Ett ljus för varje självmord

Ett inlägg om ljus och mörker.

---

 

Idag är det Suicidpreventiva dagen, instiftad av WHO. Inte vet jag om folk orkar med flera manifestationer. Det har varit lite många såna den senaste tiden. Men idag finns det möjlighet för den som vill att vara med när det tänds ett ljus för de 1 531 människor i Sverige som tog livet av sig förra året. Nej, ett tänt ljus – eller snarere 1 531 –  hjälper inte dem som redan har avslutat sina liv för egen hand eller de närstående som är kvar. Men det är ett sätt att uppmärksamma de tragedier som drabbar familjer, vänner, kollegor med flera varje år.

Idag tänds det 1 531 ljus runt om i Sverige. Vart och ett av ljusen symboliserar en människa som tog livet av sig förra året. (Bilden är lånad från Suicide Zeros webbplats.)

Det är svårt att få fram exakta siffror och statistik över självmord i Sverige, det skrev jag om den 28 augusti. Men det är många fler som tar livet av sig än som dör i trafiken och självmord är den vanligaste dödsorsaken bland unga.

Ännu svårare än att få fram siffror när det gäller självmord är förstås orden. Alla kan vi göra nånting för hjälpa – eller stjälpa – nån. Ibland är det så lite som behövs, åt ena eller andra hållet. För att ta steget kan det räcka med ett nej, ett förfluget ord eller, värst av allt, tystnad. Det handlar om att våga fråga nån hur läget är, men också att våga stanna kvar och höra svaret. Att bli lyssnad på hjälper oerhört mycket, att få prata med nån, använda rösten, den som kanske är på väg att tystna.

Suicide Zero är en ideell organisation som arbetar för att minska självmorden i Sverige. I kväll ordnar de manifestationer runt om i Sverige. I högerspalten finns information om vad som händer i Stockholm i kväll. Här i Uppsala blir det en minnesgudstjänst i Domkyrkan klockan 18. Det blir tal, sång, bön, klockringning och så tänds 1 531 ljus. Kanske hade jag deltagit om… Ja, olika skäl gör att jag inte orkar. Jag tänder ett ljus här hemma i stället.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det går mot slutet

Ett inlägg om veckan, månaden och lite annat.

---

 

Världen största ögon. Bilden är nästan sex år gammal…

Nu ska vi inte göra några snabba tolkningar av rubriken. Det den avser är att det går mot såväl slutet på veckan som slutet på månaden. Tänk, snart är det juni och dags för skolavslutning! Förra året kunde jag inte delta i skolavslutningen eftersom jag jobbade. I år tänker jag vara med – om jag får. Och tro inte att det har nåt att göra med den traditionsenliga jordgubbstårtan som Fästmön gör, neheeej da! Jag har försökt vara med vid yngste bonussonens samtliga skolavslutningar och det är en rörande tillställning – om än jobbigt att stå rakt upp och ner så länge för mina onda fötter och i antingen stekande sol eller hällande regn. Nej, skolavslutningen är inget jag missar om jag inte är tvungen att vara på annat ställe. För rätt som det är är lillskrutten stor. Det går fort.

Idag har jag namnsdag. Inte för att jag känner mig som nån Jeannette, precis… Den enda som uppmärksammar det nu för tiden är min lilla mamma. Två namnsdagskort hade hon dessutom skickat – bara för att hon tyckte att hon skrev så fult (”glasögonen åkte av hela tiden”) i det första kortet. Lilla mamma då! På söndag är det Mors dag och mamma får sitta ensam. Men hon har i alla fall en ny och fungerande perkolator – som jag vet ALLT om vid det här laget. Den blev en förtida present, fast det låg också ett inslaget paket att öppna på söndag i påsen som snälla FEM vidarebefordrade åt mig.

Två namnsdagskort sprättade jag upp idag från lilla mamma.

 

Skrivbordsstolen från A och J, tillfixad, är till salu för 1 500 kronor på Helping Hand… Den lämnade FEM och jag in när vi var där i början av maj.

