Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘jäsa’

Ett inlägg i vilket Tofflan kluckar av skratt så alla dubbelhakorna hoppar – åt människors ädlare baksidor. Finska, sådana sidor.


Det jäser i Lovisa kyrka utanför Helsingfors.
Och kanske är det inte bara så varmt i kyrkan att saker och ting jäser. Det har visat sig att rumpor sätter avtryck i bänkarna. Lovisa kyrka har renoverats sen 2008. Som en del i detta målades bänkarna om 2011. Allt var frid och fröjd (?) i Guds hus fram till förra året. I samband med en konsert som drog fullt hus släppte färgen från bänkarna – för att fastna på kyrkobesökarnas baksidor. Kläderna fulla med linoljefärg i grönt blev resultatet. Och i bänkarna fanns rumpavtrycken kvar. Hög temperatur och luftfuktighet misstänks ligga bakom rumpavtrycken.

Så beslutade kyrkorådet att bänkarna skulle målas om. Men kom liksom inte till skott – man ville ju vara säker på att den färg man valde var mer beständig än den som fastnat på folks rumpor. Dessutom tyckte kyrkorådet att en bänk med rumpavtryck skulle vara kvar.

Ett hån av Guds hus och det heliga rummet!

ansåg en grupp. Och så var friden störd.

Den här månaden börjar ommålningen av kyrkans bänkar, men en bänkrad sparas i väntan på kyrkorådets beslut i juni. Så är du snabb kanske du hinner dit och kika. På rumpor som har gjort avtryck i kyrkan. Rumpnissar?

jeansbak
Ingen svart bak, men en jeansbak. Utan linoljefärg.


Livet är kort.

 

Read Full Post »

Ett sedvanligt torsdagsinlägg med en hiss- och disslista signerad bloggaren.


Torsdag och arbetsdag för somliga,
i alla fall för mig. Men här kommer i alla fall veckans höjdpunkter (gräslök) respektive lågvattenmärken (gräsligt). Det är faktiskt inte svårare än så här:

Gräslök

  • Våra alter egon (Det är skönt att få skratta åt sig själv och sina egenheter. Testa det nån gång!)
  • Tre datorer (Jag är lyckligt lottad – alla tre fungerar!)
  • Dåraktig dialog (En har viss knäck i lurarna, den andra i näsan)
  • Räkstubbe (Ja vi skulle ju ha haft nåt heeelt annat till middag den dan…)
  • Födelsedagsfirandet (Tack snälla alla inblandade!)


Gräsligt


Veckans jaså/jaha/ja vadå?

  • Varslad blev jag inte i april, men jag fick heller inte det utlovade beskedet om jobberbjudande att ta ställning till. Så nu vet jag inte var jag står i arbetslivet.


Livet är kort.

Read Full Post »

Det jäser bland personalen på Sjukstugan i Backen. Ja inte så att personalen jäser av för höga löner – de höga lönerna är reserverade för Sjukstugans direktörer, en samling som gör… vad vet jag. Nej, det handlar om Sjukstugans nya personalkläder vars tyg är så tunt att underkläderna syns igenom.

Trosor med mönster syns igenom sjukhuskläderna.


I lokalblaskan
uttalar sig doktor Bengt von Zur-Mühlen – som i vanliga fall inte är surmulen. Han gillar inte att hans kalsonger syns genom arbetskläderna. För det är så att den som tittar närmare kan se mönstret på hans kalsonger. Frågan är vem/vilka som tittar närmare. Möjligen uttråkade patienter som väntar på behandling. Doktor von Zur-Mühlen säger:

Vissa kan kanske tycka att det är pjoskigt. Men har man underkläder med personlig text eller nåt sånt så är det kanske inget man vill att patienterna ska se.

Tyget är inte bara tunt, storlekarna är konstiga. Resåren, gjord av latex, sitter på insidan och skaver. En del är också överkänsliga mot latex, vilket naturligtvis är problematiskt på riktigt. Doktor von Zur-Mühlen gillar inte heller att företaget som tvättar kläderna har sitt namn tryckt på ärmarna, det anser han vara reklam.

