Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘svans’

Ett inlägg om skrivande.


 

Hur ska jag skriva? Jag vet inte. Det jag vet är att det är dags att ta nya tag på riktigt. Sen får små personer och varelser med svans darra. För ord kan ju, som bekant, vara vassare än bladet på en värja. Det fattade redan Shakespeare och han levde på 1500-talet… (Visste du förresten att Wille både föddes och dog den 23 april? Han döptes dessutom på min födelsedag, 398 år innan jag föddes…)

Många som bär en värja

Läs Willes ord och begrunda!


Mina inbjudningar lämnas obesvarade. 
Det händer att jag får ett generat leende. Då förstår jag svaret. Självfallet får jag inga inbjudningar för egen del. Vems är det första ordet? Vem får det sista?

Och jag som inte ens har bestämt mig för vilken färg på bläcket jag ska använda… NEJ! Tala inte om för mig hur jag ska välja. Det är ett beslut jag själv måste ta.

 Bläck penna skrivbok

Vilken färg på bläcket ska jag använda? DET kan ingen tala om för mig, det måste jag bestämma själv.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg till vänskapens lov.


 

Elliot och hjärtat

Elliot, lilla hjärtat!

Idag blev jag förälskad. I en man. Ja, det är sant! Men han är fyrfota, hårig och har svans. Dessutom skällde han ut mig vid första ögonkastet. Elliot är emellertid inget troll utan världens sötaste hund. Jag var hembjuden till hans Mormor på rabarberkräm till lunch. Mötet med Elliot blev liksom en bonus. Jag är rädd att jag stannade alltför länge (över fyra timmar). Fast vi fikade också…

Med vissa människor – och fyrfotingar! – klickar man. Elliots mormor är en sån person. Det här var andra gången vi sågs och det blev en hel eftermiddag. Ändå var det aldrig tyst. Vi har mycket gemensamt, men inte allt. Därför är det givande på alla sätt att samtala med nån som förstår hur det är utan att man behöver precisera och gå ner på detaljnivå. Och att denna så förstående person också kan tillföra nytt i dialogen.

Vi för en kamp för vår existens och vår tillvaro. Vi är behövda på många sätt, men inte fullt ut. Då är det bra att peppa varandra genom att tala om att man duger.

Jag är väldigt glad för min nya vän. Elliots mormor gör inte bara superperfekt rabarberkräm (varken klistrig/klimpig eller för lös och lagom söt), hon lagar gott kaffe och bakar fin sockerkaka också. Inte tänker jag på mat nu när jag har kommit hem!.. Men det ätbara är en del, vänskap är nåt annat. Det är inte lätt att få nya vänner när man är i min ålder. Och det är ju inte det enda som är svårt med åldern, vet vi ju… Jag läste nyss en tweet från en person som tycker att folk som är 60 år är från medeltiden.

Lilla vännen,

har jag lust att säga

stäng näbben!

Jag är visserligen en bra bit från 60, men jag har vänner som är där och de är allt annat än urgamla. Men vi som är lite äldre än 28 har lärt oss att välja våra strider. Vi, såna som Elliots mormor och jag, behöver inte hävda vår brist på erfarenhet såsom småfolket gör. En del av småfolket, ska tilläggas. Inte alla.

Det har varit en skön eftermiddag i solen. När regnet kom vevade Elliots mormor ner markisen och så satt vi kvar och babblade. Innan jag gick fick jag titta in i garaget och tänk – där stod en Billy rödbrun som jag ska om jag vill ha den! OM jag vill!!! Dessutom har jag blivit lovad hemtransport i en något större bil än Clark Kent*. Men först ska både hyllan och garaget tömmas och det sker i samband med garagerenovering. Där har jag lovat att vara behjälplig. Jag vill gärna vara behövd ibland, vill inte du det?

Hemma i New Village ringde telefonen när jag precis fått av mig skorna. Det var lilla mamma. Jag ÄR behövd. Det är gott att veta. Jag tror också att hostig pojke i Himlen uppskattade glassdessert efter sin lunch. Personligen hade jag tänkt mig ett längre besök på förmiddagen, men ett test kom emellan.

Solen lyser fortfarande. Har DU haft en bra dag??? 


Här kommer några bilder från min dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett gardininlägg.


 

Näpp! Nåt löshår var ju inte detta…

Löshår

En svans med löshår?


Vad det egentligen var
lyckades Susanne klura ut! Kanske har hon hört både Fästmöns och mina fula ord ända bort till sig om morgnar och kvällar när mörkläggningsgardinerna i sovrummet ska hängas åt sidan eller fällas för. Jag har tidigare haft sidenband. Vackert och guldigt – och väldigt glidigt. Dessutom fastsatt med en hake som minst en gång om dan orsakar blodvite. Inte så smart med tanke på att jag svimmar vid åsynen av blod…

För 69 spänn hittade jag ett par såna här omtag på Chilli. Lite i pråligaste laget, kanske, men verkar funktionsdugliga. Och det är det viktigaste just nu!

Gardinomtag

I pråligaste laget, men funktionsdugliga.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett allt annat än vilsamt inlägg.


