Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 23 april, 2012

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

I kväll var det dags för den andra hälften av första semins låtar i Eurovision Song Contest 2012 att presenteras, avlyssnas och kommenteras. Som vanligt skiter jag i Lena, Måns & co, även om jag höll med dem starkt i vissa lägen.

Så här tycker jag:

  1. Israels låt var nån sorts konstigt cirkusnummer med en massa hoppjerkor bland musikerna. Nej tack.
  2. San Marino – men vad är det här? Jo det ska jag berätta! Tysk töntpop på dålig engelska.
  3. Cypern och äntligen en låt jag gillar och vill dansa till. Fast jag gillar inte riktigt det där lallandet…
  4. Danmarks låt = tråkig. Låten framfördes av en Anna Bergendahlstrist tjej med gitarr.
  5. Ryssland – sex babusjkor (mer eller mindre) trallar fram en ganska enformig låt. Man blir lätt mållös. Låten lär man tröttna på ganska snart, men tanterna RULE!
  6. Ungern. Aha. En låt med ett budskap. Tråkig och entonig.
  7. Österrikes låt och jag utbrister NÄÄÄÄ så hemskt! Rap på österrikisk tyska. Jag får ont i huvet och blir trött.
  8. Moldaviens bidrag – hemsk scenklädsel, jobbiga hoppetossor, vidrig engelska, knäpp låt.
  9. Irland och åter igen Duracellkaninerna med tioliter spray i håren. Men låten är rätt OK och jag blir liiite danssugen ändå.

Njae, dagens halva av första semin var sämre än den första halvan – förutom Cypern som jag gillar starkt! Vad tyckte du???

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Read Full Post »

Direkt från jobbet till frissan. Hann precis köpa tuggummi och posta ett födelsedagskort till en gammal god vän.

Fin i håret – nej ingen bild – åkte jag hem och jobbade med en översättning i två timmar. Sen flyttade jag bort krukväxter från mina fönster eftersom det kommer hit fönstermätare i morgon bitti. Det är växter överallt…

Växter på spisen.


Alla 42 kunde jag inte flytta på,
men några hamnade på matsalsbordet.

Växter på matsalsbordet.


Några hamnade ovanpå
garderoberna.

Växter på garderoberna.


En del små växter
blev rätt söta på runda bordet i gästrummet ihop farfars tavlor som han målade som elvaåring respektive 18-åring.

Växter på lilla runda bordet i gästrummet, tillsammans med farfars tavlor.


Och ett gäng hamnade på avlastningsbordet
där några av mina arbetsprover ligger.

Ett gäng ovanpå mina arbetsprover.


Sen blev det lite läsning
tillsammans med en stenhård macka (bara två dar efter bäst-före-datum) och ett par glas mjölk = min middag.

Stenhård macka till middag.


Slutligen en stund med Fästmön
i telefonluren innan det blir schlager på TV.

Vad har du gjort???

Read Full Post »

De stod i entrén till jobbet. De såg ut att bara stå och vänta. Vänta på sin ägare. Hade denne månntro gått in i väggen?

Var är deras ägare?

Read Full Post »

Idag är det Världsbokdagen. Jag vet att många gnäller och klagar om alla Dagar som uppstår. Själv förstår jag inte varför man ska gnälla om det, det är väl bara att ”fira” eller uppmärksamma om det är en bra dag. Om inte, strunta i dagen.

En del av mina böcker.


Världsbokdagen instiftades av Unesco 1995.
Tanken var att dagen skulle vara en firardag för författare, böcker, läsning, värnandet om upphovsrätt och människors fria tillgång till information.

Att läsa böcker är roande, stimulerande och lärorikt. Jag lärde mig tidigt att läsa och det en fantastisk värld som öppnade sig för ett ganska ensamt ensambarn… Idag har jag alltid en bok på gång. Tack vare böckernas värld fick jag sällskap, men jag lärde mig också läsa, stava och en massa, massa annat förstås. Så jag är en av dem som firar Världsbokdagen, men jag gör det som vanligt i min ensamhet hemma, genom att läsa en bok och genom att blogga om dagen!

