I natt hade det regnat. Det var en helt annan luft när vi kom ut i morse för att åka till Fästmöns jobb! Men solen är på väg igen och jag gissar att dagen blir lika het som alla andra dagar den här veckan. Jag klagar inte, tro inte det. För min del är det OK med värmen, jag bara tänker på alla stackare som måste arbeta, kanske i täta kläder och med noll möjligheter att öppna fönster etc.
När vi kom hem igår kväll, strax före klockan halv åtta, såg vi en massa barn som lekte på den nyklippta gräsmattan på framsidan. (Jo då, allt gräs är klippt nu. Det tog den nye vaktmästaren tre dagar att klippa allt – den gamle gjorde det på lika många timmar…) Tyckte att det var lite märkligt eftersom vissa av barnen har tidigt sänggående, har vi förstått. Men förklaringen fick vi ju sen när vi insåg att ansvarig förälder satt och pimplade vin på annat håll. Så småningom hämtades/kallades väl barnet in. Tråkigt att man då inte noterar vad barnet lämnade efter sig på den nytrimmade mattan.
Är det att skräpa ner och inte plocka upp efter sig som barn får lära sig i skolan – eller hemma? – numera?
Från det ena trollet till det andra… Jag funderar på att skaffa en trollmätare så ni alla får se hur många trollbesök jag får om dagarna. Mina siffror höjs förstås och det tackar jag för. Redan klockan sex fick jag besök idag, följt av ett nytt cirka en timma senare och så ytterligare ett till före klockan åtta nu på morgonen. Har inte troll egna liv? Inte så konstigt att trollbarnen flyttar LÅÅÅÅÅNGT hemifrån, för jag kan tänka mig att man har försökt leva sitt liv genom barnen också.
OK, OK, jag ÄR inte på mitt bästa humör. Jag är fortfarande arg, arg, ARG. Det är en kamp varje dag, detta med ödmjukheten och förmågan att förlåta. Jag kan enbart notera små förbättringar, men tänker att det inte vore helt fel med en vägledare. Det känns ibland som om jag tar två steg framåt – och så ett tillbaka. Och det handlar bara om det som har gjorts eller görs gentemot mig. Över andra kan jag inte sätta mig till doms. Bara ha åsikter. Och DESSA kan göras ödmjukare. Men det är svårt, det ÄR svårt. Jag klarar det inte så bra. Jag blir arg och besviken i stället. Och kluven.
Nån som har nycklarna till ödmjukhet och förlåtelse?
En sak jag faktiskt är bra på är att lyfta problemen direkt och ta tag i dem. Men det är inte heller så lätt när det då och då aviseras avståndstagande av olika skäl. Skäl som jag böjer mig för och respekterar. Jag tar också avstånd ibland. Jag har till exempel tagit avstånd från folk som vill lägga över andras bekymmer på mina axlar i stället för att vara en god vän och hjälpa själv. För vänner ska man hjälpa, stötta, finnas till för. Inte bara när man känner för att vara lite snäll/var social/ha lite sällskap. En vän finns där i alla väder. Jag finns här och jag vet att du läser.
Idag väntar som vanligt inga stordåd, men jag är glad att ha ”fått kontakt” med MA igen och denna kontakt ska jag odla lite. Det vore faktiskt väldigt roligt att träffas igen, det var ju några år sen. Vidare ska EK och jag telefoneras under dagen. Det var nästan ÄNNU längre sen vi hördes av. Måste ringa mamma och kolla läget. Det var INTE bra att hon kände sig ensam härom kvällen!
Förslagna Husmodern har sen nytvättade lakan att vika och lägga undan. Sen borde hon tvätta håret och knata över till Tokerian i rondellen och inhandla batterier till nummerpresentatören. Middagsmat är inhandlad till aftonen och ska förberedas innan Anna hämtas hem klockan 16.
Nej, jag tror jag kryper ner i sängen en stund till…
PS Jo just det! Nu funkar det att mejla mig på adressen under rubriken ovan i högerspalten, Vem är Tofflan??? Den som brukar mejla mig på en annan adress blir emellertid besviken – nu fungerar inte den. Det har nog gått troll i saker och ting…
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 