Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘sockerkick’

Ett gott inlägg.


 

Det är söndag. Jag är vuxen. Jag kan äta godis alla dar i veckan om jag vill. Naturligtvis borde jag inte. Men jag kan. Godis är gott. Att säga att jag älskar godis är inte nån lögn.

Choklad, förresten, lanserades som en hälsoprodukt när den kom till Sverige. Det lärde jag mig för länge sen under ett besök i Gamla Linköping där Cloetta hade (har?) ett litet museum. En av Cloettas – och Sveriges! – mest kända chokladbitar är Kexchoklad. Den är jättegod, tycker jag, men den är svår att äta utan att skräpa ner. Smulor överallt, du vet.

sexchoklad

Eh… oj då… Det blev visst fel bild…

Om tre år fyller Kexchoklad 80 år. Den har förändrats en del genom åren. På 1970-talet, till exempel, kom nya smaker och storlekar. I mitten av 1970-talet fördubblades försäljningen av Kexchoklad. Reklamen för chokladen har gått från slalom (”Slalomåkare faller för läckra kex!”) till 1990-talets klassiska

Go’ och gla’, Kexchokla’!

En gång användes Kexchoklad till och med som muta. År 2004 hade en fånge vid anstalten i Västerås med sig för mycket mat tillbaka efter en permis. En ost och en låda Kexchoklad gjorde att pliten såg åt ett annat håll. Detta ledde senare till att pliten dömdes för mutbrott.

En annan klassiker är Ahlgrens bilar. Ofta när jag ger mig ut på långresa med Clark Kent* har jag med mig en påse bilar i handskfacket. När jag blir trött får jag en sockerkick utan att bli alltför törstig. Men vilka var Ahlgrens, ijenklien???

Ahlgrens bilar

Ahlgrens bilar – alltid i min bil på långresa!

Bröderna Fredrik och Adolf Ahlgren startade företaget Ahlgrens i Gävle redan 1885. Från början gjorde de färg, tapeter, skokräm, parfym, tvättmedel och bläck. Men 1953 började de göra sina bilar. De hade tänkt göra nåt liknande marshmallows, men skumbitarna blev för små. Nån tyckte att bitarna såg ut som sportbilen Bugatti. Ahlgrens bilar var födda!

Originalbilarna var vita, röda och gröna. Kioskerna sålde dem i lösvikt – för ett öre styck. Det minns inte jag, fast… jag föddes ju lite senare än 1953. De vita bilarna har alltid varit mina favoriter. Smakerna varierar idag – det finns sura, salta, sursockrade med flera. Jag tycker att originalsmaken är bäst. Ahlgrens bilar har också gjorts i andra former än bilar, till exempel julgranar, rymdskepp, rattar, Volvo V70 med mera. Lustigt nog görs Ahlgrens bilar idag i Ljungsbro, där Cloetta finns. Oavsett hur, vad och var gäller fortfarande reklamen för Ahlgrens bilar:

Den är Sveriges mest köpta bil – det finns bara ett sätt att stoppa den – i munnen!

Hallonlakritsskalle

Hallonlakritsskalle är en favorit i min lösgodispåse.

En godisbit som alltid hamnar i påsen när jag köper lösgodis är hallonlakritsskallen. Den är en ganska ny godis jämfört med Kexchoklad och Ahlgrens bilar, bara 14 år. Den som är vegetarian kan inte äta hallonlakritsskalle, för den innehåller ett animaliskt färgämne. Så det är tur att det var ganska länge sen jag käkade rent vegetariskt. Förutom färg innehåller en skalle 46 kcal och 11 gram kolhydrater, men inget fett eller protein.

Hallonlakrits finns även som glögg och mineralvatten. Det låter däremot inte så gott, tycker jag. Förra året utsågs hallonlakritsskallen till Sveriges bästa lösgodis i Hemmakvälls idolgodis-tävling.


Så… vilket är DITT favoritgodis??? Skriv några rader i en kommentar och berätta!


