Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘lass’

Ett inlägg uti vilket Tofflan i ord och bild beskriver firandet av sin femtioförsta födelsedag.


Semesterdag idag.
 Och födelsedag. Den femtioförsta. Vem vaknade kvart över sex? Petite Moi, förstås. (Måste vara åldern…) Men jag höll mig lugn ett tag, trots att jag var bra sugen på paket som jag visste fanns. Fästmön vaknade strax av att jag vred mig i sängen. Jag fick en liten födelsedagssång till att börja med. Och ett helt lass med paket…

En hög med brev o paket
Ett helt lass med brev och paket.


Det roligaste kortet
var nog detta, med en fin kompis på:

GrodaVem skulle inte bli glad av denna söta groda?


Och det var mycket fint i kuverten och paketen!
Fyra böcker och en extra vass fotfil från Anna och två böcker av en ny författarbekantskap till mig från FEM. Trisslotter och pengar från mamma och kort från mammakusinen B med A samt G och M. Det var ju nästan som att fylla 50 i år igen…

Många bokpresenter o en fotfil
Spännande böcker och en extra vass fotfil samt fina kort.


Efter en snabbfika
och lite blaskande i badrummet bar det av ut till Himlen där Anna hade några ärenden. Jag passade på att fota hennes födelsedagsrosor som stod kvar i vasen. Rosorna hade svartnat och torkat, men baske mig om de inte var nästan lika raka som när jag köpte dem för över två veckor sen!

Torkad ros
Torr, svart men fortfarande rak.


Födelsedagsfrukosten intogs också i Himlen
och bestod för min del av kokt ägg och ostfrallor. Och mer kaffe, förstås.

Födelsedagsfrukost
Födelsedagsfrukost i Himlen.


Johan fick sitt kuvert från Lille M
och han var nog väldigt nöjd med innehållet. Jag lämnade en liten sista april-peng, trots att Johan nu ska börja nåt nytt program i Arbetsförmedlingens regi och troligen inte är ”ledig” då. Det vore ju liksom inte helt fel om han finge lite hjälp den här gången. Johan gjorde sin praktik på min arbetsplats och han var omtyckt, punktlig och pålitlig – det är vad jag har hört om honom, i alla fall.

Efter Himlen tuffade vi in till Stormarknaden för att köpa en flaska Östgöta sädes till sillen på sista april. Anna köpte oss var sin födelsedagskaka som var så smarrig att vi mådde rätt illa efter att vi glufsat i oss dem hemma i New Village.

Födelsedagssmaskens till kaffet samt sista aprilFödelsdagssmaskens till kaffet – och sista april.


Under eftermiddagen slappade vi mest.
Det tar ju på när man har uppnått sin ålders höst och dessutom vaknar kvart över sex fast man har en semesterdag… Min kompis Mia ringde och vi hade ett långt och trevligt samtal. Tyvärr rings vi alltför sällan, typ två gånger om året: på hennes födelsedag den 25 april och på min födelsedag, den 26 april. Efter samtalet kom jag på att jag inte hade kollat postboxen, så jag skenade ner. Där låg dessutom ett kort ifrån Mia samt ett kort med Trisslotter från Annas snälla mamma och L! Så nu har chanserna att jag ska bli miljonär ökat med 100 procent sen i morse!

På kvällen var det tänkt att ha en liten ”släktmiddag”, men tyvärr blev den inställd. (Jag hatar en viss jävla sjukdom!!!) Fast Anna och jag gick ju och åt ändå, för bordet var ju bokat på Restaurang Akropolis.

Mitt middagssällskap
Mitt middagssällskap.


Mitt middagssällskap
var det bästa på hela restaurangen, men hon hade inte nån virkad mössa på huvudet, tack och lov.

Mitt egentliga middagssällskap
Mitt egentliga middagssällskap.


Maten var superb,
men såg bara äcklig ut på bilderna, så du får nöja dig med peppar och salt.

Peppar o salt
Peppar och salt.


Till maten
(fileto kotas till huvudrätt) drack vi förstås ett grekiskt, fylligt rödvin, Naoussa Tsantali. Mycket gott!

Naoussa Tsantali
Lite kall om halsen?


För min del blev det piperia
till förrätt (paprikaröra), kyckling till huvudrätt och iagourti med honung och valnötter till dessert. Till kaffet slank en metaxa ner alldeles förträffligt.

