Till alla surkärringar här i världen – myself included

Försök se det enkla, men vackra i tillvaron.

Jag älskar tulpaner.

Själv älskar jag tulpaner, men den här buketten är inte ens min. Jag bara passerade och tog ett par knäpp. Skönheten i blommorna ger mig både lite glädje och tröst.

Gult är fult, säger vi i min familj. Men det här är bara vackert.

Oron är lite dämpad idag, för M ska prata med personalavdelningen och kolla upp saker och ting. Men det snöar ute och jag gillar inte att tvingas köra bil i snö. Men idag ska jag ju bara hem, drygt en mil. Igår kväll skulle vi ju till Himlen, drygt två mil härifrån – och en mil hem sen. Johan var så snäll och skottade parkeringsplatsen i Himlen. Min parkeringsplats i New Village är totalt översnöad och jag orkar inte skotta, kan inte ta i som jag vill. Tur att jag har garaget. Då behöver jag bara skotta lite framför.

Idag lunchar vi på Syltan tillsammans. Kanske vegetarisk fjärtsoppa och pannkakor som varken ser ut eller smakar som Svampbob. Gott!

Livet är kort.

Read Full Post »

Friskvårdsstund

Vi har visst en timma friskvård i veckan. Jag gjorde en liten kombination idag när jag tog en promenad på området efter lunchen (som blev ett litet impromptu-möte med den übersnälla L och kollegan A – nu får du lov att kommentera, L!!!) med mobilkameran i högsta hugg. Kunde inte gå så långt på grund av hälen, men här finns så mycket vackert att se och fota på nära håll…

Grönt är helt klart den dominerande färgen i naturen just nu.

Jag älskar ju träd och fotar mer än gärna sådana! Och blå himmel och… och… grönt. Grönt är den dominerande färgen just nu och den står bra mot de gamla husen. För det byggs inte bara nytt här på området, här finns en del fina äldre byggnader kvar också!

Baksidan av Syltan med Loftet ovanpå.

Jag rörde mig på delvis bekanta stigar. Bland buskarna hittade jag denna enkla, men vackra vitrosa nyponros.

Enkel, men vacker.

Jag passerade stigen där LG och jag brukade trampa varje morgon, i alla fall under tre månader. Så annorlunda här ser ut nu jämfört med lerig höst och halkig vinter. En bild av svensk sommar.

En stig – och en bild av svensk sommar.

På ett ställe hade nån lämnat kvar kabelrullar. De såg ut som gigantiska trådrullar…

Gigantiska trådrullar?

Jag tog inte den lilla stigen tillbaka till jobbet utan gick en vända runt, genom ett skogsparti. Man kunde nästan föreställa sig att man befann sig i en John Bauer-skog…

Lite John Bauersk skog (och lite photoshoppad också…).

Varmt. Längtar faktiskt efter ledighet. Semester. Att få tillåta mig själv att vara ledig – med gott samvete. Men det var också ganska skönt att krypa in i huset igen, med sin air condition. Och så upptäckte jag husets kiosk också! Men jag har faktiskt lyckats avhålla mig från att handla där. Än så länge… Det var ju en friskvårdsstund…

Husets kiosk.

Read Full Post »

Baksidan av saker och ting

Idag på lunchen kan man säga att jag slog bakut. Eller gjorde en piruett – så jag visade min bästa sida, baksidan. På väg in till Syltan där jag skulle luncha med två manliga kollegor, som gentilt höll upp dörren åt mig, halkade jag till. Vänster knä landade på tröskeln och jag visade brevlådan* för dörröppnarna. Men det bjuder jag på, för jag gjorde mig inte illa ett dugg. Som gammal balettdansös är jag ganska vig.

Baksidan av huset där jag jobbar. (Ja, för du trodde väl inte att jag skulle visa min baksida med brevlåda och allt för fler än två manliga kollegor???)

