Allt annat än sovmorgon

Ett inlägg om min lördagsmorgon.

---

 

Den fjärde julklappsboken jag läser är Viveca Stens I sanningens namn.

Nej nån sovmorgon går det inte att ta i det här hemmet. Två lediga dar och vad händer? Jag vaknar klockan sju – det vill säga en hel halvtimme innan mitt larm går igång på vardagarna. Inte gick det att somna igår kväll heller. Vid 23-tiden bestämde sig nämligen nån i huset för att tvätta IGEN. Innan dess hade det partajats, kacklats, fånskrattats och kastats med liten boll inomhus. Ungefär. Jag var tvungen att ha TV:n påslagen för att slippa höra eländet och kunna läsa. Igår kväll var jag emellertid så arg att jag så när hade ringt nån i styrelsen för att klaga. Lämpligt nog låg BRF-webbplatsen nere, så jag kunde inte hitta nåt telefonnummer. Eftersom jag inte vet vem det är som tvättar och lever om kan jag inte heller gå och ringa på hos de grannar som finns i min portuppgång – portuppgången bredvid kommer jag inte in i efter klockan 21. Efter att ha kört nån sorts uteslutningsmetod har jag kommit fram till vilka tre lägenheter som har tvätteriverksamhet på nätterna. Kan vara bra att föreslå styrelsen besök där – om jag nu hittar nåt mobilnummer till nån som jag kan ringa. Eller när. För ringa ska jag, nu har jag fått nog.

Jag påbörjade min fjärde julklappsbok igår kväll. Ganska lättläst är den, Viveca Stens senaste I sanningens namn. Men den är tjock och tung – nånstans mellan 400 och 500 sidor. Därför valde jag att läsa den före en pocket nu i helgen när jag inte behöver släpa med mig den i nån väska. Bland julklappsböckerna finns ett par inbundna till samt tre pocketar – och alla verkar mycket bra!

Det blev cirka 100 sidor lästa i sängen i morse, men sen slet rastlösheten tag i mig i stället för skärgården, Sandhamn och sommaren. Då passade jag på att rensa kylskåpsdörren på kort och magneter. För till skillnad från mina grannar tycker jag att en ska göra tysta saker en helgmorgon. Jag spolade sen av mig snabbt, klädde på mig, samlade ihop sopberget och traskade ut – i vintern, kylan (elva minusgrader idag) och snön. Det snöade ymnigt, så jag ville slänga sopor och åka och handla innan jag blev insnöad.

Inte var det nån spännande shoppingresa jag skulle på, men jag behövde komplettera med ett par saker till kvällens middag (lax). Dels behövde jag grejor till sås, dels behövde jag nåt vitt vin att dränka mina sorger i som är torrt och gott. Det tog ganska lång tid, för jag är inte alls bra på vitt vin och köper det endast när jag ska äta fisk eller räkor. Så det slank ner två flaskor vitt för säkerhets skull – och fyra flaskor rött. Ja, jag unnar mig rejält nu när jag har en lön.

Sex flaskor vin varav två vita i mitten. Zensavinerna, flaskorna längst ut till vänster och till höger, är prisvärda och mycket goda!

 

Kranen slutade droppa med det nya munstycket!

Vidare behöver jag sen länge göra nåt åt mina kranar. En del av dem droppar, andra går knappt att vrida runt. Men se byta packningar vågar jag inte ge mig på. Har frågat en vän som då och då får besök av rörmokare om h*n kan fråga om rörisarna kan tänka sig att göra ett mindre jobb hos mig. Vi får se. Till köket införskaffade jag i vart fall ett nytt kranmunstycke idag. Det jag hade var helt värdelöst, för det visade sig vara av plast just där en ska sätta rörtången och dra åt. Alltså, det gick inte att dra åt utan att ha sönder skiten… Jag hittade ett munstycke i metall hos Clas Ohlson. Kanske inte bästa stället att köpa sånt på, ett billighetsställe, men faktum är att det blev tätt och kranen har slutat droppa! Och när jag ändå var där passade jag på att köpa två påfyllningsbara braständare också. Inte för att jag har nån annan brasa än den där bak att tända, men ska jag tända ljusen i ljuskronan är braständare väldigt användbara liksom till airwickljus som har brunnit ner långt i glaset. Det är nämligen så jävla kallt inomhus att en måste tända levande ljus i det rum en befinner sig i för att få upp värmen. Det hjälper inte mycket, men är bättre än inget.