Kaffe o metaxa
Kaffe och metaxa.


När vi anlände hem
hade faster E ringt tre gånger, så jag ska ringa henne i morgon, i kväll är det lite sent.

Ett stort TACK till alla som kom ihåg mig på födelsedagen (det var knappt så jag gjorde det själv), alltså…

  • Anna
  • Mamma
  • FEM
  • Lena HaO
  • Barbro och Arne
  • Mona och Gunnar
  • Magnus och Eva-Lena
  • Linn
  • Elisabeth
  • Agneta
  • Jerry
  • Johan 
  • Tatiana
  • Lena E
  • Riitta
  • Ing-Mari och Lasse
  • Mia
  • Åsa
  • Mie
  • Gunilla
  • Elisabeth 2
  • Anna Karin
  • UnderCover
  • Ludmilla
  • Faster E


Livet är kort. Jag är så tacksam för att jag inte var ensam den här födelsedagen heller.

Read Full Post »

I kväll var det födelsedagsfirande i Himlen. Och en massa annat samtidigt, förstås. Jag svängde in på Stormarknaden och grabbade en bukett rosor innan jag mellanlandade hemma. Tack, Thorszeliusgubbs, för att ni läste min lapp och satte i ventilationsdonet rätt! (Och det var bara lite skitigt på spisen!)

Ute i Himlen mötte Födelsedagsbarnet upp vid parkeringen för en tur till apoteket. Vi trodde vi skulle vara ensamma där. Det var vi inte. Det tog 45 minuter.

Hemma i Himlen var det sen dags för rosorna att sättas i vatten, potatisen skulle in i ugnen och kycklingen stekas. Anna har verkligen sjuhundrafyrtioen armar… Däremellan öppnade hon också paket.

Men om du tror att jag fångade middag eller Anna på bild tror du FEL! Det var verkligen en miss! Maten var supergod med hemgjord tzatziki. Anna var jättesöt och man kan verkligen inte tro att hon fyllde hela 26 år. Men inget av detta kom med i kameran. Fast Hattifnattarna gjorde det…

Hattifnattarna
Hattifnattarna var där.


Jag hamnade i vardagsrummet
där jag satt med Elias och hjälpte honom med läxan. Eller rättare sagt, han gjorde den själv, men behövde få hjälp med motivationen att göra läxan. Den ska nämligen lämnas in i morgon, veckans sista skoldag.

Elias gör läxan
Jorå, matteläxan var redan gjord och skrivläxan förfärdigades före fikat.


Sen var det dags för fika.
Det fanns till och med två olika sorters tårtor och man ska ju smaka på allt. Därav lasset på min assiett…

Rejäl fika
En rejäl fika, kan vi väl konstatera.


Till klockan 21 var jag hemma
och nu är det dags att göra sig redo för bädden så att jag orkar upp för det är ju också veckans sista arbetsdag. För motivationen för min del är baske mig inte hög just nu. Jag älskar att jobba, men jag vägrar att behandlas som en sak. Jag är väldigt bra på det jag gör och jag har en stor yrkesstolthet som man inte spottar på utan att det får vissa effekter.


Livet är kort. Vilken dag det har varit! Så innehållsrik… Lång som ett liv, liksom.

Read Full Post »

Alltså jag hade ju glömt bort (för lite kaffe?) att tisdag = institutionsinformation. Stormöte. Jag trodde B enbart var snäll och inte ville att vi skulle fakta av efter allt frossande i påsk och bli alldeles klena när hon ställde fram tre (3) kanelkransar med mormors hosta. Men sen fattade jag ju, jag är inte hur trög som helst.

Vi får ju inte fakta av och bli alldeles klena…


På tal om påsk
hade jag precis före påsk och resan ner till mamma besök av en före detta kollega från avdelningen. Det blir alltid andra sorters möten när man bara är två och man får nya bilder och intryck av människor. U och jag hade massor att prata om!

