Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘batterier’

Ett inlägg om en skön julklapp.


 

Julklappen från bonusbarnen.

Julklappen från bonusbarnen.

En av mina bästa julklappar förra året (förutom alla böcker, förstås!) var en batteridriven fotfil, Scholl Velvet Smooth. Jag fick den av mina bonusbarn, som säkert har hört mig klaga ett par gånger över mina onda och framför allt torra och hårda fötter. Dessutom har jag uppenbarligen rätt starka nävar, för de manuella fotfilar jag använde före julafton 2014 har jag lyckats ha sönder. Jag har liksom brutit av skaftet på dem.

Fotfil (och ny uppladdningsbar tandborste) stod högt på önskelistan till förra julen. Den mentala önskelistan, alltså. Den som fanns inne i mitt huvud. Därför blev jag väldigt glad när mina bonusbarn var så fyndiga och hittade denna perfekta fotfil till mig. (Det finns en viss misstanke om moderlig inblandning, dock.)

Jag har tidigare kört med fotkräm och manuell fotfil, som sagt. Varje kväll brukar jag smörja in fötterna i sängen med nån bra kräm som gör dem mjuka. I flera år har jag använt CCS fotkräm, men tyvärr bytte de doft på den till nån hemsk blommig historia som luktar parfymaffär. Därför har jag provat lita olika krämer den sista tiden. Dessutom vill jag också fila bort det hårda och torra på fötterna då och då. Med manuell fotfil blev fötterna OK just direkt efter filandet och insmörjningen. Dan därpå var de lika hårda och fnasiga som innan.

Ingen var väl så där jättesäker på hur bra den här batteridrivna fotfilen från Scholl skulle vara. Och kanske ska man inte ”recensera” sina presenter. Men när presenterna är så bra som den här har varit och är kan jag inte låta bli! Faktum är att mina fötter verkligen har blivit sammetslena och mjuka på knappa fem månader. Jag brukar fila fötterna och smörja in dem efter varje dusch och det blir ju några gånger i veckan (jag brukar duscha ungefär varannan dag).

Själva rollerhuvudet börjar först nu bli lite slitet och bör bytas ut. Kanske passar jag på just nu när Apotea, ett apotek på nätet, har kampanjpris på rollerhuvuden (två huvuden, ett extra grovt och ett soft för totalt 119 kronor). De är nämligen ganska dyra och ordinarie pris ligger närmare 150 kronor för två stycken. Samtidigt räcker dessa rollerhuvuden länge – jag har ju haft och använt mitt i snart fem månader. Även batterierna har räckt och det är vanliga freestylebatterier, som jag brukar kalla dem.

Jaa, jag är verkligen helnöjd med min fotfil! Ska jag komma med nån negativ kritik är det att den låter väldigt högt och illa när man använder den, typ i klass med en smärre borr.

Som guldkant på fottillvaron har jag hittat en fotkräm som funkar toppen ihop med filen. Det är Scholls dagliga fuktkräm för torr hud. Jag såg först när jag kollade noga på förpackningen att krämen är för torr hud på fötterna och ingen annanstans. Krämen funkar jättebra för mina fötter, den doftar OK och priset är kanon – jag betalade 33 kronor för en tub för ett tag sen på Tokerian.

Scholl fotfil och daglig fuktkräm för torr hud

Den dagliga fuktkrämen för torr hud och fotfilen, båda från Scholl, har gjort mina fötter sammetslena.

 

Toffelomdömet kan därför inte bli annat än det högsta. TACK, bästa bonusbarnena!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett inlägg om söndagens shopping.


Idag har jag shoppat.
Ja, det är sant! Först på nätet, sen på Stormarknaden. På nätet beställde jag linser för tre månader. Bästa priset för min typ av lins hittade jag på Nordic Lenses, men notan slutar ändå på närmare 800 pix. Jag har köpt mina linser därifrån de senaste åren. Leveranssäkerheten har varit god, även om jag har lärt mig att det finns linsnäthandlare som levererar snabbare…

Mina stolar har ännu inte återvänt från sitt kalas, men jag misstänker att det var de som plingade på dörren just som jag slagit ner rumpan på tronen i det rum där man vill vara ensam. Nåja, stolarna sitter inte i sjön, så att säga.

