Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘skratta åt sig själv’

Ett sedvanligt torsdagsinlägg med en hiss- och disslista signerad bloggaren.


Torsdag och arbetsdag för somliga,
i alla fall för mig. Men här kommer i alla fall veckans höjdpunkter (gräslök) respektive lågvattenmärken (gräsligt). Det är faktiskt inte svårare än så här:

Gräslök

  • Våra alter egon (Det är skönt att få skratta åt sig själv och sina egenheter. Testa det nån gång!)
  • Tre datorer (Jag är lyckligt lottad – alla tre fungerar!)
  • Dåraktig dialog (En har viss knäck i lurarna, den andra i näsan)
  • Räkstubbe (Ja vi skulle ju ha haft nåt heeelt annat till middag den dan…)
  • Födelsedagsfirandet (Tack snälla alla inblandade!)


Gräsligt


Veckans jaså/jaha/ja vadå?

  • Varslad blev jag inte i april, men jag fick heller inte det utlovade beskedet om jobberbjudande att ta ställning till. Så nu vet jag inte var jag står i arbetslivet.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om hur Tofflan behövde simborgarmärket, varför kisset luktade illa och hur man kan roa sig själv framför badrumsspegeln när man är rätt ful.


Gårdagen började blött
och blev blötare allt eftersom dagen fortskred. Men framåt hemgångsdags sprack molnen upp och solen tittade fram. Varmt blev det också. Vid 22-tiden på kvällen var det fortfarande över tio grader varmt.

Efter jobbet var planen att jag skulle städa – jag får ju gäster i kväll. Men jag orkade bara skura badrummet och dusch-/toarummet samt damma. Dammsugningen får vi ta en annan dag.

Åkte och hämtade Fästmön när hon slutat jobba klockan 20. Vi planerade fredagen lite och uppdaterade varandra något om senaste nytt.

trappa ner till sjön
Tog ingen bild på översvämningen, så du får titta på Vätterns klara vatten i stället!


Ute i Förorten,
ju närmare vi kom Himlen, insåg vi att vi behövde simborgarmärket. Där måtte ha blivit stopp i gatubrunnarna, för sista biten av gatan var som en mindre sjö. Översvämning. Hoppas det sjunker undan snart eller att nån kommer och pumpar bort eländet.

Jag körde gamla vägen dit till Förorten och hem. Brukar föredra att göra det om jag inte har bråttom. Men nu har grävningarna vid Gamla Uppsala börjat få större konsekvenser för trafiken. Vägen är lite omledd på ett ställe och farten där är sänkt till 30 km i timmen. Jag blev därför rätt irriterad när det kom ett spjut bakom mig och körde om, i betydligt högre hastighet än 30. Sen såg jag att det var en polisbil. Nu är ju det inte riktigt nån ursäkt för att få köra fortare än tillåten hastighet – om det inte var en utryckning. Men det såg det inte ut att vara – varken sirener eller blåljus. Det verkade helt enkelt som om föraren hade missat 30-skyltarna…

Polis
Ajsan bajsan, farbror polisen!


Övertrött och rastlös
kan man sammanfatta kvällshumöret på torsdagen. Det kändes trist att komma tillbaka till ett tomt hem, men jag får ju sällskap snart. Jag hade så tråkigt att jag stod en stund framför badrumsspegeln och gjorde miner. Det var roligt och alldeles gratis. Och tänk så lätt det är att skratta åt sig själv. Det var inte många ansiktsmuskler jag behövde röra för att kollapsa i gapflabb. Jag är rätt ful, nämligen.

Nåt riktigt ruggigt vidrigt hände på torsdagen. Jag åt omelett med svampstuvning och sparris till lunch. Och den där sparrisen… Anna har alltid sagt att det luktar väldigt illa om… urinen när man har ätit sparris. Jag har då aldrig märkt det förut – inte förrän igår. Fy te rackarns, jag trodde nästan att jag hade fått nån infektion av det osedliga slaget! Nej, nu lär det dröja innan jag äter sparris igen, that’s for sure… Ännu på kvällen luktade det… illa!

Hade lite mejlkontakt med Mammakusinen B på kvällen. Hon kommer inte in till boksläppet på tisdag, men hade lyssnat på författaren på Vetenskapsradion i eftermiddags. Jag har också lyssnat på inslaget (som även handlade om queera drottning Kristina som kanske inte var så queer egentligen who knows?) och är nu mycket förväntansfull inför tisdagen!

