – och en ny skola. Tjolahopp, liksom!

Idag är det institutionsmöte, tror jag. Jag misstänker att vi fikar och äter godis och laddar för morgondagens påsklunch, Swedish Sandwich Cake! Det är underbart med

a bilingual uni!

Read Full Post »

Åter kan jag lägga en arbetsdag till handlingarna. Jag har gjort många spännande saker idag också, men det jag framför allt uppskattar är alla dessa möten med människor. Som jag har skrivit tidigare var jag en ganska lång period tillbakadragen. Trodde att alla ville mig ont. Nu vet jag att det bara var somliga som gillade att vara taskiga. Och jag har ju till viss del gett igen. Till några. Andra får vara utan. Ibland är det så att det inte är nån idé. Till somliga har jag deklarerat vad jag tycker och känner. En del svarade, andra svarade med tystnad. Just tystnad är så otroligt frustrerande och ganska förnedrande. Men vet du, idag bryr jag mig inte! Jag har fått klarhet i var vissa står och det räcker så. Vi behöver inte längre varandra. Ungefär som ett träd som släpper ifrån sig döda löv på hösten. Faktum är att jag står kvar här, som ett träd, men du som har lämnat mig och visat att jag inte duger, du är ett dött löv.

Som ett träd som släpper ifrån sig döda löv…


Idag på förmiddagen
hade jag ett otroligt effektivt möte angående webb och intranät. Det fungerar så bra när man jobbar ihop med nån som är lika plikttrogen och noggrann som jag själv. Jaa, jag skryter nu, men jag är ärlig. Sen blev det plötsligt lunch. Torsdag = vegetarisk ärtsoppa och pannkakor. Idag åt jag alldeles för mycket. Jag har mått aningen illa sen efter lunch. Magen har slagit bakut och det är ju inte så där jätteroligt när man befinner sig på en arbetsplats och inte hemma… Dessutom hade jag två intervjuer på eftermiddagen och båda tog betydligt längre tid än jag hade räknat med.

Lunchen intog jag på Syltan och där var det fullt av kufar och sjuklingar idag. En man snöt sig i min nacke och en kvinna hostade rakt ut utan att hålla för kakhålet. Är det inte snuskigt, så säg?!

Idag har jag noterat att vår kombinerade skrivare-kopiator morrar åt mig. Varför gör den det? Där kommer jag helt snällt för att hämta mina utskrivna papper. Jag tassar på tå, jag slår inte maskinen. Jag bara sträcker mig efter mina papper och

GRRRRRR!

så morrar den! När jag klagade min nöd till M sa hon att jag var för snabb med att hämta mina papper för morrandet beror på att skrivaren-kopiatorn efter utfört arbete flyttar upp pappersbrickan. Då morras det. Jag lovade att haaasa lite mer nästa gång, för vet du, det där morrandet skrämmer mig…

I kväll ska jag försöka tvätta två maskiner medan Fästmön arbetar. Och kanske äta lite broccolisoppa som hon kokade idag. Just nu är jag bara så mätt, så jag måste vänta och se.

Trött i huvudet

är mitt förnamn just nu och jag känner nästan inte av den lilla, lilla förbättring av allmäntillståndet som jag noterade igår. Så kanske att jag låter tvättmaskinen sköta sitt medan jag bara sitter och läser en bok. Jag har börjat närma mig slutet i min bok-på-gång. Det är en ganska tunn liten bok, men oj vad den tar på att läsa. En julklapp från vännen Jerry, han är en utmärkt bokpresentväljare!

Nu har jag kliat mig i armvecket så att jag blöder, vilket betyder att jag nästan svimmar. Måste försöka få tag i ett plååååååååsteeeeeeeeeeeeeer…

Read Full Post »

Fick ju ge mig iväg med bilen till verkstan på lunchen, naturligtvis mitt i kungörelsen av namnet på den lilla sessan som föddes igår. Jag var ju stensäker på att hon skulle få Toffel-förnamnet, men så blev det ju inte alls. Däremot blev hon ju hertiginna över det bästa landet, Östergötland. Så jag är rätt glad ändå!

På verkstan fixade de lampbytet på nolltid – Clark Kent* är ju en Toyota och det är ju verkstan också. Då är det ytterst sällan nåt går fel. Detta firade jag med att göra en avstickare till IKEA för att slänga i mig lite quick lunch. HA! BIG MISTAKE!

IKEA vimlade av tanter som kladdade, ungar som skrek och galningar som hojtade. Knivarna var slut, brickorna var skitiga och en stackars tant hittade ingen mjölk till sitt kaffe först.

För min del blev det en räkmacka och en kanelbulla samt svart kaffe. Brödet i mackan var OK, liksom det kokta ägget. Räkorna var skitsmå och smakade ingenting. Tomaten och salladsbladet hade ledsnat redan i förrgår. Bullen var skitgod! Men okejrå, för 47 pix var det acceptabelt.

Dagens quick lunch på IKEA. 


Varenda unge på IKEA skrek.
Nästan alla tanter satt och slabbade utom tanten vid mitt bord. Hon var både trevlig och pratsam och inte ett dugg äcklig. Inte som tanten i vinröd kappa, rött och långt stripigt hår och som kronan på verket, en illgrön basker. Hon såg skitarg ut. Själv förundras jag över att det tydligen är inne bland unga killar att ha långt, tovigt hår som ser skitigt ut. Förut var det synliga kalsonger med bajsrand, nu är det skitigt hår. Varför detta äckliga mode???