*visa brevlådan = när jeansen åker ner där bak och visar ”facket” mellan klinkorna

Read Full Post »

Mormors hosta, mat med inbyggt läppstift och lite vimmel

Alltså jag hade ju glömt bort (för lite kaffe?) att tisdag = institutionsinformation. Stormöte. Jag trodde B enbart var snäll och inte ville att vi skulle fakta av efter allt frossande i påsk och bli alldeles klena när hon ställde fram tre (3) kanelkransar med mormors hosta. Men sen fattade jag ju, jag är inte hur trög som helst.

Vi får ju inte fakta av och bli alldeles klena…

På tal om påsk hade jag precis före påsk och resan ner till mamma besök av en före detta kollega från avdelningen. Det blir alltid andra sorters möten när man bara är två och man får nya bilder och intryck av människor. U och jag hade massor att prata om!

Och idag träffade jag V och G på väg in till lunchen på Syltan! Jag har inte sett nån av dem på jättelänge. Ett skäl till detta är att V har varit på semester på ett spännande ställe. Men G sa att jag måste komma och fika SNART – och det gör jag så gärna eftersom de har gott kaffe som inte är av automatslaget…

Innan nästa möte i vimlet hann jag slänga i mig lite vegetarisk lunch. Idag var det penne med aubergine och halloumi i tomatsås. Man kan säga att rätten hade inbyggt läppstift, så röd var såsen… Tyvärr blev bilden dålig, man ser mest lasset av riven ost jag vräkte över… Och pinsamt nog tog jag en tallrik spaghutti först, för jag trodde pastan var för sig, såserna också. Men den vegetariska rätten var pasta och sås ihop. Som tur var förbarmade sig en ung tjej över min spaghuttitallrik – hon tänkte på matsvinnet och det ska man göra!!!

En rätt med inbyggt läppstift – och massor av riven ost…

På väg ut ur Syltan träffade jag L, hon den där snälla med brödpåsen, med mera. Vi pratade både krämpor och resor och insåg att det blivit en del av båda sorterna på sista tiden…

Sen fick jag springa tillbaka till den sista intervjun innan min plan ställs samman…

Och nu kommer det lite skryt: Jag loggade in på Google Analytics och noterade att ”min” institution är den som har flest besökare på sin externwebb och att våra sidor ligger på sjätte plats totalt för hela universitetet. Jag känner mig stolt och glad! Du kanske förstår hur kul det är att jobba här..?

Varm i hjärtat blev jag också för ett samtal jag fick på mobilen på förmiddagen! Annas äldste är verkligen en riktigt snäll ung man som tänker på gamla tanter som snart fyller år!..

Read Full Post »

Nu sprakar det…

Och det är inte bara av den energi jag känner från institutionen – Energi och Teknik – utan också av Syltans vegetariska ärtsoppa. Och pannkakor. Med sylt och grädde. Yummy! Det är verkligen veckans höjdpunkt.

Veckans höjdpunkt på Syltan – vegetarisk ärtsoppa och pannkakor med sylt och grädde.

Fick sällskap till lunchen av en ny kollega, D. Folk är verkligen genuint trevliga här! Inte alls som… det där hemska stället på stan där man ägnar sig åt skitsnack bakom ryggen på såväl låg som hög nivå. På Syltan träffade jag också den snälla före detta kollegan B och nästa vecka ska jag försöka få till en träff – vi har inte setts sen jag började här! Och så mötte jag fru Chef2, vilket alltid är bra, för då kan man utbyta information på ett annat sätt än via mejl. Jag har funderingar på att ha en medieutbildning för ”De Mina” här på institutionen och då vill jag gärna dra in fru Chef2:s gäng (eller delar av.)

Det blev en bra och inspirerande intervju med en av professorerna på förmiddagen. Vilket spännande yrkesliv! Jag skulle kunna hitta nåt intressant  att skriva om så gott som alla som jobbar här. Men nu ska ju mina intervjuer tyvärr inte bli artiklar utan underlag till min plan och till fortsatt arbete – för mig eller för någon annan.

