Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kort hår’

Ett inlägg om det kroppsliga.


 

Jag med läsglasögon och bok

Här läser jag med linser och läsglasögon. (Bilden är från i somras.)

Det här med att bli äldre… Jag trodde att jag skulle klara mig, men synen är mindre. Det vill säga, jag har varit närsynt sen tonåren. Glasögon började jag använda när jag kom till Uppsala för att studera. Sen blev det linser. Jag är inte mycket för att det ska synas (!) att jag inte ser perfekt. (Ehum, jaa… även en Toffla är fåfäng.) Synen har försämrats genom åren, jag har kollat den då och då. Linser köper jag på nätet, för det är billigare. Jag tänkte att nån gång ska det väl svänga – den där berömda långsyntheten ska anlända och den och närsyntheten ska ta ut varandra. HA! Det enda som har hänt är att jag fortfarande är långsint OCH har blivit blivit både närsynt och långsynt!!!

Nu har jag inte haft råd att gå till optikern på ett par, tre år, tror jag. I stället skaffade jag ett antal billiga läsglasögon och sen kör jag med det klassiska…

glasögon av, glasögon på.

En bra sak är att jag kan läsa i sängen utan varken brillor eller linser. Bara jag har bra belysning och håller boken ganska nära ögonen. Men ska jag läsa på dagarna, när jag har linser i, måste jag sätta på mig läsglasögonen med styrka +1 annars är det helt omöjligt att se bokstäverna. Riktigt problematiskt kan det bli när jag är ute och ska kolla sms eller mobilsurfa. Då har jag nämligen inte alltid mina läsglasögon med mig.

Mina vanliga glasögon har jag på morgonen, fram tills jag har tvättat mig och stoppat in linserna, samt på kvällen – från badrummet till sängen och om jag ska se på TV i sovrummet. Jag kan inte gå ett steg utan brillor eller linser, för jag ser inte ett smack. Men se (!) att läsa böcker utan hjälpmedel går…

Totalt sett (!) kan en väl sammanfatta att jag ändå har fått lite mindre syn. Det är i vart fall inte helt oproblematiskt. Fast jag gillar att kunna läsa utan hjälpmedel, det är en stor fördel.

 

Sen är det det här med hår…

Kapsyler med mustasch


När män blir äldre 
förlorar många av dem håret på huvet. Min pappa var ett undantag, han hade kalufs in i det sista. Kvinnor får också ofta tunnare hår på huvet. Mindre hår.

Jag har aldrig rakat mina ben, fast i somras var det nära, ska jag säga. För om en får lite mindre hår på huvet får en desto mer nån annanstans. Det som slog mig den här sommaren var att mina shortsben hade fått så mörka hår dessutom.

Pincett med strå

Triumf! Detta strå drog jag ut ur en liten förhöjd prick jag har till vänster ovanför min överläpp.

MEN, vad värre är… håret  ovanpå huvet har blivit tunnare och svårare att få styrsel på. Jag minns hur farmor alltid höll sitt hår på plats med miljoner små kammar, en sorts hårspännen utan spännen, för den som aldrig sett såna. Jag har kort hår, så det funkar inte på mig. Fast detta är inte det värsta ändå… På huvets framsida, det vill säga ansiktet, dyker det gärna upp hårstrån lite här och var. Plötsligt rycker Fästmön i nåt hon har upptäckt och jag skriker – av såväl överraskning som smärta.

 

Nu är ju emellertid inte min kära och jag alltid tillsammans. Det innebär att jag måste ta eget ansvar för oönskade hårstrån som dyker upp i ansiktet. Till min hjälp har jag min gamla frimärkspincett, den som följde med mitt första filatelikit, så att säga. Den funkar inte bara att hantera frimärken med, den funkar till hårstrån också. Det är nästan så jag tycker att det är roligt. Det gör så där sköntont att rycka ett strå och sen – med triumf – titta på hur långt och grovt – och kanske mörkt! – det är. Med läsglasögonen på näsan, förstås. För jag ser ju inte ett enda strå med enbart linser…

Och nu får DU gärna berätta om ögon och strån och andra tecken på att du inte är evigt ung genom att skriva några rader i en kommentar. Om du vågar. En del tycker att det är lite jobbigt. Jag tycker mest att det är irriterande att inte se.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket de tre ledorden i rubriken börjar på t. En allitteration, alltså.