Intervjuerna går vidare idag, jag har gjort en och har ytterligare en annan på gång, kanske. Måste ringa några samtal emellan och korrekturläsa det jag har skrivit i min plan hittills. Det rör på sig…

Fästmön och jag ska göra en avstickare till Lager 157 efter jobbet. Blev bara så nyfiken när jag såg en annons idag, kläder är annars ett nödvändigt ont.

 

*Clark Kent = min bilman som nu är tvåögd igen

Read Full Post »

Det är verkligen grått ute! Grått och blött och slaskigt! Men ljusningen kom igår kväll, för plötsligt blev det möjligt för Fästmön att komma till mig redan då, efter jobbet. De hemmavarande barnen, nio och 19, skulle till sin pappa och Slaktar-Pojken är faktiskt 21 och klarar sig själv. Anna jobbade till klockan 20. Innan dess försökte jag göra lite nytta hemma och tog tag i strykhögen som hade legat ett tag.

En annan ljusning är den för de nyblivna föräldrarna Victoria och Daniel är den lilla flicka som såg dagens ljus  i morse strax före klockan halv fem. Stort Toffel-Grattis!  (Jag borde kanske ha inlett med detta grattis, men nu är min egen familj mig snäppet närmare.) För övrigt, jag hoppas att den lilla kickan får det vackra Toffel-förnamnet, för det vet jag att i alla fall Herman Lindqvist har spekulerat kring …

I natt eller i morse hade det kommit blötsnö så det var mer än lovligt slaskigt utomhus. Det finns väl inte en människa som inte är less på snön och vintern nu? Kom våren!

Blötsnö och spår av en traktor…


Jag försöker avvänja mig
från min magsårsmedicin och tog inget piller varken igår eller idag. Idag på morgonen kände jag av magen lite grann, men jag hoppas att det mest är psykiskt. Jag skulle verkligen vilja sluta äta piller i onödan. Men om jag bara kan klara av att glesa ut intaget till en tablett varannan dag är det bra.

Intervjuerna går framåt, men det är sportlovsvecka denna vecka och allt fler tycks avvika och ta ledigt här på jobbet. Jag får nog fokusera på att formulera och fila på min kommunikationsplan i stället och ta nya tag nästa vecka. I morgon är det i alla fall löneutbetalning och det ser jag fram emot mycket. Det är en sån känsla av rikedom när jag plötsligt får mer än dubbelt så mycket in på kontot än det jag fick när jag hade a-kasseersättning…

Read Full Post »

Äh, det är inte ett dugg synd om mig som inte gillar semlor! Idag på förmiddagen gav jag bort min semla till en österrikisk doktorand som skulle få en gäst och försökte spara halva sin semla. Snäll är jag visst ibland – mot somliga… För övrigt köpte jag en kanelbulle på vägen hem när jag var på Tokerian. Det kändes alltför trist att bara köpa yoghurt och mjölk, liksom, så jag ville pigga upp plastpåsen – och mig själv! – med Tokerians übergoda kanelbullar. Så nu blir det bulltis-dag här!

Tokerians kanelbulle och en och en halv senapsmugg pressokaffe blir det i afton = bulltis-dag!


Det var trevligt att träffa CJ
och luncha! När väglaget blir bättre och jag känner mig piggare ska jag ta en tur utåt landet för att hälsa på CJ hemmavid. Vi var på Syltan och lunchade, jag tog alldeles för mycket fisk, så jag fick lämna. Såg några bekanta ansikten och ett av dem ringde jag upp när jag kom tillbaka till kontoret. Det blir till att göra besök framöver, både för Det Bekanta Ansiktet och mig, för vi har nya kontor båda två.

Ett annat bekant ansikte – och ett trevligt sådant – träffade jag när jag hade landat här hemma i New Village. Jag fattar inte varför L och jag inte träffas oftare, vi har alltid massor att prata om och blir vanligen stående nånstans tills hennes man eller barn eller min mobil anropar nån av oss…

Jag hann med två intervjuer idag och en del småfixande. Besvarade en enkät inför en nätverksträff i nästa vecka. Annars har jag varit väldigt trött idag, trots att jag fick sova en halvtimma längre. Men i morgon ska jag börja glesa ut medicinen. Hoppas det funkar. Troligen slipper jag inte ifrån gastroskopin ändå. Det är ingen rolig undersökning, men jag har gjort den så många gånger så bara man pumpar mig full av nåt skit som jag blir härlig av så går det bra. Tänkte åka och lämna prov vid halv åtta i morgon bitti. Då hinner jag ut till jobbet till halv nio, redan.

I kväll blir det lugna puckar, jag ska upp extra tidigt i morgon eftersom jag ju måste ta en omväg om laboratoriet. Tidigt i säng är min plan, alltså. Den brukar spricka… Eftersom jag hatar nålar och gärna svimmar av blod, bestämde jag mig för att vara lite snäll mot mig. Därför har jag inviterat vännen Rippe på thailunch i morgon – och hon kunde! 

Det är för resten Rippe som gav mig Fragment, en bok som innehåller texter av Marilyn Monroe, i julklapp. Jag började läsa den igår och den är förstås fascinerade! Fina bilder också! Jag och Fästmön gav för övrigt bort just Fragment till Jerry i julklapp. Ibland är det så att man ger bort det man själv helst skulle vilja ha… Det ska bli kul att höra vad Jerry tycker om boken sen.

Fragment består av texter av Marilyn Monroe.


Anna har jag inte pratat med
på 100 år, känns det som, så jag tänkte slå henne en pling i kväll också. Gissar att det är semmelfest där ute just nu, så jag väntar ett tag.

Read Full Post »

Older Posts »