Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘varslad’

Ett deppoinlägg – med en krydda jävlar anamma mot slutet! För än lever Tofflan!


Tre timmar.
Det blev nattens totala sömn. Hade svårt att komma till ro och när jag somnat vaknade jag flera gånger. I morse blev jag väckt vid halv åtta-tiden av att grannarna dammsög. Nån som förstår att ingen vill köpa min lägenhet???

Det är så typiskt a-kassan att förstöra helgen. Att få veta att man bara får ersättning för två veckor och inte fyra, eftersom jag inte kan skicka in månadens andra kassakort förrän tidigast på måndag, suger. Och det är inte heller första gången a-kassan förstör min helg utan tredje eller fjärde. Gissningsvis skickar de ut nån sorts mass-mejl och hos mig råkar dessa landa nånstans mellan klockan 21 och 21.30 på fredagskvällen. Ett sånt där mejl som är lika psykologiskt oövertänkt – för jag kan väl inte tänka mig att det är avsiktligt??! – som att mejla nej på sökta jobb en fredag – utan förklaring, förstås –  (jorå, jag fick två av den sorten igår också). Eller att lämna ett cancerbesked före en helg. Eller att bli varslad dan före midsommarafton. (Been there, done that, seen that.) Jag förstår inte hur människor kan vara så… klumpiga…

penna

Man lämnar inte dåliga besked en fredag, puckon!


Som grädde på moset
gick det inte att mejla specifikationen från a-kassan till bolaget som betalar ut inkomstförsäkring. Jag testade på lite olika sätt igår kväll, men det gick inte att mejla bolaget överhuvudtaget. Mina mejl bara studsade. Därför är nu en kopia av specifikationen samt en liten lapp nervikta i ett C6-kuvert jag hittade i mina gömmor. Frimärken hade jag i plånboken, så kuvertet är frankerat och redo att postas idag.

Vilken tur att jag ska träffa bra människor idag! Även om jag ärligt talat helst vill stanna hemma och gråta. Ja, det är sant. Men jag vet att jag mår bättre om jag ger mig ut härifrån detta fängelse/trygga bo. Först blir det lunch på stan med två Twittervänner. En kommer söderifrån, en norrifrån. Den senare, noterade jag, ska ta bilen eftersom h*n känner sig krasslig. Och det är nog smart, det, med tanke på att jag läste hos Uppsalanyheter att det inte går några pendeltåg från Uppsala och norrut…

 Ett svart tåg

Inget som går norrut i helgen.


Efter lunchen
mellanlandar jag hemma för att plocka upp mina saker och vattna innan jag tar bilen ut till Himlen. Jag känner att jag bara behöver få vara och jag hoppas att Fästmön inte har några stora förväntningar på att jag ska vara glad och tjolahopp, tjolahej idag. Det är man inte när man inte sover ordentligt för att man oroar sig för ekonomin och framtiden. Men Anna vet. Jag skäms bara för alla gånger jag kommer med dåliga ”nyheter” eller pratar om mitt elände. För Anna har ju sitt. Visst är det en stor fördel att ha en familj omkring sig som bryr sig om när man har det tufft. Men man kan inte hela tiden lägga över sin skit på familjen. Man kan inte prata ihjäl sina älskade om sitt personliga elände. Det är viktigt att ventilera med andra man litar på också.

Gissningsvis njuter mina webbtroll och andra belackare alldeles förskräckligt mycket när det är negativa och ledsna inlägg som poppar upp här. Jag ser att trafiken från vissa håll ökar. Det som gör mest ont är nog inte webbtrollets besök, för de är anmälda och den personen är ökänd i cyberspace och ingen att ta på nåt större allvar, har jag fått veta. Nej, det värsta är den före detta vännens besök. H*n som inte ville vara delaktig i en lösning av våra knutar. Märkligt, eftersom h*n ändå inte kan lämna mig ifred… Kan Surskalle vara ett lämpligt tillmäle för denna person?

Skallemix

Finns här en och annan Surskalle, tro?


Dags att sätta fart här
med frukost och att fixa till sig. Jag hoppas mina Twittervänner hittar mig – en av dem har jag ju träffat tidigare, men inte den andra. Det ska bli så roligt att ses, bara så ni vet! (Fast jag vet att ni har så ont om tid jämt!..)


