Söndagsgodis

Ett gott inlägg.

---

 

Det är söndag. Jag är vuxen. Jag kan äta godis alla dar i veckan om jag vill. Naturligtvis borde jag inte. Men jag kan. Godis är gott. Att säga att jag älskar godis är inte nån lögn.

Choklad, förresten, lanserades som en hälsoprodukt när den kom till Sverige. Det lärde jag mig för länge sen under ett besök i Gamla Linköping där Cloetta hade (har?) ett litet museum. En av Cloettas – och Sveriges! – mest kända chokladbitar är Kexchoklad. Den är jättegod, tycker jag, men den är svår att äta utan att skräpa ner. Smulor överallt, du vet.

Eh… oj då… Det blev visst fel bild…

Om tre år fyller Kexchoklad 80 år. Den har förändrats en del genom åren. På 1970-talet, till exempel, kom nya smaker och storlekar. I mitten av 1970-talet fördubblades försäljningen av Kexchoklad. Reklamen för chokladen har gått från slalom (”Slalomåkare faller för läckra kex!”) till 1990-talets klassiska

Go’ och gla’, Kexchokla’!

En gång användes Kexchoklad till och med som muta. År 2004 hade en fånge vid anstalten i Västerås med sig för mycket mat tillbaka efter en permis. En ost och en låda Kexchoklad gjorde att pliten såg åt ett annat håll. Detta ledde senare till att pliten dömdes för mutbrott.

En annan klassiker är Ahlgrens bilar. Ofta när jag ger mig ut på långresa med Clark Kent* har jag med mig en påse bilar i handskfacket. När jag blir trött får jag en sockerkick utan att bli alltför törstig. Men vilka var Ahlgrens, ijenklien???

Ahlgrens bilar – alltid i min bil på långresa!

Bröderna Fredrik och Adolf Ahlgren startade företaget Ahlgrens i Gävle redan 1885. Från början gjorde de färg, tapeter, skokräm, parfym, tvättmedel och bläck. Men 1953 började de göra sina bilar. De hade tänkt göra nåt liknande marshmallows, men skumbitarna blev för små. Nån tyckte att bitarna såg ut som sportbilen Bugatti. Ahlgrens bilar var födda!

Originalbilarna var vita, röda och gröna. Kioskerna sålde dem i lösvikt – för ett öre styck. Det minns inte jag, fast… jag föddes ju lite senare än 1953. De vita bilarna har alltid varit mina favoriter. Smakerna varierar idag – det finns sura, salta, sursockrade med flera. Jag tycker att originalsmaken är bäst. Ahlgrens bilar har också gjorts i andra former än bilar, till exempel julgranar, rymdskepp, rattar, Volvo V70 med mera. Lustigt nog görs Ahlgrens bilar idag i Ljungsbro, där Cloetta finns. Oavsett hur, vad och var gäller fortfarande reklamen för Ahlgrens bilar:

Den är Sveriges mest köpta bil – det finns bara ett sätt att stoppa den – i munnen!

Hallonlakritsskalle är en favorit i min lösgodispåse.

En godisbit som alltid hamnar i påsen när jag köper lösgodis är hallonlakritsskallen. Den är en ganska ny godis jämfört med Kexchoklad och Ahlgrens bilar, bara 14 år. Den som är vegetarian kan inte äta hallonlakritsskalle, för den innehåller ett animaliskt färgämne. Så det är tur att det var ganska länge sen jag käkade rent vegetariskt. Förutom färg innehåller en skalle 46 kcal och 11 gram kolhydrater, men inget fett eller protein.

Hallonlakrits finns även som glögg och mineralvatten. Det låter däremot inte så gott, tycker jag. Förra året utsågs hallonlakritsskallen till Sveriges bästa lösgodis i Hemmakvälls idolgodis-tävling.

Så… vilket är DITT favoritgodis??? Skriv några rader i en kommentar och berätta!

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Blom-muppen i farten

Ett blommigt inlägg.

---

 

Nu har jag utfört dagens alla ärenden (nästan). Jag har också överlevt, till förtret för somliga, till glädje för andra. Ett ärende var att införskaffa en blomma till min lilla mamma. Hon har inte nåt blommande alls på sin balle* just nu, avslöjade hon häromdan. Därför tänkte jag i genren balleblommor** när jag styrde kosan till Blomsterlandet.

Det skulle vara nåt färggrant och lättskött och gärna nåt som inte skräpar ner för mycket. Det blev en kruka med stora, solgula Tagetes. Visserligen var ju det pappas favoriter sommartid, tagetes, men mamma gillar dem också. Fast… vänta nu… det är nåt mer i påsen…

En solgul Tagetes i kruka till mamma och… en blomma till!

