Kontraster i verkligheten

Ett inlägg om min verklighet och den där ute.

---

 

Det är fortfarande mörkt och vinter – fast inte lika mycket snö nu som i januari 2010 när den här bilden togs…

Jag var så väldigt nöjd med mig själv för idag på lunchen kom jag äntligen iväg till Bil 3:an. De har finfin drop in där för byte av lampor. Clark Kents* kupélampa pajade i förra veckan. Inte tror en att en jädra kupélampa behövs, men… det är fortfarande vinter. Dessutom är det mörkt i garaget och mörkt på parkeringen när jag åker hem från jobbet. Lite svårt att se var en ska stoppa in nyckeln för att starta bilen. Jag ringde häromdan och trevlige Robin sa att jag var så välkommen – fast inte före jobbet och inte efter klockan 16. Så jag åkte på lunchen. Med mig hade jag en bok och en macka. Den senare åt jag tillsammans med kaffe som verkstan bjöd på. Jag hann knappt svälja sista tuggan så var Clark redo efter ingreppet. Själv blev jag bara 70 spänn fattigare och det tycker jag att det var värt.

Under morgonen, i verkligheten där ute, tappade en buss från Förorten in till Uppsala ett av sina hjul. Asså, förstår du nu varför jag inte åker buss utan väljer bil? I bilen har jag kontroll över min körning och min säkerhet så tillvida att det är mitt ansvar att se till att bromsar, lampor, hjul och andra vitala delar fungerar som de ska. Nu skedde lyckligtvis ingen olycka och det är jag förstås glad för. Men kanske bussarna här i krokarna skulle behöva ha en alldeles egen Bil 3:an..?

Kökskranen droppar trots byte av munstycke.

En annan sak jag tog tag i idag var att mejla Riksbyggens felanmälan för att få hit en rörmokare. Nu har jag samlat på mig ett antal småjobb, så jag hoppas att jag snart blir kontaktad. Jag mejlade för att formuläret för felanmälan på deras webbplats inte har fungerat på… ett bra tag. Riksbyggens mejl fungerar desto… mer. Jag fick hela tre (3) bekräftelser med olika lydelser om att mitt ärende inkommit och att jag ska bli kontaktad för att boka en tid. Vid tredje mejlet kunde jag inte hålla tyst utan svarade och tackade för de tre (3) bekräftelserna och att jag hoppades att jag snart blir kontaktad av en RÖRMOKARE också. Det var liksom det jag ville. Vad tror du hände då? Jaa… jag fick ett fjärde mejl. Så nu är jag tyst och avvaktar och hoppas att nån röris kanske RINGER snart. Jag är nämligen rätt trött på min droppande kökskran, kranen på toa som läcker och kranen i duschen som en behöver vara Starke Adolf för att kunna vrida runt…

Kranhattarna antingen läcker eller går inte att vrida runt.

Jag var så väldigt nöjd med att jag liksom kom till skott med även rörmokarkontakten idag, men jag har faktiskt jobbat däremellan också. Bland annat lay outat en uppdatering av en beskrivning. Det är fullt ös på jobbet och ändå är framtiden osäker. Det gjorde mig grymt irriterad att jag på grund av stelbenta regler blev tvungen att tacka nej till ett uppdrag utanför jobbet som jag tror både skulle ha passat mig och roat mig. Tyvärr har jag ingen egen firma.

Och medan jag, i min verklighet, stannade vid Tokerian för att handla veckans luncher och lite billig fisk, hittade några förskolebarn ett vapen. Vart är vi på väg??? Verkligheten där ute i Uppsala skrämmer mig. Snacka om kontraster jämfört med min verklighet här…

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Bilism: Paradgata, rökning och reklam utan körkort

Ett bil-igt inlägg.

---

 

Här ska det bli paradgata. Carolinabacken med laserstrålen fotade jag i november förra året.

På måndag ska det bli ännu mer bilfritt inne i Uppsala centrum. Det är rätt bilfritt redan nu. I alla fall är det inte bilvänligt, varken ur framkomlighetssynpunkt eller parkeringssynpunkt. Trångt, enkelriktat, vägarbeten och svindyra parkeringsavgifter – om man nu ens hittar lediga ställen att lämna sin bil på. Sen undrar man varför city dör och handeln minskar…

Nåja, alla åker ju inte bil. Några åker buss och en och annan cyklar. Frågan är hur det blir på Drottninggatan. Uppsala kommun har nämligen bestämt att göra en paradgata från Carolina Rediviva på krönet ner till Vaksalagatan. Hej och hå! Där har ju en gång varit en parad. En fejkad sån, visserligen. Det var när Flickan som lekte med Kickan, eller vad den nu heter på engelska, skulle spelas in. Själva paradscenen gjordes då mellan Carolina Rediviva och Trädgårdsgatan, ungefär. Men det var i filmens värld. I verkligheten låter paradgata bara så… 1800-tal, tycker jag.

 

Rökfritt i bilen i England och Wales från oktober – om det finns barn i fordonet.

Den som kör bil i England och Wales från och med oktober får allt se till att fimpa före körningen – åtminstone om det finns minderåriga bland passagerarna. Då införs nämligen ett förbud mot rökning i bilen om det finns barn i den.

