Finsk början, utlåst och va… nytt jobb IGEN..?

Ett inlägg om dagens svängningar.

Men hallå! Vilken dag jag har haft! Jag skulle ha kunnat kategorisera den och arkivera den under

Skitdagar

men nu gäller det att tänka positivt och inte vara alltför hård mot sig själv. Så den hamnar under

Dagar som kunde ha varit bättre.

Dagen inleddes med… tadaaaaaaaaa… 

En invigning.

Jag har hört – nånstans – att just invigningar är en av min arbetsgivares… fäblesser. Just den här invigningen var speciell för att den hade så många invigningstalare. Annars tyckte jag att den berörde – jag blev faktiskt personligt berörd av själva evenemanget som invigdes: en finsk vecka.

Vår finska vecka har invigts!

Ingen av invigningstalarna höll sitt tal på just finska dock, men bland annat visas en jättefin utställning som är tvåspråkig just nu på mitt jobb. Varför jag känner mig berörd? Jo, just för att den på sätt och vis handlar om mig. Jag är ju andra eller tredje generations-finne, beroende lite på hur man räknar. Pappa räknade sig aldrig som finsk. Han var visserligen född i Helsingfors, men som svensk medborgare. På den tiden fick de nyfödda pappans nationalitet och min farfar var svensk. Farmor, däremot, var finsk.

Hela veckan pågår det nu olika evenemang kring det faktum att min arbetsgivare har ett särskilt uppdrag gentemot sina finska invånare. Jag tycker att det är rent fantastiskt!

Till och med tårtorna var finska idag.

Det var sen, när jag kom upp i kontorslandskapet (jag har oerhört svårt att jobba i ett sådant – jag är ju van vid eget kontor), som den fina inledningen på dagen gick över till… en mindre fin fortsättning. Det var stört omöjligt att logga in i webbverktyget. Jag fann ingen råd utan blev tvungen att påkalla hjälp från Per, som jag störde på hans första arbetsdag på nya jobbet. Han var vänlig nog att försöka hjälpa, men jag var utlåst från systemet fram till lunchtid. Och enligt mina egna krav skulle materialet varit utlagt både internt och externt före lunch. Fail!

Blev tvungen att kila ut och införskaffa lite lunch, som jag försökte avnjuta. Det gick inget vidare, tankarna var på all försening och allt teknikstrul. Men i eftermiddags kom så texter och bilder och till och med en film som kollegan S fixat i morse utlagt. Först vid 15-tiden kunde jag läsa dagens mejl… Vid det laget kände jag mig ganska… genomskinlig. Som om allt jag kan var bortblåst. Utfluget ur skallen.

Jag kände mig… genomskinlig idag.

Lite nytta har jag dock gjort. Förutom det publicerade har jag varit ner till IT med Pers dator och fått den fixad, så nu kan jag ta över den. Vidare fick jag äntligen ett samtal med Johan, som är chef, om vad jag förväntas ägna mig åt om dagarna. Och det blir inte bara webb och intranät. Jag kan, till exempel, tänka mig lite pressfrågor. Har redan lagt mig i omvärldsbevakningen och det mottogs positivt.

Omvärldsbevakning i lunchrummet.

I morgon har vi enhetsmöte. Eftersom en viss storhelg närmar sig ska det passas på att ätas julbord efter mötet. Vi ska nånstans med bil, nära en viss flygplats. Jag försöker följa med som passagerare, inte förare. Det känns säkrast. Evenemanget till ära har jag lagt fram en lite mer strikt tröja än luvatröjan från min förra arbetsgivare som jag hade på mig idag.

Lite märkligt, just som jag satt och läste mina mejl ringde mobilen. Det var en arbetsgivare inne i Stockholm som undrade om jag fortfarande sökte jobb… Jag fick tyvärr svara nekande, för nu känner jag att jag har förbundit mig för dessa tre månader i första hand. Men ännu mera märkligt var, att mobilen ringde igen när jag satt i bilen på väg hem. Då var det en rekryteringsfirma som… Nej, jag bad dem ringa mig senare eftersom jag körde bil. Det har de inte gjort. Samtidigt… visst är det väl lite typiskt om det skulle komma nåt erbjudande om nytt jobb igen..? Vänta gärna till i vår, tack!