Och idag träffade jag V och G på väg in till lunchen på Syltan! Jag har inte sett nån av dem på jättelänge. Ett skäl till detta är att V har varit på semester på ett spännande ställe. Men G sa att jag måste komma och fika SNART – och det gör jag så gärna eftersom de har gott kaffe som inte är av automatslaget…

Innan nästa möte i vimlet hann jag slänga i mig lite vegetarisk lunch. Idag var det penne med aubergine och halloumi i tomatsås. Man kan säga att rätten hade inbyggt läppstift, så röd var såsen… Tyvärr blev bilden dålig, man ser mest lasset av riven ost jag vräkte över… Och pinsamt nog tog jag en tallrik spaghutti först, för jag trodde pastan var för sig, såserna också. Men den vegetariska rätten var pasta och sås ihop. Som tur var förbarmade sig en ung tjej över min spaghuttitallrik – hon tänkte på matsvinnet och det ska man göra!!!

En rätt med inbyggt läppstift – och massor av riven ost…


På väg ut ur Syltan träffade jag L,
hon den där snälla med brödpåsen, med mera. Vi pratade både krämpor och resor och insåg att det blivit en del av båda sorterna på sista tiden…

Sen fick jag springa tillbaka till den sista intervjun innan min plan ställs samman…

Och nu kommer det lite skryt: Jag loggade in på Google Analytics och noterade att ”min” institution är den som har flest besökare på sin externwebb och att våra sidor ligger på sjätte plats totalt för hela universitetet. Jag känner mig stolt och glad! Du kanske förstår hur kul det är att jobba här..?

Varm i hjärtat blev jag också för ett samtal jag fick på mobilen på förmiddagen! Annas äldste är verkligen en riktigt snäll ung man som tänker på gamla tanter som snart fyller år!..

Read Full Post »

Tisdagen är lik starten på måndagen – kall och grå. Det singlar emellertid bara ner några fina flingor snö, inte som igår riktiga, rejäla lass. Tillbaka på jobbet igen är allt som vanligt. Nästan. Det är skönt att vara tillbaka och att vara efterfrågad! Jag var så slut igår att jag inte orkade läsa mejl och det låg massor i  min inbox. De flesta krävde svar och jag har ägnat cirka en timma åt att besvara alla! Skönt, nu är det gjort!

Omvärldsbevakningen har inte kommit igång igen, så det måste jag kolla upp. Vidare hade jag bjudit över fru Chef2 att prata här på stormötet klockan tio i cirka tio minuter, men det verkar visst bli en hel föreställning. Och en sån är lite svår att få till när vi är runt 40 personer som ska trängas runt tre ovala bord i ljushallen. Förra tisdagen räckte inte ens stolarna till… Vi kan konstatera att här är trångt om saligheten på golvet ibland, men vi har högt i tak! Och det är inte fy skam!

Trångt om saligheten på golvet här, men vi har högt i tak…


Jag känner av halsen lite fortfarande
, fast det är ju inte så konstigt med tanke på den långa orm jag hade ner i svalget och magen. Jag började knapra min magsårsmedicin igår igen och det är lite bättre i magen, även om jag i skrivande stund mår illa. (Jag har ätit frukost bestående av yoghurt med müsli, en skvätt Pro Viva vinbär och en mugg kaffe). Fästmön kände sig trött och seg igår. Det är tuffare att få en förkylning när man har en kronisk sjukdom, vilket somliga som kommenterar inte tycks fatta. Jag fick just ett sms från henne att hon ändå skulle försöka pallra sig iväg till sin tandläkartid idag. Den har redan blivit ombokad en gång och tanden behöver lagas. Vad jag förstår har Anna pratat med mottagningen och berättat att hon är förkyld, men det var ändå OK att hon kommer. Skönt för henne att få det gjort, fast jag misstänker att det blir jobbigt med näsdroppet…

Igår blev jag åter så himla ledsen igen på en som kommenterade här. Jag överväger att för en period stänga av kommentarsfunktionen. Hellre det än att jag ska må dåligt kring bloggen också. Men jag vet inte. Det är mot mina principer om yttrandefrihet. Samtidigt är det här min blogg, min dagbok, mina åsikter. Men om galoscherna inte passar behöver man ju inte hänga här som läsare. Det är ingen som tvingar nån att läsa här, eller hur? Folk som lämnar spydiga och ettriga kommentarer tycks tro att de har all rätt i världen att klampa in i mitt liv när jag mår dåligt. Det gör ont. En del människor gör ont. Det gäller framför allt alla dessa Mycket-Tyckare som av nån anledning inte har en egen blogg utan far fram bland andra bloggare. Get a life of your own!

Read Full Post »