Posted in Böcker, Film, Personligt, TV, tagged Öland, ö, övernaturlig, Daniel Alfredson, drunkna, favoritförfattare, fånga, förlåta, försvinna, genialt, Gotland, Johan Theorin, kista, kropp, mördare, mystisk, omdöme, otäckheter, pappa, platt, regissera, skådespeleri, Skumtimmen, snäll, son, spänning, spöklik, svensk, Sveriges Television on 09 januari 2016|
Ett inlägg om en film.
En av mina svenska favoritförfattare är Johan Theorin. Jag har nog läst alla hans romaner och fängslades genast av spänningen med en aning övernaturliga inslag i. I kväll visade SvT Skumtimmen (2013), baserad på boken med samma titel. Det var självklart att jag skulle titta.
Filmen handlar om Julia som aldrig riktigt har förlåtit sin pappa Gerlof för att han inte höll kollen på Julias son Jens. Jens försvann för 21 år sen, men nån kropp hittades aldrig. Det sades att han hade drunknat. Eller också mötte han den mystiske Nils Kant, mördaren som återvände till Öland – i en kista.
Det är nästan lite skönt att det för en gångs skull inte är Gotland som är ön för otäckheterna i kvällens film, utan Öland. Skämt åsido, öar är spöklika och Johan Theorin lyckas genialt fånga det i sina böcker. Lika genialt hade inte Daniel Alfredson regisserat den här filmen. Skådespeleriet var dessutom bitvis väldigt platt.
Toffelomdömet blir medel – och då är Tofflan snäll.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Film, Personligt, TV, tagged Amanda Ooms, bästefåtölj, beröra mest, Claire Wikholm, Fokus, grannar, högtalare, huvudperson, ingenting, intressant, Joakim Thåström, konstnär, kontroverser, lugn, mamma, Morgan Alling, neutral, nyfiken, partaj, självmord, skådespelare, skriva böcker, stämma, Stefan Sauk, stereo, Stjärnorna på Slottet 2015: Amanda Ooms dag on 09 januari 2016|
6 Comments »
Ett inlägg om en TV-serie.
I kväll var det ovanligt bra TV-program för att vara lördagskväll. Hela två (2) program jag ville se. Klockan 20 hällde jag ner mig i bästefåtöljen, startade TV:n och satte på stereon så jag fick lite extra ljud i högtalarna (måste ju försöka höra nåt samtidigt som grannarna har partaj IGEN). Det var Stjärnorna på Slottet och Amanda Ooms dag. Om henne visste jag faktiskt… ingenting…
Amanda Ooms var säsongens tredje stjärna.
Det slår mig nästan genast hur intressant Amanda Ooms är. Och hur fruktansvärt begåvad hon är! Hon har skrivit böcker, är skådespelare, konstnär… Ändå är det den lilla Amandas berättelse om mammans självmord som berör mest – inte det Amanda har gjort eller att hon är ihop med Thåström.
Det blev en lugn dag på Slottet och det behövdes sannerligen efter kontroverserna förra gången. I kväll hörde jag nästan inte Claire Wikholms stämma – jo, en gång, mot slutet och då sa hon nåt neutralt. Det var bra. Det var bra med en lugn dag och fokus på dagens huvudperson. Den som jag är riktigt nyfiken på nu!
Toffelomdömet blir det högsta!
Nästa gång är det Stefan Sauks dag.
Här kan du läsa om…
Claire Wikholms dag
Morgan Allings dag
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Personligt, tagged 1500-talet, beslut, bestämma mig, bladet på en värja, bläck, darra, dö, döpas, färg, födas, födelsedag, första ordet, generat leende, inbjudningar, nej, obesvarad, ord, sista ordet, skriva, små personer, svans, ta nya tag, varelse, välja, vässa, William Shakespeare on 09 januari 2016|
Ett inlägg om skrivande.