Nu ska jag försöka varva ner efter denna, ganska hemska dag. Vi får se hur det går. Fästmön jobbar till klockan 20 och jag åker och hämtar henne. I morgon kväll firar vi en födelsedag ute i Himlen. Paketen är inslagna och framplockade! Vilken vecka det här ser ut att bli…

Hur ser din vecka ut???

Livet är kort.

Read Full Post »

Söndag i Stugan

Tidigt i morse tuffade vi iväg från Himlen. Jag skjutsade Fästmön till jobbet och åkte sen hem till mig. Barnena sov så de oskyldiga små lamm (nåja…) de är.

Innan vi lämnade byggnaden noterade jag att ICA Solen hade öppnat en filial i Himlen. Och det vore ju väldigt smidigt eftersom Familjen ofta handlar – gärna en och en dessutom, av nån anledning.

En ICA Solen-filial har öppnat i Himlen!

Ytterligare en grå och trist dag och jag ska fortsätta med min städning här hemma. Jag anlände ju hit redan klockan sju i morse, men eftersom jag kan stava till och dessutom begripa ordet

hänsyn

har jag ägnat mig åt tysta aktiviteter såsom vattning av krukväxter, läsning av lokalblaskan samt dammning.

Snabeldraken* är framsläpad och står som ett utropstecken med sladden och röret rakt upp i hallen. Den är redo att utföra sitt arbete. Det är bara dess förare som är lite seg. Och så ska jag strax klura ut veckans fråga och lägga ut.

Förutom promenad med Snabeldraken ska jag promenera utomhus också. Jag behöver inhandla diverse saker till hushållet. Det kan ju till exempel vara bra att ha smör och yoghurt hemma. Dessutom tog WC-ankan ett sista rosslande andetag igår när jag städade inne på toa. Och utan WC-anka kan man inte vara – den kommer ju åt överallt med sin hals… På tal om hals ska mamma få ett samtal i eftermiddag. Hon hade lite mer röst igår än sist.

Igår kväll satt jag med när Anna och två av barnen kollade på Melodifestivalens tredje deltävling. Jag spelade mest Wordfeud, men kunde inte undgå att höra en del av eländet. Nej, igår var det väl sämre än sämst! Inte nog med att folk har röstat en banan i blöja vidare till finalen i Globen, nu har de röstat dit ett gäng gubbar som hånar hela tävlingen och dessutom svär. Man kan ju bara undra hur det känns för de artister som verkligen anstränger sig och som är seriösa… EN gång tittade jag ordentligt och det var när mellanakten om Bisex gick. Då skrattade jag till och med – och det var inte hånfullt.

Tommy Körberg var ju själv seriös en gång i tiden. Första gången han var med var 1969 när han vann med Judy min vän, den första singelskivan i vinyl som jag fick till min sjunde födelsedag det året! Jag fick en skivspelare också. Judy min vän snurrade flera gånger om dan på den och det tyckte nog mormor, som var hemma med mig, inte var så roligt alla gånger. Jag bodde hos mormor och morfar i Metropolen Byhålan ett tag, i glappet mellan boendet hos lekisfröken Wivi i Tranås och flytten in i huset på Rådmansgatan.

I kväll blir det varken musiktävling eller Bisex som jag ska se på TV. Först ska jag se en inspelning av gårdagskvällens Mr Selfridge och sen blir det ju andra delen av Brottet i SvT1 klockan 21.

Men innan det blir kväll, kära läsare, ska jag öppna min svarta bok för dig… Darra månde världen – eller i alla fall somliga – för då kommer ett avslöjande som får en och annan att… höja på ett icke silvertejpat ögonbryn. Jag lovar!