Vänner ja… De är en folkgrupp i sig. Den som har läst mitt lösenskyddade inlägg från igår kan se ett exempel. Jag förde en sms-dialog med vännen A igår eftermiddag medan jag fnulade runt på Helping Hand och hon hade råkat hamna på en sightseeingtur per tåg i Mellansverige tack vare (nej, inte på grund av!) en nedriven kontaktledning eller va 17 det nu berodde på den här gången. Det var nämligen så att jag och FEM lämnade in en skrivbordsstol där den där helgen när FEM var på besök här. Stolen hade jag fått av A och hennes man, men vi fick inte ordning på ryggstödet – trots att vi totalt var en fem personer som försökte… (Hade kunnat bli ett separat blogginlägg!) I övrigt var stolen jättefin och vi fick ett stort TACK när vi lämnade den. Att det blev just Helping Hand hade att göra med att FEM ju köpte en bästefåtölj där till sin sambo och vi behövde få plats för den i hennes bil. Och igår såg jag den blåa stolen som vi hade lämnat. Uppenbarligen hade nån med ingenjörsutbildning varit på den, för ryggstödet såg helt OK ut. Men prislappen… Jag baxnade!!! Och naturligtvis tog jag en bild och skickade över till min turistande vän A. Jag kan bara föreställa mig hennes fågelholksmin när hon tog emot bilden på mobilen…

I övrigt såg jag en del fint och fult på Helping Hand. Smartaste grejen var nog det kombinerade lilla nyckelskåpet/spegeln som säljs för 65 kronor. Naturligtvis inget som följde med hem till mig, jag har både nyckelskåp och spegel i min hall. Men ett litet tips för den som inte har nåt! Idag, fredag, har Helping Hand stängt, men på lördag är det öppet igen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

I eftermiddag åker Anna hem till Himlen för att vara mamma på heltid i två veckor igen. Jag skjutsar hem henne, förstås. Hela bilen är full av grejor, trots att vi redan varit ute en vända till Himlen med saker. Vi storhandlade i onsdags och körde då även ut och packade in de fem matkassarna. Storhandling är aldrig roligt, men i onsdags var det nog värre än värst. De första 20 minuterna terroriserades vi kunder av ett meddelande på först svenska, sen engelska, som upprepades hela tiden. Det handlade om att ett brandlarm hade gått i byggnaden, men att det skulle undersökas innan kunder och personal behövde agera på nåt visst sätt. Tänk om vi hade varit nästan färdiga – och så hade vi fått lämna vagnen med alla kassarna och springa ut!.. Nej, jag vill inte ens föreställa mig och jag är glad att det uppenbarligen var ett falsklarm eller nåt test.

För egen del ska jag hasa över till Tokerian och köpa mig nån ordentlig mat till i kväll. Det blev varm korv boogie till middag igår. Tanken var att det skulle bli korv med bröd, men det fanns bara ett bröd kvar till de tre ganska så små kycklingkorvarna. Nä, det var inte särskilt mättande för en som hade hållit på med kroppsarbete och jagat skruvar under eftermiddagen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag hoppas att du får en fin helg! Själv förenar jag mig med familjen under morgondagen. Till dess ska jag skriva och skriva och skriva lite. Och försöka läsa ut min bok på gång! Jag är alldeles i slutet…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Fejan och Instagram ligger nere – vad gör vi då?

Ett förundrat inlägg.

---

 

Ett budskap?

Maj gadd! Rubrikerna skrek mot mig när jag läste tidningar på nätet i morse. Plötsligt är Twitter poppis igen. Folk är upprörda, ilskna. Man kan tro att det har utbrutit krig eller nåt, minst sagt. Men det handlar om att Fejan och Instagram låg nere från klockan 7.10 i morse. Och vad ska folk göra då??? Arbeta, kanske? Eller som jag, blogga. Det senare rekommenderas om man inte har nåt jobb eller nåt sällskap av arbetskamrater. Har man ingen blogg kan man ju alltid UMGÅS med nån människa I VERKLIGA LIVET. Det rekommenderar jag också varmt.

Notera för övrigt att jag skrev

I VERKLIGA LIVET.

Inte 

IRL 

eller

IN REAL LIFE.

Jag försöker värna om svenska språket, men det är svårt. (Inläggsserien Bodyparts finns på flera ställen, vänder sig till en språkligt sett blandad publik och har bilden i fokus, inte texten, därav den engelska titeln.) En rejäl svårighet är till exempel att förstå alla nya yrkestitlar i yrkessfären där jag söker jobb. Till och med vissa arbetsuppgifter är på engelska. Det gör mig lite trött. Är arbetsgivarna för lata för att översätta brittisk/amerikansk terminologi på svenska, eller vad? Det kanske är det så enkelt som att begreppen inte finns på svenska ens?

