Mannen i familjen

Det är många som undrar hur vi har det, jag och Fästmön. Hur vi har det med uppdelningen manligt och kvinnligt. Vem som är mannen och vem som är kvinnan i familjen. Nu ska jag berätta hur det ligger till:

Det är jag som är mannen i familjen.

Och orsakerna till detta är följande:

1. Det är jag som kör bilen.
2. Jag har kort hår.
3. Jag har ölmage.
4. Mina fötter är störst och jag rör mig manligt.

Det är jag som är mannen!

Anna är alltså kvinnan i familjen av dessa skäl:

1. Hon kör inte bilen för hon har inte körkort.
2. Hon har långt hår.
3. Hon har ingen ölmage.
4. Hon har små fötter och hon rör sig kvinnligt.

Faaast… Det är faktiskt Anna som är bäst med verktyg. Och när det gäller städning städar vi lika mycket båda två – hemma i det egna hemmet. Men Anna tycker att jag är pedant. Vidare är det jag som stryker, men det är Anna som är bäst på att laga mat. Och diska. Jag avskyr att diska.

Det finns miljoner saker som bevisar att jag inte är mannen i familjen, egentligen. Dessutom tänker vi inte i dessa banor utan var och en gör det den är bra på – och ibland får man göra sånt man är mindre bra på också. Kort sagt: det är inte viktigt vem som är mannen i familjen och inte heller finns det några argument för vem som är vad.

För dig som inte har fattat det, har jag skrivit det här inlägget med glimten i ögat. Medan jag tvinnade min mustasch. Och kliade mig med vänsterhanden på mina enorma boobisar.

Read Full Post »

Morrande, tystnad, kufar och en arbetsdag till handlingarna

Åter kan jag lägga en arbetsdag till handlingarna. Jag har gjort många spännande saker idag också, men det jag framför allt uppskattar är alla dessa möten med människor. Som jag har skrivit tidigare var jag en ganska lång period tillbakadragen. Trodde att alla ville mig ont. Nu vet jag att det bara var somliga som gillade att vara taskiga. Och jag har ju till viss del gett igen. Till några. Andra får vara utan. Ibland är det så att det inte är nån idé. Till somliga har jag deklarerat vad jag tycker och känner. En del svarade, andra svarade med tystnad. Just tystnad är så otroligt frustrerande och ganska förnedrande. Men vet du, idag bryr jag mig inte! Jag har fått klarhet i var vissa står och det räcker så. Vi behöver inte längre varandra. Ungefär som ett träd som släpper ifrån sig döda löv på hösten. Faktum är att jag står kvar här, som ett träd, men du som har lämnat mig och visat att jag inte duger, du är ett dött löv.

Som ett träd som släpper ifrån sig döda löv…

Idag på förmiddagen hade jag ett otroligt effektivt möte angående webb och intranät. Det fungerar så bra när man jobbar ihop med nån som är lika plikttrogen och noggrann som jag själv. Jaa, jag skryter nu, men jag är ärlig. Sen blev det plötsligt lunch. Torsdag = vegetarisk ärtsoppa och pannkakor. Idag åt jag alldeles för mycket. Jag har mått aningen illa sen efter lunch. Magen har slagit bakut och det är ju inte så där jätteroligt när man befinner sig på en arbetsplats och inte hemma… Dessutom hade jag två intervjuer på eftermiddagen och båda tog betydligt längre tid än jag hade räknat med.

Lunchen intog jag på Syltan och där var det fullt av kufar och sjuklingar idag. En man snöt sig i min nacke och en kvinna hostade rakt ut utan att hålla för kakhålet. Är det inte snuskigt, så säg?!

Idag har jag noterat att vår kombinerade skrivare-kopiator morrar åt mig. Varför gör den det? Där kommer jag helt snällt för att hämta mina utskrivna papper. Jag tassar på tå, jag slår inte maskinen. Jag bara sträcker mig efter mina papper och

GRRRRRR!

så morrar den! När jag klagade min nöd till M sa hon att jag var för snabb med att hämta mina papper för morrandet beror på att skrivaren-kopiatorn efter utfört arbete flyttar upp pappersbrickan. Då morras det. Jag lovade att haaasa lite mer nästa gång, för vet du, det där morrandet skrämmer mig…

I kväll ska jag försöka tvätta två maskiner medan Fästmön arbetar. Och kanske äta lite broccolisoppa som hon kokade idag. Just nu är jag bara så mätt, så jag måste vänta och se.

Trött i huvudet

är mitt förnamn just nu och jag känner nästan inte av den lilla, lilla förbättring av allmäntillståndet som jag noterade igår. Så kanske att jag låter tvättmaskinen sköta sitt medan jag bara sitter och läser en bok. Jag har börjat närma mig slutet i min bok-på-gång. Det är en ganska tunn liten bok, men oj vad den tar på att läsa. En julklapp från vännen Jerry, han är en utmärkt bokpresentväljare!

Nu har jag kliat mig i armvecket så att jag blöder, vilket betyder att jag nästan svimmar. Måste försöka få tag i ett plååååååååsteeeeeeeeeeeeeer…

Read Full Post »