Bilism: Paradgata, rökning och reklam utan körkort

Ett bil-igt inlägg.

---

 

Här ska det bli paradgata. Carolinabacken med laserstrålen fotade jag i november förra året.

På måndag ska det bli ännu mer bilfritt inne i Uppsala centrum. Det är rätt bilfritt redan nu. I alla fall är det inte bilvänligt, varken ur framkomlighetssynpunkt eller parkeringssynpunkt. Trångt, enkelriktat, vägarbeten och svindyra parkeringsavgifter – om man nu ens hittar lediga ställen att lämna sin bil på. Sen undrar man varför city dör och handeln minskar…

Nåja, alla åker ju inte bil. Några åker buss och en och annan cyklar. Frågan är hur det blir på Drottninggatan. Uppsala kommun har nämligen bestämt att göra en paradgata från Carolina Rediviva på krönet ner till Vaksalagatan. Hej och hå! Där har ju en gång varit en parad. En fejkad sån, visserligen. Det var när Flickan som lekte med Kickan, eller vad den nu heter på engelska, skulle spelas in. Själva paradscenen gjordes då mellan Carolina Rediviva och Trädgårdsgatan, ungefär. Men det var i filmens värld. I verkligheten låter paradgata bara så… 1800-tal, tycker jag.

 

Rökfritt i bilen i England och Wales från oktober – om det finns barn i fordonet.

Den som kör bil i England och Wales från och med oktober får allt se till att fimpa före körningen – åtminstone om det finns minderåriga bland passagerarna. Då införs nämligen ett förbud mot rökning i bilen om det finns barn i den.

Den walesiska hälsoministern anser att bilrrökning är ett riktigt hot mot barns hälsa. Barnen kan ju ofta inte själva välja om de ska åka i bilen och de kanske inte heller kan säga åt den vuxne att inte röka.

På offentliga platser och i arbetsfordon i Wales råder redan rökförbud. Att bryta mot förbudet ska leda till böter om 50 pund, det vill säga cirka 600 kronor. Ett bra förbud, tycker jag!

 

Möjligen må denna framföras utan körkort.

Sen var det dags för reklam! Eller… reklam och reklamfilmer kan ju vara… rätt irriterande. Irriterande dåliga, alltså. Värst av alla just nu är väl reklamen för Microlax, du vet…

När du har förstoppning kan det vara frustrerande att inte veta när din situation kan lätta…

Men bilreklam tänker jag på nu. Du har kanske inte missat att Avicii gör reklam för ett visst bilmärke? Fast det inte många av oss vet är att han faktiskt inte har körkort… Ärligt talat vet jag knappt vem Avicii är heller. Sångare? Musiker? Mångmiljonär? Jag googlade eftersom jag var så obildad. Nåja, han får förhoppningsvis snart ”lappen”, han håller på att ta körkort. Trovärdigheten för bilmärket i fråga? Nja, den sjönk väl några decimeter efter avslöjandet om den körkortslöse föraren.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Återträffen

Ett inlägg om en film.

---

 

Klassåterträff har jag varit på två stycken, den ena för grundskolan. Det var inte roligt, kort sagt. Ändå var jag nyfiken på att se Anna Odells film Återträffen (2013). SvT1 visade den på söndags-kvällen och man kan lugnt säga att jag inte blev oberörd.

Man kan också säga att det här är en film om en film. Del ett visar en fest, en klassåterträff. Det ska festas och glammas och pratas fina gamla minnen. Men sen dyker Anna Odell upp i rollen som sig själv. Hon håller ett tal där hon berättar om hur dåligt hon mått under skoltiden och hur illa hennes klasskamrater behandlade henne. Hon konfronterar. Under den andra delen tar Anna Odell kontakt med sina gamla klasskamrater och berättar om den här spelfilmen hon har gjort. För del ett är en film om hur återträffen kunde ha varit om Anna Odell hade varit med – i del två kommer det fram att Anna Odell aldrig blev bjuden på återträffen. Hon bjuder i stället in de gamla klassisarna att titta på hennes film om en tänkbar återträff…

Ja det låter rörigt och det är rörigt. Och jobbigt. Det är ingen enkel film. Den är konstig. Anna Odell är väldigt… provocerande, tycker jag. Samtidigt förstår jag att detta är hennes… revansch snarare än hämnd.

Det är otroligt svårt att ge ett omdöme om den här filmen. Den berör. Den river. Och är konstig. Anna Odell verkar konstig. Och samtidigt förstår jag att hon har gjort den här filmen eftersom hon har känt sig mobbad.

Toffelomdömet blir högt. Detta är ingen film man ser på för en stunds underhållning.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan talar ut: Betalade med varuvagns-femkrona

Ett självutlämnande inlägg.

---

 

Serien Tofflan talar ut fortsätter här med nästa tillkortakommande och skandal i Toffellivet. Förra gången jag talade ut var det en sagofigur som tyckte att jag skulle sluta äta godis och på så sätt få råd att gå i terapi. Tack, men jag tror inte det! Den som ger såna råd när jag skriver om att öppna inplastade ostar är nog i större behov av terapi än jag. Flerårig förföljesemani och fixeringar är klara symtom på att man behöver hjälp.

Den här bekännelsen är till vännen jag träffade i måndags, vännen jag fikade med:

Jag betalade en del av mitt fika med en varuvagns-femkrona!

Och då menar jag inte nån vanlig femkrona utan en fejkad sån med ett hål i. Jag fick den för ganska många år sen i reklam av ett företag jag besökte. Den har varit så bra att ha i plånboken, eftersom den är av metall och inte plast, som ju gärna går sönder när det skramlar ihop med mynt.