En vit och en svart braständare blev det, det vill säga en till köket och en till vardagsrummet. Här är ju så jävla kallt att en måste tända levande ljus i det rum en befinner sig i.

Idag händer inte mycket mer. Jag fick gräva fram bilen på Stormarknadens parkering för den var helt översnöad, men när jag kom hem slutade det att komma vitt från ovan. Jag har tvätt från igår att ta reda på och ska sen sparka igång en ny maskin. Lite mer läsning lär det bli under tiden. Jag väntar med spänning på kvällen när SvT har bra program. I afton väljer jag SvT1 för att se Stjärnorna på Slottet och filmen Skumtimmen, baserad på Johan Theorins spännande och bra bok med samma titel. På SvT2 är det säsongsstart för franska Gengångare, men det spelar jag in på DVD-hårddisken och kikar på efter filmen, tror jag. Eller i morgon. En ska väl göra nåt då också..? Fast NU ska jag fixa frukost!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Jag lättar, men varken flyger fram eller svävar

Ett ytterligare lite lättat inlägg.

---

 

Min belöning – en macka med brunost och gurka.

Min måndag inleddes med att söka tre riktigt intressanta jobb. Därefter tog jag tag i ett halvår av mitt liv. Jag skrev och skrev och skrev. Strax efter klockan tolv tog jag frukostrast. Min belöning när jag hade kommit halvvägs i dagens mål blev ett par rostade mackor med brunost och gurka.

Det är ganska tuffa mål jag sätter upp för mig själv. Det är ytterst sällan jag inte klarar av dem. Det blir en utmaning att utmana sig själv – när ingen annan gör det.

 

 

Jag varken flyger eller svävar fram, men blir lättad.

Jag fortsatte att skriva efter min lilla rast. Och en kvart före tre blev jag klar med kapitel sexton. Sex månader av mitt liv som präglades av oro och vånda – och framför allt av besked som inte kom förrän riktigt i slutet. Jag går tillbaka i mina minnen och minns hur tuff förra våren var på flera sätt. Inte nog med att jag väntade på besked, jag var hårt ansatt i mitt privatliv. Det senare har jag varken pratat eller skrivit så mycket om tidigare. Jag ville tona ner saker och ting. Men jag blev faktiskt hotad. Inte bara en gång utan flera.

Men som vanligt hände det bra saker under det där halvåret. Bland annat fattade jag beslutet att skriva den här boken… Jag tror att det är ett bra beslut..?

Nu är det dags för mig att hoppa in i duschen och spola av mig dagens jobbiga minnen och ord. Så där så att jag känner mig lättad igen. Jag lär knappast flyga eller sväva fram, men jag känner mig alltid så lättad när jag har skrivit… Och så ska jag ju hämta Fästmön från jobbet!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Mitt badrum – en dröm

När man går/sitter/ligger hemma så här som jag gör i skrivande stund är det inte svårt att se hemmets skavanker. Det är så mycket som skulle behövas göras här! Till exempel tapetseras om i alla rum utom köket. Och så är det det här med badrummet och duschrummet/toan som jag har drömt om så länge…

Jag har ett ganska stort badrum med badkar, handfat, tvättmaskin och ett par hyllor för handdukar och sånt. Vägg i vägg ligger duschrummet/toan där det finns dusch, toalett, handfat och en liten hylla. Min dröm har alltid varit att slå upp ett hål mellan de två rummen och ta bort ett handfat, så att man slipper gå ut och gå runt när man ska från det ena rummet till det andra.

Badkaret vill jag ha kvar liksom duschen. För ibland är det ju så att jag bara vill mysa i ett skumbad, andra gånger är det bråttom och jag vill snabbt och enkelt kunna spola av mig och tvätta håret.

Idag går mitt badrum i blått och duschrummet/toan i grå-vitt-svart. Jag skulle vilja ha grå-vitt-svart på båda ställena, med rött som dekorfärg. Inget jävla turkost eller så! Badkaret kan jag tänka mig att byta ut mot ett bubblande hörndito, men duschdelen ska vara kvar som den är – fast lite snyggare, förstås! Tänk att till exempel ha ”cigarrer” – kaveldun – som dekor…

Tänk att ha kaveldun som dekor på duschväggen…

Jaa, drömma kan man ju… I alla fall när man sitter här hemma och glor och är sjukskriven… Tills vidare får jag nöja mig med mitt übersnigga duschdraperi i duschrummet, alltid något:

Jag har en gul bil i duschrummet.