Kakor

Stort utbud…

Inte kom jag på nåt roligare att erbjuda Fästmön som söndagsnöje än en fika. Vi styrde kosan till Stormarknaden, som sagt. Där finns ju ”allt”, till och med Konditori Fågelsången numera. Naturligtvis var vi inte ensamma på konditoriet, men vi fick ett bra bord med en soffhörna. Dessutom fick vi beröm av tjejen i kassan för att vi hade bestämt oss för vad vi ville ha när vi kom fram för att beställa…

Mazarin o kanelbulle

Klassisk fika, om än lite photoshoppad…

Nä, för vår del blev det varken semla eller bakelse eller nåt nyttigt som macka. Det blev traditionell bulle och kaka. Anna tog en Garbo-kaka, jag en klassisk mazarin.

Sur Anna

Sur Anna? Nej då, inte egentligen. Paret i bakgrunden hånglade när vi gick.

Vi hade inga direkta ärenden för övrigt, mer än att jag skulle in på ICA för att köpa pålägg, fil och mjölk. Därför satt vi en lång stund och kuckilurade lite och glodde på folk, ögonbryn och annat smått intressant. Ett par vid ett bord bredvid höll först en viss distans, men när vi avvek från platsen noterade i alla fall jag ett litet hångel. Jajamens! Anna verkade lite sur, men det vet jag att hon inte var.

Bajsboule

Ett spel som Anna ville ha.

Ingen av oss hade kollat in nån bokrea, så vi styrde stegen mot Akademibokhandeln för att glo. Där var det tjockt med folk och fullt av dyra böcker. Anna såg ett spel som hon gärna ville ha, men hon slog inte till på det. För egen del gjorde jag lite av en chansning. Jag köpte en inbunden bok, den andra delen av Louise Pennys deckarserie. Häromdan skickade jag ju efter första delen i pocket för 41 spänn. På Akademibohandeln kostade del två i pocket 85 kronor, men i inbunden variant endast 69 spänn. Så då slog jag till. Jag tror att Anna blev lite shoppingsugen också, så hon slog till på ett paket batterier inne hos Classe.

På ICA höll vi på att tuppa av båda två av tröttma. För min del också av chock eftersom det dök upp personer ur mitt förflutna i en klan som såg allt annat än pigg ut. Mitt oroliga hjärta klapprade, kan jag meddela.

Söndagsmiddagen intog vistans nyaste McDonald’s. Vi åt nån sorts amerikanska burgare, min en kycklingvariant. Tyvärr hade personalen inte avlägsnat baconet som jag hade bett om, men jag fick bara i mig en liten bit. Dessvärre kändes burgaren inte så god längre efter det… Och varför VARFÖR har de ingen riktig mjölk på såna där ställen???

Louise Penny-bok

Årets fynd på bokrean.

Hemma igen och rätt slut. Ska kolla om mamma känner sig lika ensam idag som igår. Och njuta av anblicken av årets fynd på bokrean. Hoppas vi kan hålla oss vakna tills TV-filmen börjar… Min farhåga är att jag inte ska få en blund i ögonen i natt av oro. Men det är en annan historia…


Livet är kort. Det blev ingen svartvinbärsgelé till vår söndagsmiddag.

Read Full Post »

Ett inlägg om att lunka på.


När jag var sju år
tyckte mina föräldrar att det skulle vara gulligt om jag lärde mig spela piano. Själv ville jag lära mig spela gitarr, men det var antagligen för proggigt för mina konservativa föräldrar. Inte konstigt att jag bara kom till att lära mig den här låten på piano och knappt nån mer:

Lunka på, lunka på
Vi har långan väg att gå…

Idag följde jag Fästmön en bit till jobbet. En bit. Jag vände vid moskén, denna byggnad som fascinerar mig. Tyvärr var ljuset inte det bästa, men jag tog en bild i alla fall.

Mosken

Moskén i Uppsala – en fascinerande byggnad.


Jag gick förbi
en annan byggnad där jag var på anställningsintervju för två år sen. Ytterligare ett jobb som gick mig förbi, troligen därför att jag var korkad nog att nämna den som nyss slutat på tjänsten… Men tömt är glömt och jag fokuserade i stället på det faktum att jag gick i en tunnel jag aldrig gått förut. Och jag såg ljuset i slutet av den!

Cykel o gångtunnel

Jag såg ljuset i slutet av tunneln!


I en rondell
står en fantastisk lampa som är så ful att den är rolig. Och strax till höger om den här på bilden kan man möjligen se… solen…

Gatlampa o sol på mulen himmel

En ful, men rolig gatlampa och solen.


