Hur ska jag skriva..?

Ett inlägg om skrivande.

---

 

Hur ska jag skriva? Jag vet inte. Det jag vet är att det är dags att ta nya tag på riktigt. Sen får små personer och varelser med svans darra. För ord kan ju, som bekant, vara vassare än bladet på en värja. Det fattade redan Shakespeare och han levde på 1500-talet… (Visste du förresten att Wille både föddes och dog den 23 april? Han döptes dessutom på min födelsedag, 398 år innan jag föddes…)

Läs Willes ord och begrunda!

Mina inbjudningar lämnas obesvarade. Det händer att jag får ett generat leende. Då förstår jag svaret. Självfallet får jag inga inbjudningar för egen del. Vems är det första ordet? Vem får det sista?

Och jag som inte ens har bestämt mig för vilken färg på bläcket jag ska använda… NEJ! Tala inte om för mig hur jag ska välja. Det är ett beslut jag själv måste ta.

Vilken färg på bläcket ska jag använda? DET kan ingen tala om för mig, det måste jag bestämma själv.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Agatha Christie – 125 år den 15 september

Ett inlägg om en deckardrottning.

---

 

Den 15 september är det Agatha Christies födelsedag. I år är det 125 år sen hon föddes och detta har föranlett ett årslångt firande, arrangerat av författarens dödsbo. Bland annat har hennes bästa deckare utsetts av hennes fans. Det blev…

Och så var de bara en

Den boken kom ut 1939 och varken Hercule Poirot eller miss Marple är med i den. På svenska hade den ursprungligen en annan titel, men vid utgivningen 2007 ändrades titeln och blev mer lik den amerikanska.

De flesta av oss har säkert läst nån av Agatha Christies böcker. Hon är nämligen en av världens bäst säljande författare och slås bara av William Shakespeare. Totalt sålde hon 2,5 miljarder böcker på engelska och 1,5 miljarder böcker på 103 andra språk. Inte svårt att bli impad där, inte… Utöver sina 80nånting deckare gav hon också ut romaner under pseudonymen Mary Westmacott. Och så skrev hon pjäser, bland annat långköraren The Mousetrap. Det är en lustig lite pjäs och i slutet fick vi åskådare lova skådespelarna att inte avslöja mördarens identitet. Många av Agatha Christies böcker har filmats, framför allt för TV.

Agatha Christie bland travar av böcker.

Agatha Christie hette som ogift Agatha Mary Clarissa Miller. Hennes mamma var engelska och pappan amerikan, men hon växte upp i England. Under första världskriget jobbade hon på sjukhus och det sägs ha varit där hon fick sina kunskaper om gifter, ett mordvapen hon ofta använde i sina deckare. Och att hon började skriva böcker var egentligen en tillfällighet och handlade om en utmaning från hennes syster.

The Agatha Christie Mystery, en roman om Agatha Christies försvinnande i december 1926.

Agatha gifte sig Christie, men det blev ett olyckligt och kort äktenskap. Agatha och Archibald fick dottern Rosalind tillsammans. Archibald hade varit otrogen mot Agatha, vilket han erkände i slutet av 1926. I december samma år försvann Agatha Christie under elva dar. Hon själv sa att hon hade tappat minnet. Kanske handlade det om att hon bröt ihop, kanske var det ett publicitetstrick. Men det skrevs i alla fall en bok om det, romanen The Agatha Christie Mystery (1978) av Kathleen Tynan (finns i min ägo) och det gjordes även en film 1979 med titeln Agatha, baserad på Kathleen Tynans bok.

Sen blev livet lite ljusare när hon träffade arkeologen sir Max Mallowan. De gifte sig 1930 och varade livet ut. År 1971 blev Agatha adlad. Fem år senare, den 12 januari 1976, avled dame Agatha Christie i sviterna av en förkylning. Dottern Rosalind gick bort i oktober 2004. Dottersonen Mathew Pritchard är hennes enda barnbarn och han lever ännu.

I min samling Agatha Christie-böcker finns, förutom romanen av Kathleen Tynan och programbladet från The Mousetrap, endast ett tiotal böcker. Några av dem hamnade i min ägo tidigare i år tack vare vännen Agneta. Men jag har nog läst de flesta – och även sett en del på filmatiseringar. Nån klar och tydlig favoritbok har jag inte, fast miss Marple är den karaktär jag är mest förtjust i.