Tofflans svarta bok ska öppnas i eftermiddag.

Ha en bra söndag! Och har du vägarna förbi den här bloggen, stanna gärna till och skriv en rad!

*Snabeldraken = men det är ju dammsugaren!

Livet är kort.

Read Full Post »

Mårran speaking!

I morse var det två grader kallt när jag klev upp. När jag passerade termometern nästa gång, för att inta min frukostyoghurt, var det tre grader kallt. Och när jag skulle åka var det fyra grader kallt. Hur kan temperaturen sjunka så fort på nån timma? Är jag nån sorts Mårran, eller? (Det tror jag många skulle skriva under på!.. Jag är ju en sån åsiktsmaskin och dessutom väldigt elak. Är man kvinna ska man passa sig för att vara nåt av dessa – för då blir framför allt vissa andra kvinnor så… avundsjuka/bittra/arga – välj det alternativ som önskas! Men jag är ju å andra sidan Mannen i familjen när det gäller Fästmön och mig själv – för jag kör ju bilen.)

Tänkte pigga upp mig lite och stoppade ner händerna i mina nya, fina vantar, men fick tyvärr byta dem till mina sedvanliga svarta handskar för prinskorvsfingrar. Handskarna funkar nämligen bättre att köra bil i, stickade vantar gör att min läderratt bara glider. Och eftersom det fortfarande är snorhalt är det väsentligt att kunna ha ett bra grepp om ratten. Nån muff har jag för övrigt inte på den. Det försämrar greppet ytterligare.

Kunde inte ha dem idag.

Det är som sagt fortfarande väldigt halt ute och ganska moddigt. Vaktis brukar ploga hemma precis innan jag ska ge mig ut till garaget och det är ju bra. Bara det att det blir snorhalt på gångbanorna eftersom han inte sandar. Än så länge har jag klarat såväl handleder som lårbenshalsar.

I morse höll jag på att få vänstersidan på bilen och mig själv, dårå, intryckta av en firmabils förare som uppenbarligen varken är bekant med högerregeln eller hur man kör i en rondell. Men jag hade låg fart och kunde bromsa. Lite ironiskt var det dock att läsa den lilla dekalen som satt på en av firmabilens bakdörrar:

Vi gynnar dem som håller avstånd.

Man skulle ju kunna ändra texten till

Vi hoppas att du håller rejält med avstånd från vår bil, för det är åtminstone två basala trafikregler våra förare inte kan.

Då skulle dekalen täcka kanske båda bakdörrarna därmed  få en bättre och varnande funktion.

Sen kunde man ha isprinsessor som åkte före och efter firmabilen i varnande syfte.

Jag var och klippte mig igår efter jobbet. Det var skönt att få rensa skallen, men som du nu har noterat kan min duktiga frissa inte göra nåt åt insidan. Utsidan blev jag emellertid nöjd med, men eftersom jag nu har legat på frisyren lägger jag inte ut nån bild.

Idag är det webberier för hela slanten, både externa och interna. Jag har hur mycket som helst att lägga ut och det verkar inte minska på nåt sätt… Så lite behövd är man nog. Frågan är om jag ska be om ett möte med prefekten på institution 2 eller om jag ska avvakta. Min tid här rinner ju ut, sakta men säkert. Kanske ska kolla lite med M först…

I morgon ska jag presentera ett förslag till husets interna webbplats för ML och sen är det bara att vänta och se tills IT har gjort den tillgänglig!

Händer det nåt som du irriterar dig på idag eller är dan ett enda stort solsken???

Livet är kort.

Read Full Post »

Svar från UL

Idag, fem dar efter att jag mejlade UL, kom äntligen ett svar från en trafikinformatör. Jag återger det här, med viss avkodning. (Språkligt sett undrar jag om det verkligen är en informatör som har författat mejlet…) Sen väntar jag förstås med spänning på att få veta hur de hanterar chaufförens beteende, men det kanske jag som kund inte delges…

Hej Tofflan!
Jag har tagit del av ditt ärende som ankom UL den 2012-09-02 gällande händelse kvällen den 1 september. 
Det är inte acceptabelt att en förare kör förbi resenärer som tydligt visar tecken att de vill med.

