Posted in Diskutabelt, Personligt, tagged 1920-talets modernister, anknytning, Anna Wahlgren, avgå, barn, disputera, dramatik, författare, forskning, hundraårsdag, konstig matematik, kort anförande, kvinnlig, lämna uppdrag, läsa, ledamot, litteratur, lokal politiker, lokalt fenomen, mamma, nyhet, Peter Englund, politiker, Sara Danius, Selma Lagerlöf, skriva, sommar, ständig sekreterare, Svenska Akademien, tillkännagivande, uppdrag, Uppsala, Uppsalabo on 21 december 2014|
Ett inlägg om Peter Englund.
Gårdagens nyhet, jag vet, men Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund ska ju avgå framåt sommaren. Det vill säga han ska lämna uppdraget som ständig (!) sekreterare, inte akademin i sig. Så den där beteckningen
ständig
den står visst för sex år, konstaterar jag. Fast… Peter Englunds företrädare på posten, Horace Engdahl var
ständig
i ett decennium. Konstig matematik igen, alltså, precis som när lokala politiker avgår.
Men även om Peter Englund inte är politiker kanske detta är ett just ett lokalt fenomen – Peter Englund är ju Uppsalabo sen många år tillbaka. Skämt åsido, det ligger, enligt Peter Englund själv i ett uttalande i Svenska Dagbladet, ingen dramatik bakom detta. Det är i stället så att Peter Englund vill ägna sig åt annat, bland annat sin forskning, skriva, läsa och sina fem barn.
Den som tar över efter Peter Englund är författaren Sara Danius, även hon med anknytning till Uppsala (hon disputerade här). Henne har jag inte läst nåt av, än mindre hört talas om, faktiskt, men jag ser att hon har disputerat på 1920-talets litterära modernister. Mer känd är ju hennes mamma, Anna Wahlgren.
När Sara Danius tar över uppdraget den 1 juni gör hon det som den första kvinnliga ständige sekreteraren. Att tillkännagivandet av detta sammanföll med hundraårsdagen av tillträdandet av den första kvinnliga ledamoten i Svenska Akademien må vara ett sammanträffande. Eller också inte. Sara Danius höll i alla fall ett kort anförande om Selma Lagerlöf strax innan Peter Englunds släppte nyheten om att han avgår.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, Krämpor, Personligt, TV, Vänner, tagged Alfred Nobel, äta gris, Börssalen, belöning, bilservice, boka, bokbransch, Camilla Kvartoft, dansa rumba, det sista, Downton Abbey, egenhet, erkänna, föranmäla, Fjällbackamorden: Strandridaren, frågor, fysiskt utrymme, gurka, hamra på tangentbordet, Haruki Murakami, hjulbyte, hoppas på tur, illamående, jobba över, journalist, Joyce Carol Oates, kandidat, katastroflåda, knäckemackor, kombo, kvällstrött, lägga ner pennan, läsa, lördag, Leif GW Persson, leverpastej, litteratur, livesändande tidning, mage, markera, mördare, media, mobiltelefoni, Nobelpriset, november, nytt, ord, pappershög, penna, Poirot, presskort, rabalder, representera, respektera, samarbetspartner, säkerhet, säsongspremiär, söka jobb, söndag, se, sitta klistrad framför burken, skarpsynt, skitsvårt, skriva, skymta, slarva med näringsintaget, somna ifrån, spara ihop, spännande, spela in, stänga min muntliga dragkedja, Svenska Akademien, Svenska Journalistförbundet, Sveriges Television, tillfällig nedläggning, tillkännagivande, tisdag, torsdag, TV-tidning, tystnad, utfört arbete, Veckans brott on 07 oktober 2014|
10 Comments »
Ett litterärt inlägg.
Belöningen!
Nu har jag lagt ner pennan (eg. slutat hamra på tangentbordet) för det jag har skrivit på under några månader. Det kan bli en tillfällig nedläggning, men det kan också bli den sista vad gäller vissa ord – och en, vid det här laget, ganska stor pappershög. Från och med nu gäller med all säkerhet tystnad från min sida kring den specifika pappershögen. Jag ber dig respektera det och inte utsätta mig för frågor. Det kommer nämligen att bli skitsvårt, men jag måste stänga min muntliga dragkedja. Här. Nu.
Belöningen för utfört arbete – och dagens sökta jobb – blev ett par knäckemackor med leverpastej och gurka och två glas mjölk. Jag slarvar så förbaskat med näringsintaget och måste äta gris, som jag inte äter i vanliga fall. Illamåendet har dansat rumba i min mage, men förhoppningsvis håller mackorna och mjölken det i schack nu.
Affe himself.
Nåt Nobelpris för det jag har skrivit förväntar jag mig inte. Men på torsdag klockan 13 delas årets pris i litteratur ut. Som vanligt hoppas jag på Joyce Carol Oates, men Haruki Murakami är också en tänkvärd kandidat. Nytt för i år är att man måste vara journalist, representera bokbranschen eller vara samarbetspartner med Svenska Akademien för att få delta i Börssalen när tillkännagivandet görs. Ett sånt deltagande måste också föranmälas. Det har varit lite rabalder kring detta, men jag kan tänka mig att det handlar om såväl säkerhet som fysiskt utrymme. Hur som helst, jag tycker förstås att det är lika spännande som alltid och ska försöka följa tillkännagivandet via nån livesändande tidning. Men jag skulle kunna anmäla mitt intresse och gå dit, jag har ju faktiskt Svenska Journalistförbundets presskort…
Nåt spännande på TV?
Den skarpsynte ser på bilden av mina mackor att jag läser TV-tidningen. I högra hörnet skymtar en penna. Ja, jag erkänner: det är en av mina egenheter att köpa TV-tidningen varje vecka, läsa och markera vilka program jag ska se eller spela in. De kommande dagarna har jag markerat Downton Abbey, som har säsongspremiär i SvT1 klockan 21.30 på lördag (totalt blir det åtta delar) och Veckans brott, också säsongspremiär och SvT 1 men på tisdag klockan 21 (tio avsnitt). På lördag tror jag att en viss Pinne sitter klistrad framför burken och på tisdag gör definitivt jag det – jag bara älskar kombon Leffe – Camilla Kvartoft! I söndags somnade jag ifrån Poirot, så jag fick aldrig veta vem mördaren var. Den här söndagen ska jag eventuellt i stället titta på Fjällbackamorden: Strandridaren, som går på SvT1 mellan 21 och 22.30 – kanske bättre tid för kvällströtta mig. Filmen ska för övrigt inte ha visats på SvT tidigare.
Men nu ska jag läsa lite tidningar på nätet innan jag åker och hämtar hem min överjobbande Fästmö klockan 16. Jag har ringt och bokat tid för bilservice och hjulbyte i mitten av november. Till dess måste jag spara ihop 5 000 kronor. Jag får helt enkelt öppna Katastroflådan och hoppas på tur.
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 