Ja, det här inlägget publicerades första gången för nån vecka sen, men jag tyckte att det skulle lyftas fram idag på födelsedagen, så jag publicerade om det.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Förslag till ny namnlag överlämnat idag

Ett inlägg i vilket Tofflan citerar Shakespeare och funderar vad det är, det här med namn.

Romeo och Julia möts i Shakespeares drama med samma titel. Julia säger:

What’s in a name? That which we call a rose. By any other name would smell as sweet.

Det är rader som för evigt har fastnat i min hjärna och som jag då och då funderar över. Julia menar att ett namn bara är ett namn och att det inte är namnet hon är kär i utan personen. Även om dramat skrevs för länge sen är det onekligen intressant att fundera över vad det är, det här med namn…

Idag överlämnar Namnförslagskommittén sitt förslag om ny namnlag i Sverige till justitieministern. Kommittén har haft i uppdrag att se över och modernisera den nuvarande lagen om personnamn. Enligt förslaget ska det bli lättare för oss svenskar att byta namn. Dessutom ska reglerna för det hela förenklas liksom själva hanteringen av ärenden.

Här är några delar av förslaget:

• Det ska bli lättare att byta efternamn till namn som bärs av 2 000 eller fler personer. Inget namnskydd behövs nämligen för namn som Andersson, Bergström och Lundin. Detta förenklar till exempel för den som är förföljd och behöver anonym identitet.
• Föräldrar ska kunna ge sina barn -son och -dotterefternamn. Man ska också utan behovsprövning kunna byta till efternamn som är bildat av någon av ens föräldrars förnamn.
• Två makar som gifter sig ska kunna bilda ett nytt, gemensamt efternamn baserat på bådas efternamn som ogifta.
• Det ska i viss mån bli möjligt att ta tillbaka försvunna gårdsnamn, något som är ganska vanligt i främst Dalarna.
• En ny huvudregel är att makar behåller sina efternamn när de gifter sig.
• Förbudet mot att föra en tidigare makes efternamn vidare till en ny make avskaffas. Här är kommittén oense och (M), (KD) och (SD) vill behålla förbudet.
• Reglerna som hindrar att förnamn och efternamn kan bytas flera gånger tas bort.
• Den språkliga prövningen av nya namn skärps.
• Efternamn som har tillhört utdöda släkter ska inte lika lätt som idag kunna övertas av personer som inte har med släkten att göra.
• Skatteverket blir ny namnmyndighet.

Så… Jag kanske skulle byta mitt namn till de andra två namn jag har och på så vis få nytt för- och efternamn, Jeannette Eriksdotter. Vad tycks? Njae, det känns inte riktigt som jag, tycker jag, dårå…

Livet är kort.

Read Full Post »

Babel den 7 april – Moodysson, matvanor och Malmsten

Torsdag och dags för Babel igen! Härligt! Åter i rutan var i kväll också Daniel Sjölin för att återta programledarskapet. Lite mindre härligt, tycker jag dårå, som föredrar hans ”vikarie” Eva Beckman.

Tramseriet Operation Dokudikt innebar Viveca Lärn i kväll. Jag orkar inte rapportera om larvet.

Lukas Moodysson har blivit författare igen. Döden & co är hans senaste bok, men redan som 17-åring debuterade han som poet. Men mest känd är han kanske som regissör. Hur som helst verkar han vara en person som älskar sig själv och som inte tar nån som helst skit från andra. Ganska elak kan han vara, till och med. Tungorts-r:en gör det inte ens bekvämt att lyssna på honom, svårt att titta på honom har jag redan. JA JAG KAN OCKSÅ VARA ELAK. Daniel Sjölin och han hade ett grabbsamtal. Jag gäspade.

En roman om en pappa som dör.

                                                                                                                                                      Lotta Lundgren och Per Morberg var nästa gäster i studion. Morberg hade ett skitfult plåster i pannan och var lika arrogant som vanligt, verkade det som. Huruvida han ÄR arrogant eller inte vet jag inte, men han uppträder arrogant. Tycker jag. Hur som helst diskuterade man matvanor och kött, framför allt.

Jonathan Safran Foer har skrivit boken Att äta djur (2009) och veckans utrikesreportage handlade om detta. Boken har nämligen först nu kommit ut på svenska. Den handlar förstås om djur och köttindustrin.

En bok om köttindustrin. Och djur. Och vegetarianism.

                                                                                                                                                   Lotta Lundgren blev berörd av boken och djurens lidanden. Per Morberg blev förvånad att det

var så jääävla illa!