Människor behandlades som döda löv.

Idag är det, förutom den stora Facebook- och Instagram-kraschdagen, även Förintelsens minnesdag. Det tycker jag att vi hellre borde skriva om och uppmärksamma. Bara i Auschwitz dödades en miljon människor. De flesta var judar som fick sätta livet till, men även kommunister, utvecklingsstörda, homosexuella, romer och andra, enligt nassarna, lågt stående människosorter, utrotades. Människor behandlades inte som människor – utan som döda löv man eldar upp för att bli av med.

Det är 70 år sen idag Röda armén nådde fram till Auschwitz. De människor som överlevde lägren börjar nu bli allt färre på grund av hög ålder. Men vi får aldrig glömma, trots att vittnena går bort! För det får inte hända igen.

Facebook och Instagram började fungera igen här i Sverige runt klockan 8.20, alltså efter ungefär en timme. De människor som förintades kommer aldrig tillbaka.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det ljusnade lite…

Ett inlägg om den mörka dagen som ljusnade.

Den här fredagen har ljusnat – på flera sätt. Ett av sätten är att det har kommit och kommer ner snö från himlen. Det gillar jag ju inte så mycket, dårå, men jag ska försöka klara mig helskinnad hem från jobbet. Det är i vart fall inte så kallt ute och det är mera som snöblandat regn än snö – här i alla fall. Hemma verkar det vara lite kallare. Det kan bli halt, med andra ord.

Ett fullbordat livsverk. Nelson Mandela har lämnat oss.

I morse kunde jag läsa att Nelson Mandela har gått ur tiden. Mina små bloggproblem kändes väldigt små jämförelsevis. Samtidigt tänker jag att Nelson Mandela levde i nästan 100 år. Han hade ett rikt liv. Inte alltid ett gott liv. Det kan såna som jag tänka på när det egna livet känns tufft. Jag har till exempel inte suttit i fängelse. Jag har inte heller varit förföljd och plågad för min hudfärg. Däremot har jag blivit förföljd av andra skäl. Men det är en piss i havet – ursäkta uttrycket! – i sammanhanget. En stor man har gått ur tiden, men hans livsverk var otroligt gott och värdefullt.

_______________________

Jag fick ta över ett uppdrag i morse som jag kände mig väldigt tveksam till om jag skulle fixa. Men jag hanterade det och ”löste” det och det i sig blev jag väldigt glad och stolt över. Självkänslan är inte på topp och det är väldigt lätt att knuffa omkull mig just nu. I vissa fall känner jag att jag till och med har blivit… undfallande. Jaa, jag är en annan Toffla än den jag var för fyra, snart fem år sen när livet kraschade.

Medan två finska flaggor vajade i vinden i morse, med en svensk dito emellan sig, kom jag till jobbet och kände stolthet. Stolthet för att det faktiskt finns en bit finne i mig. Och idag är det Finlands självständighetsdag. Kvartsfinnen i Tofflan sjöng de inledande stroferna på Maamme, Finlands nationalsång, för arbetskamraterna i morse. Fast på svenska. Och det var bara två kollegor här just då.

Två finska flaggor och en svensk. Min arbetsplats uppmärksammar Finlands självständighetsdag idag.

Och det jobb jag gjorde under förmiddagen renderade i en glad och tacksam projektledare. En person som var så nöjd att h*n till och med tog i hand och tackade innan hon gick nu på eftermiddagen. Sånt värmer ett fruset Toffelhjärta enormt.

Om en stund ska jag nu rulla hemåt i ovädret. Kära Fästmön jobbar helg och jag ska passa på att köpa lite julklappar till henne och slå in lite klappar. Jag borde också gå ett varv med dammsugaren, men det prioriterar jag inte just nu – om jag får välja. Kvällarna den här veckan har gått åt till alltför mycket dåligt mående. A-kassan och Arbetsförmedlingen har ju inte precis gjort tillvaron ljusare. Jag känner att Anna inte har fått den uppmärksamhet hon förtjänar. Men i helgen har vi åtminstone kvällarna tillsammans och på söndag blir det julbord på Odinsborg, som sagt.

