Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘anstalt’

Ett gott inlägg.


 

Det är söndag. Jag är vuxen. Jag kan äta godis alla dar i veckan om jag vill. Naturligtvis borde jag inte. Men jag kan. Godis är gott. Att säga att jag älskar godis är inte nån lögn.

Choklad, förresten, lanserades som en hälsoprodukt när den kom till Sverige. Det lärde jag mig för länge sen under ett besök i Gamla Linköping där Cloetta hade (har?) ett litet museum. En av Cloettas – och Sveriges! – mest kända chokladbitar är Kexchoklad. Den är jättegod, tycker jag, men den är svår att äta utan att skräpa ner. Smulor överallt, du vet.

sexchoklad

Eh… oj då… Det blev visst fel bild…

Om tre år fyller Kexchoklad 80 år. Den har förändrats en del genom åren. På 1970-talet, till exempel, kom nya smaker och storlekar. I mitten av 1970-talet fördubblades försäljningen av Kexchoklad. Reklamen för chokladen har gått från slalom (”Slalomåkare faller för läckra kex!”) till 1990-talets klassiska

Go’ och gla’, Kexchokla’!

En gång användes Kexchoklad till och med som muta. År 2004 hade en fånge vid anstalten i Västerås med sig för mycket mat tillbaka efter en permis. En ost och en låda Kexchoklad gjorde att pliten såg åt ett annat håll. Detta ledde senare till att pliten dömdes för mutbrott.

En annan klassiker är Ahlgrens bilar. Ofta när jag ger mig ut på långresa med Clark Kent* har jag med mig en påse bilar i handskfacket. När jag blir trött får jag en sockerkick utan att bli alltför törstig. Men vilka var Ahlgrens, ijenklien???

Ahlgrens bilar

Ahlgrens bilar – alltid i min bil på långresa!

Bröderna Fredrik och Adolf Ahlgren startade företaget Ahlgrens i Gävle redan 1885. Från början gjorde de färg, tapeter, skokräm, parfym, tvättmedel och bläck. Men 1953 började de göra sina bilar. De hade tänkt göra nåt liknande marshmallows, men skumbitarna blev för små. Nån tyckte att bitarna såg ut som sportbilen Bugatti. Ahlgrens bilar var födda!

Originalbilarna var vita, röda och gröna. Kioskerna sålde dem i lösvikt – för ett öre styck. Det minns inte jag, fast… jag föddes ju lite senare än 1953. De vita bilarna har alltid varit mina favoriter. Smakerna varierar idag – det finns sura, salta, sursockrade med flera. Jag tycker att originalsmaken är bäst. Ahlgrens bilar har också gjorts i andra former än bilar, till exempel julgranar, rymdskepp, rattar, Volvo V70 med mera. Lustigt nog görs Ahlgrens bilar idag i Ljungsbro, där Cloetta finns. Oavsett hur, vad och var gäller fortfarande reklamen för Ahlgrens bilar:

Den är Sveriges mest köpta bil – det finns bara ett sätt att stoppa den – i munnen!

Hallonlakritsskalle

Hallonlakritsskalle är en favorit i min lösgodispåse.

En godisbit som alltid hamnar i påsen när jag köper lösgodis är hallonlakritsskallen. Den är en ganska ny godis jämfört med Kexchoklad och Ahlgrens bilar, bara 14 år. Den som är vegetarian kan inte äta hallonlakritsskalle, för den innehåller ett animaliskt färgämne. Så det är tur att det var ganska länge sen jag käkade rent vegetariskt. Förutom färg innehåller en skalle 46 kcal och 11 gram kolhydrater, men inget fett eller protein.

Hallonlakrits finns även som glögg och mineralvatten. Det låter däremot inte så gott, tycker jag. Förra året utsågs hallonlakritsskallen till Sveriges bästa lösgodis i Hemmakvälls idolgodis-tävling.


Så… vilket är DITT favoritgodis??? Skriv några rader i en kommentar och berätta!


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om säsongens sista Miss Marple-film.


Närå, jag missade inte
miss Marple igår. Men jag glömde skriva om filmen. Det var taskigt av mig eftersom det var säsongsavslutning. Bot och bättring! Miss Marple: They do it with mirrors (2008) avslutade fjärde säsongen på Sjuan/TV4.

Miss Marple och Joan Collins

Miss Marple hade celebert sällskap igår.


Miss Marple
hade minsann celebert sällskap igår. Inte nog med att Joan Collins spelade syster (Ruth) till Carrie Louise – Carrie Louise spelades av Penelope Wilton, mer känd som mamman till Matt i Downton Abbey!

Anyways, syster Ruth ber miss Marple åka till Carrie Louise för att kolla hur där står till egentligen. Carrie Louise driver en sorts anstalt för vanartiga unga män. Men det är inte dessa män som är problemet utan annat. Först brinner det i ett av rummen hos Carrie Louise och sen sker det naturligtvis mord. Och Carrie Louise själv är visst på väg att bli arsenikförgiftad.

Självklart löser miss Marple gåtan. Det blir faktiskt lite av grande finale här, kan man säga.

Lagom trivsamt, inte särskilt otäckt, morden till trots. Det blir ett medeltoffligt betyg.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Efter allt JÄVLA pappersrensande glädjer jag mig åt det pappersfria hemmakontoret och surfar runt lite i media. Det känns som om jag har varit helt avskärmad från omvärlden idag eftersom jag har haft nosen bland en massa papper.

Men nu så! Här några knäppiga nyheter:

 

 

Read Full Post »