Det första jag sprang på när jag kom in på Blomsterlandet var en sorts pelargon som jag har letat efter i typ tio år, appleblossom!!! På ren svenska sket jag därför i att den kostade hela 99 kronor och köpte den. Nu står den i en zinkkruka från förrådet i mitt köksfönster, bredvid den gula orkidén jag fick av Agneta när jag fyllde år. (Ja, tro det eller ej, orkidén lever fortfarande precis som jag!) Lyckan är all!

En appleblossom-pelargon har jag letat efter i ett decennium!..

*balle = balkong
**balleblommor = balkongblommor

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lördagsmorgon med tankar i tystnaden

I natt hade det regnat. Det var en helt annan luft när vi kom ut i morse för att åka till Fästmöns jobb! Men solen är på väg igen och jag gissar att dagen blir lika het som alla andra dagar den här veckan. Jag klagar inte, tro inte det. För min del är det OK med värmen, jag bara tänker på alla stackare som måste arbeta, kanske i täta kläder och med noll möjligheter att öppna fönster etc.

När vi kom hem igår kväll, strax före klockan halv åtta, såg vi en massa barn som lekte på den nyklippta gräsmattan på framsidan. (Jo då, allt gräs är klippt nu. Det tog den nye vaktmästaren tre dagar att klippa allt – den gamle gjorde det på lika många timmar…) Tyckte att det var lite märkligt eftersom vissa av barnen har tidigt sänggående, har vi förstått. Men förklaringen fick vi ju sen när vi insåg att ansvarig förälder satt och pimplade vin på annat håll. Så småningom hämtades/kallades väl barnet in. Tråkigt att man då inte noterar vad barnet lämnade efter sig på den nytrimmade mattan.

Är det att skräpa ner och inte plocka upp efter sig som barn får lära sig i skolan – eller hemma? – numera?

                                                                                                                                                              Från det ena trollet till det andra… Jag funderar på att skaffa en trollmätare så ni alla får se hur många trollbesök jag får om dagarna. Mina siffror höjs förstås och det tackar jag för. Redan klockan sex fick jag besök idag, följt av ett nytt cirka en timma senare och så ytterligare ett till före klockan åtta nu på morgonen. Har inte troll egna liv? Inte så konstigt att trollbarnen flyttar LÅÅÅÅÅNGT hemifrån, för jag kan tänka mig att man har försökt leva sitt liv genom barnen också.

OK, OK, jag ÄR inte på mitt bästa humör. Jag är fortfarande arg, arg, ARG. Det är en kamp varje dag, detta med ödmjukheten och förmågan att förlåta. Jag kan enbart notera små förbättringar, men tänker att det inte vore helt fel med en vägledare. Det känns ibland som om jag tar två steg framåt – och så ett tillbaka. Och det handlar bara om det som har gjorts eller görs gentemot mig. Över andra kan jag inte sätta mig till doms. Bara ha åsikter. Och DESSA kan göras ödmjukare. Men det är svårt, det ÄR svårt. Jag klarar det inte så bra. Jag blir arg och besviken i stället. Och kluven.

Nån som har nycklarna till ödmjukhet och förlåtelse?

                                                                                                                                                           En sak jag faktiskt är bra på är att lyfta problemen direkt och ta tag i dem. Men det är inte heller så lätt när det då och då aviseras avståndstagande av olika skäl. Skäl som jag böjer mig för och respekterar. Jag tar också avstånd ibland. Jag har till exempel tagit avstånd från folk som vill lägga över andras bekymmer på mina axlar i stället för att vara en god vän och hjälpa själv. För vänner ska man hjälpa, stötta, finnas till för. Inte bara när man känner för att vara lite snäll/var social/ha lite sällskap. En vän finns där i alla väder. Jag finns här och jag vet att du läser.

Idag väntar som vanligt inga stordåd, men jag är glad att ha ”fått kontakt” med MA igen och denna kontakt ska jag odla lite. Det vore faktiskt väldigt roligt att träffas igen, det var ju några år sen. Vidare ska EK och jag telefoneras under dagen. Det var nästan ÄNNU längre sen vi hördes av. Måste ringa mamma och kolla läget. Det var INTE bra att hon kände sig ensam härom kvällen!

Förslagna Husmodern har sen nytvättade lakan att vika och lägga undan. Sen borde hon tvätta håret och knata över till Tokerian i rondellen och inhandla batterier till nummerpresentatören. Middagsmat är inhandlad till aftonen och ska förberedas innan Anna hämtas hem klockan 16.

Nej, jag tror jag kryper ner i sängen en stund till…

PS Jo just det! Nu funkar det att mejla mig på adressen under rubriken ovan i högerspalten, Vem är Tofflan??? Den som brukar mejla mig på en annan adress blir emellertid besviken – nu fungerar inte den. Det har nog gått troll i saker och ting…

Read Full Post »