Jag har tagit del av ditt ärende och vidarebefordrat det till den person som ansvarar för våra förare för en åtgärd. 

Jag kommer skicka hem två endagskort till dig och din fästmö som kompensation för det inträffade och hoppas att ni vill resa med oss igen.

Hör gärna av dig till oss igen. Att få veta vad du tycker är viktigt för att vi ska kunna göra ett bättre jobb i framtiden.

Har du frågor eller vill svara på detta mejl är du välkommen att kontakta oss på UL Kundtjänst genom att trycka på svarslänken nedan eller ringa oss på 0771-14 14 14.

Tack för att du tog dig tid att kontakta oss, detta hjälper oss att bli ännu bättre på det vi gör. Jag önskar dig en trevlig resa med UL i fortsättningen!

Med vänlig hälsning

CT
Trafikinformatör

Undras hur mycket jag ska åka på mitt endagskort. Inte särskilt mycket, troligen, med tanke på att jag är åksjuk, inte gillar att åka buss rent allmänt och inte gillar att åka med våra gröna bussar rent generellt…

Livet är kort.

Read Full Post »

Trallar, stammar, babbel och Babel

Det är märkligt, men jag har kommit på mig själv med en sak: jag trallar i bilen igen. Eller rättare sagt, jag skrålar med i hårdrocksstationens musik. Till och från jobbet har jag veritabla konserter. Undras hur mycket som hörs ut när jag stannar för att invänta grönt ljus, till exempel… Men jag kanske ska ge ut en sångbok med mina favoritmetallåtar så kan ju hugade i andra bilar vara med och tralla skråla. Då menar jag förstås passagerare, för förare ska naturligtvis ha ögonen på vägen, inte i Tofflans presumtiva sångbok…

Kanske ska ge ut en sångbok med Tofflans favorit-metal?

Dagarna går så fort! Det är baske mig vår nu, även om det har varit lite lägre temperaturer. Jag minns inte när det var man kom in i mitt hem och spolade stammarna i lägenheten. Tror det var i februari. Tanken var att det skulle bli bra. Det tycker jag inte att det blev. Det är minst lika ofta stopp i avloppen nu som tidigare. Man undrar vad folk egentligen låter passera ner i stammarna. Det irriterar mig när ett arbete som borde göra saker och ting bättre inte gör det. Varför ska bostadsrättsföreningen betala för sånt här som uppenbarligen inte gett några resultat?

Jag skryter så ofta här på bloggen om att jag träffar intressanta människor. Nu sist träffade jag en kollega från före detta avdelningen. Avdelningen omfattar en spännande och heterogen skara människor som jag har den största respekt för vad gäller kompetens. Fasen vad de är duktiga! Nu har jag skrutit ännu mer om dem, men det är de värda. Därmed inte sagt att såna wild cards/jokrar som jag inte behövs. Jag tror nämligen på att att ett företags centrala kommunikationsavdelning ska jobba med just de centrala och övergripande frågorna, medan det behövs kommunikationsjokrar ute på fältet också. Här finns nämligen massor att göra och en central avdelning kan inte rimligen hinna med att serva alla våra institutioner. Det vore ju lite intressant om man funderade över detta i den organisationsöversyn som pågår just nu… Om Tofflan fick önska, alltså.