På vägen tillbaka
stannade jag till vid ICA Heidan. Jag skulle köpa batterier, tuggummi och Pro Viva svartvinbär. Pro Vivan fanns inte, så i stället slog jag till på… en glasstårta! Vadan detta? Jo, dels hette den Anna, dels kostade den bara tio spänn. (Och jag blundade för särskrivningen.)

Glasstårta Anna

Glasstårtan Anna. Att det sen är särskrivet nederst på asken blundade jag för.


Nu tänker jag inte smälla i mig
glasstårtan idag. Tänkte bara att den kunde vara bra att ha i frysen – om man får oväntat besök. (Det får jag ju så ofta…)

Det var först när jag kom hem och såg vad tillverkaren av glasstårtan heter som jag blev lite tveksam. Insatta personer förstår min fundersamhet!

Åse glass

Tillverkaren heter ÅSE GLASS…


Batterierna ska vara till
en av mina telefonlurar som inte håller laddningen så bra. I kassan bad jag uttryckligen om

uppladdningsbara batterier.

Vad fick jag? Ett paket icke uppladdningsbara batterier. När jag påpekade att kassamänniskan hade gett mig fel fick denn* något glasartat i blicken och nickade. Jag stod på mig och upprepade att h*n hade gett mig fel batterier. Till sist gick det in. Kassamänniskan gick bakom kassan och jag hörde att h*n frågade nån där bakom vad uppladdningsbara batterier var för nåt… Sen fick jag rätt batterier – och de kostade betydligt mer… Lite småsur gick jag därifrån, för nog tycker jag att man ska veta vad uppladdningsbara respektive icke uppladdningsbara batterier är när man ska sälja såna varor. Sätter man i icke uppladdningsbara i en bärbar telefon kan telefonen nämligen paja… Vilken tur att jag kollade förpackningen när jag packade mina varor!

Det var ganska kyligt ute, men när man travade på fick man upp värmen. Dessutom var jag ju lite ilsken på vägen hem. För min del blev det nästan 4,9 kilometer idag för promenaden om ungefär 56 minuter.

Vägen var lite annorlunda än den jag brukar gå. Bara vissa delar var bekanta. Tallar brukar vara väldigt raka träd, men jag såg en riktigt krum en, som jag missat på mina tidigare promenader…

En sned tall

En riktigt krum tall, lite svårfångad på bild.


I grannföreningen
hade de inte fällt några träd, men gjort väldigt fina höstarrangemang utomhus.

Fint höstarrangemang av blommor

Fina färger i grannföreningens höstarrangemang.

Höstarrangemang blommor.

Härliga färger! Rosa och rött går visst ihop!


Alldeles nyss
dundrade regnet på mitt tak. Tvättmaskinen dundrar från ett annat håll. Och innan jag började skriva hittade jag två intressanta tjänster till att söka. Det ska jag göra NU!

Vad har du gjort idag??? Har du sett nåt ljus i slutet av nån tunnel? Skriv gärna några rader och berätta!!!


Livet är kort.

Read Full Post »

… ur barnens/barnbarnens påskägg – erkänn nu! – tar jag en runda i media. Och trots att det är helg hittar jag en del intressant! Häng med, om du vill!

Klocka med krossat glasStäll om klockorna. I natt är det dags igen för det årliga tramset med sommartid. Nu ska våra klockor ställas fram och vi förlorar en timma – som vi vinner tillbaka i höst. Totalt jäkla onödigt, tycker jag. Det blir bara problem eftersom folk har svårt att komma ihåg vilket håll visaren ska vridas åt. Men hur ska vi göra med datorer och mobiler? Äh, lugn, de ställer om sig själva, med all säkerhet.

Totalt krig. Den där Kimmen i Nordkorea, han verkar vara riktigt läskig. Jag blir faktiskt rädd för denna rundkindade förvuxne bebis och vad han kan hitta på för dumheter med sina kärnvapenleksaker.

7UpFleecetröjor och PET-flaskor är ett hot! Ja, faktiskt! Det har visat sig att mikroplaster är ett hot mot Östersjön. Skälet är att reningsverken inte kan plocka upp dem. Det är för övrigt rätt skräpigt på Östersjöns stränder. Hela 133 skräpgrejor för varje 100 meter, har Håll Sverige Rent räknat ut. Och just plast är problem. Det är svårt att bryta ner. En PET-flaska tar till exempel 450 bast. Fleecetröjor avger små plastpartiklar, närmare bestämt 1 900 såna små plastbitar per tvätt. Inte bra!!!