Daniel Sjölin blev… provocerad. Han kom inte på NÅT annat han kan äta i stället för kött. Och började svamla om att införa ett köttkörkort. Men hjälp! Eva Beckman, INGRIP!

Så skulle det handla om bokporr, det vill säga böcker som älskas av bokälskare. Om vackra böcker, ovanliga böcker, specialutgåvor och liknande. Exklusiv formgivning som en del av inredningen. Bodil Malmsten är en av dessa bokpornografer som verkligen älskar böcker och formgivning. Hon var ärlig nog att erkänna att hon ofta har köpt böcker på grund av deras utseende… Bästa inslaget i kvällens program!!!

Boktipsen den här veckan skulle vara böcker som är riktigt fina:

• Lukas Moodysson: Sonetter av William Shakespeare (i rysk översättning men med engelska bredvid)
• Lotta Lundgren: Södrakull Frösakull av Mikael Olsson (en fotobok)
• Per Morberg: The End of the Game av Peter Beard

Read Full Post »

Babel den 1 april (aprilskämt?)

Varför skriver gamla kommmunister så bra deckare? Det var huvudtemat och -frågan i gårdagens Babel på SvT 1. Inbjudna till studion för att hjälpa till att få fram svaret var författarna Jan Guillou och Henning Mankell. Tyvärr blev det lite väl mycket Guillou och Mankell, endast. Nåt svar på frågan tror jag knappt man levererade, möjligen nån teori om att socialister beskriver det verkliga, medan tidiga deckarförfattare ofta rördes sig i konservativ kretsar.

Jan och Henning ägnade sig åt en del tuppfajtning respektive lovprisning med och av varandra genom hela programmet, ivrigt påhejade av programledaren Daniel Sjölin. Men bra och kul var reportaget som bland annat ägnas åt Maj Sjöwall och Per Wahlöö, författarparet som utpekas som den socialistiska deckargenrens grundare. Bland annat visas ett inslag med den senare från 1960-talet visas. Vi ser en rökande Per Wahlöö med whiskyglaset på fåtöljens armstöd – otänkbart i TV idag.

Deckarförfattaren och amerikanen James Ellroy var på Sverigebesök och blev intervjuad av en Babel-reporter. Intervju och intervju… Det blev snarare en parodi på en sådan. James Ellroy visade sig var lika hårdkokt som sina böcker, nämligen, och den stackars reportern var chanslös. Och om socialism tycker James Ellroy inte. Absolut inte.

Bob Hansson kom till studion och redovisade några av de cirka tusen kärleksdikter som kommit in. Och till och med kärlekspoesin hade Guillou och Mankell synpunkter på.

Reportaget om den tyska deckarförfattarinnan Andrea Maria Schenkel var intressant. Detta därför att hon låter läsaren lösa mordgåtorna i sina böcker!

Författarinnan Denise Rudberg kom till studion. Denise Rudberg har, enligt programledaren, lyxdeckare på gång till skillnad mot den tidigare ”chick-litten”. Denise Rudberg berättade att hon till skillnad från ”alla andra” deckarförfattare inte har varit socialist/kommunist. Men hon är uppvuxen i ett hem med linsgrytor och nej-tack-till-kärnkraft-symboler på kylskåpet!..

Deckarförfattarinnan Anne Holt ”skypade” från Norge och berättade om landets snart hundraåriga tradition med påskdeckare. Det finns flera teorier om ”påskekrims” ursprung. Anne Holts egen är att folk brukar vara på väg till sina ”hytter” vid påsk. Eftersom stugorna ofta ligger ensligt tog man med sig ”lätt” läsning i packningen eftersom man måste vandra till fots – och från början var kriminallitteratur den enda genre som fanns i häftad form i Norge.

Lätt att bära i påsk väg till ”hytten”!

                                                                                                                                                       Denise Rudbergs lästips blev Rennie Airths bok Blodröd våg. Jan Guillou tipsade om Roslund & Hellströms bok Tre sekunder. Henning Mankells bidrag till lästipsen var William Shakespeares drama Macbeth. Även programledaren själv slängde med ett boktips, Fallet Vincent Franke av debuterande Christoffer Carlsson. Nån som undrar varför? Jo, enligt Daniel Sjölin för att den har

[…] en litteraturvetande morfinist i huvudrollen, nånting för mig, kan jag säga… […]

Man tar sig lätt för pannan…

Read Full Post »