I måndags var jag både stressad och upprymd, men framför allt hungrig. Eftersom det dessutom var länge sen vännen och jag hade träffats fokuserade jag mest på vännen, inte pengen. Därför var det först dan därpå, när jag skulle handla på Tokerian, som jag gjorde upptäckten: min varuvagns-femkrona var försvunnen. Det finns inget annat skäl till det än att jag dan innan hade lyckats betala med den…

Jag skäms nästan lika mycket som min mamma gjorde när hon av misstag traskade ut med en vara i rollatorkorgen utan att ha betalat för varan. Mamma gick då tillbaka till affären och bekände sin skuld. Affären lät mamma ta med sig varan hem igen – gratis. För min del hade jag gärna gått tillbaka, dels för att det var ett dumt misstag av mig, dels för att jag verkligen gillade min varuvagnsfemma. Men det är ju liiite längre att gå för mig (många mil). Det kan bli ett nytt tillfälle att göra bot och bättring nästa vecka. I annat fall har nån tagit vara på varuvagns-femkronan och använder den på lagligt sätt…

Äkta vara…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kris!

Ett inlägg om dagens övning på jobbet.

Att komma ny till en arbetsplats och mötas av en polisbil första dan kändes lite… märkligt. Att detta sen kompletterades med borrningsarbeten gjorde att jag undrade liiite var jag hade hamnat… Men min andra arbetsdag hade vi en krisövning! Då stod allt klart! Jag hade hamnat på rena… Närå, men kris var ordet för dagen och det vi skulle öva på.

Idag var beslutat krisövning!

Inledningsvis samlades en grupp utvalda till möte med information om övningen. Vi fick presentera oss och säga vad vi hade för förväntning på övningen. EN förväntning. Jag måste ju alltid utmärka mig och sa två:

1. spänning
2. svaghet

Sen körde det hela igång. Jag fick bland annat i uppgift att skriva en kommunikationsplan för just denna kris, pressmeddelande och text till webb. Jag gjorde mitt bästa, men kan väl säga att det jag åstadkom på en halvtimme inte var nåt i Nobelprisklass… Det var lite svårt att åstadkomma nånting som kändes äkta, mycket på grund av det faktum att jag är alldeles ny på jobbet. Har inget kontaktnät än, känner inte till vilka generella kommunikationsplaner som finns etc. Under eftermiddagen kunde jag i stället ägna mig åt att fortsätta läsa in mig på diverse material i pappersform och på våra webbar. Det kändes, ärligt talat, lite… vettigare…

Detta var en LÄRANDE övning…

Hann med en liten kort promme på lunchen. Det var en dag med strålande sol, men nästan sju minusgrader när jag åkte hemifrån i morse. Det var nästan så dunjackan åkte på…

Lunchpromenad i environgerna.

Och tänk så märkligt, men väldigt nära mitt jobb hittade jag en loppis! Naturligtvis hoppade jag in och kikade på vad som fanns att köpa.

Loppisprylar nära mitt jobb…

Bäst av allt var förstås de stora, välfyllda boklådorna utanför…

Välfyllda boklådor utanför loppisen. Hit lär jag gå OFTA!

Min skattsedel har jag överlämnat till chefen och i retur fått ett anställningskontrakt att skriva på. Det roligaste av allt att läsa på det var lönen. Nu borde jag kanske inte skriva det här IFALL min chef läser min blogg, men… faktum är att jag aldrig har haft så här hög lön… Nu hoppas jag bara att jag kan göra skäl för den. Hittills har jag inte fått göra nånting, direkt, mer än då den där fejkade kriskommunikationsplanen. För att åtminstone få känna att jag har åstadkommit nåt konkret gick jag in på intranätet och rättade några korrekturfel…

Jag hoppas att resten av veckan blir lite mer händelserik. I morgon TROR jag att jag ska vara med i en publicerarkurs som Per ska hålla i. Vi får se. Sen borde chefen och jag ha det där samtalet som vi skulle ha haft igår. Men det löser sig väl. Fast jag vill nog snart känna att jag har en plats och att jag får tillföra nånting. Jag har mest vänt lite papper idag och lagt upp en pärm, orienterat mig lite om lokal media och lite sånt diverse. En lånelåsbricka har jag fått tag i, så att jag kan gå lite mer in och ut, men nån telefon har jag inte än.

Min arbetsplats, chict i tjockis-svart, förstås!

En av dagens höjdpunkter var att få hälsa på högste tjänsteman. Jag fnissade nämligen lite inombords eftersom denna person är otroligt lik en annan person från mitt förrförra arbetsliv – både till sätt och utseende! Men h*n är för övrigt inte den end* som är lik nån annan! En av kollegorna på enheten kunde vara tvillingsyster med ett kommunalråd i Uppsala!

I kväll efter jobbet var jag och handlade på Tokerian. Därefter slängde jag igång en maskin tvätt. Och tog reda på torr tvätt som sorterades in i lådor, skåp eller strykhög. Gästsängen bäddade jag rent i. För dubbelsängen har jag lagt fram rena lakan för bäddning i morgon. En liten macka nu och så måste mamma få ett telefonsamtal, hon är säkert jättenyfiken på hur det har gått. Sen blir det avslutningen av The Kennedys som jag förhoppningsvis lyckades spela in på DVD-hårddisken i natt!

Vad har du gjort idag???

Livet är kort.

Read Full Post »