 

Jaha. Nu undrar du säkert hur jag ska få till det här inlägget med tanke på rubriken. Jaa… jag tycker att det är jättesvårt att sätta rubriker som är bra och som lockar till vidare läsning. Ibland kommer rubriken till mig direkt, för att andra gånger verkligen gömma sig för mig och dyka upp i form av en trist överskrift när allt annat är färdigskrivet sen länge. Men nu ska vi inte uppehålla oss vid dett. Let’s move on och kolla vad det är jag är ute efter! Först en liten linje för pauserandets skull…

Regnbågshuvud bloggen

Regnbågslinje, passande nog!

 

Till att börja med handlar mitt inlägg om vanor och rutiner. Har DU såna??? Det har jag. Det måste jag ha på vardagarna för att min tillvaro inte ska rämna. Jag har ganska strikta rutiner, men mina vardagar börjar alltid på samma sätt: jag vaknar vanligen mellan halv sju och sju, jag går på toa och jag topzar (ja, jag tycker att det är snyggt att stava ordet med z!) öronen.

topzDet där med att topza öronen har jag gjort ett tag, men det tog sin lilla tid. Då och då läser jag i media om vad man ska och inte ska göra. Vid ett läkarbesök som barn sa min generade pappa när doktorn skulle titta in i mina öron, att min öronhygien nog var lite eftersatt. Gissa vad doktorn svarade? Han sa att man INTE ska tvätta öronen för det är inte bra! Så jag fortsatte att inte tvätta öronen, men sen jag blev vuxlig och anlade en korthårig frilla kände jag mig nödd och tvungen att topza öronen varje morgon. Det ser ju verkligen inte trevligt ut med öronvax och annat gojs i öronen. Och det syns ju rätt mycket mer när man har kort hår.

tangentbordstopz

Jag topzar tangentbord också. Här är det mitt gamla tangentbord som får en genomgång.

Häromdan läste jag i nån Expressenbilaga på nätet att man aldrig ska använda topz. Gulp! Varför då då? Jo, vax är bra för öronen för det håller skräp och bakterier borta samtidigt som det gör hörselgångarna och trumhinnorna rena och mjuka. Dessutom gör kroppen sig av med öronvax på egen hand – varje gång du pratar, skrattar och tuggar kryper överflödigt vax ut. Uuuuääääääck, så läbbigt det låter! Det tredje skälet har jag lättare att köpa: med topz kan man i stället råka trycka tillbaka bakterierna in i örat så att det kan bli infektioner.

Trasigt öra till Höganäskrus

Ett trasigt öra, vad nu det har med texten att göra..?

Hur ska man hantera vaxet då? Det ser ju verkligen äckligt ut med vaxiga öron! Jo, det finns öronvaxlösande medel som mjukar upp vaxet (receptfritt på apoteket). Eller så kan man skölja ur öronen med ljummet vatten när man duschar. Fast har man mycket besvär får man gå till doktorn. Nja, det där med vatten i öronen tror jag inte på. OK, det hamnar ju lite i öronen när man duschar, men jag skulle aldrig ”vattna” öronen medvetet. Nej, jag fortsätter med mitt topzande. Det kliar faktiskt rätt bra i öronen på morgnarna och då är topz kanon! Men naturligtvis kör jag bara runt i ytterörat, jag trycker verkligen inte in topzen!

Elias vid skrivbordet

Här är vår tonåring inte så gammal, typ sex år… Redan då var bokstäver viktiga i hans liv.

Så. Det var toa och topz. Nu till dagens höjdpunkt: tonåringen. Idag blir nämligen Fästmön tonårsmamma igen – vår minsting fyller 13 bast!!! Det är inte klokt så gamla barnen blir, det är bara vi vuxna som aldrig blir äldre. (Nåja…) Jag har känt Elias sen han var fem år. Då var han en intensiv och kvick liten rackare som älskade Fem myror är fler än fyra elefanter (helst i litterär form) OCH att plocka med storebrorsans pokerspel. Idag är han en lugn och eftertänksam kille. Duktig i skolan och en bra kamrat, sägs det. Vår tonåring… (ja, jag är ju bara bonusmorsa, men han är lite min ändå). I eftermiddag är jag därför och firar den här killen.

I övrigt har jag följt sedvanliga rutiner och vanor den här dan. Men jag har också ringt Ryds och bokat tid för att få stenskottet lagat. På tisdag eftermiddag ska jag dit och jag kan vänta under tiden det lagas (det tar mellan 20 och 30 minuter). Håll nu en tumme för att rutan inte har spruckit helt när jag kommer ut i garaget!

