Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Ironi, Krämpor, Personligt, Trams, tagged aldrig använda, apelsin, apelsinfobi, apelsinsaft, att-läsa-högen, ägg, ämlig, ärva, bakhuvud, bäst-före-datum, bästefåtöljen, bekänna, billighetsaffär, bita, blodvite, bra pris, C-vitamingrogg, chokladask, decennium, dela på mitten, desperado, egenskap, extrapris, färskpressad apelsin, feber, fixa frukost, frisk, frukt, Fyrväktaren, godis, gris, halka, halva, hasa, hårvirvel, högt glas, höst, humor, inget fel, julklapp, kallsvettas, kalvsvettas, kasta, kind, klen, kniv, krafter, läsa, lemon curd, leta, lilltå, litteratur, lukta disktrasa, manuell citruspress, mat, matlagning, micro, morfar, nysa, orka, paus, på modet, påminna, piggelin, press, rengöringsmedel, roligare, rysningar, så till, sång, sjukdomsvinst, skåla, skylla på, slank lekamen, smaka, snaska, sommar, soppåse, soprum, tala ut, ugn, under naglarna, vila, Willys, yr i mössan on 13 december 2014|
4 Comments »
Ett sjukt inlägg. Igen.
Apelsinjuice pressad av Toffelhand.
Nä det är synd att säga att jag är frisk. Hela förmiddagen tillbringade jag i sängen. Sen gjorde jag en C-vitamingrogg och fick plötsligt lite krafter att fixa frukost. Men ägget luktade disktrasa och lemon curden smakade rengöringsmedel. Färskpressad apelsin var det bästa!
Jag har faktiskt en apelsinfobi och det är lika bra att jag bekänner den när jag ändå är igång: jag hatar att skala apelsiner. Blotta tanken på att få apelsinsaften under naglarna ger mig rysningar ända från lilltån upp till hårvirveln i mitt bakhuvud. Det sägs att min morfar var likadan. Det är OK att ärva såna egenskaper. (Synd bara att jag inte ärvde morfars slanka lekamen OCKSÅ…)
För en tio år sen var manuella citruspressar på modet. En av billighetsaffärerna sålde såna till ett bra pris och då slog jag till. Och tänk, pressen har hållit i ett decennium. Fast Fästmön påminner mig då och då om att hon ALDRIG har sett mig använda den (vi har varit tillsammans sen hösten 2007…). Kanske är därför den har hållit så bra.
PAUS FÖR ATT JAG NÖS SÅ HÅRT ATT JAG BET MIG I ENA KINDEN SÅ BLODVITE UPPSTOD.
Idag kom citruspressen väl till pass. Jag köpte ett och ett halvt kilo apelsiner till extrapris åt Anna när hon var ämlig här hos mig. Men igår åkte hon hem till sig att det låg sex apelsiner kvar i skålen. Jag är en snål jävel så att kasta frukten gick bara inte an. Det var då jag mindes min citruspress! För ett högt glas, som det på bilden, gick det åt tre apelsiner. Jag delar dem med kniv på mitten, lägger in en halva åt gången i pressen och drar spaken neråt för att pressa ur saften. Det blev en riktig hälsogrogg!
Groggen gjorde mig piggelin och jag bestämde mig för att i första hand försöka halka över till soprummet med fyra soppåsar och i andra hand, om jag orkade, halka över till Tokerian. Jag klarade tvåan! Men sen var jag bra slut. Lite yr i mössan var jag säkert inne i affären, för jag sprang (nåja…) runt och letade efter saker jag inte hittade. Jag lyckades i alla fall få med mig mat hem. Mat, som bara behöver värmas i ugn respektive micro. Sån matlagning gillar jag!
Inne på Tokerian kalvsvettades jag som en gris (jag vet att det heter kallsvettas, men det är roligare att skriva kalvsvettas). Det har jag fortsatt med sen dess, så lite feber kanske jag allt har. Det är perfekt att skylla på för att få sjunka ner i bästefåtöljen med en bra bok från att-läsa-högen. Och godisdesperat som jag var lyckades utgrävningarna av mitt köksskåp ge utdelning i form av en chokladask som jag fick i julklapp förra året. Bäst före-datumet var visserligen i somras, men det är inget fel på chokladen, jag lovar.