Livet är kort. Men jag har rest mig från ynkandet igen. Igen och igen. DET är min lott under min korta vandring här. Retsamt, va?!

Read Full Post »

Ett sedvanligt torsdagsinlägg med en hiss- och disslista signerad bloggaren.


Torsdag och arbetsdag för somliga,
i alla fall för mig. Men här kommer i alla fall veckans höjdpunkter (gräslök) respektive lågvattenmärken (gräsligt). Det är faktiskt inte svårare än så här:

Gräslök

  • Våra alter egon (Det är skönt att få skratta åt sig själv och sina egenheter. Testa det nån gång!)
  • Tre datorer (Jag är lyckligt lottad – alla tre fungerar!)
  • Dåraktig dialog (En har viss knäck i lurarna, den andra i näsan)
  • Räkstubbe (Ja vi skulle ju ha haft nåt heeelt annat till middag den dan…)
  • Födelsedagsfirandet (Tack snälla alla inblandade!)


Gräsligt


Veckans jaså/jaha/ja vadå?

  • Varslad blev jag inte i april, men jag fick heller inte det utlovade beskedet om jobberbjudande att ta ställning till. Så nu vet jag inte var jag står i arbetslivet.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan berättar om gårdagens händelser om eftermiddagen och om kvällen.


Det var verkligen aprilväder igår…
Sista april-väder. Jag har varit med om allt från snö till riktig shorts-och-linne-värme på Sista april. Igår var det… aprilväder. Vi hade just hemkommit från vår promenad när jag såg regnstänk på fönstren. Promenaden var ju blåsig men ändå ganska solig.

Jag telefonerade med mamma och sen dukade vi fram vårt sillbord. Det var som vanligt alldeles för många sillburkar. Bäst på bordet var gubbröran som Fästmön snodde till på morgonen. Det blev en lagom klick över till en liten i förrätt till dagens middag! Tjolahopp!

Silltallrik
Min silltallrik med tillbehör.


Till sillen serverades Östgöta sädes.
Vi delade på en påsköl (Electric Nurse) och sen tog jag ytterligare en öl. Fyra små snapsar blev det för min del – och sång inför alla fyra.

Anna vid sillbordet
Annas silltallrik.


Efter maten blev vi lite trötta,
men det var inte bara alkoholens fel, måste jag bestämt hävda. Mörkret sänkte sig över New Village och det blev så här ruggigt på seneftermiddagen:

Mörkt och regnigt på Sista april
Höstdag eller Sista april på eftermiddagen? Tyvärr det senare.


Under vår silllunch
– som blev sillmiddag (vi åt vid 14-tiden, tror jag) – noterade vi en ung man som stod på gården och grillade. Det gick visst inte så bra, det tog lång tid och han frös. Men jag tror att maten blev färdig innan det stora regnet kom.

Anna och jag softade, vi läste och spelade Wordfeud och snoozade lite. Vi insåg att vi verkligen inte skulle orka grilla/steka inomhus nån middag, så kycklingen åkte in i kylen i väntan på att bli tillredd idag i stället. Framåt kvällen ljusnade det.

Regnigt och lite ljusare på Sista april
Det regnade ganska länge, men det ljusnade framåt kvällen.


Faktum är att det ljusnade
så pass att vi kunde sitta på ballen* i 50 minuter och beskåda den sista aprilsolen som sjönk ner bakom husen. Det var ganska gott att leva i den stunden.

Sol på Sista april
Den sista aprilsolen sjönk bakom husen.


I stället för att gå till kasen
i Gamla Uppsala gick vi in i vardagsrummet, dukade fram ostbågar och kollade på film. För så snart solen hade sjunkit blev det ju ganska kyligt. Då var det rätt skönt att mysa hemma.

Och… ja just det… Jag blev inte varslad igår. Detta torde innebära minst ytterligare en månads arbete (juni ut). Så i morgon ska jag gå dit och undra lite.


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan konstaterar bättring, gläds åt rosor samt skryter om sina datorer. Sina TRE datorer.


Den lilla Fästmön kom hemtravandes en kvart över fyra i eftermiddags. Då hade hon gått hela långa vägen. Det tog en timme! Så skönt det måtte ha varit, för det var en sån där lagom varm eftermiddag. Lite blåsig, men inte för kall och inte för het.