Ha en bra fredag! Jag hoppas att du har nåt att se fram emot den här helgen. Det har jag och det är jag tacksam för!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett kvällsinlägg.


 

Det finns inte just nåt att berätta om mitt tråkiga liv. Jag har inget att roa församlingen med för tillfället.

Elias nyklippt

En nyklippt kille.

Elias nyklippt med solbrillor

Okejrå, en bild till!

Eftersom jag knappt står ut att vara med mig själv tackade jag ja till att äta kvällsmat med Fästmön och två av bonusbarnen ute i Förorten. För tack och lov står de ut med att vara med mig och får mig att skingra tankarna. Elias hade varit och fått kalufsen klippt och han är så fin i kort hår. Jag tror att han var väldigt nöjd själv, för jag fick fota honom! Två gånger, till och med!

Elias börjar bli allt mer lik sin storebror, för när han hade ätit upp sin pizza tyckte han att det räckte med den sociala biten och traskade hem. Vi tjejer fick betala. Ja, vi åt alltså kvällsmat på Kreta. Jag var sur och grinig eftersom det var bacon runt kycklingen. Jag äter inte grismuskel, men hade beställt fel. Det var i alla fall skönt att sitta utomhus en stund. Ljus och luft var gratis.

Jag tog vägen om ICA Solen med Anna och Linn och fick tillfälle att prova den berömda PRO-stolen i affären.

Sen åkte jag hem till en instängd och varm lägenhet. Öppnade fönster och dörrar. Kliade på mina tre myggbett och ringde mamma. Hon hade ringt tre (3) gånger, enligt nummerpresenta-tören.  Kvällen avslutade jag med en timme framför TV:n och en lika lång stund framför datorn, allt medan nån krämade entonig musik. Ja, jag är fortfarande ljudkänslig.

I morgon är en ny dag. Det hjälper föga. Anna och jag förtvivlar över att vi inte kan planera nånting ihop i sommar. Vissa stunder känns livet mest skit.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en del fobier och om hår.


 

Nyklippt

Nyklippt Toffla med en del av sina älskade böcker bakom ryggen.

Det blev ingen bra dag idag. Men jag är inte förvånad, det var ju tisdag. Därför var det helt underbart att få åka och lägga huvudet i M:s kapabla händer. Jag var stå trött i skallen att jag höll på att somna medan jag satt och väntade på min tur… Som vanligt blev jag mycket nöjd efteråt. Det känns gott att ha riktigt kort hår i nacken och på sidorna – jag är ju så varm om huvudet eftersom jag så snabbt får en kalufs.

På hemvägen stannade jag till vid Tokerian och köpte kallskuret till middag. Det har vi goffat, Fästmön och jag. Och så hade jag tur att det fanns en bit rabarberpaj kvar till kvällskaffet. Precis vad jag jag behövde idag det också.

Till kaffet pratade vi om vissa fobier. En del gillar inte vatten, andra gillar inte nålar. Jag, till exempel, gillar inte nålar. Ändå kan jag stolt tillkännage att jag ringde min husläkarmottagning i morse och bokade till. På fredag ska jag dit och få ”en spik i armen”, det vill säga en påfyllnadsdos av TBE-vaccin. Sen insåg sköterskan att jag ju fyllt 50. Då räcker det inte att jag kommer vart femte år, utan jag måste få boosterdos vart tredje år… Det går visserligen snabbt att bli stucken i armen, men du skulle se nålen… Den är lång och tjock…

En ny, underbar ledig fredag väntar alltså! Men först ska jag jobba en stund i morgon och därefter vila ut på torsdag, som är en röd dag. Så att jag klarar av mitt möte med sprutan.