Det var så rörigt i veckan att jag totalt missade det första avsnittet av nya säsongen av Morden i Sandhamn på TV4. Ska försöka se avsnittet på TV4Play under morgondagen, efter att jag har skjutsat Anna till jobbet. Och ja. Jag gör det så gärna, jag avstår sovmorgon för att se till att min älskling slipper halka och frysa medan morgonen är kolsvart. Det skulle aldrig falla Anna in att kräva, än mindre be om detta. Det är mitt eget val. Jag tror att det kallas kärlek.

Vi ses kanske i kväll – Inshallah – om Gud vill. Ha en skön helg!

Livet är kort.

Read Full Post »

Dumma, dumma SNUSpellar!

Ett inlägg om ett inbrott.

Fyyy… Fästmön berättade idag att nån har gjort ett HÅL utifrån och in till bästa lokala affären ever – ICA Solen. Dumma, dumma tjuvar som förstör och sen går in och tar… snus. Snus! Då är man jädrigt desperat, eller?

Mitt råd till SNUSpellen/arna:

Sluta snus(k)a dig/er! Och kan du/ni inte det, sök professionell hjälp!

Vad jag vet blev inte mycket mer snott. Jag vet inte heller om tjuven/tjuvarna har åkt fast. För det här är ju ett MINDRE brott, och då får det även mindre uppmärksamhet i lokal media. Har inte ens hittat en notis om det…

Snusk!

Nej, lokal media tycker att det är mer spännande det som sker i Örsundsbro. Jag säger inte att ett mord inte är viktigt att lösa, men jag tycker att  lokal media nog kan uppmärksamma små brott också. I det här fallet – tror jag! – blev det mest glaskross och snusbrist på ICA Solen. Men även sånt tar tid för personalen att ordna upp… Ett hål i väggen kan man ju liksom inte ha och inte heller glassplitter. Men snus behöver man inte, egentligen. Förorten är ingen ö som vi försmäkta på, typ…

Livet är kort.

Read Full Post »

Omvärldsåk

Ett inlägg i vilket Tofflan åker omkring lite i omvärlden på nätet, bland media och så.

Det är svårt att ta sig ut hemifrån ibland. Vissa dar får man tvinga sig. Men idag ska vi nicka pick framåt seneftermiddagen och det blir gott! Först gör jag emellertid ett åk bland nättidningarna. Man måste ju hålla sig lite à jour… Häng med om du vill, stå kvar om du känner för det. Dä bar’ å åk, annars!

 

En del människor är katter utan stake svans.

Pelle Svanslös hus stänger. Och skälet är att ekonomin inte går ihop. Redan på söndag den 25 slår portarna igen. Huset invigdes 2004. Lite synd, dårå, tycker jag, för Pelle Svanslös är ju liksom en riktig Uppsalaprofil. (Sen finns ju Pelle utan Svans, men vad jag har hört av en liten fågel har denne flyttat till en mindre ort utanför stan. Eller… hur var det nu? Var Pelle utan Svans sambo eller..?)

Köerna till UL-center är kvar. Men jisses… Nu har ju till och med jag lyckas läsa mig till att jag kan byta in mitt värdekort hos ett ombud och inte nödvändigtvis hos UL-center på stan. Jag åker hellre bil till mitt ombud än till centrum med mitt kort. Före den 29 augusti bör jag byta in värdekortet, för efter den dan kan det inte användas längre. Men när de nya värdekorten kan börja användas förtäljer inte historien. Lär inte bli mycket folk på stan den sista helgen i augusti… Om folk inte åker bil. Men det har man knappast råd med med tanke på de parkeringsavgifter som är i centrum.

 

Nu får doktorn remittera till UCC!

Landstinget kovänder om UCC. Och DET tycker jag är bra! För det här har varit en av de löjligaste och mest prestigefyllda dumheterna jag har varit med om! I vintras vägrade Sjukstugan i Backen att skicka patienter till kliniken, där det finns såväl medicinsk expertis som högteknologisk utrustning för behandling av patienter med bukhinnecancer. Alltså i vårt landsting. Andra landsting har remitterat sina patienter hit. Våra patienter har fått remiss till exempel till Frankrike. Eller betalat själva för vård på UCC.
Som han den där i rosa tränkan brukar säga när Horace avslöjar namnet på Nobelpristagaren i litteratur:

Äntligen!