Och så får jag fortsätta att gå runt när jag ska in i det ena eller andra rummet. Lite motion har ingen dött av. Tror jag…

Livet är kort.

Det här inlägget är sponsrat. Men mina drömmar är gratis.

Read Full Post »

Ska det vara nåt mer nu?

Jag bara undrar, liksom, för nu är det liiite mycket – på riktigt! Kontorsflytten tog några timmar och innebar ingen lunch, men sen kunde jag jobba. Installerad och klar i ett skitigt rum och med min gamla stationära dator eftersom laptopen är kass. JA, JAG ÄR TJATIG!

Datorjobbare…

Vi skulle stanna för att handla lite medikamenter på vägen hem. Just när jag hade parkerat bilen ringde Sjukstugan i Backen. På måndag ska jag dit igen.

Till middag i kväll blev det pizza. Jag var vrålhungrig och trött och Fästmön är urförkyld. Pizza funkar alltid. Men stackars Anna kände nog ingen smak.

Jag slog en signal till mamma innan jag hoppade in i duschen för att tvaga mig själv efter en svettig dag.

(Notera nu tempusbytet…)

Plötsligt tycker jag att det låter… väldigt bubbligt… Lyfter då täckelsen duschdraperiet och får se att duschrummet/toarummet står i vatten. Skitkul- NOT!

Duschelände…

Det är bara att ösa och ösa och ösa och till sist sjunker vattnet undan. Jag spolar av mig på kroppen, schamponeringen var redan klar, tack och lov. Men vad gör man sen? Jag testar, med Annas hjälp,  med lite propplösare efter att ha rensat golvbrunnen. Ingen nytta. Kollar BRF:s hemsida och fattar inte vad vi har för avtal med vem kring rörmokeri. Ringer därför ordföranden. Och tack och lov är han på sitt mest tillmötesgående humör (TACK!) och lovar kontakta nån i morgon bitti som kan komma hit och spola rören – EFTER att Värmlänningarna Dalkarlarna först har klampat in och och lyft ner de gamla fönstren från ballen*. (Den trasiga persiennen är reklamerad – de har varit här och tittat idag – men när den blir fixad är inte klart, troligen inte i morgon, i alla fall.) Rörmokarna får helt enkelt ta huvudnyckeln från Dalkarlarna. Ordföranden frågar för övrigt om grannarna under har samma problem och jag svarar att jag inte vet eftersom de inte pratar med mig och jag har verkligen, VERKLIGEN ingen lust att plinga på hos dem… Hejåhå, hängderume?

Hälen gör nåt djävulusiskt ont i kväll och jag bara undrar om det är nåt mer som ska hända nu. Kanske får jag Annas förkylning, men det tror jag inte. Det händer säkert nåt ännu värre i morgon, som att puckonas nån grannes bajs kommer upp ur golvbrunnen eller nåt.

Snart, mycket snart, orkar jag inte mer. Men faktiskt har jag det inte värst av allt. Vi såg nyss klart på Line of duty och en av poliserna där satt i en riktig, jävla knipa… En riktigt bra serie i fem delar var detta!!!

Och nu… Nu kanske jag ska läsa lite i boken jag ska recensera. Av de tusen klassikerna är jag nu på 600nånting. Det är såå intressant läsning, men oj så tung boken är! Lika släpbar som min stationära dator på jobbet.

*ballen = balkongen

Livet är kort. Duschgolv är hala.

Read Full Post »

Och vad sa doktorn, egentligen?

Ja det är det ingen som har undrat så det tänker jag inte berätta. Jag börjar bli trött på att roa människor med mina tillkortakommanden och annat. Och ja. Jag är på dåligt humör. Jag är störd och besviken. Jävligt frostig. Det känns som om jag är motorn i att reda ut härvor och när jag tror att jag kan slå mig till ro och bara få vara jag en stund uppstår nästa. Jag orkar inte med det ett dugg. Eller rättare sagt, jag vill inte vara med. Kliver av.

Jag känner mig jävligt frostig just nu.