Jag hoppade i säng tidigt och la mig för att försöka läsa ut min bok på gång. Den är spännande och bra, men jag har inte riktigt haft tid eller ro att sitta koncentrerat och läsa. Nu har jag drygt 50 sidor kvar, mer blev inte läst.


Livet är kort.

Read Full Post »

Man kan väl säga att jag inte är riktigt OK… Inte nån överraskning för somliga, kanske. Men det var så konstigt i morse, jag frös om ena handen trots att jag hade handskar på mig. När jag skulle åka hem upptäckte jag att jag blandat vinterhandskarna (för rätt så kallt) med hösthandskarna (för lite kyligt), typ…

omaka handskar

En vinterhandske och en hösthandske.


Ja, ja, jag fick ett gott skratt
för mig själv på vägen hem. Tur att ingen såg mig…

Grejen är att jag har gjort nåt liknande förut, fast med fotbeklädnader för inomhusbruk. Det kändes inte riktigt… bekvämt och bra…

Fel-Tofflan

Eh..?


Livet är kort. Att skratta åt sig själv ibland är gott.

Read Full Post »

Ibland är det bra att stanna till och reflektera. Inte bara gå på, inte bara vara. Titta lite i backspegeln. För i den spegeln ser du ju inte just dig själv utan det som finns bakom. Allting cirkulerar inte kring jaget.


Att reflektera en stund och kika i backspegeln kan vara bra.

                                                                                                                                                            Idag fick jag en nyttig läxa, att skriva en tacksamhetslista. Jag gick ut hårt och bestämde mig för att hitta 100 punkter. Det tog ett par timmar att sammanställa listan och roligaste kommentaren jag fick var kanske INTE den som gick ut på att det tog lång tid att läsa listan 😉 . Men jag får vara tacksam (sic!) för att några tappra själar ändå har läst min lista. Hittills har den fått 22 klick.

Idag fick jag ytterligare ett dödsbud. Och åter igen var det en pappa i Metropolen Byhålan som gått bort. Även denna gång är det begravning när jag är nere på besök, men nu blir det bara att vi skickar en sista hälsning via blommor. Vi orkar inte gå på nån begravning varken mamma eller jag. Jag har i vart fall haft sms-kontakt med N idag och han blev glad och varm för att jag hörde av mig.

Pratade med en synnerligen god vän i eftermiddag och insåg hur lika vi är – och ändå inte. Men att kunna skratta åt sig själv och inte blunda för de egna skavankerna är en likhet.

Jag funderar på att påbörja en årskrönika. En backspegeltitt genom mina ögon. Men just nu känns det som om jag bara påbörjar saker och inte orkar sy ihop dem och avsluta. Det känns som om jag skulle behöva en piska, inte dörrar som slår igen i ansiktet på mig, en efter en. Så jag vet inte hur det blir… Jag vet visst ingenting idag. Känner mig bara trött och lättirriterad och ljudkänslig.

Fick i alla fall garva lite åt Linns kompis som är här i kväll. Trodde först att det var hennes nya pojkvän, men tjejen har baske mig mer whiskyröst än jag. Extra kul blev det när vi skulle hälsa och vi lät som kraxande (fyll)kajor båda två… För övrigt gladde det mig att Linn var nöjd med det lyckade resultatet av de tre viktiga uppgifter hon hade förutsatt sig att klara av idag. Hon växer som människa!

Lillasyster, däremot, lyckades dänga till två klasskamrater idag – oavsiktligt. Hon har lite motorik att jobba på… 😉 Skämt åsido var det inte så farligt som det låter, bara otur! Och ingen kom till stor skada, OBS, OBS!

Anna har varit på kurs idag och verkar nöjd med dagen. Hon hann också fota de vackra omgivningarna kring kursgården. På hennes fotoblogg On the trigger finns ett smakprov!

Mormor skötte ruljansen i Himlen i eftermiddag och när vi kom hem i kväll vid 17.30-tiden var middagen klar – god kycklinggryta med grönsaker och basilika-crème fraiche. Jag tog sen en tur till ICA Solen eftersom bröd och kaffe var slut – livets väsentligheter.

Read Full Post »