Hur ska jag skriva? Jag vet inte. Det jag vet är att det är dags att ta nya tag på riktigt. Sen får små personer och varelser med svans darra. För ord kan ju, som bekant, vara vassare än bladet på en värja. Det fattade redan Shakespeare och han levde på 1500-talet… (Visste du förresten att Wille både föddes och dog den 23 april? Han döptes dessutom på min födelsedag, 398 år innan jag föddes…)
Läs Willes ord och begrunda!
Mina inbjudningar lämnas obesvarade. Det händer att jag får ett generat leende. Då förstår jag svaret. Självfallet får jag inga inbjudningar för egen del. Vems är det första ordet? Vem får det sista?
Och jag som inte ens har bestämt mig för vilken färg på bläcket jag ska använda… NEJ! Tala inte om för mig hur jag ska välja. Det är ett beslut jag själv måste ta.
Vilken färg på bläcket ska jag använda? DET kan ingen tala om för mig, det måste jag bestämma själv.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Epikuréiskt, Film, Personligt, TV, Vänner, tagged Airwickljus, alkohol, arg, översnöad, besök, bil, billighetsställe, bostadsrätt, braständare, BRF, brinna ner, byta packning, Clas Ohlson, dra åt, droppa, DVD, få nog, fånskrattat, fisk, fixa frukost, flaska, fransk, göra tysta saker, gengångare, glas, granne, Gränby centrum, gräva fram, ha sönder, helgmorgon, I sanningens namn, insnöad, Johan Theorin, julklappsbok, kackla, kast med liten boll, kök, klaga, klä på mig, kort, kran, kranmunstycke, kyla, kylskåpsdörr, larm, lax, läsa, lön, lördag, ledig, litteratur, ljuskrona, magneter, metall, middag, mobiltelefoni, parkering, partaja, påfyllningsbar, påslagen TV, plast, pocketbok, portuppgång, prisvärd, räkor, rödvin, rörmokare, rensa, Sandhamn, så jävla kallt inomhus, sås, shopping, shoppingresa, skärgården, Skumtimmen, släpa, slippa höra eländet, sluta droppa, snö, sommar, sopberg, sovmorgon, spännande, spela in, spola av mig, Stjärnorna på Slottet, styrelse, Sveriges Television, tända levande ljus, tjock, torrt och gott, tung, tvätta, tvätteriverksamhet på nätterna, unna mig rejält, uteslutningsmetod, vakna, vardagar, väska, vinter, vitt vin, Viveca Sten, webbplats, Zensaviner on 09 januari 2016|
Ett inlägg om min lördagsmorgon.
Den fjärde julklappsboken jag läser är Viveca Stens I sanningens namn.
Nej nån sovmorgon går det inte att ta i det här hemmet. Två lediga dar och vad händer? Jag vaknar klockan sju – det vill säga en hel halvtimme innan mitt larm går igång på vardagarna. Inte gick det att somna igår kväll heller. Vid 23-tiden bestämde sig nämligen nån i huset för att tvätta IGEN. Innan dess hade det partajats, kacklats, fånskrattats och kastats med liten boll inomhus. Ungefär. Jag var tvungen att ha TV:n påslagen för att slippa höra eländet och kunna läsa. Igår kväll var jag emellertid så arg att jag så när hade ringt nån i styrelsen för att klaga. Lämpligt nog låg BRF-webbplatsen nere, så jag kunde inte hitta nåt telefonnummer. Eftersom jag inte vet vem det är som tvättar och lever om kan jag inte heller gå och ringa på hos de grannar som finns i min portuppgång – portuppgången bredvid kommer jag inte in i efter klockan 21. Efter att ha kört nån sorts uteslutningsmetod har jag kommit fram till vilka tre lägenheter som har tvätteriverksamhet på nätterna. Kan vara bra att föreslå styrelsen besök där – om jag nu hittar nåt mobilnummer till nån som jag kan ringa. Eller när. För ringa ska jag, nu har jag fått nog.