”Fler borde tänka på språklagen”. Det säger författaren Thomas Bannerhed och då tar Dagens Nyheter och slår upp det stort. Inte när en ödmjuk – HA! -Toffla bloggar om det, inte (det har jag gjort så många gånger att det inte går att länka till allt jag har skrivit om klarspråk…). Då reagerar knappt nån. Men detta ÄR ett problem och myndigheter följer inte språklagen som de borde! Så bra att även Thomas och Dagens Nyheter uppmärksammar det, ändå.

 

Min egen kamera.

De använder Instagram mest. Jag har inte reggat mig på Instagram, för jag fotar, publicerar och sparar bilder på annat sätt. Men lite sugen är jag allt… Inte hade jag nån aning om att det redan är 1,2 miljoner svenskar som finns där! Uj, uj, uj… Den typiska instagrammaren är en ung jämtländsk kvinna, enligt en studie som nyligen gjorts. Där ser man!

Sveriges mest populära kaka. Gissa vilken det är? Jag kan bara hålla med och hoppas på att NÅN bakar nåt smarrigt åt mig endera dan… Har jag inte namnsdag snart? Är det inte Toffledagen? Eller… fyller jag inte 51 och ett halvt alldeles strax..?

Livet är kort.

Read Full Post »

Glädjens dag

Nu är det klart! FN har bestämt att den 20 mars, för övrigt min gamla kompis Mjölkis födelsedag (hon fyller 50 nästa år), blir Glädjens dag.

Fira glädjen! Fast inte förrän den 20 mars nästa år.

FN har ju som bekant en massa internationella dagar. Dagar för att uppmärksamma det mesta. Och nu är det dags för glädjen att firas. I resolutionen uppmanas medlemsländerna att fira dagen på lämpligt sätt, det viktigaste är att man ökar medvetenheten om betydelsen av glädje.

Och det ska väl inte vara så svårt???

Read Full Post »

Världsbokdagen 2012

Idag är det Världsbokdagen. Jag vet att många gnäller och klagar om alla Dagar som uppstår. Själv förstår jag inte varför man ska gnälla om det, det är väl bara att ”fira” eller uppmärksamma om det är en bra dag. Om inte, strunta i dagen.

En del av mina böcker.

Världsbokdagen instiftades av Unesco 1995. Tanken var att dagen skulle vara en firardag för författare, böcker, läsning, värnandet om upphovsrätt och människors fria tillgång till information.

Att läsa böcker är roande, stimulerande och lärorikt. Jag lärde mig tidigt att läsa och det en fantastisk värld som öppnade sig för ett ganska ensamt ensambarn… Idag har jag alltid en bok på gång. Tack vare böckernas värld fick jag sällskap, men jag lärde mig också läsa, stava och en massa, massa annat förstås. Så jag är en av dem som firar Världsbokdagen, men jag gör det som vanligt i min ensamhet hemma, genom att läsa en bok och genom att blogga om dagen!

Den som vill fira Världsbokdagen med andra i Uppsala kan till exempel

• gå till Gottsundabiblioteket. Där kan du få boktips, du kan delta i en frågetävling, du kan lära dig mer om e-böcker och du kan hitta en massa spännande böcker, förstås!
• gå till Katedralskolan som har en riktig bokfest, enligt lokalblaskan. Det blir högläsning, dikter, lästips, Strindberg och författarbesök.
• gå till Grand där det är högläsningstävling för årskurs åtta, enligt lokalblaskan.
• gå till Teater Blanca på Österplan i Uppsala, även det enligt lokalblaskan. Där presenteras nya diktsamlingar av poeter från Uppsala och tre nyskrivna pjäser spelas.
• gå till Stadsbiblioteket i Uppsala dit författaren Christina Wahldén kommer klockan 13 (fri entré). Christina Wahldén har skrivit massor av ungdomsböcker.

Bara några tips…

Och by the way… Birgitta Stenberg och jag fyller jämnt samma dag den här veckan! En av mina favoritförfattare! Grattis till oss!

Read Full Post »

Alla Hjärtans Dag – en mildare dag

Äntligen är det lite mildare väder! I morse var det bara ungefär tre minusgrader. Fast å andra sidan snöar det. Inte så mycket, men några små flingor har singlat genom luften och det har nog snöat mer i natt. Den här vintern har verkligen varit konstig! Först var den bara mörk och snöfri och full av oro, för min del. Nyårsafton slog till och blev skitkall. Sen blev det varmare ett tag igen innan vintern kom på riktigt. Varje morgon ser jag nu hur det ljusnar allt mer. Vågar jag tro på en ljus framtid?