Själv la jag mig ovanpå gästsängen för att vila. Det höll en kvart. Sen plonkade det i Ajfånen och jag förbannade mig själv för att jag inte hade satt den på ljudlöst. Den plonkar liksom till och med när jag har fått svar på mina kommentarer hos en annan WordPress-bloggare. Känns ju liiite onödigt, men… Sen svoschar mobilen också. Då berättar den att det kommer jobbmejl. Det kom flera såna idag och jag har fortfarande inte svarat på ett enda. Har man semester så har man.

Det känns konstigt att ha semester en vardag, för det är ju vad det är idag. Så innan jag gick och vilade skuttade (nåja…) jag ner till postboxen för att vittja den. Fullt av reklam – och underbara rosor från den snälla tant Raffa! Tusen tack!

Rosor kort
Underbara – och eviga – rosor från tant Raffa.


Igår rensade jag kylskåpsdörren på kort
och satte upp alla nya, fina som jag fick till i fredags. Men det är några jag aldrig plockar ner. Ett är från vännen Karin, som gick bort i höstas, och ett är från E som jobbade där jag jobbade en gång, i ett annat arbetsliv. E var den enda som hörde av sig av de så kallade arbetskamraterna i huset där jag arbetade. Förutom en eller två andra som mest var nyfikna.

Tillfälligt avbrott för att kolla övriga datorer!!!

Ja, nu är det ju så att jag plötsligt är ägare till tre (3) datorer. Stordatorn, numera benämnd Storebror, är ju lite krasslig. Men faktum är att han kämpar på. Och eftersom han var min förste av de tre är han mig kärast. Det är bara ett problem och det är att jag inte vågar stänga av honom. Starta om går bra, det har jag testat, men stänga av… Nja, då blir han svart och man måste fippla lite. Nu har jag emellertid rensat och tömt lite, vilket har snabbat på honom när han arbetar. Det märks faktiskt ganska stor skillnad. Och – ta i trä! – inga problem är akuta just nu.

stordatorn
Storebror.


Anna behöver sitta vid en dator
också i kväll, så nu har jag riggat upp Lapdancen (laptopen) som jag fick av en snäll vän. Den är ganska tom och därmed också ganska snabb. Medan Anna nu är iväg och kompletteringshandlar uppdaterar jag virusskydden på Lapdancen och på Toyboy (leksaksdatorn).

Laptop
Lapdance.


Den tredje och minsta, Toyboy, har jag mest som tidningsläsardator i köket, men eftersom jag nu har varit ledig har jag läst tidningar på Storebror. Detta innebär att Toyboy inte har kunnat hämta uppdateringar automatiskt. Men nu är alla tre datorerna skyddade – förhoppningsvis! Storebror gör det automatiskt och under tiden den står på.

Lilla datorn o ett glas vin hos Anna
Toyboy.


Nu låter det som om jag skryter väldeliga
om mina tre datorer, men faktum är att de alla tre har flera år på nacken. Yngst är Toyboy, som jag köpte hösten 2009. Då förstår du – en Toffla måste liksom ha både hängslen och livrem när det gäller datorer. För se utan en dator kan hon knappast klara sig.

På tal om att klara sig undrar jag hur det blir på jobbet när jag inte längre går dit. Idag har jag fått flera mejl där min närvaro och mina arbetsinsatser önskas. Men jag vet inte vad jag ska svara. Blir jag inte varslad under morgondagen förlängs min anställning ytterligare en månad, det vill säga juni ut. Och blir jag varslad får jag överväga om jag ska plocka ut all semester jag har innestående i stället för att arbeta i maj. Så det mejl jag fick idag där man önskar min närvaro och insats i början av juni kan jag liksom inte svara på – även om jag nu skulle vilja svara. Jag har fört en hård diskussion med mig själv och kommit fram till att jag får svara på jobbmejl vardagskvällar, men inte helger och semesterdagar. Idag är det semester.

Vi har ätit några varma mackor till middag och jag har inte fått mera ont. Det vete 17 vad det är med min insida, men nånting är uppenbarligen inte OK. Är det inte det ena skiten så tycks det vara det andra. Jag blir lite trött, det kan räcka nu. Och jag blir rätt att jag ska få alldeles för mycket tid framöver att känna efter. Jag älskar att jobba, men hatar att vara sjuk…


Livet är kort.

Read Full Post »