Det svenska deckarundret. Och inte bara deckarunder, kulturjournalistunder! Tack för Björn G Stenberg, en av få kunniga kulturjournalister på lokalblaskan! Idag skriver han om Maria Langs böcker och filmatiseringen av några av dem.

Hur ser nästa iPhone ut? Ärligt talat tycker jag inte att det skiljer så mycket mellan modellerna. Jag är hyfsat nöjd med min 4S – förutom kameran. Men enligt experterna får troligen iPhone 6 en större skärm, mer aluminium, en ram med krom och så blir den plattare. Vi andra får vänta och se. Och undrar varför i hela friden de inte gör batterier som man inte behöver ladda minst en gång om dan…

Tjocka bör betala mer på flygplanet. Det tycker i alla fall Bharat P. Bhatta. Han menar att man kan betala sin biljett genom ett kilopris, ett fast pris med rabatt eller påslag beroende på vikt eller helt enkelt en indelning i tre viktklasser. Bäst att sätta igång med diet om du tänker flyga på semestern, kanske…

blått påskäggOch slutligen… Vem kan mest om påsken? Testa dina kunskaper genom att svara på de tolv frågorna. Jag hade bara sju rätt, så nån påskexpert är jag inte. Som vanligt gick jag bet på sportfrågorna, som är mig totalt ointressanta. Inte ett dugg uppäggande med sport och idrott, tycker jag.


Livet är kort.

Read Full Post »

Frågetecknet i rubriken? Tja, med det avser jag att en dag som bara är rätt igenom grå har man bara om man själv inte gör nåt åt gråheten. Som igår, till exempel. Trist väder, trist dag, helgen långt borta. Då firar vi två medarbetare som fyllt 40 respektive 60 med tårta i samband med institutionsmötet. Riktigt lyckat blev det, för jubilarer höll tal och tackade och en av dem berättade att h*n är på sitt trettionde år här. (Jag kände hur det högg till i hjärtat, för jag skulle ha fått guldklocka från min förra arbetsgivare förra året. Men den tog somliga ifrån mig.) Jag är inte i alla lägen den som tycker att det är bra att man stannar på en och samma arbetsplats hela sitt arbetsliv. Själv var jag på en tre, fyra platser i mitt förra liv, dock hos samma grundarbetsgivare. Den som stannar länge inom en organisation får en erfarenhet som borde vara guld värd – mer än en guldklocka! – för alla arbetsgivare, eftersom den är så ovanlig. Men bäst av allt är blandningen av gamla och unga – och det tyckte denna, kloka jubilar. Och jag.

Jordgubbstårtan var divine!


Igår kväll väntade Fästmön hemma
med spänning på att jag skulle ställa mig vid spisen. Det är nämligen ganska ovanligt, allra helst som att Anna var ledig. Och den som är ledig brukar laga kvällsmaten hemma. Anledningen till att jag tog över mitt eget kök var att jag skulle tillaga svampen jag hade fått av kollegan ML i måndags. Det blev var sin omelett med kantarellstuvning – och två påsar kantareller till frysen. Stuvningen blev lite klen, jag inser att jag behöver träna. Men det var ju svampen som var viktigast, inte redningen, så att säga.

Efter duschen jublade jag eftersom jag noterade att den svarta pricken vid vårtan försvann – och därmed vårtan. (Pricken är vårtans rot och den måste försvinna, annars är vårtan kvar.)Tänk att det svindyra medlet Vårtfri verkligen gör skäl för sitt namn! Jag är mycket nöjd.

Jag behövde stappla ut med sopor, men sen kollade vi på andra och sista delen av Edwin Drood, som jag hade spelat in på DVD-hårddisken. Den slutade lite oväntat, vilket jag gillar. Men jag undrar om mr Dickens skrev klart berättelsen eller om nån annan gjorde det åt honom. Han sägs ju ha dött med verket i sina armar – och verket var då ofullbordat…

Vad händer idag? På jobbet ska jag göra ytterligare några sidor på webben åt en av institutionerna (igår gjorde jag sex eller sju, minns inte). Det arbetet fortsätter och jag ska även försöka få klar och publisera en nyhet på vår externa startsida. Dagens lunch blir tillsammans med min bok på gång på Thaistället, alltså av asocial art. Jag behöver det ibland. Och dessutom vill jag läsa ut boken jag fick låna av en av forskarna. Den här boken är väldigt speciell, men det har jag insett först nu mot slutet. I början kunde jag bli galen på all detaljrikedom.