Ett vinterdopp kanske?

Nää, nån vintermäniska är jag inte! Men jag förvånas över – ta i trä! – att jag inte har blivit sjuk den här säsongen. Inte nånting, nästan, förutom magsjukan som den lilla överdoseringen av C-vitamin brus. Då trodde jag ju att jag skulle bli förkyld – men inte! Den enda riktiga krämpa jag har haft i vinter är självsprickor vid tummarna. De vill inte riktigt läka på grund av kylan och ändå smörjer jag händer och fingrar noga och flera gånger varje dag.

Så här ond såg högertummen ut för ett par veckor sen.

Idag är det Alla Hjärtans Dag och jag tänker mig ut till min Fästmö i kväll. Var och en får tycka vad den vill om den här dan, men jag råkar älska nån och vill uppmärksamma det lite extra just idag. Helst av allt hade jag bjudit ut min kära, men det får bli vid ett annat tillfälle, jag tror inte att ”barnen” skulle uppskatta att gå på romantisk middag med oss. I stället tänker jag åka ut och dela ut några pussar och vara med familjen ett par timmar innan jag måste hem och sova.

Den Mest Älskade. Bilden är från i somras. 

Anledningen till att jag måste hem och sova i tid är att jag ska ha avstämningsmöte med prefekten i morgon förmiddag. Det var han som anställde mig och nu vill han veta hur långt jag har kommit. Jag är nervös, men laddad och nöjd med det jag har åstadkommit hittills, på knappa två veckor. Idag blir det till exempel en intervju innan vi har institutionsinformation då bland annat jag ska presentera mig. I eftermiddag får jag besök av en Mats som vill prata elektroniska informationstavlor med mig. Det är så roligt och det känns fortfarande ovant och stort att nån efterfrågar mina tjänster och mina kunskaper. Det var inte så väldigt länge sen jag var en utstött, bortstött och tärande – i mina egna ögon. Tro inte för en sekund att jag har glömt det! Tro inte att jag inte vet vad du som inte har jobb går igenom – jag har varit i alla känsomässiga faser: hopp, förtvivlan, apati, suicidalfunderingar, nytt hopp, jävlar anamma, förtvivlan igen…

I helgen frågade Anna mig vad jag vill gör på min födelsedag. Ja, det råkar ju vara så att jag fyller halvsekel i vår. Jag skulle så gärna vilja ordna en fest för alla som har funnits här för mig på olika sätt under de här senaste tre åren, men tyvärr tillåter inte ekonomin det. Och faktum är att min framtid inte på nåt sätt är ”säkrad”. Jag står utan försörjning igen den 1 maj. Mamma tycker att jag ska fira högtidsdan i Metropolen Byhålan, men det tycker inte jag. Troligtvis försöker jag ordna så att Anna och jag kan åka bort några dar inom Sveriges gränser och njuta av varandra och kansek nån hotellfrukost, eller så. Vi får se.

Sist, men definitivt inte minst…

Ett stort GRATTIS till min vän Bibbi som fyller år idag!

Jag har inte glömt bort dig och jag har inte glömt bort mina löften om att försöka få till samarbete. Jag jobbar på det!!!

Nu blev du allt förvånad, Bibbi! 

Read Full Post »

Google hyllar pridemånaden med doodle – om än dold

Google hyllar pridemånaden som pågår med en speciell doodle – men får kritik för att man gömmer den. Det är loggan på Googles hemsida som ändras beroende på vad som är lite inne då och då. Det kan vara med anledning av kändisars födelsedagar eller stora händelser som rymdresor och liknande.

En regnbågsflagga för att det är Pride-tider!

                                                                                                                                                                   Fast gay-doodlen är en liten regnbåge bredvid sökfönstret – men den syns bara om man om man använder HBTQ-sökord. Detta, menar en del, är för att Google vill undvika kritik från antigaygrupper.

Känns ju lite löjligt, tycker jag dårå. Jag menar, antingen så vill man visa att man tycker att det är nåt som är värt att uppmärksammas – eller också vill man inte det.

Visa ordentligt eller visa inte alls, anser jag!

Read Full Post »