Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘uppdelning’

Ett inlägg i vilket finns såväl glädje som sorg och ett stort mått stress.


 

Det blev en riktigt skön och slapp kväll igår. Maten lagade sig själv, nästan – räkor med tillbehör. Det var bara att koka ägg, skiva desamma samt en avocado och sen ställa fram detta och det övriga. Vi åt ganska sent och i alla fall jag var rejält hungrig. Det var länge sen frukost och eftermiddagskakan. I kylen låg sen länge ett italienskt billigt chardonnayvin som passade alldeles utmärkt till räkorna! Och som alltid när vi har ätit räkor är uppdelningen den att jag går ut med skalen till soprummet och Fästmön diskar.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Efter maten hängde vi med på
prinsbröllopets middag via Sveriges Television. Vi lyssnade på talen, vi kollade vad de åt, blomsterarrangemang, kläder, kyssarna, bröllopstårtan, brudvalsen… Det kändes nästan lite som om vi var med och delade parets glädje.

rosa gerbera

En tröstebukett med gerbera som jag fick en gång.

Men mitt i glädjen fanns också sorgen för så många den här dan. Under kvällen kom ett tredje dödsbud på två dar, detta tredje om att Magnus Härenstam gått bort. Nu har han joinat Brasse och Eva en trappa upp och jag misstänker starkt att inte en dag blir tråkig där. Här nere på jorden fattas han emellertid, liksom ett par andra människor som har ryckts bort från sina nära och kära nyligen och alldeles för tidigt. Jag önskar jag kunde trösta, men döden är så oåterkallelig och inget jag säger eller gör gör nån skillnad. Smärtan finns där i alla fall och de döda förblir döda. Det har gett mig mycket att tänka på och fundera över och delvis förändrade perspektiv på vissa saker.

Selfie 13 juni 2015

Blandade känslor i mig.

Det var med blandade känslor jag gick till sängs i natt, även om jag flamsande försökte mig på en vals med Anna innan läggdags. Det är bara att konstatera att vi inte kan dansa tillsammans, trots att vals är bland de enklaste danserna.

På morgonsidan hade jag en fruktansvärd mardröm. Jag har fortfarande hjärtklappning och tryck över bröstet, för jag blev otroligt uppstressad. I drömmen hade jag varit i en affär och storhandlat. Jag hade min bil i ett parkeringshus. Av nån anledning glömde jag ställa in mina matkassar och en bokkasse i bilen – innan jag gick (!) därifrån. När jag kom på detta rusade jag tillbaka till parkeringhuset. Då var inte bara mina kassar borta utan även min älskade Clark Kent*! Jag sprang upp och ner i trapporna i parkeringshuset, men ingenstans fanns varken bilen eller mina saker. Det sista jag gjorde var att åka en rulltrappa inne i affären. När jag stod på toppen av rulltrappan lyckades jag tappa min plånbok också. Jag SPRANG (tro mig, jag springer ALDRIG i verkligheten!) nerför trappan. Som tur var hittade jag min plånbok bland grönsakerna. Där hittade jag också en bok från min borttappade bokkasse. Den boken var allt som var kvar…

Kanske min dröm var bilden av det som blir kvar efter mig: en bok? Jag tolkade drömmen lite på det viset. Därför fotade jag ett par av mina att läsa-högar bara för att visa att det inte är dags för avfärd än. Jag ska bara läsa de här böckerna – och några till – först…

Två att läsahögar

Två av mina att läsa-högar. Det finns fler…


*Clark Kent = min bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan skriver om olika sorters extremism som finns på internet. 


Jag läser om olika sorters extremism
som frodas på nätet. Högerextremism är det som lyfts fram i TT-artikeln, som är spridd i media. Skälet är en granskning som Statens medieråd har gjort på uppdrag av regeringen. Då har man hittat att de sju största högerextrema platserna på webben har 144 000 träffar varje dag. Ja, du läste rätt. Hela 144 000 träffar. Hur kan det komma sig och är den siffran verkligen sann? Jämför med de åtta riksdagspartierna som tillsammans har 19 000 träffar om dagen.