OK, jag har skrivit ovanstående med en viss glimt i ögat. Men också allvar. För om arbetskläder är obekväma och även orsakar allergiska problem är det ju inte bra – personalen använder dem ju ett helt arbetspass. Så frågan är om ledningen har valt det billigaste klädalternativet före ett som kanske var lämpligare. Gissningsvis för att få råd att betala alla sina direktörer, en ny anställdes visst häromdan, med bland annat uppgiften att ta hand om Sjukstugans… ekonomi… Direktörerna är ju så välbetalda att de får köpa sina arbetskläder själva. Och det lär ju inte gå åt så många kläder med tanke på att de knappast skitar ner sig vid sina skrivbord eller i möteslokalerna. Fast det klart, det är ju aldrig kul att spilla kaffe över sig, det är det ju inte. And by the way, en direktörslön på Sjukstugan i Backen motsvarar mellan tre och fyra sjuksköterskelöner på samma ställe. Varför skriver inte lokalblaskan om detta i stället för om genomskinliga kläder..?


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag är till och med jag torsdagstrött. Till och med jag som inte jobbar. Igår fick jag emellertid massor gjort här hemma, vilket var skönt.

Två maskiner tvätt hann jag köra på förmiddagen. Tvättkorgen var överfull… Därpå följde flera telefonsamtal, balkongfix och vinsättning. Vinet började bubbla, det vill säga jäsa, redan igår kväll. Härligt!

Fästmöns mamma hörde inte av sig förrän till kvällen och då kunde jag tyvärr inte ge mig av. Överenskommet sen tidigare var att Mekar-Bruden skulle komma och fixa Clarks* bromsbelägg. Mekar-Bruden med blivande fru dök upp vid 18-tiden och så börjades det skruvas och dona. Som alltid går ju ingenting utan problem. Den här gången var det ett skaft till ett verktyg som saknades, tror jag. Och så hamnade fel bromsbelägg på fel sida – vilket innebär att allt måste göras om. Kan ju meddela att det gick betydligt bättre när de två som INTE jobbade med bilen gick upp i lägenheten och fixade kaffe i stället för att stå och se på den som arbetade… Stort TACK för bra jobb! Nu känns det säkert att köra och frakta familjen i bilen igen!


Men oj! Här skulle det ju vara en bild på Clark och inte på nån annan liten bil…

                                                                                                                                                      Middag blev det strax efter klockan 21 på Max här intill en av rondellerna, inte nåt av mina favoritställen. Jag gillar helt enkelt inte maten där, men igår kväll var jag så hungrig att jag nästan hade kunnat gått ut och grävt i kompostkärlet i soprummet. Nästan.

Hemma igen hade jag ett mejl att skicka iväg. Ringde sen Anna när klockan började närma sig 22. Vi var båda trötta och irriterade. Först krånglade kommentarsfunktionen för Anna. När jag testade från mig, visade det sig att jag hade samma problem. Detta var emellertid snabbt avhjälpt tack vare WordPress supersnabba support (inte helt enkelt ibland att förklara sina problem på engelska, men supporten ger sig aldrig förrän problemen är lösta och svara på mejlet nästan omgående). För min del var det hela fixat på nån halvtimma. Lite värre var att Annas lön hade kommit in på fel konto – INTE på det konto där alla autogiron finns. Det är liksom tomt… Visst är det bra när en bank är effektiv, men detta var i effektivaste laget – ändringarna skulle inte gälla förrän om en månad…

Min kväll avslutades med kvällens avsnitt av Blue bloods som jag spelat in på DVD:n. Detta glodde jag på samtidigt som jag mejlade supporten fram och tillbaka. Ja, man är väl inte en toffla** för inte?!..


Han som var privatdetektiven Magnum på 1980-talet har blivit polischef Frank Reagan 2010 i Blue bloods. (Bilden är lånad från TV4:s hemsida.)

                                                                                                                                                            Nu sitter jag och laddar för morgonens möte. Eller laddar och laddar, jag är mycket orolig och vågar inte ha några förhoppningar. Jag har åter sovit för lite, i natt blev det väl fem timmar högst. Jag ligger och grubblar både natt och dag. Men dags att sluta med det och göra mig i ordning.

                                                                                                                                                                  *Clark = min lille bil
**en toffla = kan ibland vara en bläckfisk och ha många saker på gång samtidigt

Read Full Post »