Den walesiska hälsoministern anser att bilrrökning är ett riktigt hot mot barns hälsa. Barnen kan ju ofta inte själva välja om de ska åka i bilen och de kanske inte heller kan säga åt den vuxne att inte röka.

På offentliga platser och i arbetsfordon i Wales råder redan rökförbud. Att bryta mot förbudet ska leda till böter om 50 pund, det vill säga cirka 600 kronor. Ett bra förbud, tycker jag!

 

Möjligen må denna framföras utan körkort.

Sen var det dags för reklam! Eller… reklam och reklamfilmer kan ju vara… rätt irriterande. Irriterande dåliga, alltså. Värst av alla just nu är väl reklamen för Microlax, du vet…

När du har förstoppning kan det vara frustrerande att inte veta när din situation kan lätta…

Men bilreklam tänker jag på nu. Du har kanske inte missat att Avicii gör reklam för ett visst bilmärke? Fast det inte många av oss vet är att han faktiskt inte har körkort… Ärligt talat vet jag knappt vem Avicii är heller. Sångare? Musiker? Mångmiljonär? Jag googlade eftersom jag var så obildad. Nåja, han får förhoppningsvis snart ”lappen”, han håller på att ta körkort. Trovärdigheten för bilmärket i fråga? Nja, den sjönk väl några decimeter efter avslöjandet om den körkortslöse föraren.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Den sista måndagen

Idag är det den sista måndagen för min del här på kontoret. Jag är jätteledsen inuti, men än så länge har jag inte visat nåt utåt. Tror jag.

Morgonen var skitkall, typ minus sju grader nånting. Det verkar som om det har snöat i natt. Plogbilen gasade runt på gården. Jättebra och fint att få bort all snö, men sandningen då? Det var minst sagt halt på väg till garaget.

Två forskare hörde av sig under morgonen och nu har jag bearbetat deras texter på både svenska och engelska och publicerat på hemsidan. Endast två gånger två texter/sidor återstår nu. Vi får se om jag kan ro det hela i land. Annars har S lovat att ta de två återstående forskarna i öronen. Jag har både ringt och mejlat men inte fått några svar.

Kollegan I kom med en papperskasse med kläder som kanske passar Elias. Bland annat låg en supersnygg militärgrön täckväst i dun överst och när jag grävde lite hittade jag ett par fina handskar som ser helt oanvända ut, en mössa, en färggrann skjorta, en massa t-shirtar och en tjocktröja. Tänk att det finns så snälla människor! Tack! Jag ska förstås överlämna kassen till Elias mamma för granskning, men kläderna såg vid en hastig blick väldigt fina ut!

En klädkasse som toppades med en supersnygg militärgrön dunväst fick jag till Elias idag.

I morgon förmiddag är jag alltså ledig för att ge mig ut på anställningsintervju. Jag är orolig för körningen. Det var verkligen snorhalt i morse och vad jag förstår ska vädret hålla i sig. Tanken på att åka samma väg fem dar i veckan är inte särskilt lockande i skrivande stund. Men, men, jag försöker hålla ett öppet sinne och ska åka dit med ett leende på läpparna, så som jag har blivit lärd.

Read Full Post »

Hemma

Hemresan tog bara knappt tre timmar. Trafiken var inte så tät, vägarbetena få och vädret hyfsat. Åkte från mamma vid elvatiden och var hemma hos mig runt 14. Tyvärr var den första jag såg när jag klev ur bilen En Riktig Snuskhummer.

Den här kylskåpsmagneten borde hummern ifråga få av mig…

                                                                                                                                                           Slog naturligtvis en signal till mamma direkt jag kom in. Hon hade inte kunnat äta sin lunch för hon var så orolig för mig, ute på vägarna…

Pratade med Sötnosen när jag hade packat upp och hon är både ”syld & suk”, men tog ändå bussen in hit på seneftermiddagen. Jag var på ICA Heidan och handlade när hon kom, men hade messat henne att jag skulle åka iväg. Problemet var bara att Gull-Fia hade glömt sin mobil hemma hos sig. Så hon försökte i stället ringa mig på min mobil, från min hemtelefon, men jag hade mobilen djupt nerkörd i fickan och kom inte åt att svara.

Nåja, vi strålade samman här hemma och for efter en snabb glass till Stormarknaden för att äta på Burger King och För Ett Viktigt Och Hemligt Ärende. På Burger King träffade jag Rea, en tjej jag jobbade ihop med i slutet av 1980-talet! Det var så roligt att ses och det vore också kul att kanske höras och ses mer framöver!!!

Anna känner sig rätt risig, så vi åkte hem och kollapsade i soffan efter en smaklös måltid. Kollade på förra veckans avsnitt av Winter, del två går i kväll klockan 21 och det ska vi se. Det är väl ungefär vad vi pallar just nu.

Jag är trött efter körningen och ögonen är irriterade efter de sedvanliga tårarna vid ratten.

Bakom ratten gråter jag ofta och fritt. Ingen hör mig ju!..

Read Full Post »