Den som vill fira Världsbokdagen med andra i Uppsala kan till exempel

Bara några tips…

Och by the way… Birgitta Stenberg och jag fyller jämnt samma dag den här veckan! En av mina favoritförfattare! Grattis till oss!

Read Full Post »

Idag är mycket oklar dag. En dimma ligger över Uppsala och jag känner mig bedrövad efter helgens påhopp och fackets luddiga regler. Det blev bara för mycket. Särskilt när flera går ihop mot en. Jag tror inte en del människor förstår hur lätt det är att peta omkull nån som alldeles nyss har rest sig. Jag blev faktiskt förvånad själv eftersom jag har känt mig så stark. Men jag kan inte ta kritik, det är bara att inse.

Oklart idag.


Att få svart på vitt
att man inte bryr sig om dem som betyder mest i hela världen svider. Det är ingen ursäkt att orden sas under påverkan. Ingen alls. Jag har varit så ledsen, så ledsen och det har gått åt en massa energi att inte försöka visa nånting eller att i stället låtsas vara arg.

Sent igår kväll tyckte några av mina läsare att det var dags att få mig att gå igång igen, denna gång angående fack och ersättning från a-kassa och inkomstförsäkring. Jag kan bara säga att det jag fick under den tid jag hade detta och det var ingalunda några 80 procent av min lön. Det var som bäst 50 procent. Det har jag svart på vitt på, men jag tänker inte blotta mig mer här än vad jag gjorde igår genom att lägga ut några specifikationer. Däremot har jag insett att jag naturligtvis borde ha haft en tilläggsförsäkring eftersom min lön var högre än 18 700 kronor (är det nån som har lägre lön än det på heltid idag?). Anledningen till att jag inte hade detta var att jag inte visste om det, helt enkelt. Och det var nog klantigt av mig att inte sätta mig in i detta medan jag hade ett fast jobb. Fast i det läget kunde jag aldrig i min vildaste fantasi föreställa mig vad som skulle hända.

Det blev inte så mycket sömn i natt. Jag har ältat saker fram och tillbaka och idag har jag svårt att hålla masken på jobbet. Jag är fortfarande väldigt ledsen, helt enkelt. Eftersom en av mina bloggvänner jobbar fackligt har jag tagit kontakt med den vännen nu och bett att få ställa några fackfrågor. Att ringa facket lokalt eller centralt vill jag inte, för det känns bara som om man stör. Och för resten har de ju skrivit brev till mig där de talar om att de tycker att jag ska byta fack eftersom jag numera jobbar utanför deras organisationsområde. Ja visst, jag hade varit den första att byta fack – om jag hade haft en fast anställning. Nu har jag inte det och att då byta fack vore direkt förödande om det nu är så att jag har en ny period av arbetslöshet att se fram emot i höst.

Får jag vara kvar och se det här trädet i höst eller inte? Mycket oklart.


Nej, det är mycket som är oklart i mitt i liv just nu.
Dimmigt… Det ligger också en del dimma framför min blick tror jag, för jag har svårt att se klart och rationellt på vissa företeelser och människor.

En sak är jag emellertid på det klara med och det är vad jag ska göra när jag får ett fast jobb: bli fadder till ett barn för att kunna hjälpa det med skolgång etc. Jag tänker inte ge punktvisa allmosor för att jag själv ska må bra, jag vill att det ska bli långsiktigt. Och det är därför jag inte vågar göra det så länge jag bara har en tidsbegränsad anställning. Fästmön har ett fadderbarn sen många år tillbaka och det tycker jag är beundransvärt med tanke på att hon också mer eller mindre försörjer fyra egna ”barn” också. Jag tror inte människor förstår vilken fantastisk människa jag är förlovad med.

Read Full Post »