Härom natten fick min mobil spel och laddade ur och började pipa och ha sig strax före klockan två, när jag sov som bäst. Det är verkligen dags att pensionera den, men jag älskar den och har svårt att skiljas från den. Så jag har tre batterier till den som jag alternerar. Igår laddade jag upp batteri nummer två och håll nu en tumme att det funkar som det ska under dan! Eftersom framtiden är så osäker vågar jag inte riktigt investera i en ny mobil, eftersom jag inte kan dra på mig nån återkommande månadsavgift ifall det värsta scenariot blir verklighet. Ja, jag är orolig och bekymrad, men jag försöker att fokusera på det som är positivt och bra. Att ingenting är säkert i livet – mer än att du alltid ska leva med dig själv. Det har jag fått lära mig med besked, så det är jag beredd på.

Jag hade väldigt ont i hälen igår kväll. Den till och med värkte, vilket den inte har gjort så mycket. Den har mest gjort ont att stå och gå på. Mina andra krämpor är som de är och jag känner av en molande värk hela tiden. Inte ett ljud har jag hört från Sjukstugan i Backen än, men det har ju bara gått två månader sen de fick remissen och de verkar ju mest vara bekymrade över att patienterna ser vad de har för underkläder… Men det är lite märkligt… När jag väl tog upp mina besvär med doktorn och han skrev en remiss eftersom han tyckte att det var liiite jävligt för mig, då har det problemet nästan blivit sekundärt. Kan kroppen hela sig själv? Kan kroppen mota bort en alien som tar en i besittning? På utsidan ser det likadant ut och när jag känner så känns det likadant. Men jag behåller livet inuti mig och det är en märklig känsla. Är det en prövning eller är det en gåva eller är det bara en tillfällig respit? Jag har inga svar, men jag kan meddela att jag bekämpar min alien med alla krafter jag har till övers. Alla.


Livet är kort.

Read Full Post »

I eftermiddags har vi påbörjat ett litet projekt kring information om källsortering på jobbet. Källsortering är verkligen nåt som kan leda till irritation. Eller som på min arbetsplats, till samarbete. Så småningom, i alla fall…

Varken elektronisk post eller snigelpost utan kompost.


Privat har jag källsorterat
i nästan tio år, tror jag. Jag tycker inte att det är särskilt svårt eller jobbigt, men jag blir förvånad när andra tycker det. Att sen irritera sig på sakfrågan, huruvida det lönar sig eller inte, eller gagnar miljön eller inte, är det ju egentligen ingen idé att ge sig in på. Min bostadsrättsförening bestämde för länge sen att vi ska källsortera. Styrelsens primära syfte var att få ner kostnaderna för sophanteringen. Jag är lite osäker på om det blev så, men jag känner mig i alla fall nöjd med att källsortera.

Hemma sorterar jag massor:

  • plastförpackningar
  • kompost
  • metall
  • pappersförpackningar
  • tidningar
  • färgat glas
  • ofärgat glas
  • batterier
  • glödlampor och lysrör
  • elektronikskrot
  • brännbart
  • grovsopor

På jobbet källsorterar vi inte lika mycket, men ändå

  • tidningar
  • papper
  • kompost
  • plastförpackningar
  • pappersförpackningar
  • brännbart

Det finns gott om plats för alla kärl eller hinkar eller vad vi nu har både hemma och på jobbet. Hemma har jag ett lock till komposthinken. Inte behöver jag gå till soprummet särskilt ofta heller, men när jag går blir det med flera påsar. På jobbet kommer det en snäll farbror och tömmer kärlen. Varken hemma eller på jobbet luktar det illa heller – om man inte har diskat ur vissa förpackningar dåligt. Så i soprummet kan det lukta rätt läbbigt.

Nej, för min del är det inget problem att källsortera. Jag är en sån som kan gå i taket som när det i morse låg ett bananskal i kärlet för plastförpackningar på jobbet. För det var väl ändå rätt klantigt ”sorterat”, eller hur? Men vi försöker samarbeta i stället för att irritera oss. Många kommer från länder där man inte alls källsorterar och då kan man ju inte bli arg om en sån person gör fel. Då får man samarbeta och informera i stället för att krevera.

Detta hör hemma i komposten och ingen annanstans!


Den information vi ska ta fram nu
ska ge massor av exempel i bild. För en del saker – dock inte bananskal – kan vara svåra att avgöra var man ska slänga när man källsorterar. Det handlar om sånt som hushållspapper, diskborstar, tuggummi, för att nämna några saker.