Lördagen är nu på väg över i kväll. Den började slaskigt och blaskigt, men nu äntligen tittar solen fram. Jag har njutit av att få vara hemma och pyssla med växterna, till och med dammsugningen var OK. Det var ju en del fix och trix hemma hos mamma när jag var där i påsk, så nu tyckte att det var extra skönt att få pyssla hemma hos mig. Jag gick ju bet på mammas diskbänksbelysning och nu har det visat sig att även farbror Blå har gjort det. HA! Jag är inte ensam att vara värdelös i alla fall, det finns vuxna män som är det också. Återstår att ringa kontoret och det ska mamma göra nästa vecka.

Jag kommer inte åt att kolla mitt lönebesked. Tio dar till lön och ja, jag har gjort av med för mycket pengar. Jag kommer inte ens åt att kolla om anställningen har förlängts. Frustrerad. Och dumsnäll? Har jag gått på en mina nu igen? Ibland förstår jag mig inte på folk. Minst av alla förstår jag mig på mig själv.

Nä, nu hoppar jag in i duschen och försöker spola av mig de här obehagliga störd- och besvikelsekänslorna. Sen ska jag äta kycklingkorv. Det var vad jag grävde fram ur frysen. Men igen och igen ältar det i mitt inre

Att folk har mage…

Man ska aldrig glömma att allting kan tas ifrån en på en sekund. En enda jävla sekund så är allt borta.

Read Full Post »

På benen, men knappt på banan idag…

Ja jag lever! Morgonens första inlägg var tidsinställt, så kan man luras i cyberspace. Jag är upp på benen tack vare Ipren. Fy 17, det här var inte bra! Idag har jag två saker att passa – det ena är en hårklippning klockan 13, det andra bilbesiktningen klockan 16.20. Det kan jag liksom inte be nån annan att göra. Bilen måste besiktigas innan månadens slut, annars får jag inte köra den. Klippningen vill jag inte heller ställa in eftersom jag har fått en KALUFS igen och i morgon ska jag på en intervju. Igen. Man kan säga att jag är på benen, men bara knappt på banan idag. Jag lär pendla mellan sängen och livet där ute, så att säga.

På benen, men knappast på banan idag.

                                                                                                                                                                         Igår kväll kan man säga att skiten bröt ut. Varje gång jag snöt mig gick det åt en hel pappersnäsduk. Mängden snor, kan man alltså säga, är ett mått på sjukdomen! Fast jag har ju en ovanligt stor kran, typ elefantsnabel, så däri ryms väl en hel del… Det halsonda har nu flyttat ner sig till luftvägarna i bröstet, vilket gör det mycket oskönt att andas. För att inte tala om det läskiga som jag hostar upp… Det är… NOT NICE, minst sagt. Jag tror att jag har feber också, så jag går på Ipren, som sagt. Måste ju orka ett par dar till!

Tur att jag inte har otit också, för jag och Dumbo har inte bara lika stora snablar utan också lika stora öron. Dumbo är för övrigt rätt mycket sötare än jag.

                                                                                                                                                              Två trevliga vänner ringde igår! Den första är en av mina allra bästa, som lyssnar och förstår och som jag känner att jag kan prata med allt om. Jag tror att h*n känner likadant! Den andra är en jättetrevlig tjej som jag har lärt känna via vårt bloggande, men vi har också träffats, om än som hastigast, i somras. Glädjande nog har denna sistnämnda (den första vännen lyckades jag konvertera tidigare!) bestämt sig för att överge sin B-blogg till förmån för WordPress! Kul, tycker jag och försöker supporta så mycket jag kan! I skrivande stund är det för övrigt ytterligare två bloggvänner som byter från B till WP och jag lovar att supporta alla jag kan om ni bara hör av er!

Annars blev det mest lite läsning och lite TV igår kväll. Pratade med Fästmön ganska sent eftersom hon inte slutade förrän klockan 21 och inte var hemma förrän runt klockan 22. Hon känner sig trött och seg och skulle ta sovmorgon idag. Jag hoppas verkligen inte att jag har smittat henne, men hon har också en risig åttaåring hemma, så riskerna är väl ganska stora att hon åker på nåt. En av tjejerna åkte hem till pappa redan igår. Jag hoppas att det går bra, efter vad jag har förstått har även pappa varit däckad.

Nästa vecka är det student och det mest akuta att bestämma nu är maten som ska serveras. Det har varit lite olika bud, men nu måste det bli klart så vi kan fixa inköpen efter helgen.

Nu ska jag försöka spola av mig så jag piggnar till. Sen blir det frukost och en stund ovanpå bingen innan jag masar mig iväg och lägger huvudet i M:s kompetenta händer.

Read Full Post »