Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘bra dag’

Ett inlägg om livet.


 

Franciskus

Den helige Franciskus vakar över mig när jag är hos mamma.

Nä. Den helige Franciskus vakar inte längre över mig och min bädd på golvet. Jag ligger ju numera i min alltför mjuka säng här hemma om nätterna. (Egentligen är det nog inget fel på sängen utan det är jag som är för fet för den.) På nattduksbordet har jag en skyddsängel och på väggen vid sängen ett krucifix och en ikon som pappas ena moster har målat. Rätt skyddad, med andra ord, nattetid. Jag är verkligen glad att jag kan sova så bra som jag gör, för dagar som igår dränerar mig på energi trots att minimalt blir gjort. Dessutom vet jag att efter en dålig dag måste det vända och komma en bra dag. Låt mig få tro att dagen idag är en av de senare!

Dan har i alla fall börjat bra och i effektivitetens tecken. Jag har bäddat, kört en maskin tjockis-svart tvätt och hängt tvätten. Det faktum att jag nästan bara har svarta kläder känner jag till sen tidigare. (Att jag har en fäbless för randiga strumpor kände jag däremot inte till. Av dagens tvättade elva par var nio randiga! Snacka om vågat med randigt på fötterna!..) Som om det skulle göra mig smalare… Nä, är en tjock så är en och den enda som kan göra nåt åt det är jag själv. Alltså använder jag svarta kläder i stället för att banta. Det senare gör ju alla andra så bra. Själv vill jag inte just nu. Jag gillar att tröstäta när livet är tufft, så jag får ta att jag är fet. Men sen, när jag väl bestämmer mig för att gå ner i vikt, tvekar jag inte en sekund på att det går lika bra som när jag slutade röka. Jag hade rökt i nästan 30 år. Sen tog jag en medicin till hjälp under sju veckor, men redan på den sjunde dan vilade jag var jag rökfri. I september är det elva år sen.

Strumpor

Av elva tvättade par var nio randiga. Här är fyra av mina randiga par strumpor.


Dessutom har jag sökt fyra jobb,
bara så där HEPP! Ett av dem är klart mer intressant än de andra tre, men när det kommer till hopp om nytt jobb är jag aningen luttrad.

Skam den som ger sig!

tänker jag emellertid, för det är nåt jag har fått med mig hemifrån. Nån gång borde det bli min tur. Nån gång borde prövningarna upphöra. Samtidigt känner jag att dessa prövningar, som nu pågått i sex och ett halvt år, börjar ta ut sin rätt. Eller sitt fel. Det ironiska i det hela är att personen som gjorde mig detta illa själv har ett välavlönat jobb OCH en firma vid sidan av där h*n bedriver psykolog-verksamhet, en utbildning betald av vår gemensamma förra arbetsgivare, om jag inte är felinformerad. Samtidigt är jag väl inte förvånad. Man kan så ofta läsa artiklar om chefer som är psykopater och psykologer som är skolbokssjuka psykiskt. Vem vet, artiklarna kanske innehåller fakta och inte spekulationer..? (<== retorisk fråga).

Ibland gör det ont, detta jag skrev om i förra stycket. Andra gånger blickar jag inte bakåt utan framåt, för det är den enda väg jag kan ta. Man kan inte backa bandet Livet, vare sig det är tjockis-svart eller vågat randigt…

Ha en bra onsdag!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket skribenten verkligen odlar självömkans konst.


Uppdaterat inlägg:
Och dessutom har jag skrivit min första tweet på finska idag. Bara det, alltså…


Redan igår kväll
kände jag mig risig. Men jag är ju så där att jag ibland kan bota mig själv. Och kanske var det för att jag kände mig så ledsen igår kväll som jag inte lyckades kurera mig: i morse var jag definitivt förkyld och hade ont i halsen. Tackade chefen och kollegan K så mycket för det fina jag hade fått – deras förkylningar.

Det var en bra dag på arbetet idag. Jag gjorde inga fel, bara rätt, vad jag vet. Lite kvalitetssäkring gav vid handen att en och annan uttryckte sitt gillande med mig, typ

Du är den enda som är trevlig och som man får hjälp av.

Ja, nu skryter jag, men citatet är äkta. Det stoppar jag inuti och tar fram nästa gång det blir fel och bannor.

En flaska o ett glas öl o kuponger

Öl och kuponger från Agneta.