Sjukdomsvinst.
Nej, nu känner jag mig lite klen igen. Bäst att hasa tillbaka till fåtöljen och snaska, läsa och vila en stund. Det kallas för sjukdomsvinst.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Familj, Ironi, Personligt, Vänner, tagged affär, använda på lagligt sätt, av misstag, behöva hjälp, bekänna sin skuld, bekännelse, dumt misstag, få råd att gå i terapi, företag, förföljelsemani, försvunnen, fejkad, femkrona, fika, fixering, flerårig, fokusera, gå sönder, gå tillbaka, göra bot och bättring, gilla, gratis, handla, häl, hungrig, inplastade ostar, inte plast, lite längre, livet, lyckats betala, mamma, måndag, metall, mynt, nytt tillfälle, peng, plånbok, råd, reklam, rollatorkorg, sagofigur, skandal, skämmas, skål, skramla, sluta äta godis, större behov, stressad, symtom, ta vara på, tack, tala ut, tillkortakommande, Tofflan talar ut, träffa, upprymd, upptäckt, utan att ha betalat, vara, varuvagns-femkrona, Willys on 31 oktober 2014|
2 Comments »
Ett självutlämnande inlägg.
Serien Tofflan talar ut fortsätter här med nästa tillkortakommande och skandal i Toffellivet. Förra gången jag talade ut var det en sagofigur som tyckte att jag skulle sluta äta godis och på så sätt få råd att gå i terapi. Tack, men jag tror inte det! Den som ger såna råd när jag skriver om att öppna inplastade ostar är nog i större behov av terapi än jag. Flerårig förföljesemani och fixeringar är klara symtom på att man behöver hjälp.
Den här bekännelsen är till vännen jag träffade i måndags, vännen jag fikade med:
Jag betalade en del av mitt fika med en varuvagns-femkrona!
Och då menar jag inte nån vanlig femkrona utan en fejkad sån med ett hål i. Jag fick den för ganska många år sen i reklam av ett företag jag besökte. Den har varit så bra att ha i plånboken, eftersom den är av metall och inte plast, som ju gärna går sönder när det skramlar ihop med mynt.
I måndags var jag både stressad och upprymd, men framför allt hungrig. Eftersom det dessutom var länge sen vännen och jag hade träffats fokuserade jag mest på vännen, inte pengen. Därför var det först dan därpå, när jag skulle handla på Tokerian, som jag gjorde upptäckten: min varuvagns-femkrona var försvunnen. Det finns inget annat skäl till det än att jag dan innan hade lyckats betala med den…
Jag skäms nästan lika mycket som min mamma gjorde när hon av misstag traskade ut med en vara i rollatorkorgen utan att ha betalat för varan. Mamma gick då tillbaka till affären och bekände sin skuld. Affären lät mamma ta med sig varan hem igen – gratis. För min del hade jag gärna gått tillbaka, dels för att det var ett dumt misstag av mig, dels för att jag verkligen gillade min varuvagnsfemma. Men det är ju liiite längre att gå för mig (många mil). Det kan bli ett nytt tillfälle att göra bot och bättring nästa vecka. I annat fall har nån tagit vara på varuvagns-femkronan och använder den på lagligt sätt…
Äkta vara…
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Personligt, tagged administrationsbyggnad, akutmottagning, arbete, arbetsdag, avspärrningar, överlämna, bakgrund, bygga upp, bygga upp verksamhet, centrala Uppsala, cirkus, enorm uppmärksamhet, färdigvårdad, förtvivlan, förvaltningschef, filma, fota, fredag, fredagstrött, frisk, gångväg, göra sig själv illa, grannland, grinande ansikte, handlingsförlamade, hemsida, hot, incident, informationsverksammhet, ingen hjälp, internet, jättearga, kasta bort nyckel, kollega, kom inte hem, lag, lås in, låsa in sig, le, maskerad, media, mellandag, mental och kroppslig hälsa, mrakniv, nyår, nytuskriven, parallell, personal, polisen, psykiatri, ratt, rättegång, sjuk, sjukhus, skänka en tanke, skötare, skillnad, skriva, skuldfråga, skyldig, slutenvård, springa runt, stadsbussar, Stadshuset, stort hallå, tala ut, telefoni, tjänst, toalett, trettonhelg, uppdrag, uppmärksamhet, upprörd, utvisa, vägra visa upp on 17 april 2012|
6 Comments »
I fredags stängdes delar av centrala Uppsala av. En knivbeväpnad man hade tagit sig in i Stadshuset och hotade att ta livet av sig. Ryktet säger att det handlar om att mannen skulle utvisas. Personalen lämnade byggnaden, för han hotade ju inte dem som jobbade där. Och för resten, det var väl inte så många kvar en fredagseftermiddag klockan 16…
Det blev ett stort hallå kring hela händelsen. Fredagströtta arbetare kom inte hem från sina jobb och gröngölingarna stadsbussarna fastnade mellan avspärrningarna. Nu efteråt är folk fortfarande jättearga för att polisen spärrade av.
