Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘köra förbi’

Ett lördagligt inlägg.


 

Vet du nån som kan gå på stan i en hel arbetsdag (åtta timmar) och inte köpa en pryl mer än fika och mat? Ja, det gör du ==> jag. Inte ens en bok från Röda rummet följde med mig hem igår!

Vi tog bussen både in till stan och hem. Det var som vanligt en pina, framför allt eftersom mitt busskort alltid krånglar och alla glor. Men jag överlevde – Fästmön var ju med och då blir inte tankarna om att bussresor är jobbiga för själen så påträngande.

Inte var det jättemycket folk på stan heller, vilket också passade mig utmärkt. Men det blåste som 17 och vinden var nordlig.

Vaksala torg  var halvdött när vi kom dit. I affärerna vid Katalin fanns både roliga och fula prylar och alla var skitdyra. Röda rummet hade inte en bok som jag ville köpa med mig hem.

Vi fikade hos min vän Greken. Där såg vi en apa i taket. Min vän Greken var för en gångs skull dock inte där. Mycket förvånande – och lite oroväckande.

Det blev några besök i affärer. Anna kom ut med en liten, liten påse från en av dem. Sen var det dags för vätskekontroll. Vi hittade lite sol och lä på Villa Romanas uteservering. Där glodde vi på folk och där passerade verkligen såväl höga som låga, lustifika som propra, präster som icke helt laglydiga, konstiga hattar som stekarmössor… tja, egentligen borde ingen nämnas så att ingen glöms. Några bilder blir det i alla fall inte på alla kufar. Som vanligt var vi snyggast själva, för övrigt. (<== ironi. Jag är skitfet och jätteful, har fått det bekräftat nu.)

Lördagsgodis inhandlades på ICA Torgkassen (svindyrt, förstås). Mat intogs på Soul Food – vid Vaksala torg. Där var så lite folk att ägaren ägnade sig åt att putsa fönster medan vi åt. Fast en och annan skrattande man pratade i mobil och ett ungt par som var gravida åt där också. Och eftersom vi återvände till Vaksala torg kan man ju säga att vår dag gick i cirkel.

Som vanligt vid hållplatsen på Väderkvarnsgatan är jag rädd att bussen bara ska köra förbi oss (den har ju gjort det förr), men igår kväll stannade den och körde oss ända till slutstationen. Hemma blev det lite TV med delar av en skräckis och fem bitar godis. Vi orkade varken film eller godis och somnade säkert före midnatt.

Här kommer ett bildspel från gårdagens utflykt. Kommentera gärna nåt på bilderna:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett rätt insnöat inlägg.

 

Blött köksfönster 19 mars 2014

Å ena sidan… blött köksfönster.

Det slutar liksom inte att snöa här. På ena sidan av huset där jag bor ser det mest ut som regn på fönstret. Men kikar man ut ser man att det har kommit en hel del snö.

Vid 19-tiden i kväll ställde UL in sina bussturer. Det är märkligt hur dåligt beredd man är på att det faktiskt fortfarande kan komma snö… Det är ju liksom bara mars. Jag är verkligen glad att jag slipper resa med UL. Inte minst från och med nästa månad när priset på ett månadskort på UL-bussarna höjs från 525 kronor till 790 kronor. Finns det nån Uppsalabo som jublar över detta?

Om man dessutom, som en mig närstående person, bor i Förorten, drabbas man av den nya zonindelningen. Då lönar det sig inte att köpa ett busskort som går att fylla på, så kallad reskassa. För en enkel resa Förorten – Stan kostar då avgiften för två zoner, det vill säga 40 kronor. För oss som bor i Stan och åker med reskassa kostar en enkelresa 20 kronor. Det är OK. Men månadskort – nej aldrig! Särskilt inte som bussarna inte är pålitliga och går som de ska. Eller bara kör förbi en vid hållplatsen trots att man viftar med sitt busskort.

Snöigt arbetsrumsfönster

Å andra sidan… Snöigt arbetsrumsfönster.

Nu har jag tur och har en bil som fungerar och som dessutom är ganska bensinsnål. Däremot gillar jag inte att köra i snöoväder. Men jag måste ju ta mig till jobbet i morgon bitti. Att åka kollektivt är inte att tänka på! Vem vet om UL:s bussar går i morgon? Vem vet om tågen går? Mitt hopp står nu till plogbilarna, att de får ordning på E4:an.

Det är märkligt att UL: s ägare, en organisation till vilken vi som bor här betalar skatt och som dessutom säger sig värna om vår hälsa, tror att enskilda resenärer har råd att tänka på miljön när man höjer biljettpriserna så mycket som man gör vid månadsskiftet. För det blir i många fall billigare att bil till stan. Det är riktigt, riktigt dåligt, tycker jag. Och väldigt insnöat tänkt, UL:s ägare! Eller har ni ens tänkt?


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan är SKITsur på Uppsalabuss. Igen.