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Plötsligt blev det 30 grader varmt. Det är såna dagar den här familjen gör sina värsta shoppingrundor när det storhandlas mat och åks till IKEA och köps blytunga möbler. Men Tofflan är ganska timid och snäll idag och gör som alla önskar.

Fästmöns och min storhandlingstur gick till lilla ICA Solen. Där går det fakitiskt väldigt bra att storhandla – förutom vissa störningsmoment i form av andra kunder och andra kunders barn som framför smärre varuvagnar. Snälla föräldrar, kan ni inte vara pedagogiska andra dagar än de dagar vi ska storhandla???

ICA Solen har annars ett bra och ganska brett sortiment för att vara en lite mindre affär. Där finns till exempel just de flingor Frida vill ha till frukost och just de bågar, chilibågar, som Tofflan vill ha goffa på fredagskvällen när hon glor på Tyst vittne. Personalen är väldigt trevlig, nåt som är av stor betydelse för min del om jag ska handla på ett ställe eller inte. En sån där lite mindre affär kan leva gott på sitt rykte och sin service. Nu senast i somras införde de möjligheten att ladda busskort i kassan, en suverän service eftersom många här ute i Förorten pendlar in till stan för att jobba.

+
Båda finns på ICA Solen!!!

                                                                                                                                                             Sen var det då detta med IKEA. IKEA är väl aldrig roligt att åka till – om inte nån slänger pengar efter en och säger att man får köpa vad man vill för hur mycket plus att det kommer hem nån som monterar skiten grejorna du köper?! Eller??? Anna lovade Linn att få köpa den efterlängtade och behövda byrån – lite snyggare och mer funktionell än den strykbräda tjejen har använt ett tag… Och jag själv lovade i ett svagt ögonblick att åka till stället i fråga med Linn och inhandla möbeln.

Byrån låg i ett platt paket. BRA! Det gick nämligen in i baksätet utan att vi behövde fälla det. Sen att byråhelv***t vägde 30 kilo var ju… mindre kul. Men vi fick in paketet i bilen på nolltid och hann stanna till hemma hos mig för att hämta några prylar innan vi åkte ut till Himlen.

Min belöning blev en glass. En Päronsplitt. Den var god att äta, men jag hade gärna lagt den på min panna… Det är i skrivande stund 32,8 grader utanför köksfönstret och 27,2 grader i köket där jag sitter och skriver.

Sen gav Linn mig ledigt för resten av dan och satte sig på golvet i sitt rum och började packa upp paketet. Man kan inte direkt säga att hon såg lika glad ut som gubben på beskrivningen…


Gubben på beskrivningen ser jätteglad ut alt. har blivit knivad från öra till öra. Linn ser inte lika glad ut.

                                                                                                                                                                      Vi hörde några suckar och fula ord innan Anna reste sig och gick in för att hjälpa sin dotter. Vi andra i familjen håller oss undan – Johan har till och med åkt till sin pappa över dan! Nu hörs inte bara suckar och fula ord från en mun där inne utan två. Det mest förekommande ordet är det som börjar på fi och slutar på ta. Jag behöver väl inte skriva ut det för att du ska förstå…

Möbelmontörerna kom nyss ut för en glasspaus. Jag tror bestämt att sockerkicken gjorde dem flamsiga och jag undrar hur den där byrån ser ut när den är färdig. Jag hörde nämligen nyss:

MEH! Så här små kan ju inte lådorna vara!

och

Den här skruvmejseln är för jä***a liten, jag orkar inte skruva!..

och

– Kollade du verkligen så att alla delar var med?
– Neej…

och

Bygg inga trasiga lådor nu!

och

Oj, oj, oj…

och

F*n, jag har gjort FEEEL! Tofflan, jag har gjort FEL!

(Dra inte in mig! Jag går ut och mekar med bilen eller nåt!)

Ja, ja… Jag gissar att det kanske kommer nån bild på byrån när den är klar. Men man kan aldrig så noga veta… Jag går och tar mig en glass till, denna gång en GB Sandwich (jaa, ICA Solen har extrapris på GB-Klassiker!), så jag inte svälter ihjäl!..

Read Full Post »