Nu försöker jag slappna av till Maria Wern. Mord kan vara riktigt… lättsamma jämfört med nålar… I alla fall fiktiva mord. Verkligheten är ju betydligt grymmare, som vi vet.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

…skitväder, för att prata svenska! Det har tamejtusan snöat hela dan. Sån där blöööt snööö. Det tog en kvart att få bort skiten det värsta från Clark Kent* när vi skulle åka hem. Och så var jag ganska nervös med tanke på varningslamporna. Verkstadskillen sa ju att när en lampa lyser fungerar inte den funktionen. Det är tre varningslampor som av och till lyser:

  1. handbromsen
  2. antispinn-/antisladd
  3. ABS-bromsen

Det är liksom vitala funktioner (bromsar och sladdhävande) i det här… skitvädret…

När jag startade bilen och rullade ut från jobbparkeringen slocknade emellertid de tre varningslamporna. Jag blev förstås skitglad och tänkte att det bara var nån tillfällig

hängning, 

ungefär så där som en dator kan bete sig. Men så när jag svängde ut på stora vägen tändes de igen. Ytterligare två gånger släcktes och tändes lampjävlarna varningslamporna, men till sist släcktes de – och har hållit sig släckta (förutom vid start när de SKA lysa) sen dess… Betänk då, att jag stannade till vid Tokerian för att inhandla ingredienser till Prinskorvens fredagsmys (ja, jag kan vara en snäll mammis Toffla i bland!). När jag startade och körde därifrån fungerade lamporna som de skulle. Inte vet jag om det bara var nåt tillfälligt, men eftersom det ändå känns rätt allvarligt ska jag självklart lämna in bilen. Nästa vecka, på torsdag. (Första dan jag kunde få lånebil.)

Fick skotta utanför garaget hemma. Om inte snön övergår i regn lär jag få skotta ännu mera. Fördelen med snö – ja, det finns en och annan men de är få! – är att såna som smyger på en lämnar spår efter sig.

spår i snön

Utanför garaget idag var det en fyrfota vän och inte nån tvåfotad fiende som hade smugit på mig.


Nu ska jag kolla läget
med min hostiga moder och sen ska jag ta mig en macka färskt, nyinköpt bröd med Kalles randiga på (jag är jättesugen på nåt salt, nämligen!). Det blev bara en macka till lunch också, visserligen, men jag orkar inte ställa mig vid nån spis och röra i några grytor i kväll. Jag är ju Mannen i familjen – jag kör bilen, jag har det korta håret och jag har borren. Vid spisen är det ju Kvinnan i familjen – hon har långt hår, hon har barnen, hon kan laga mat och hon kör inte bilen – som ska stå. (Och dessa två sista meningar är förstås skämtsamt menade, va fan trodde du?!)


*Clark Kent = min kranke lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Det är många som undrar hur vi har det, jag och Fästmön. Hur vi har det med uppdelningen manligt och kvinnligt. Vem som är mannen och vem som är kvinnan i familjen. Nu ska jag berätta hur det ligger till:

Det är jag som är mannen i familjen.

Och orsakerna till detta är följande:

  1. Det är jag som kör bilen.
  2. Jag har kort hår.
  3. Jag har ölmage.
  4. Mina fötter är störst och jag rör mig manligt.

Det är jag som är mannen!


Anna är alltså kvinnan i familjen
av dessa skäl:

  1. Hon kör inte bilen för hon har inte körkort.
  2. Hon har långt hår.
  3. Hon har ingen ölmage.
  4. Hon har små fötter och hon rör sig kvinnligt.

Faaast… Det är faktiskt Anna som är bäst med verktyg. Och när det gäller städning städar vi lika mycket båda två – hemma i det egna hemmet. Men Anna tycker att jag är pedant. Vidare är det jag som stryker, men det är Anna som är bäst på att laga mat. Och diska. Jag avskyr att diska.

Det finns miljoner saker som bevisar att jag inte är mannen i familjen, egentligen. Dessutom tänker vi inte i dessa banor utan var och en gör det den är bra på – och ibland får man göra sånt man är mindre bra på också. Kort sagt: det är inte viktigt vem som är mannen i familjen och inte heller finns det några argument för vem som är vad.

För dig som inte har fattat det, har jag skrivit det här inlägget med glimten i ögat. Medan jag tvinnade min mustasch. Och kliade mig med vänsterhanden på mina enorma boobisar.

Read Full Post »

Frisyrer är svårt. Tack f*n för det när de flesta av oss inte har nån frisörutbildning. Då blir det som det blir.

Varför går en del in för att ha så konstig frisyr som möjligt? Typ kort hår på ena sidan och långt på den andra. Eller en färg på den ena sidan, en annan färg på den andra. Som om de vore grävlingar. Folk anstränger sig så otroligt. Mina frisyrer, som Arne-frisyren eller Frälsningssoldatshattfrisyren, kommer av sig själva, jag behöver inget göra. Men jag vill inte ha såna frisyrer utan bara se vanlig ut på huvet. Att det ska vara så svårt…

Read Full Post »

Older Posts »