Hur ska jag skriva..?

Ett inlägg om skrivande.

---

 

Hur ska jag skriva? Jag vet inte. Det jag vet är att det är dags att ta nya tag på riktigt. Sen får små personer och varelser med svans darra. För ord kan ju, som bekant, vara vassare än bladet på en värja. Det fattade redan Shakespeare och han levde på 1500-talet… (Visste du förresten att Wille både föddes och dog den 23 april? Han döptes dessutom på min födelsedag, 398 år innan jag föddes…)

Läs Willes ord och begrunda!

Mina inbjudningar lämnas obesvarade. Det händer att jag får ett generat leende. Då förstår jag svaret. Självfallet får jag inga inbjudningar för egen del. Vems är det första ordet? Vem får det sista?

Och jag som inte ens har bestämt mig för vilken färg på bläcket jag ska använda… NEJ! Tala inte om för mig hur jag ska välja. Det är ett beslut jag själv måste ta.

Vilken färg på bläcket ska jag använda? DET kan ingen tala om för mig, det måste jag bestämma själv.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Du behöver inte googla, du kan fråga mig!

Ett inlägg om deklarationer, varumärken och Google.

---

 

Nån som brukar läsa denna? Detta är förra årets deklarationsbroschyr.

Senast idag måste alla svenskar som har tjänat pengar lämna in sin deklaration. Jag deklarerade redan före mitten av april, så jag kan vara lugn. Glad är jag dessutom, eftersom jag får pengar tillbaka på skatten i juni månad, den månad när jag inte får nån annan ersättning. Jag har också deklarerat åt mamma. Det gjorde jag annandag påsk. Tänk så smidigt det är med ny teknik och att man bara behöver en kod och ett klick, typ, för att godkänna. Värre är det förstås om man har ändringar och tillägg. Jag själv funderade på att försöka dra av för jobbresor under 2014, men kom fram till att jag knappast överskred 10 000 kronor. Nej, för min del är det mer värt att få skatteåterbäringen i juni än att försöka få litet till fast i höst. För dig som ännu inte har deklarerat har Dagens Nyheter tio snabba tips här!

Det var länge sen domkyrkotornen var en del av Uppsalas varumärke…

Idag läste jag i lokalblaskan att kommunens varumärke ska revideras. Eller ja. Processen har redan hållit på i två år. Det var tio år sen sist och faktiskt en arkitektfirma som myntade uttrycket

Välkommen hit Välkommen hem

Det är nog bra med varumärkesrevideringar då och då, men generellt brukar jag i rollen som kommunikatör varna för att göra för stora ingrepp. Det tar tid för logotyper och slogans att sätta sig, nämligen. Men ett varumärke ska man förstås vårda hela tiden. Därmed inte sagt att det alltid behöver göras om. Vårda är en annan sak.

Nu håller man på att vässa Uppsalas varumärke, enligt Johan Graffman, vd för Graffman AB, Uppsalabo och den som leder processen (släkt med Eva Graffman, webbredaktör på Uppsala kommun, tro???). Det kan ju hända ganska mycket på ett decennium, menar Johan Graffman – därav vässningen. Resultatet ska bli mer utåtriktat också än sist. Johan Graffman ser emellertid skyn som gräns, för han tror dessutom att Uppsala snart kommer att sluta mäta sig med andra svenska städer (det står så i artikeln, städer, alltså, inte kommuner) och få ett mer internationellt perspektiv. Kan man gissa på att det blir en slogan på engelska? Nåja, för oss skattebetalare hade det också varit lite intressant att få veta kostnaden för vässningen. Jag menar, har den hållit på i två år, enligt artikeln, har den gissningsvis redan inneburit kostnader.

Ha ha! Jag fick använda bilden på min nya tischa idag igen!