Källsorterar du hemma hos dig och på jobbet? Vad tycker du om det???


Livet är kort.

Read Full Post »

Lördag och äntligen dags för den svenska finalen i Globen i Melodifestivalen 2012. Vem får representera Sverige i Arzle… Ajze… Arslebaj… Baku??? Programmet börjar klockan 20 och håller på i två timmar. Tyvärr är programledartrion komplett denna gång. Jag tycker att Sarah Dawn Finer kunde ha fått fortsätta sköta ledningen utan de två andra tramsmajorna damerna som jag mest sitter och irriterar mig på. Varför ska de alltid försöka vara roliga? Ingen skrattar åt Helenas patttar, typ! 

Tio bidrag tävlar i finalen. Hälften av poängen delas ut av elva jurygrupper, medan telefonröster från svenska folket står för andra hälften.

Live-bloggen startar strax före klockan 20 här!!!

Grabbarna O laddar! Notera att det är FRUKT i skålen!!!


Trion programledare
inledde med en sång. Det var en av de tre som kunde sjunga, de båda andra borde ha hållit tyst. Därpå vidtog en omständig förklaring av reglerna. Helena Bergström var forcerad som vanligt. Kan ingen plocka ur hennes batterier???

Sen kom Eric Saade och sjöng och flög runt som värsta Peter Pan. Men såå snygg är han inte!


Så här ser startfältet ut:

  1. David Lindgren – Shout it Out
    Kostymnisse i jympaskor. Jorå, låten är rätt OK, men killen är tråkig. Och han skriker och blir andfådd. Nja, knappt godkänt.
  2. Thorsten Flinck & Revolutionsorkestern – Jag reser mig igen
    Thorsten ser inte helt nykter ut, men man kan ju bli yr av all uppståndelse. Skådespeleri på scenen. Nej, det här är inte schlager, men fan, jag gillar Thorsten!!!
  3. Dead By April – Mystery
    Hårdrock är OK, men inte i Melodifestivalen. Fetbort!
  4. Lisa Miskovsky – Why Start a Fire?
    Ja hon rör ju lite på sig idag i alla fall. Men annars är låten ganska… intetsägande.
  5. Top Cats – Baby Doll
    Nej, hillbillies, gå hem. Det här är byhålerock, inte schlager.
  6. Loreen – Euphoria
    Vad säger man om denna donna då? Ja det först som kommer in i mitt huvud är ””Klipp luggen så du ser nåt när du fladdrar omkring!” Men annars… Jorå, en danslåt. Men lite enformig är den allt. Och den haltar.
  7. Ulrik Munther – Soldiers
    Han sjunger bra, pojken. Men han ser ju ut som en pojke. Det är väl inget större fel på pojkar, fast i schlagersammanhang vill man ju se… typ divor.
  8. Björn Ranelid feat. Sara Li – Mirakel
    Underbar, han har skägg! Det är väl en av de positiva sakerna med den här… vad ska man nu säga??? Vi tror att han har målat sig med orange färg i ansiktet, men han har glömt hakan, skriker Linn. Nej, det här är inget att skicka till Baku. Ta bort.
  9. Molly Sandén – Why Am I Crying?
    Nu ska vi gråta. Sången är andfådd och hon tar i så hon skiter på sig, är jag rädd för. Nja, en fin ballad, men den är överbelastad.
  10. Danny – Amazing
    Och så blir det Danny. Sammanbiten. Snygga moves och betydligt bättre sång, men han får ju ridbyxlår i kläderna! Den här låten tycker jag ska vinna!

Min nya favorit var jurygubben som hette typ Klittos Klittou Klitos Klito eller hur han nu stavar sitt namn… Ha ha haaaa! 😆

Efter juryröstningen ligger de två förhandstippade favoriterna i topp, Loreen och Danny… Den förra borde klippa luggen, man ser ju inte ens om hon ser glad ut eller inte.

Danny blev jätteledsen och den konstiga kvinnan med luggen, Loreen vann.      Ja ja, man hör ju inte vad hon sjunger och hon ser väl inte texten på promptern, så…

Min favorit var ju Youngblood, som tyvärr slogs ut i Andra chansen. Så jag får väl hålla på Danny nu i finalen – under förutsättning att sången blir bättre. Rösten höll inte i de låga partierna som jag minns. Men framträdandet var både läckert och fartfyllt!

Läs även andra bloggares åsikter om

Read Full Post »

Older Posts »