Efter jobbet idag ryker kalufsen och sen vet jag med säkerhet att jag dimper ner i TV-fåtöljen klockan 20 för att kolla in Antikrundan. I kväll sänds rundan från Rättvik. Jag hoppas verkligen att det inte dyker upp några avhuggna dalahästhuvuden…

Annars när det gäller TV sörjer jag djupt att jag inte längre kan följa litteraturprogrammet Babel. Herr Förnumstig, som tidigare ledde programmet, är äntligen permanent utbytt mot Jessika Gedin. Henne är jag rätt nyfiken på. Det enda jag vet är att hon var ihop med Ola Lindholm en gång i tiden (fråga mig inte varför jag vet det) och att hon har rolig frisyr. Men tyvärr räcker inte detta för att jag ska slå ner röven på TV-tittartider som inte passar mig. Efter klockan 22 en vardagskväll är out of the question och före arbetstidens slut passar inte heller. Återstår SvT Play. Men det är så otroligt mycket sittande/stående vid datorn just nu att jag väljer att avstå. Sorry, men det kanske blir nåt enstaka program nån gång! Eller vem vet, jag kanske snart blir inbjuden till en intervju..?

Read Full Post »

During work hours – and after

Lunchen blev ingen upphetsande historia idag. Efter en hektisk morgon med ett planerat möte och ett oplanerat kände jag mig nöjd. Och hungrig. Bara det att nån mat hade jag ju inte med mig. Fick traska iväg till restaurangen där jag köpte matkort för tio luncher i fredags. Dagens meny var ingen höjdare: fisk, fisk, nån på nåt obeskrivligt sätt tillagad kyckling, samt dagens vegetariska. Det blev det vegetariska – trots att den innehölll två av mina hatlivsmedel: couscous och brysselkål. Men mjölken var god.

Brysselkål hatar jag sen jag bodde i England. Här är dock smaken hjälpligt dold tack vare ostsåsen. Couscousen var lika torr och läbbig som den ser ut.

                                                                                                                                                             Nytt möte/konferens på eftermiddagen. Studerade gräsligt konstig konst i pausen och undrade om jag befann mig på ett dagis. Det gjorde jag inte. Men tanken slog mig… Färggrant, om inte annat…

Konstig konst, men inte på ett dagis.

                                                                                                                                                                  Efter kaffe och mazarin åkte jag hem till New Village för att lämna Clark Kent* i garaget och piffa till mig något litet. Men framför allt för att få en puss eller två av älskling innan jag tuffade in till stan igen med gräsliga Uppsalabuss. (Idag blev jag åtminstone inte åksjuk, men båda förarna bara svängde ut från hållplatserna utan tanke på omkörande bilar – flera gånger.)

Släckte törsten med två såna här:

Staropramen på en tisdag smakade osedvanligt gott!

                                                                                                                                                           Trevligt sällskap i form av kollegor från orten och tillresta från norr, söder och väst. Mycket givande samtal och diskussioner vid bordet!

O från norr till vänster i bild, V från väst till höger.

                                                                                                                                                         Konsten var mycket bättre på det här stället! En hel vägg med musikaffischer.

Häftig affischvägg, men dåligt ljus för fotografering, tyvärr. (Jag vägrar blixt!)

                                                                                                                                                             Maten var också bättre än den vid lunchen – hett, fett och massor av vitlök. Det heta, det feta och vitlöken kunde ha addats något mindre av. Sammantaget ändå väldigt gott.

Het och fet och vitlökig fisksoppa med bröd.

                                                                                                                                                           Hemma vid 21-tiden. Skönt med en dusch! I morgon är en ny dag, en heldag med kollegorna kring olika intressanta och aktuella ämnen. Så jag ska strax sova. Det blir ingen surfrunda hos mina Kickor & Pluttar idag – för första gången på typ två år. Jag hoppas ni förlåter mig..? Som kompensation kan det bli ett elakt anti-mode-reportage i morgon kväll. Jag hade en intressant sms-dialog med min modementor och storasyster fru Hatt mitt på dagen.

I morgon medan jag konferensar blir min dator uppgraderad. Det tror jag är bra!

Nu en liten stund med käraste Fästmön som haft en så gott som Toffel-fri dag!

                                                                                                                                                             *Clark Kent = min lille bilman, som inte dricker öl men bensin

Read Full Post »