Utdraget. Del 67

Det visade sig att D hade en lustig egenhet. Eller snarare en sjukdom. Och egentligen var den säkert inte alls lustig för honom själv. Han hade nämligen en förmåga att plötsligt somna. Han kunde till och med somna stående. Ofta hände det att grannarna såg honom lägga sig ner på gräsmattan och sova en stund.

Detta kände jag förstås till och det uppstod en del märkliga situationer på grund av hans sjukdom. Sjukdomen som sådan var förstås till stor fördel för mig när jag skulle komma hans familj nära. Genom att dess beskyddare så att säga desarmerade sig själv då och då, hade jag stundtals helt fritt fram att göra vad jag ville. I flera timmar…