Ett företag som har ett av världens starkaste varumärken är Google. Jag har sett många listor där Google ligger högst eller högt vad gäller företag som folk vill jobba på. Jag tycker att Google är ett utmärkt verktyg på nätet när jag söker information. Men jag avskyr att få svaret

Det kan du googla på!

när jag frågar kollegor om nåt som går lika snabbt för dem att svara muntligt på. Det är bara ett oförskämt svar. Därför var tischan från yngsta bonusdottern en helt perfekt present! Dessutom är jag ju rätt besser wissrig, har jag fått höra som ett av många pejorativa omdömen om min person av människor som aldrig har träffat mig, så perfekt var ordet!

Men åter till Google nu! Jag läste en väldigt bra krönika, signerad Björn Lövenlid, i lokalblaskan om Googles planer framöver. Krönikan handlar om Googles utspel om att företaget ska investera nästan en och en halv miljard kronor i utbildning och stöd till journalister i Europa. Syftet är att höja kompetensen vad gäller digital journalistik. Vid första anblicken av detta jublar jag, förstås, och hoppas på att våra högskoleutbildade journalister kan få gå kurser i svenska, framför allt stavning och grammatik. Men sen är det ju bra rent generellt, eftersom mediebranschen verkligen behöver just pengar nu.

Samtidigt lyfter Björn Lövenlid ett varningsfinger för det han kallar

Googles enorma marknadsdominans

Google är ju mediebranschens värsta konkurrent, menar han. Förr i tiden sökte man svar på sina frågor i media, numera googlar man, enligt krönikören:

[…] I Sverige tar till exempel ett enda företag, Google in 96 procent av alla intäkter när det gäller den stadigt växande sökmotorannonseringen. Uppgifter som man tidigare bläddrade i tidningar för att hitta tillhandahålls numera alltså nästan alltid av Google. […]

Självklart är ändamålet inte altruistiskt när Google nu ska bidra ekonomiskt till den europeiska journalistiken. Det fattar till och med jag att det handlar om tjäna pengar tillbaka in i företaget. Lite mer oroväckande är ju frågan om Google tänker bestämma vad de europeiska journalisterna ska skriva om. Nu är detta inte troligt, enligt Björn Lövenlid, men han tror säkert att Google försöker styra över så mycket pengar som möjligt till det egna företaget. Med makt följer också ansvar. Och jag tycker att Björn Lövenlid sammanfattar även mina farhågor rätt bra med dessa ord:

[…] Med så mycket makt följer också ett stort ansvar. Under många år hade Google därför ”Don’t be evil” som sitt övergripande motto. Sedan tonades detta ned och så sent som för ett par veckor sedan dök plötsligt ett annat motto upp i dess ställe: ”You can make money without being evil”. […]

 

Och nu vill jag förstås veta om DU…

• har deklarerat
• har några åsikter om varumärken
• googlar???

Skriv gärna några rader i en kommentar!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Möten med skuggman, vårsol och stekt arm

Åter en dag som svischade förbi och som inte riktigt blev som jag hade tänkt mig. Kom ganska tidigt till jobbet och gick först till H för att berätta att Johan var sjuk. Mitt möte senare på förmiddagen blev ju också inställt på grund av sjukdom, men eftersom det krockade med ett annat möte blev det ändå rätt OK. Fast det andra mötet tog lite mer tid än jag hade räknat med. Jag fick i alla fall fika med bland andra Stina som äger den här fina muggen:

Fina Stinas fina mugg.

Det var stormöte och hela Företagsgrenen i Uppsala var inbjuden. Vårt lunchrum var packat med folk – och vi som var liiite oroliga att det skulle komma för få.

AVBROTT FÖR SKRATT EFTERSOM FÄSTMÖN
JUST AVSLÖJADE ATT HON HÖLL PÅ ATT
SÄTTA KONTAKTEN TILL SINA HÖRLURAR
DIREKT I ÖRAT
I STÄLLET FÖR I MOBILEN. 