Miljöpartiet bjöd på banantårta (!) i morse, L bjöd på geléhjärtan och M och B bjöd på ost och kex idag. Så nån större nöd har det inte gått på mig. Men seg som jag känner mig åkte jag hem lite tidigare för att inhandla ett par saker på vägen hem.

Hemma i New Village är det ljuvligt tyst numera. Inga puckon som skriker. Jag börjar tro att jag behöver hörapparat, tror knappt mina öron. Men så är det. Och jag njuter nu så länge det går.

Whiskykaraff morgonrock prästostbågar

Toffliska sjuktillbehör.

Snälla vännen Agneta hade skickat ett kuvert med öl till mig och kuponger till Fästmön. TACK! Men jag tror inte att det blir nån öl för min del i afton. Jag sörplar just nu på lite uppvärmt kaffe som jag inte hann dricka upp i morse. Sen blir det nog te med honung från jobbet. Möjligen. Jag har ju också varit och handlat lite tillbehör som en Toffla kan behöva när hon känner sig risig: en påse prästostbågar och en ny morgonrock. Pengarna till den senare tar jag ur julklappssedlarna från mamma. Som komplement gjorde jag ett smärre fynd vid utgrävningarna av mitt barskåp. Jag fann en karaff med en liten, liten skvätt Laphroaig på botten. Kanske tar mig en hutt lite senare.

Tvättmaskinen kör lite handdukar och tröjor. Ska väl klara av att hänga den tvätten sen innan jag däckar. Självklart hade jag hellre varit hos min älskade på Alla hjärtans dag, men dels vill jag inte smittas och dels är jag för seg. Kanske, om jag vilar i kväll och gör allt för att mota infektionen, att jag kan hämta Anna efter jobbet i morgon eftermiddag och hänga med ut. Kanske. Man vet ju aldrig, för när en Toffla är förkyld, allra helst en fredag, då är hon verkligen sjuk. En gång, för typ tre år sen och lite till, gjorde hon till och med en filminspelning om detta och den bjuder jag på som avslutning:


Livet är kort. Just nu är jag lite over and out.

Read Full Post »

Ett hissande och dissande inlägg.


Redan torsdag
och snart helg. Men innan dess, den gångna, Tofflianska veckans höjdpunkter (glasyr) och dalar (yr). Och det är inte svårare än så här:

Glasyr


Yr

Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en riktigt bra dag på jobbet.


För en gångs skull
ska jag inte gnälla. Jag har haft en riktigt bra dag på jobbet. Då känns det mesta lättare. Det känns nästan som vår i luften.

vårträd

Vårträdet av förskolebarnens fyra årsträd.

Dagen inleddes med ett morgonmingel. Jag och kollegan K skulle dokumentera det hela – K i bild, jag i text. Det gick smidigt och dessutom var det både intressanta och roliga saker på dagordningen. Sånt gör ju också jobbet bra. Bland annat fick vi se exempel på årsträd som barnen på en av våra förskolor har gjort. Årets alla fyra träd är gjorda av återvunnet material och material som barnen har hittat ute i naturen. Jag gillade förstås mest vårträdet. För nu tycker jag att det är dags med vår! Blev lite orolig ett tag eftersom det var vitt på marken i morse när jag skulle åka, men nu i kväll har det mesta av det vita regnat bort.

Idag var jag inhoppande intranätredaktör och skrev två texter dit som jag också publicerade. Intranätet görs i en nyare version av vårt webbverktyg och bland annat har ett annat sätt att hantera bilder på. Därför kände jag mig lite rostig eftersom jag ju inte har jobbat med detta sedan KS kom tillbaka vid årsskiftet. Men det gick bra och jag är trygg i förvissningen om att KS gör om det h*n inte är nöjd med i såna fall.

Vidare grep jag mig an några bråkande externwebbsidor under dagen. Det finns en jätteduktig användare som tack vare allt strul nästan tappade lusten helt att jobba med detta. Jag lägger ner mycket tid på att peppa och supporta, lirka och trixa. Fast det hjälper ju inte fullt ut när användarens dator krånglar. Vid dagens slut var det hela tillfixat via min dator och jag tror att användaren trots allt var ganska nöjd. Särskilt som jag berömde och berättade att h*n jobbat med nåt av det svåraste i verktyget… Nu kan h*n nästan göra ”allt” annat! Jag tror h*n blev lite glad och stolt, faktiskt…

Yakitori

Yakitorin var otroligt smakrik. Och vacker, som synes.