Svart tangentbordDet är våldsbejakande och antidemokratiska budskap på nätet som Statens medieråd har undersökt. Och det är alltså bland dessa som de högerextrema dominerar – både vad gäller antal sidor på nätet och antal besökare. Men nätforskare i Lund är skeptiska mot de höga besökssiffrorna och menar att det handlar om att läsarna har lagt vissa tillägg i sina webbläsare. Då ser det ut som om sajterna får många fler träffar än andra sidor.

Men också den andra sidans extremister, vänstern, har granskats. Här hittade man två våldsbejakande webbplatser som tillsammans har runt 3 600 besökare varje dag. En tredje grupp man har undersökt är militanta islamister. Här finns endast en webbplats i Sverige och den har bara 90 besökare om dan.

Höger, vänster, islam… Oavsett riktning och ism har dessa tre vissa gemensamma drag som jag även noterar hos andra som inte tillhör nån av de tre grupperna:

  • en stark uppdelning i vi-och-dom-tänkande
  • en konspiratorisk världsbild
  • en självförsvarsretorik
  • ett förakt för diskussion och konsensuslösningar
  • en idealisering av direkt handling

4 Katten Felix soverÄrligt talat tror jag att vi alla som skriver på nätet då och då bör stanna upp och rannsaka oss själva lite grann (eller ganska mycket, vad gäller en del). Det skadar ju aldrig med aha-upplevelser och självinsikt här och var. Personligen är jag mest trött på mig själv och mina ständiga tillkortakommanden – som ju inte är nån annans fel utan mitt eget. (Blir jag förresten klassad som extremist för att jag skrev om katten som mördade en skata i min dröm? Katters rovlystnad är ju en instinkt, ska detta hållas emot dem? Att jag skrev om djur är det kanske straffbart? Eller kränkande, åtminstone, för den stackars fågeln jag liknar mig vid?)

Dessutom är inte verkligheten varken svart eller vit. Där finns nyanser. Nyanser som jag föraktar. Turkost, till exempel…


Livet är kort.

Read Full Post »

Det är många som undrar hur vi har det, jag och Fästmön. Hur vi har det med uppdelningen manligt och kvinnligt. Vem som är mannen och vem som är kvinnan i familjen. Nu ska jag berätta hur det ligger till:

Det är jag som är mannen i familjen.

Och orsakerna till detta är följande:

  1. Det är jag som kör bilen.
  2. Jag har kort hår.
  3. Jag har ölmage.
  4. Mina fötter är störst och jag rör mig manligt.

Det är jag som är mannen!


Anna är alltså kvinnan i familjen
av dessa skäl:

  1. Hon kör inte bilen för hon har inte körkort.
  2. Hon har långt hår.
  3. Hon har ingen ölmage.
  4. Hon har små fötter och hon rör sig kvinnligt.

Faaast… Det är faktiskt Anna som är bäst med verktyg. Och när det gäller städning städar vi lika mycket båda två – hemma i det egna hemmet. Men Anna tycker att jag är pedant. Vidare är det jag som stryker, men det är Anna som är bäst på att laga mat. Och diska. Jag avskyr att diska.

Det finns miljoner saker som bevisar att jag inte är mannen i familjen, egentligen. Dessutom tänker vi inte i dessa banor utan var och en gör det den är bra på – och ibland får man göra sånt man är mindre bra på också. Kort sagt: det är inte viktigt vem som är mannen i familjen och inte heller finns det några argument för vem som är vad.

För dig som inte har fattat det, har jag skrivit det här inlägget med glimten i ögat. Medan jag tvinnade min mustasch. Och kliade mig med vänsterhanden på mina enorma boobisar.

Read Full Post »