Dagens citat den 24 juni 2015

Ett citerande inlägg.

---

 

Synen på journalister kanske ändras genom tiderna, men i litteraturens värld skildras journalister sällan som sanningsjägare utan snarare som irritationsmoment. I verkliga livet vet vi ju att de bara gör sitt jobb.

När journalister skildrar män och kvinnor gör de det ofta på olika sätt. Kvinnorna omnämns fortfarande vanligen bara med förnamn i artiklar. I nästan alla reportagetexter beskrivs deras utseende och klädsel.

Peter Buggert har jobbat som signalsystemsforskare, men har också skrivit böcker. Som här skriver han om journalister i sin thriller Farsot:

[…] Utanför kunde de alla se hur en okänd man tog sig in genom trädgårdsgrindarna. Han var klädd i jeans och kavaj och jeansskjortan var uppknäppt – en typisk journalist. […]

Ja, ja, boken har några år på nacken (typ 16)…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Förlåtelsen

Ett inlägg om en bok.

---

 

I april i år gav jag bort en bok till Fästmön i födelsedagspresent. Hon hade önskat sig Förlåtelsen av Hanne-Vibeke Holst. Som vanligt är jag sen fräck nog och lånar boken jag har gett bort. Hanne-Vibeke Holst brukar nämligen skriva bra romaner, ofta med något politiskt tema eller nånting från kommunikations-/journalismvärlden och vanligen med starka kvinnor i viktiga roller. Den här gången handlar det om opera, relationer och passion.

Helena Tholstrup bor i Berlin där hon arbetar som operachef. Hon är mycket framgångsrik och ska få ta emot ett demokratipris. Till evenemanget är hennes dotter Sophie med pojkvän Khalil inbjudna från Köpenhamn. Trots att dagen börjar med en översvämning i Helenas hem och trots att Helena är lite orolig över att dottern har en muslimsk pojkvän blir det en fin kväll. Men så ändras plötsligt allting: Khalil tar Helena och dottern som gisslan på Helenas kontor. Han har en bomb i sin rygga. Det är medan Helena fruktar för sitt och dotterns liv som boken hoppar mellan dåtid och nutid – två berättelser om passion och lögner, som så småningom går in i varandra. Och svaren finns i den skokartong som Helena lyckas rädda undan från översvämningen…

Under läsningens gång får jag lite Camilla Läckberg-känsla. Men bara lite. Och det handlar om greppet att varva dåtid och nutid och på så sätt föra händelserna framåt till en aha-upplevelse. Fast Hanne-Vibeke Holst är lite bättre på detta grepp än Camilla Läckberg. En lång och märklig historia rullas upp för läsaren – som hela tiden försöker gissa hur nuet hänger ihop med det som har varit. En spännande berättelse skriven av en lysande författare!

Toffelomdömet blir det högsta för denna bladvändare!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Hört det förut: Jag vill inte prata med telefonförsäljare

Alltså jag blev rätt mållös så här på morgonen. Läste i Dagens Nyheter att det faktiskt inte är tillåtet för telefonförsäljare att ringa folks mobiler. VA??? Eller får och får… Det är telefonförsäljarbranschens egna riktlinjer som säger att man inte får folks mobiler – om de inte är kunder i företaget.

Ring inte min mobil!

Maj gadd! Här rings det ju hela tiden – på min gamla mobil. Jag har nämligen kvar såväl mobilen som abonnemang eftersom jag inte vet hur länge jag har tillgång till tjänstemobil. Så gott som varje dag läser jag av att jag har missat samtal. Värst av alla är Key Code, ett företag som ringer från Göteborg samt 0115005473, som jag tror är ett företag som vill sälja pensioner. (Jag lär aldrig få råd att gå i pension.) Vidare har jag fått mobilsamtal från Tvättex, Positiv Pension samt Fortum. Och från ComHem. Jag har aldrig varit och lär aldrig bli kund hos nån av dem – mer än ComHem där jag är tvångs-kund eftersom min bostadsrättsförmedling har avtal med företaget. Fast varför ska jag som boende då drabbas av deras telefonförsäljare? Ring till nån i styrelsen i stället som har beslutat om att vi ska avtal med ComHem. Jag har INTE varit med och bestämt det.

Enligt artikeln i Dagens Nyheter ska man eventuellt bli tvungen att NIXa även sin mobil. Och det tycker GD:n för Konsumentverket är fel. VA??? FEL??? Skälet är att han tror att vi mobilkunder då lär bli bombarderade av försäljare. MEN DET ÄR VI JU REDAN!!!

I veckan kom det ut ett pressmeddelande från NIX om att man ska erbjuda mobiltelefonkunder sin spärrtjänst. Men tyvärr backade man senare från detta och menade att det inte fanns nåt styrelsebeslut bakom detta. SYND, tycker jag! För jag är så TRÖTT på alla oönskade samtal.

Nu fungerar inte NIX till 100 procent, men spärrtjänsten minskar mycket. Och de puckon som slipper igenom brukar skylla på att man har varit med i nån tävling där man OK:at ens personliga uppgifter får användas, att man själv har lämnat OK att de får ringa etc. Ett exempel på detta är Fortum. Där har man försökt få mig att tro att jag är helt dum i huvudet flera gånger.

Skälet till att jag VET att jag aldrig har OK:at att Fortum får ringa mig är att min hushållsel ingår i min månadsavgift – och åter är det styrelsen i min bostadsrättsförening som ansvarar för upphandling av elleverantör, inte jag själv. Och även om detta kanske ändras inom en snar framtid kan du vara säker på att jag ICKE kontaktar Fortum för att bli kund där. Aldrig!

Tillbaka till GD:n på Konsumentverket. Han menar att det bästa vore om vi som har mobiler inte behövde anmäla oss till nåt register. Visst vore det bra om vi slapp! Men nu är det ju så att telefonförsäljarbranschen inte följer sina egna riktlinjer ens idag, så vad har vi för val? Det är inte särskilt ansträngande att anmäla sig till NIX, för övrigt…

Konsumentverkets GD vill lagstifta mot att telefonförsäljare får ringa om utan medgivande från mobilägaren. DET låter emellertid bra. För en lag är ju kraftfullare än både riktlinjer och NIX. Men det tar också tid att processa en ny lag och under den tiden vill jag SLIPPA prata med folk som ringer min mobil enbart med syftet att lura mig att köpa nån vara eller tjänst!!! Jag känner mig ofredad!!!

Livet är kort.

Read Full Post »

Vändande liv och att uppskatta det lilla

Den här infektionen eller vad det nu är, det är en lurig sak. Jag slocknade som ett ljus igår. Tittade på När livet vänder, skrev ett blogginlägg om programmet och gick och la mig. Jag tror inte att jag läste ens ett enda kapitel utan jag bara somnade. Tung som en sten sov jag hela natten tills alarmet gick på i morse. Och idag, dårå,… Tja, jag känner mig inte sämre och inte bättre. Fortfarande seg, men ingen feber, vilket jag är säker på att jag hade igår kväll. Ont i kroppen rent allmänt, i näsa och hals i synnerhet. Just det här INNAN nånting bryter ut ordentligt i kroppen tycker jag känns nästan värre. Jag känner mig oftast sämre och sjukare då. Samtidigt kan jag inte säga vartåt det barkar – jag kan bli jättesjuk under dan, men jag kan också bli helt frisk.

Mår sämst innan det bryter ut.

Det har blivit skitkallt igen. Inte bara lite kallt. I morse visade termometern hemma -14 grader. Dessutom blåser det, så det känns som om det är mins -30 grader. Jag gillar inte kylan. Den gör inte precis underverk med mina luftrör. Ibland kan det vara som att andas och ha glasskärvor luftrören. Bara så du får en aning om hur en före detta rökare får ont av kylan. Så ursäkta mig om jag inte gillar kylan och klagar över den. Jag vet att det är mitt eget fel att jag lider av den, men… Vem i hela friden gillar när det är 14 grader kallt när vi i stället borde njuta av vårsolen och leta efter vårtecken?!

Funderar på att göra ett eget När livet vänder och skriva om året jag trodde att jag skulle dö. När jag lika gärna kunde ha varit så sjuk att jag dog. Det året när jag rensade i mitt liv, försökte göra upp med många gamla spöken i det förflutna. Förnedrade mig till att ta kontakter där jag fick spott och spe tillbaka. Men jag dog inte. Jag blev frisk. Såna här saker går man inte igenom utan att förändras. Men ibland känner jag mig så bitter att jag ändå fick lida i ganska många år innan jag fick hjälp. Och att jag fick kastat i mitt ansikte att det är värre när unga människor är cancersjuka än äldre. Det är inte sånt man vill få sig till livs när man är som mest säker på att man ska dö. Så… än så länge är jag inte riktigt där alla de starka, fina och positiva människorna i Anja Kontors TV-intervjuer är. De som jag som tittare upplever nästan känner sig stärkta av det svåra. Jag är fortfarande arg och ifrågasättande.

Kanske ska jag inte berätta min egen historia utan andras. Jag har fått höra så många livsöden, men jag har lovat att hålla tyst – av olika skäl. De flesta handlar om döden och det är ibland så att de efterlevande fortfarande kan vara i riskzonen om de yppar sina historier. En del på grund av sjukdom, andra på grund av hot. Men jag önskar så att några av dem ville lätta på sekretessen och prata, för det är såna hårresande skildringar ur verkliga livet som vi alla skulle behöva få ta del av för att lära oss att uppskatta det lilla och relativt enkla livet.

Det jag uppskattar i mitt liv just nu är inte att jag har en infektion på gång – KANSKE… – utan att jag har ett stimulerande arbete ett tag till. Idag fortsätter jag mitt husbygge och jag ska försöka få till lite mer om konsten i vårt hus. Du vet, den där konsten som alla inte förstår eller ens gillar, men som engagerar de flesta…

Livet är kort.

Read Full Post »

Fikakultur och kultur …och inte har jag börjat nåt bättre liv…

Alltså det fikas väldigt… voluminöst där jag befinner mig om vardagarna. Inte bara det där att man går ifrån, tar en kopp kaffe och sätter sig ner en stund och pratar personligt med kollegorna. Nej då! Det började ju redan igår med de fantastiska cupcakesen (försvenskad pluralis). Jag tänkte att fredagsfikat, som jag hört om, tillfälligt hade bytt dag. Det hade det inte. I morse serverades kanelkrans och äppellängd från Fågelsången…

Jag jobbade på bra idag och faktum är att jag är nöjd med mina insatser. Telefonintervjun blev gjord och avlöpte bra och jag skrev en artikel som jag hoppas både uppdragsgivare och den intervjuade är nöjda med. Jag blev ganska nöjd med resultatet – ovanligt nog… Förslaget till inbjudan behövde ändras en hel del, men det kändes ändå som om jag hade åstadkommit en bra grund. Och så vet jag, när det gäller text och form, att även de som inte är informatörer har… bestämda åsikter. Jag böjde mig. Samtidigt som jag är nöjd och glad att ha lyckats samarbeta med två för mig helt nya personer vars kompetenser jag verkligen inser!..

På eftermiddagen jobbade jag så intensivt att jag missade socialfika och fick ta en kopp i min ensamhet. Passade då på att ta några avslöjande bilder. För gissa vad som stod på fikabordet som varsågod när jag kom ner..?

En Aladdinask! Jag tog två bitar…

                                                                                                                                                                 Och i soptunnan i köket hittade jag denna avslöjande… rest…

En megastor Merciask låg tömd i soptunnnan.

                                                                                                                                                                Vid morgonkaffet fick jag för övrigt veta att herr Si och Så gick upp tio – TIO! – kilo när han började jobba här. Herreminje! Det låter inte bra för min del…

Fikarummet är ljust och trevligt, trots att det är inrymt i en källarlokal. De som jobbar i huset är rädda om möbler och inredning och köket är rent. Idag installerades en ny diskmaskin.

Jätteglad blev jag när jag fick se ett litet minibibliotek bestående av pocketböcker av blandade genrer, men samtliga tämligen nya. Så himla praktiskt!

Hylla nummer ett fungerar också som dagstidningshylla för lokalblaskan och Svenska Dagbladet.

                                                                                                                                                             Och… en applåd, till, för det finns ytterligare en bokhylla!

Bokhylla nummer två!

                                                                                                                                                                 Men bäst av allt gillar jag den här apparaten. Kaffeautomaten. Den jag får mitt svarta livselixir från. Jag kramar den ömt! Den har ju till och med en Väck mig-knapp… Bara det…

Den kloka kaffeautomaten har till och med en Väck mig-knapp… Ursäkta bildkvaliteten, men ljuset är dåligt där automaten står och med blixt syns inte texterna.

                                                                                                                                                                   Vet du, jag tror bestämt att jag kommer att trivas här. Bestämt tror jag det!

Åter igen, stort TACK till dig som tror på mig och som peppar mig via bloggen och per sms! Idag har jag till och med fått hälsningar från både London och Turkiet! Vilka vänner ni är, alla snälla!!!

Read Full Post »