Jag påbörjade min fjärde julklappsbok igår kväll. Ganska lättläst är den, Viveca Stens senaste I sanningens namn. Men den är tjock och tung – nånstans mellan 400 och 500 sidor. Därför valde jag att läsa den före en pocket nu i helgen när jag inte behöver släpa med mig den i nån väska. Bland julklappsböckerna finns ett par inbundna till samt tre pocketar – och alla verkar mycket bra!
Det blev cirka 100 sidor lästa i sängen i morse, men sen slet rastlösheten tag i mig i stället för skärgården, Sandhamn och sommaren. Då passade jag på att rensa kylskåpsdörren på kort och magneter. För till skillnad från mina grannar tycker jag att en ska göra tysta saker en helgmorgon. Jag spolade sen av mig snabbt, klädde på mig, samlade ihop sopberget och traskade ut – i vintern, kylan (elva minusgrader idag) och snön. Det snöade ymnigt, så jag ville slänga sopor och åka och handla innan jag blev insnöad.
Inte var det nån spännande shoppingresa jag skulle på, men jag behövde komplettera med ett par saker till kvällens middag (lax). Dels behövde jag grejor till sås, dels behövde jag nåt vitt vin att dränka mina sorger i som är torrt och gott. Det tog ganska lång tid, för jag är inte alls bra på vitt vin och köper det endast när jag ska äta fisk eller räkor. Så det slank ner två flaskor vitt för säkerhets skull – och fyra flaskor rött. Ja, jag unnar mig rejält nu när jag har en lön.
Sex flaskor vin varav två vita i mitten. Zensavinerna, flaskorna längst ut till vänster och till höger, är prisvärda och mycket goda!
Kranen slutade droppa med det nya munstycket!
Vidare behöver jag sen länge göra nåt åt mina kranar. En del av dem droppar, andra går knappt att vrida runt. Men se byta packningar vågar jag inte ge mig på. Har frågat en vän som då och då får besök av rörmokare om h*n kan fråga om rörisarna kan tänka sig att göra ett mindre jobb hos mig. Vi får se. Till köket införskaffade jag i vart fall ett nytt kranmunstycke idag. Det jag hade var helt värdelöst, för det visade sig vara av plast just där en ska sätta rörtången och dra åt. Alltså, det gick inte att dra åt utan att ha sönder skiten… Jag hittade ett munstycke i metall hos Clas Ohlson. Kanske inte bästa stället att köpa sånt på, ett billighetsställe, men faktum är att det blev tätt och kranen har slutat droppa! Och när jag ändå var där passade jag på att köpa två påfyllningsbara braständare också. Inte för att jag har nån annan brasa än den där bak att tända, men ska jag tända ljusen i ljuskronan är braständare väldigt användbara liksom till airwickljus som har brunnit ner långt i glaset. Det är nämligen så jävla kallt inomhus att en måste tända levande ljus i det rum en befinner sig i för att få upp värmen. Det hjälper inte mycket, men är bättre än inget.
En vit och en svart braständare blev det, det vill säga en till köket och en till vardagsrummet. Här är ju så jävla kallt att en måste tända levande ljus i det rum en befinner sig i.
Idag händer inte mycket mer. Jag fick gräva fram bilen på Stormarknadens parkering för den var helt översnöad, men när jag kom hem slutade det att komma vitt från ovan. Jag har tvätt från igår att ta reda på och ska sen sparka igång en ny maskin. Lite mer läsning lär det bli under tiden. Jag väntar med spänning på kvällen när SvT har bra program. I afton väljer jag SvT1 för att se Stjärnorna på Slottet och filmen Skumtimmen, baserad på Johan Theorins spännande och bra bok med samma titel. På SvT2 är det säsongsstart för franska Gengångare, men det spelar jag in på DVD-hårddisken och kikar på efter filmen, tror jag. Eller i morgon. En ska väl göra nåt då också..? Fast NU ska jag fixa frukost!
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 