Mötet gällde den framtida organisationen. Det blev ett bra möte, med många kommentarer, en hel del vassa såna, och bra diskussioner. Så den här mannen, som var centralpunkten, blev inte ensam även om det ser så ut på hans skugga.

Lonely man? Nej, lunchrummet var packat.

Efter mötet gick vi upp och jobbade en kvart och sen var det lunch. Jag frågade M om hon vågade hänga med till Thaistället för att äta, för båda två som jag försökte luncha med där idag blev ju sjuka. M vågade! Vi fick en härlig promenad, för nu lyste vårsolen och det plaskade och slaskade kring fötterna.

Eftermiddagen fick jag ägna åt ett jobb för institution 2 som tog sin lilla tid. Det gällde att ha tungan i rätt mun, så att säga (medvetet skrivfel). Sen fortsatte jag mitt Husbygge, men jag hann inte så mycket mer än att skriva lite om Huset, om felanmälan och något kort om miljöarbetet. Men i morgon fortsätter jag – dock med avbrott för TÅRTOR på eftermiddagen!

Stannade vid Tokerian och handlade lite diverse innan jag kom hem till min sjukling som nu börjat hosta lite. Medan Anna satt vid datorn rev jag fram strykbrädan och tog itu med giganthögen tjockis-svarta tischor och tjocktröjor. Hann precis färdigt när Anna började värma kycklingspetten jag hade med mig hem till henne. Då hade jag lyckats brännskada min arm så jag tänkte nästa erbjuda Stekt Arm till middag.

Titta så daaant! (Syns knappt, men känns…)

Nu ska jag ringa sjuklingen i Himlen för att kolla läget. Klockan 20.30 är det dags för När livet vänder, en halvtimma på SvT2. Det tänker jag inte missa, för duktiga Anja Kontor möter författaren och den tidigare kriminelle Börge Hellström. Du kan ju läsa här vad jag tyckte om det förra avsnittet…

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan: ”Nu kan jag avslöja mitt hemliga yrkesliv!”

Ha! Du har väl inte gått på att jag är arbetssökande? Trams! Nej, faktum är att jag förra helgen tilldelades TVÅ tjänster, av rektor Elias: gympalärare och skolsyster. Och i båda rollerna får jag göra det jag är bäst på:

Vara elak mot barn!

Moahahahahaaa!!!

Som gympalärare tvingar jag de små liven att springa runt, runt i en hinderbana som inte ens Ingemar Stenmark skulle palla mer än ett varv av. Och om barna inte springer för sina liv blåser jag i min

HEMSKA VISSELPIPA

så att allas trumhinnor spricker. Efter det blir det kast med skittung medicinboll.

Gympalärare är jag bara tisdagar och torsdagar. Måndag, onsdag och fredag är jag skolsyster. Detta jobb innebär främst att jag sticker alla små barn med sprutor. Sprutor som har

HISKELIGA NÅLAR.

Fast det gör jag bara på måndagar och onsdagar. På fredagar sitter jag och vässar och slipar alla nålar till mina sprutor.

Moahahahahaaaaa, äntligen har jag funnit min plats i yrkeslivet!

Min tortyrväska systerväska!

                                                                                                                                                                   Min egen barndoms gympalärare var ofta av furirer alternativt slavdrivare. Jag minns faktiskt inte en enda som var snäll. Skolsystrar, däremot, var ofta snälla. Min allra första skolsyster hade ingen hals. Såg det ut som. Huvudet liksom satt direkt på kroppen. Hon var rätt snäll, liten och tjock. Överhuvudtaget var nog alla mina skolsystrar tjocka. Och snälla. Och Barbro Beck-Friis var faktiskt ett tag min skolläkare innan hon dissade oss småttingar för en något äldre generation. Hon är inte bara doktor och professor och känd för The Motala Model inom palliativ vård. Hon är mamma också. Till veterinären Johan Beck-Friis. Han gick på gymnasiet samtidigt som jag fast två klasser över mig.

Avdelningen för värdelöst vetande.

Read Full Post »