Lunchen blev supertrevlig
eftersom M lockade ut mig och T på en kortpromme. Vi traskade ner till sushistället. Jag är ju inte överförtjust i sushi, så jag tog yakitori i stället. Inte är spetten som på thaistället nära förra jobbet, men hela rätten är rent fantastiskt god och smakrik. Mycket ingefära och starkt så det öppnar alla kanaler i övre luftvägarna.

M och T är båda kloka och jordnära personer. Du vet, såna där människor som man tycker att man kan öppna sig inför och som man tror att man har känt hela livet. Jag träffade dem båda första gången i slutet av november förra året.

Direkt efter lunch hade jag så äntligen ett samtal med min chef om framtiden. En annons på tjänsten ska gå ut de närmaste dagarna och jag är välkommen att söka – precis som alla andra. Men eftersom en rekrytering ofta tar tid blev jag erbjuden en månads förlängning, det vill säga mars ut. Det passar mig perfekt. Det ger mig ytterligare en månads lön och det ger mig ytterligare en månads tid att söka jobb på. Och det värmde dessutom lite i hjärtat när tre av kollegorna på positivt sätt kommenterade förlängningen när chefen informerade om den via e-post!

Resten av dan gick som en dans, i princip. Under morgondagen är det en del pusslande på startsidan med både nya nyheter och nya toppnyhetspuffar som ska ut. Men jag har kollen. Faktiskt.

När jag åkte hem lyssnade jag som vanligt till Niclas Wahlgren på radion. Jag tycker att han är härlig som radiopratare, bland annat för att han är så glad och för att han bjuder så mycket på sig själv. Härom kvällen fick han göra Världens Enklaste Sportquiz via en kollega. Tror han satte två rätt av fem – ungefär i min klass, alltså.

Det var dessutom lite, lite ljust när jag susade E4:an hemåt. Det våras, tro det eller ej…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg till vänskapens lov.


Det är gött att ha kömpisar.
Såna som messar och bjuder över en på fika en trist dag som denna. Såna som springer ut och köper fikabröd under tiden jag också köper med mig fikabröd. (Gissa varför jag är tjock…)

Påskkärring

Hon hänger i taket på Morgonen.


Jag har varit en tur
ut till Morgonen och träffat pojkarna O och Fritzlan samt bröderna katt. Och vips så gick min dag! TACK!!!

Hämtade sen min älskling när hon hade jobbat klart. Hon hade fått en påse med nyttigheter av sin snälla mamma, så för att uppväga detta bjöd jag på slaskmiddag hos Jack.

Fanta och Cola zero Kompis

En riktig kompis!


En bra dag idag!
Jag har hunnit prata lite med mamma, jag har laddat ner en viktig blankett, jag har träffat Gött Fölk och jag har sökt tre jobb. Nu blir det go-fika eftersom fikabrödet följde med tillbaka hem!

Hur har din dag varit??? Skriv gärna en rad och berätta!


Livet är kort.

 

Read Full Post »

Ett ganska nöjt inlägg.


Det har varit en bra dag.
Jag har gjort nytta och jag har ändå kunnat finna nån sorts ro. Det blev en tur till Stormarknaden, visserligen, och där är det ju aldrig ro, men… Jag fick hyfsade svar på mina frågor, även om problemen inte löste sig annat än med mitt eget finger.

ICA Kvantum handlar jag sällan numera. Och inte såg jag A med moder heller så jag hade nåt att förströ mig med. Jag blev bara arg och irriterad och körde varuvagnen som vanligt som stridsvagn. Blev skitförbannad för att brödbageriet inte låg där det gjorde sist. Det är först nu i kväll som jag kom att… ja visst, ja, det ligger ju DÄR! Idiotiskt! Måste man ha karta och kompass med sig när man ska köpa mat, eller?

Jag åkte och hämtade min älskling på jobbet och vi for direkt till Slottet. Några badkläder hade vi inte med oss. Vädret har varit knäppt idag, mest likt en höstdag. Eller möjligen en vårdag.

På Slottet hämtade vi färskpotatis och nallade hallon. Annas snälla mamma hade dessutom gjort iordning en ask rensade hallon åt oss. Jag testade iPhonens kamera och kan faktiskt konstatera att kameran i 5:an verkligen är bättre än i 4S:en!