 

Skylift

En stor jävla skylift…

Vilodag… Den tanken var god. Tyvärr stannade det vid just tanke. Jag masade mig ur sängen nånstans vid halv sju och utförde sedvanliga uppgifter. Sen skulle jag då vila och ta det lugnt. Vad händer? En stor jävla skylift kör upp på baksidan. Två män i overaller med reflexer på sätter igång att såga och banka. Jag är osäker på vad som hände, eftersom ingen information gått ut från bostadsrättsföreningens styrelse. Men jag tror att det var nån sorts arbete med våra förrådsfönster. Tror, som sagt. Vet inte. Ingen information…

Reparationspasta

Reparationspasta lönn ser ut som ljus furu.

Det gick liksom inte att vara hemma. Fattade knappt vad jag läste i tidningen. Telefonerade lite mellan hammarslagen, för det var ju, som sagt, ingen idé att vila. Jagade uppgifter och information som jag fick, men som troligtvis inte är till nån fördel för mig, irriterande nog.

Försökte fräscha till mig så gott det gick och halkade sen ut till garaget. Tog en tur med bilen för att kolla vart jag ska på onsdag. (Hatar att inte hitta när jag har en tid att passa.) Nånstans blev jag väl inspirerad av overallmännen på skyliften, för jag svängde inte hem direkt utan till Bauhaus. Där köpte jag reparationspasta för en del av min julklappspeng. Jag seeegade mig fram i gångarna, men hittade en färg jag var nöjd med. Reparationspasta lönn ser verkligen ut som ljus furu – i alla fall i min hall.

På hemvägen stannade jag till vid Chilli också för att köpa lite löshår. Billigt – bara 69 kronor. Och innan jag landade hemma hade jag stannat vid ett annat ICA än jag brukar och köpt mjölk och ost och smör.

Men hallå… vänta nu… Den där reparationspastan ser ju mer ut som ansiktskräm och löshår??? På Chilli? Nja, kanske inte… Vad tror DU att det är??? Lämna din gissning i en kommentar!

Löshår

En svans med löshår?


Mitt hallgolv är nu reparerat
och eftersom skallen väger ett ton kunde jag knappt komma upp från golvet. Men det är smällar man får ta. Fint blev slutresultatet. Och faktiskt… Nu är det lite tyst i huset… Om jag skulle ta och… krypa in i vrårna, tassa lätt på tårna – som en garntomte..?

Kvarglömd tomte

Dagens upphittade garntomte!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg där ett beslut deklareras.


I morse vaknade jag
med ett sånt där obehagligt ryck. Det var en mardröm igen. Drömmen handlade om två katter. Eftersom den ena katten på nåt sätt hade blivit av med sin svans, hade Nån i drömmen beslutat att detta öde måste drabba även den andra katten. Eller dess svans skulle helt enkelt bara huggas av.

Chop, chop!

När yxan landade på svansen vaknade jag med ett ryck. Och en insikt. Ja, jag har fattat ett beslut.

Yxa på staket
Yxans roll i drömmen = beslut!


Ett av alla M i mitt liv
– några har kommit och stannat, andra har kommit och gått, detta M har funnits hela mitt liv, men inte direkt i mitt liv förrän på äldre dar – har på senare tid försökt peppa mig på olika sätt att ta till orden. Att ta till orden ännu mer än jag gör idag. Det har gjort att ett frö har börjat gro. Ett frö till det beslut jag fattade för nån halvtimme sen:

Det blir en bok. Jag ska skriva en bok. Om andra kan, kan jag. Och andra måste få veta från mitt håll vad som hände, hur det kändes, vad som var fruktansvärt, bättre och vad som kunde ha gjorts annorlunda.

Det finns visserligen redan en bok. En absurd roman. Den stannade kvar i en dator nånstans. Det finns dagboksanteckningar före, under och efter. Det finns en blogg att ösa ur.

Chop chop!

Syftet är inte att hugga av några svansar utan att dela med mig av erfarenheterna av det hemska, ofattbara som sker ganska ofta i dagens samhälle. Ett samhälle där människor är utbytbara från en dag till en annan. Där mattor dras undan och golvet visar sig vara en fallucka ner i avgrunden.

Chop chop!

Beslutet är fattat. Det är en lättnad. Bara det känns som en befrielse. Som att bli av med… nej, inte en svans utan en inneboende tyngd. Du som har varit där vet hur den tyngden känns. Du som inte har varit där ska få följa med på en mardrömsresa. Om du törs.


Livet är kort.

Read Full Post »

Mycket gott, mycket skönt att vara i ett sammanhang. Lilla mamma var lite ensam i telefonluren, men jag åker snart ner och hämtar hit hennI.

Vi har suttit på ballen* tills det blev kallt och lyssnat på 70-talshits…

Några bilder från min midsommarafton medan jag försöker hålla mig vaken till 1.30 när Frida vill se en läskig film på TV med mig.


Anna fin i kjol och BUSSARONG 😉


Brie är svensk ost, va..?


Knäckebröd och paprikakex är också svenskt!


Gräslök och Abbas sillar.


Matjessill.


Min blomsterflicka!


Östgöta sädes, Staropramen… och Nalle Puh på servetten.


En liten klar…


Kött till barnena och Anna.


Kalle Kon till Petite (nåja…) Moi.


Elias vilar mellan måltiderna.


Grillmästarinna med svans.


Grillat är gott – även på elgrill på ballen.


Det blåser i min älskades hår.


Biggans vitlökssmör från AB Superb produkter är ett måste till grillat!


Annas nyaste ljuslykta.


En del drack Fanta och rosé (=kärringdricka).


Andra (= de manhaftiga) höll sig till starköl och salta pinnar.


Jag älskar dig så, Anna du!

                                                                                                                                                          *ballen = balkongen

Read Full Post »