Den 1 september förra året var jag och Fästmön
på besök i Kitty Lindstens ateljé. Syftet var förstås att köpa en tavla. Så gjordes också. Efteråt firade vi tillsammans med Kitty och hennes Monica med en middag. Vid tillfället var min hälsporre inte att leka med. Jag hade ont och jag haltade. Dessutom väntade jag på besked om det som fanns i min kropp var litet c eller stort C. Nej, ingen bra höst.

Kitty med Just nu vill jag leva
Kitty Lindsten i sin ateljé med tavlan jag köpte, Just nu vill jag leva.


Men vi hade en jättetrevlig kväll – tills vi skulle åka hem. Vi stod som fyra fån och glodde medan Uppsalabussen vi hade tänkte åka hem med bara körde förbi oss trots att vi tydligt gjorde tecken att vi skulle resa med.

Jag mejlade Uppsalabuss (UL) dan därpå – och det hade visst Monica också gjort – för att klaga. Fem dar senare fick jag svar från ULYtterligare ett par dar efter det fick Anna och jag, som kompensation, var sitt endagskort. Alltså ett kort man kan åka på hur mycket som helst, även till Arlanda, om man nu skulle vilja det, under en dag.

Endagskort UL
Endagskort från UL.


Vad Anna har gjort med sitt endagskort vet jag inte. Mitt har legat på bänken i köket. Jag tänkte att jag kanske skulle använda det nån dag när jag är ledig framöver och inte har nåt att göra. Idag när jag dammade tog jag fram det. Av nån anledning vände jag på det. I mikroskopisk gradstorlek på bokstäverna finns några rader text. Jag gissade att texten handlade om hur man ska använda kortet. Det var verkligen svårt att se vad där stod, men efter ett tag lyckades jag läsa nedersta raden – och bli förbannad på UL igen!

Baksida endagskort ULKorthelvetet har gått ut!!! Som du ser är bokstäverna mikroskopiska jämfört med min tumme som inte på nåt sätt är abnormt stor.


Jaa, korthelvetet har slutat gälla,
för giltighetstiden gick ut efter februari i år. Sex månaders giltighetstid hade kortet. Skitdåligt, tycker jag! Det brukar väl för det mesta vara en giltighetstid på minst ett år på såna här kort. Men UL förnekar sig inte utan är lika dåligt som vanligt. Ett endagskort i kompensation för att ha tvingats halta hem på en ond hälsporre…  Och när man plockar fram kortet för att kolla om man inte ska kunna göra nåt kul med det, har det gått ut.

Så jag gör som jag brukar göra, åker med UL så lite och så sällan jag bara kan. Jag slipper bli frånåkt, jag slipper chaufförer som kör som galningar (ja, för tidtabellerna är för snäva) och jag slipper sitta ihop med människor som stinker. För, och detta skrev jag inte när jag rapporterade om min födelsedag, när vi åkte hem stank det skit på bussen! Nån på bussen satt och fes, helt enkelt. Jag är väldigt åksjuk och skitlukt hjälper ju liksom inte upp måendet. Nu är det ju inte UL:s fel att vuxna människor inte kan uppföra sig, men det blir ju ytterligare ett skäl till att inte åka med UL, som sagt. USCH!


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag, fem dar efter att jag mejlade UL, kom äntligen ett svar från en trafikinformatör. Jag återger det här, med viss avkodning. (Språkligt sett undrar jag om det verkligen är en informatör som har författat mejlet…) Sen väntar jag förstås med spänning på att få veta hur de hanterar chaufförens beteende, men det kanske jag som kund inte delges…

Hej Tofflan!
Jag har tagit del av ditt ärende som ankom UL den 2012-09-02 gällande händelse kvällen den 1 september. 
Det är inte acceptabelt att en förare kör förbi resenärer som tydligt visar tecken att de vill med.

Jag har tagit del av ditt ärende och vidarebefordrat det till den person som ansvarar för våra förare för en åtgärd. 

Jag kommer skicka hem två endagskort till dig och din fästmö som kompensation för det inträffade och hoppas att ni vill resa med oss igen.

Hör gärna av dig till oss igen. Att få veta vad du tycker är viktigt för att vi ska kunna göra ett bättre jobb i framtiden.

Har du frågor eller vill svara på detta mejl är du välkommen att kontakta oss på UL Kundtjänst genom att trycka på svarslänken nedan eller ringa oss på 0771-14 14 14.

Tack för att du tog dig tid att kontakta oss, detta hjälper oss att bli ännu bättre på det vi gör. Jag önskar dig en trevlig resa med UL i fortsättningen!

Med vänlig hälsning

CT
Trafikinformatör

Undras hur mycket jag ska åka på mitt endagskort. Inte särskilt mycket, troligen, med tanke på att jag är åksjuk, inte gillar att åka buss rent allmänt och inte gillar att åka med våra gröna bussar rent generellt…


Livet är kort.

Read Full Post »