Låt mig dra en parallell historia. I början av 1990-talet tillträdde jag en tjänst vid en förvaltning inom den verksamhet som ansvarar för länsinvånarnas mentala och kroppsliga hälsa. Mitt uppdrag var liknande det jag har idag – att bygga upp en informationsverksamhet. Fast det här var ju förstås före internets stora genombrott och hemsidor var ytterst ovanliga. Min andra arbetsdag kom en ung man in i administrationsbyggnaden där jag och mina nya kollegor arbetade. Det var sen eftermiddag och det var en mellandag, en dag mellan nyår och trettonhelg. Mannen hade en morakniv i handen och han låste in sig på toaletten. Där deklarerade han att han skulle göra sig själv illa.
En vanlig morakniv.
Folk blev handlingsförlamade. Jag sprang runt och frågade vart man skulle ringa – min tanke var psykiatrin, vars akutmottagning låg fem minuters gångväg från administrationsbyggnaden. Men därifrån fick vi ingen hjälp. Så småningom ringde nån polisen, som dröjde tämligen länge. När man slutligen anlände hade förvaltningschefen, en gång i sin ungdom skötare, lyckats tala ut mannen från toaletten och fått honom att överlämna kniven. Då först kom polisen och tog hand om mannen. Jag fick senare veta att han var nyutskriven från slutenvården och skulle utvisas. Några avspärrningar var det inte tal om och polisen kom som sagt när mannen redan var oskadliggjord.
Jag kom att tänka på den här incidenten när jag hörde om vad som hade hänt här i Uppsala i fredags. Först, vilken skillnad det tycks vara när det handlar om Stadshuset respektive en administrationsbyggnad… För övrigt verkar det inte vara nån större skillnad mer än att folk blev hindrade från att komma hem och blev upprörda för detta. Samma bakgrund, hot om utvisning, gäller idag, knappt 20 år senare. Och samma förtvivlan hos den drabbade. Media fokuserade på den stoppade framkomligheten i centrala stan. Folk fotade och filmade och mannen visades upp både här och var, förhoppningsvis med maskerat ansikte i alla sammanhang. Jag undrar bara om det är nån som har skänkt mannen nån enda tanke..? Vad hände honom sen, efter att han förts till sjukhus? Är han färdigvårdad nu? Är han utvisad? Det här är retoriska frågor. Jag ville bara ställa dem eftersom jag tyckte att de flesta inte hade skänkt huvudpersonen nån större tanke…
I dagarna pågår en rättegång i ett av våra grannländer. Rättegången har fått enorm uppmärksamhet i media. Och på så gott som varenda foto som visas upp på gärningsmannen ler han mot kameran. Han är inte maskerad, men det är väl knappast så att nån betvivlar att han är skyldig till det fruktansvärda han anklagas för. Men han älskar det här! Han älskar den här cirkusen och den uppmärksamhet han får. Så varför ge honom detta? Varför inte vägra att visa upp en enda bild på monstret – ja, för oavsett om han är sjuk eller frisk är han ju ett monster om han befinns skyldig. Varför??? Nej, stäng av kamerorna och ge det hela så lite uppmärksamhet som möjligt. Jag vill inte se hans grinande ansikte och jag tror att de drabbade kanske känner likadant. Jag kan också ifrågasätta att man ens håller rättegång, skuldfrågan är ju så uppenbart solklar. Lås in och kasta bort nyckeln!
Ge inte uppmärksamhet åt monster! Sluta fota!
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 