Posted in Böcker, Familj, Krämpor, Personligt, TV, Vänner, tagged Alfred Nobel, äta gris, Börssalen, belöning, bilservice, boka, bokbransch, Camilla Kvartoft, dansa rumba, det sista, Downton Abbey, egenhet, erkänna, föranmäla, Fjällbackamorden: Strandridaren, frågor, fysiskt utrymme, gurka, hamra på tangentbordet, Haruki Murakami, hjulbyte, hoppas på tur, illamående, jobba över, journalist, Joyce Carol Oates, kandidat, katastroflåda, knäckemackor, kombo, kvällstrött, lägga ner pennan, läsa, lördag, Leif GW Persson, leverpastej, litteratur, livesändande tidning, mage, markera, mördare, media, mobiltelefoni, Nobelpriset, november, nytt, ord, pappershög, penna, Poirot, presskort, rabalder, representera, respektera, samarbetspartner, säkerhet, säsongspremiär, söka jobb, söndag, se, sitta klistrad framför burken, skarpsynt, skitsvårt, skriva, skymta, slarva med näringsintaget, somna ifrån, spara ihop, spännande, spela in, stänga min muntliga dragkedja, Svenska Akademien, Svenska Journalistförbundet, Sveriges Television, tillfällig nedläggning, tillkännagivande, tisdag, torsdag, TV-tidning, tystnad, utfört arbete, Veckans brott on 07 oktober 2014|
10 Comments »
Ett litterärt inlägg.
Belöningen!
Nu har jag lagt ner pennan (eg. slutat hamra på tangentbordet) för det jag har skrivit på under några månader. Det kan bli en tillfällig nedläggning, men det kan också bli den sista vad gäller vissa ord – och en, vid det här laget, ganska stor pappershög. Från och med nu gäller med all säkerhet tystnad från min sida kring den specifika pappershögen. Jag ber dig respektera det och inte utsätta mig för frågor. Det kommer nämligen att bli skitsvårt, men jag måste stänga min muntliga dragkedja. Här. Nu.
Belöningen för utfört arbete – och dagens sökta jobb – blev ett par knäckemackor med leverpastej och gurka och två glas mjölk. Jag slarvar så förbaskat med näringsintaget och måste äta gris, som jag inte äter i vanliga fall. Illamåendet har dansat rumba i min mage, men förhoppningsvis håller mackorna och mjölken det i schack nu.
Affe himself.
Nåt Nobelpris för det jag har skrivit förväntar jag mig inte. Men på torsdag klockan 13 delas årets pris i litteratur ut. Som vanligt hoppas jag på Joyce Carol Oates, men Haruki Murakami är också en tänkvärd kandidat. Nytt för i år är att man måste vara journalist, representera bokbranschen eller vara samarbetspartner med Svenska Akademien för att få delta i Börssalen när tillkännagivandet görs. Ett sånt deltagande måste också föranmälas. Det har varit lite rabalder kring detta, men jag kan tänka mig att det handlar om såväl säkerhet som fysiskt utrymme. Hur som helst, jag tycker förstås att det är lika spännande som alltid och ska försöka följa tillkännagivandet via nån livesändande tidning. Men jag skulle kunna anmäla mitt intresse och gå dit, jag har ju faktiskt Svenska Journalistförbundets presskort…
Nåt spännande på TV?
Den skarpsynte ser på bilden av mina mackor att jag läser TV-tidningen. I högra hörnet skymtar en penna. Ja, jag erkänner: det är en av mina egenheter att köpa TV-tidningen varje vecka, läsa och markera vilka program jag ska se eller spela in. De kommande dagarna har jag markerat Downton Abbey, som har säsongspremiär i SvT1 klockan 21.30 på lördag (totalt blir det åtta delar) och Veckans brott, också säsongspremiär och SvT 1 men på tisdag klockan 21 (tio avsnitt). På lördag tror jag att en viss Pinne sitter klistrad framför burken och på tisdag gör definitivt jag det – jag bara älskar kombon Leffe – Camilla Kvartoft! I söndags somnade jag ifrån Poirot, så jag fick aldrig veta vem mördaren var. Den här söndagen ska jag eventuellt i stället titta på Fjällbackamorden: Strandridaren, som går på SvT1 mellan 21 och 22.30 – kanske bättre tid för kvällströtta mig. Filmen ska för övrigt inte ha visats på SvT tidigare.
Men nu ska jag läsa lite tidningar på nätet innan jag åker och hämtar hem min överjobbande Fästmö klockan 16. Jag har ringt och bokat tid för bilservice och hjulbyte i mitten av november. Till dess måste jag spara ihop 5 000 kronor. Jag får helt enkelt öppna Katastroflådan och hoppas på tur.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Epikuréiskt, Familj, Krämpor, Personligt, Puckon, Trams, Vänner, tagged akuten, alter ego, april, arbete, arbetsdag, arbetsliv, baksida, besked, bryta ihop, dator, dåligt minne, dåraktig, dialog, egenhet, endagskort, födelsedagsfirande, gräslök, gräsligt, hållbarhet, höjdpunkt, humor, informera, ja vadå, jaha, jäkla ont, jäsa, jobberbjudande, knäck i lurarna, kommunikatör, lågvattenmärke, lyckligt lottad, magont, middag, mikroskopiska bokstäver, näsa, på väg mot slut, räkstubbe, resa, skidålig, skratta åt sig själv, tack, till förtret, torsdag, UL, Upplands Lokaltrafik, utlovat, varslad on 02 maj 2013|
Ett sedvanligt torsdagsinlägg med en hiss- och disslista signerad bloggaren.
Torsdag och arbetsdag för somliga, i alla fall för mig. Men här kommer i alla fall veckans höjdpunkter (gräslök) respektive lågvattenmärken (gräsligt). Det är faktiskt inte svårare än så här:
Gräslök
- Våra alter egon (Det är skönt att få skratta åt sig själv och sina egenheter. Testa det nån gång!)
- Tre datorer (Jag är lyckligt lottad – alla tre fungerar!)
- Dåraktig dialog (En har viss knäck i lurarna, den andra i näsan)
- Räkstubbe (Ja vi skulle ju ha haft nåt heeelt annat till middag den dan…)
- Födelsedagsfirandet (Tack snälla alla inblandade!)
Gräsligt
Veckans jaså/jaha/ja vadå?
- Varslad blev jag inte i april, men jag fick heller inte det utlovade beskedet om jobberbjudande att ta ställning till. Så nu vet jag inte var jag står i arbetslivet.
Livet är kort.
Read Full Post »
Det visade sig att D hade en lustig egenhet. Eller snarare en sjukdom. Och egentligen var den säkert inte alls lustig för honom själv. Han hade nämligen en förmåga att plötsligt somna. Han kunde till och med somna stående. Ofta hände det att grannarna såg honom lägga sig ner på gräsmattan och sova en stund.
Detta kände jag förstås till och det uppstod en del märkliga situationer på grund av hans sjukdom. Sjukdomen som sådan var förstås till stor fördel för mig när jag skulle komma hans familj nära. Genom att dess beskyddare så att säga desarmerade sig själv då och då, hade jag stundtals helt fritt fram att göra vad jag ville. I flera timmar…
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 