Mormors hosta, mat med inbyggt läppstift och lite vimmel

Alltså jag hade ju glömt bort (för lite kaffe?) att tisdag = institutionsinformation. Stormöte. Jag trodde B enbart var snäll och inte ville att vi skulle fakta av efter allt frossande i påsk och bli alldeles klena när hon ställde fram tre (3) kanelkransar med mormors hosta. Men sen fattade jag ju, jag är inte hur trög som helst.

Vi får ju inte fakta av och bli alldeles klena…

På tal om påsk hade jag precis före påsk och resan ner till mamma besök av en före detta kollega från avdelningen. Det blir alltid andra sorters möten när man bara är två och man får nya bilder och intryck av människor. U och jag hade massor att prata om!

Och idag träffade jag V och G på väg in till lunchen på Syltan! Jag har inte sett nån av dem på jättelänge. Ett skäl till detta är att V har varit på semester på ett spännande ställe. Men G sa att jag måste komma och fika SNART – och det gör jag så gärna eftersom de har gott kaffe som inte är av automatslaget…

Innan nästa möte i vimlet hann jag slänga i mig lite vegetarisk lunch. Idag var det penne med aubergine och halloumi i tomatsås. Man kan säga att rätten hade inbyggt läppstift, så röd var såsen… Tyvärr blev bilden dålig, man ser mest lasset av riven ost jag vräkte över… Och pinsamt nog tog jag en tallrik spaghutti först, för jag trodde pastan var för sig, såserna också. Men den vegetariska rätten var pasta och sås ihop. Som tur var förbarmade sig en ung tjej över min spaghuttitallrik – hon tänkte på matsvinnet och det ska man göra!!!

En rätt med inbyggt läppstift – och massor av riven ost…

På väg ut ur Syltan träffade jag L, hon den där snälla med brödpåsen, med mera. Vi pratade både krämpor och resor och insåg att det blivit en del av båda sorterna på sista tiden…

Sen fick jag springa tillbaka till den sista intervjun innan min plan ställs samman…

Och nu kommer det lite skryt: Jag loggade in på Google Analytics och noterade att ”min” institution är den som har flest besökare på sin externwebb och att våra sidor ligger på sjätte plats totalt för hela universitetet. Jag känner mig stolt och glad! Du kanske förstår hur kul det är att jobba här..?

Varm i hjärtat blev jag också för ett samtal jag fick på mobilen på förmiddagen! Annas äldste är verkligen en riktigt snäll ung man som tänker på gamla tanter som snart fyller år!..

Read Full Post »

Fikakultur och kultur …och inte har jag börjat nåt bättre liv…

Alltså det fikas väldigt… voluminöst där jag befinner mig om vardagarna. Inte bara det där att man går ifrån, tar en kopp kaffe och sätter sig ner en stund och pratar personligt med kollegorna. Nej då! Det började ju redan igår med de fantastiska cupcakesen (försvenskad pluralis). Jag tänkte att fredagsfikat, som jag hört om, tillfälligt hade bytt dag. Det hade det inte. I morse serverades kanelkrans och äppellängd från Fågelsången…

Jag jobbade på bra idag och faktum är att jag är nöjd med mina insatser. Telefonintervjun blev gjord och avlöpte bra och jag skrev en artikel som jag hoppas både uppdragsgivare och den intervjuade är nöjda med. Jag blev ganska nöjd med resultatet – ovanligt nog… Förslaget till inbjudan behövde ändras en hel del, men det kändes ändå som om jag hade åstadkommit en bra grund. Och så vet jag, när det gäller text och form, att även de som inte är informatörer har… bestämda åsikter. Jag böjde mig. Samtidigt som jag är nöjd och glad att ha lyckats samarbeta med två för mig helt nya personer vars kompetenser jag verkligen inser!..

På eftermiddagen jobbade jag så intensivt att jag missade socialfika och fick ta en kopp i min ensamhet. Passade då på att ta några avslöjande bilder. För gissa vad som stod på fikabordet som varsågod när jag kom ner..?

En Aladdinask! Jag tog två bitar…

                                                                                                                                                                 Och i soptunnan i köket hittade jag denna avslöjande… rest…

En megastor Merciask låg tömd i soptunnnan.

                                                                                                                                                                Vid morgonkaffet fick jag för övrigt veta att herr Si och Så gick upp tio – TIO! – kilo när han började jobba här. Herreminje! Det låter inte bra för min del…

Fikarummet är ljust och trevligt, trots att det är inrymt i en källarlokal. De som jobbar i huset är rädda om möbler och inredning och köket är rent. Idag installerades en ny diskmaskin.

Jätteglad blev jag när jag fick se ett litet minibibliotek bestående av pocketböcker av blandade genrer, men samtliga tämligen nya. Så himla praktiskt!

Hylla nummer ett fungerar också som dagstidningshylla för lokalblaskan och Svenska Dagbladet.

                                                                                                                                                             Och… en applåd, till, för det finns ytterligare en bokhylla!

Bokhylla nummer två!

                                                                                                                                                                 Men bäst av allt gillar jag den här apparaten. Kaffeautomaten. Den jag får mitt svarta livselixir från. Jag kramar den ömt! Den har ju till och med en Väck mig-knapp… Bara det…

Den kloka kaffeautomaten har till och med en Väck mig-knapp… Ursäkta bildkvaliteten, men ljuset är dåligt där automaten står och med blixt syns inte texterna.

                                                                                                                                                                   Vet du, jag tror bestämt att jag kommer att trivas här. Bestämt tror jag det!

Åter igen, stort TACK till dig som tror på mig och som peppar mig via bloggen och per sms! Idag har jag till och med fått hälsningar från både London och Turkiet! Vilka vänner ni är, alla snälla!!!

Read Full Post »