På väg till Syltan hann jag mobiltelefonera med käraste storasyster som inte mår så vidare värst bra av olika skäl. Men jag hoppas att hon blir uppiggad av eftermiddagens aktivitet och att nån lillasöster (=Petite… eh, nåja… Moi) kanske, kanske messar under senare delen av Antikrundan i kväll.

Fästmön har varit på besök i vården och nu ska hon träna sin onda kroppsdel. Jag hoppas verkligen att det gör nytta, för hennes jobb är ju fysiskt sett ganska tungt.

Ärtsoppan gör att jag sitter med bubblande mage och stängd dörr. Jag hoppas ingen knackar på… Magen lär väl bli riktigt go av järntabletterna också, men jag hoppas att de gör nytta och verkan. Det är väldigt tröttsamt att vara tungt trött hela tiden. Nivåerna är nere på nästan samma som när jag blev inlagd akut…

Read Full Post »

Bulltis-dag

Äh, det är inte ett dugg synd om mig som inte gillar semlor! Idag på förmiddagen gav jag bort min semla till en österrikisk doktorand som skulle få en gäst och försökte spara halva sin semla. Snäll är jag visst ibland – mot somliga… För övrigt köpte jag en kanelbulle på vägen hem när jag var på Tokerian. Det kändes alltför trist att bara köpa yoghurt och mjölk, liksom, så jag ville pigga upp plastpåsen – och mig själv! – med Tokerians übergoda kanelbullar. Så nu blir det bulltis-dag här!

Tokerians kanelbulle och en och en halv senapsmugg pressokaffe blir det i afton = bulltis-dag!

Det var trevligt att träffa CJ och luncha! När väglaget blir bättre och jag känner mig piggare ska jag ta en tur utåt landet för att hälsa på CJ hemmavid. Vi var på Syltan och lunchade, jag tog alldeles för mycket fisk, så jag fick lämna. Såg några bekanta ansikten och ett av dem ringde jag upp när jag kom tillbaka till kontoret. Det blir till att göra besök framöver, både för Det Bekanta Ansiktet och mig, för vi har nya kontor båda två.

Ett annat bekant ansikte – och ett trevligt sådant – träffade jag när jag hade landat här hemma i New Village. Jag fattar inte varför L och jag inte träffas oftare, vi har alltid massor att prata om och blir vanligen stående nånstans tills hennes man eller barn eller min mobil anropar nån av oss…

Jag hann med två intervjuer idag och en del småfixande. Besvarade en enkät inför en nätverksträff i nästa vecka. Annars har jag varit väldigt trött idag, trots att jag fick sova en halvtimma längre. Men i morgon ska jag börja glesa ut medicinen. Hoppas det funkar. Troligen slipper jag inte ifrån gastroskopin ändå. Det är ingen rolig undersökning, men jag har gjort den så många gånger så bara man pumpar mig full av nåt skit som jag blir härlig av så går det bra. Tänkte åka och lämna prov vid halv åtta i morgon bitti. Då hinner jag ut till jobbet till halv nio, redan.

I kväll blir det lugna puckar, jag ska upp extra tidigt i morgon eftersom jag ju måste ta en omväg om laboratoriet. Tidigt i säng är min plan, alltså. Den brukar spricka… Eftersom jag hatar nålar och gärna svimmar av blod, bestämde jag mig för att vara lite snäll mot mig. Därför har jag inviterat vännen Rippe på thailunch i morgon – och hon kunde! 

Det är för resten Rippe som gav mig Fragment, en bok som innehåller texter av Marilyn Monroe, i julklapp. Jag började läsa den igår och den är förstås fascinerade! Fina bilder också! Jag och Fästmön gav för övrigt bort just Fragment till Jerry i julklapp. Ibland är det så att man ger bort det man själv helst skulle vilja ha… Det ska bli kul att höra vad Jerry tycker om boken sen.

Fragment består av texter av Marilyn Monroe.

Anna har jag inte pratat med på 100 år, känns det som, så jag tänkte slå henne en pling i kväll också. Gissar att det är semmelfest där ute just nu, så jag väntar ett tag.

Read Full Post »