Hemma tog vi en öl innan jag fick ork att laga mat – sill och potatis. Ja, det var jättejobbigt att koka potatis och öppna sillburkar – NOT! Vi tog ett par klara till och nu är det dags att softa i soffan. Kaffet har varit färdigt länge! Jag är väldigt nöjd med min dag och hoppas att du är nöjd med din!

Här kan du se några av eftermiddagens bilder:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan återigen klagar sin nörd. Jag menar nöd.


I skrivande stund
går klockan mot 22. Det har varit fullt ös hela dan, verkligen. Även på lunchen, när jag hamnade i en synnerligen intressant diskussion om öppenhet och intern kommunikation. Fler såna diskussionämnen!

megafon
Fler diskussioner om intern kommunikation efterlyses!


Flaxade iväg
på ett spännande möte efter jobbet. Jag ska få skriva. Jag ska få skriva hur mycket eller hur lite (nåja…) som helst inom vissa områden/ämnen. Det var det vi diskuterade idag. För du vet, jag kan inte leva utan att skriva och att göra det på ett annat ställe än min blogg och i tjänsten känns lite som en ära. Att ha blivit tillfrågad. Att få chansen. Just nu är det tyvärr fullt upp och jag vet inte hur mycket jag skulle kunna bidra de närmaste dagarna. Men det kommer. Därför att jag vill. Jag vet.

blodpenna
Jag kan inte leva utan att få skriva.


Tyvärr förstår inte alla i min familj det (läs: mamma). Det sårar mig. Ibland gör man saker för att man vill, för att man kan. Det gäller att fylla livet med såna bra saker, inte negativa, som man kan älta varenda gång vi telefonerar. När jag försöker visa på lösningar för mammas negativa saker/problem får jag höra att jag skriker åt henne. Det var extra intressant att höra idag, eftersom jag särskilt la mig vinn om att sänka rösten.

Mammas största problem just nu är att det inte är planterat på graven till Mors dag. Men jag anser inte att det är skäligt att jag åker 2 x 30 mil och gör det. Jag orkar inte, jag är väldigt trött just nu. I skrivande stund är jag så trött att jag mår illa. För när jag kom hem från mötet, cirka två timmar efter min arbetsdag var slut, var det dags för invändig rengöring av *Clark Kent. Och så var jag bara tvungen att tvätta – såväl strumpor som tischor började ta slut.

(Så trött idag är jag att det har tagit sig fysiska uttryck och inte bara i illamående och trötthet. Jag har haft lite synbortfall på höger öga och jag har ett tryck över bröstet som går ut i vänster arm. Jag vet. Jag borde vara försiktig och slå av på takten, minska kraven. I stället höjer jag allt, även min personliga toleransnivå.)

Jag föreslog mamma att vi ska ta årsskötsel på graven, men det har hon inte råd med, sa hon. Jag föreslog att vi skulle dela på kostnaden, naturligtvis, och undrade vad det kostade. Det visste hon inte. Intressant då att hon vet att hon inte har råd. Jag blev… ännu lite tröttare…

Bakelittelefon
Telefoni i kväll = tre samtal.


Det blev lite telefonerande
med Fästmön också. Hon har ”bortamatch” i natt, kan man säga, men återvänder till New Village i morgon kväll. Vi kommer nog hem ungefär samtidigt, för efter jobbet i morgon väntar tankning och biltvätt inklusive allmän puts. Bilen ska ju besiktigas på torsdag!

Det är så skönt med Anna, för hon kan säga vad hon tycker ärligt när jag frågar henne. I kväll frågade jag henne bland annat om jag borde göra mer för mamma, men hon tycker att jag gör vad jag kan. Och som hon sa, det var ju inte länge sen mamma var här – i påskas. Även jag, gärna i sällskap med Anna, skulle behöva åka bort på nåt kul/annorlunda.

Klockan var över 21 när jag äntligen, efter att ha kollat per sms om det var OK, kunde ringa dagens födelsedagsbarn. ”Barnet”, som är min Storasister, hade gått och lagt sig för att läsa. Och vet du… det är precis vad jag ska göra alldeles strax också! Jag hoppas att du har haft en bra dag och att du inte är lika trött som jag i denna stund utan mer lagom slak.


*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »