Vecka 18: Gräslök och Gräsligt

Ett sedvanligt torsdagsinlägg med en hiss- och disslista signerad bloggaren.

Torsdag och arbetsdag för somliga, i alla fall för mig. Men här kommer i alla fall veckans höjdpunkter (gräslök) respektive lågvattenmärken (gräsligt). Det är faktiskt inte svårare än så här:

Gräslök

• Våra alter egon (Det är skönt att få skratta åt sig själv och sina egenheter. Testa det nån gång!)
• Tre datorer (Jag är lyckligt lottad – alla tre fungerar!)
• Dåraktig dialog (En har viss knäck i lurarna, den andra i näsan)
• Räkstubbe (Ja vi skulle ju ha haft nåt heeelt annat till middag den dan…)
• Födelsedagsfirandet (Tack snälla alla inblandade!)

Gräsligt

• Magont (Okejrå… Nästa gång blir det akuten, för så här jäkla ont vill jag inte ha igen.)
• Dåligt minne (Ja, jo… det går ju att skratta åt, men för det mesta är dåligt minne till förtret.)
• UL:s endagskort med en hållbarhet på sex månader (Skitdåligt informerat om detta i mikroskopiska bokstäver på baksidan av kortet. Behöver ni inte en riktig kommunikatör, Upplands Lokaltrafik???)
• En resa på väg mot sitt slut (Jag försöker att inte bryta ihop, verkligen.)

Veckans jaså/jaha/ja vadå?

• Varslad blev jag inte i april, men jag fick heller inte det utlovade beskedet om jobberbjudande att ta ställning till. Så nu vet jag inte var jag står i arbetslivet.

Livet är kort.

Read Full Post »

Skitdåligt igen, Uppsalabuss (UL)!

Ett inlägg i vilket Tofflan är SKITsur på Uppsalabuss. Igen.

Den 1 september förra året var jag och Fästmön på besök i Kitty Lindstens ateljé. Syftet var förstås att köpa en tavla. Så gjordes också. Efteråt firade vi tillsammans med Kitty och hennes Monica med en middag. Vid tillfället var min hälsporre inte att leka med. Jag hade ont och jag haltade. Dessutom väntade jag på besked om det som fanns i min kropp var litet c eller stort C. Nej, ingen bra höst.

Kitty Lindsten i sin ateljé med tavlan jag köpte, Just nu vill jag leva.

Men vi hade en jättetrevlig kväll – tills vi skulle åka hem. Vi stod som fyra fån och glodde medan Uppsalabussen vi hade tänkte åka hem med bara körde förbi oss trots att vi tydligt gjorde tecken att vi skulle resa med.

Jag mejlade Uppsalabuss (UL) dan därpå – och det hade visst Monica också gjort – för att klaga. Fem dar senare fick jag svar från UL. Ytterligare ett par dar efter det fick Anna och jag, som kompensation, var sitt endagskort. Alltså ett kort man kan åka på hur mycket som helst, även till Arlanda, om man nu skulle vilja det, under en dag.

Endagskort från UL.

Vad Anna har gjort med sitt endagskort vet jag inte. Mitt har legat på bänken i köket. Jag tänkte att jag kanske skulle använda det nån dag när jag är ledig framöver och inte har nåt att göra. Idag när jag dammade tog jag fram det. Av nån anledning vände jag på det. I mikroskopisk gradstorlek på bokstäverna finns några rader text. Jag gissade att texten handlade om hur man ska använda kortet. Det var verkligen svårt att se vad där stod, men efter ett tag lyckades jag läsa nedersta raden – och bli förbannad på UL igen!

Korthelvetet har gått ut!!! Som du ser är bokstäverna mikroskopiska jämfört med min tumme som inte på nåt sätt är abnormt stor.

Jaa, korthelvetet har slutat gälla, för giltighetstiden gick ut efter februari i år. Sex månaders giltighetstid hade kortet. Skitdåligt, tycker jag! Det brukar väl för det mesta vara en giltighetstid på minst ett år på såna här kort. Men UL förnekar sig inte utan är lika dåligt som vanligt. Ett endagskort i kompensation för att ha tvingats halta hem på en ond hälsporre…  Och när man plockar fram kortet för att kolla om man inte ska kunna göra nåt kul med det, har det gått ut.

Så jag gör som jag brukar göra, åker med UL så lite och så sällan jag bara kan. Jag slipper bli frånåkt, jag slipper chaufförer som kör som galningar (ja, för tidtabellerna är för snäva) och jag slipper sitta ihop med människor som stinker. För, och detta skrev jag inte när jag rapporterade om min födelsedag, när vi åkte hem stank det skit på bussen! Nån på bussen satt och fes, helt enkelt. Jag är väldigt åksjuk och skitlukt hjälper ju liksom inte upp måendet. Nu är det ju inte UL:s fel att vuxna människor inte kan uppföra sig, men det blir ju ytterligare ett skäl till att inte åka med UL, som sagt. USCH!

Livet är kort.

Read Full Post »

Svar från UL

Idag, fem dar efter att jag mejlade UL, kom äntligen ett svar från en trafikinformatör. Jag återger det här, med viss avkodning. (Språkligt sett undrar jag om det verkligen är en informatör som har författat mejlet…) Sen väntar jag förstås med spänning på att få veta hur de hanterar chaufförens beteende, men det kanske jag som kund inte delges…

Hej Tofflan!
Jag har tagit del av ditt ärende som ankom UL den 2012-09-02 gällande händelse kvällen den 1 september. 
Det är inte acceptabelt att en förare kör förbi resenärer som tydligt visar tecken att de vill med.

Jag har tagit del av ditt ärende och vidarebefordrat det till den person som ansvarar för våra förare för en åtgärd. 

Jag kommer skicka hem två endagskort till dig och din fästmö som kompensation för det inträffade och hoppas att ni vill resa med oss igen.

Hör gärna av dig till oss igen. Att få veta vad du tycker är viktigt för att vi ska kunna göra ett bättre jobb i framtiden.

Har du frågor eller vill svara på detta mejl är du välkommen att kontakta oss på UL Kundtjänst genom att trycka på svarslänken nedan eller ringa oss på 0771-14 14 14.

Tack för att du tog dig tid att kontakta oss, detta hjälper oss att bli ännu bättre på det vi gör. Jag önskar dig en trevlig resa med UL i fortsättningen!

Med vänlig hälsning

CT
Trafikinformatör

Undras hur mycket jag ska åka på mitt endagskort. Inte särskilt mycket, troligen, med tanke på att jag är åksjuk, inte gillar att åka buss rent allmänt och inte gillar att åka med våra gröna bussar rent generellt…

Livet är kort.

Read Full Post »