Posted in Epikuréiskt, Familj, Gult, HBTQ, Ironi, Personligt, Trams, tagged alkohol, annorlunda, ansikte, arbetare, augusti, åska, banan, banana split, barn, blått hjärta i glas, blinka, blixt, boost, bröst, buller och bång, chokladsås, dallra, dubbelhakor, födelsedag, företag, fika, fin födelsedag, fina bilder, fina kort, fira, flyga fram, folkmassa, foto, fotokonst, fresta, glad, glass, glömma, goda råd, gott, gott till kaffet, grädde, handduk, hembakade kakor, hindar, humor, ICA Supermarket Solen, inbjudan, inte roligt, intervju, kaffe, kakpåse, kärlek, konstiga miner, korva sig, kraftigt regn, kunder, lampa, leverans, ligga bra till, ljud, ljudnivå, mage, mamma, maräng, mat, minsting, mjukt, mobiltelefoni, mormor, mysig, mystisk present, namn, nässkinn, nyckel, omöjlighet, onsdag, ovanligt, packa, paket, pantmaskinen, pappa, påsk, rätt söta, resväska, samma bild, samtal, såsa, se fram emot, självförtroendet, skolstart, smickrande, sova, spel, spelkonsoll, sticka fram, surt, syskon, ta tag i saker, tågbiljett, tårta, träning, trumhinnor, underbart vackert, Uppsala, utvecklas, utveckling, varna, väder, väska, vin on 30 juli 2014|
6 Comments »
Ett firande inlägg.
Glada och gula ballonger ska det vara när man fyller år!
För tolv år sen om lite mer än 24 timmar kom familjens minsting till världen. Och så liten är han inte längre, han fyller tolv år i morgon. Elias, hans syskon, föräldrar och jag firade killen en dag i förväg.
Fästmön och jag åkte och handlade lite gott till kaffet samt mat först. Vi körde så hårt med pantmaskinen att den stannade två gånger. På ICA Solen var det annars sig likt, förutom att alla kunder – utom Anna och jag, förstås – såsade och stod i vägen. Vi flög fram som två hindar. (Nåja…)
Det hade varnats för kraftigt regn och åska, så jag ringde mamma en snabbis innan firande startade. Mest för att berätta att jag just fått ett samtal från ett företag här i Uppsala med en inbjudan till intervju på onsdag i nästa vecka! Nu har jag alltså två intervjuer på gång. Snacka om att det är boost för självförtroendet! I övrigt boostade inte vädret så mycket. Det blixtrade, åskade och regnade en stund, några lampor blinkade och sen var det inte mer med det.
Maten dukades fram när de två arbetarna hade anlänt. Ljudnivån var hög och mina trumhinnor dallrade rejält. Men idag var det mest mysigt – och en träning inför alla ljud och folkmassor vi lär träffa på i morgon och några dar framöver… Det var också roligt att vi för en gångs skull var allihopa – även om Kronprinsen höll sig på sitt rum mest. Frida, till exempel, hade jag inte träffat sen före påsk. Jag ser en lite annorlunda tjej nu, med rejält med nässkinn och en förmåga att ta tag i saker – med några goda råd på vägen. En utveckling åt ett bra håll, vilket glädjer mig.
En som inte utvecklas åt nåt bra håll vad gäller sin fotokonst är dock barnens mamma. Hon lyckas alltid ta så smickrande bilder på mig. Vad sägs om detta fina foto där man ser magen sticka fram och dubbelhakorna korva sig på mitt bröst?
Magen sticker fram och dubbelhakorna korvar sig. Anna tog bilden, förstås.
Jag kontrade med denna bild. När man tittar på den får man känslan av att mästerfotografen tycker att gult är sniggt och inte alls vill se sin älskades ansikte…
Anna åker på en blåsning.
Mystiska kort.
Mellan maten och fikat ville den blivande tolvåringen ha ett par paket. Han fick ett mjukt av mig, som inte var så roligt (en handduk med hans namn på) samt en mystisk present från mamma, pappa och Linn: en spelkonsoll med spel. Tyvärr levereras inte paketet förrän en bit in i augusti, vilket var lite surt. Men Linn hade gjort så fina kort och jag tror att grabben blev riktigt glad att ha nåt att se fram emot lite senare – och då inte bara skolstarten… (^== Ironi!) Sen råkar jag veta att det finns paket kvar för firande i morgon bitti (i alla fall ytterligare tre från mig och några från Anna och Frida). Pappa har visst nåt i bakfickan också som Elias får i morgon kväll när han anländer för att vara där medan mamma och jag prajdar oss.
Att få med hela familjen på en och samma bild är en omöjlighet. Men jag lyckades i alla fall fånga syskona O. Och det är ovanligt! Fast vad de gör för konstiga miner alla tre det vete 17… I normala fall är de nämligen rätt söta.
Syskona O: Linn, Elias och Frida.
Födelsedagsbarnet ville ha tårtan på sin riktiga födelsedag. Det är ju bra, för då får mormor et consortes nåt gott till kaffet i morgon. I stället hade han beställt Banana split. Vi åt och glufsade i oss av glass, grädde, maräng, banan och chokladsås att vi helt glömde bort de hembakta kakorna… Men vissa av oss ligger visst bra till hos Anna, så vi fick med oss en kakpåse hem. Och dessa kakor har jag smällt i mig medan jag har skrivit det här inlägget.
Min älskade Anna.
I bilen hem fick jag inte bara med mig en kakpåse och en resväska utan även Linn som skulle sova i stan. Och så fick jag ett alldeles underbart vackert blått hjärta i glas av min älskade. Det har jag placerat på fönsterbrädan i mitt blåa sovrum.
Ett underbart vackert blått glashjärta.
Jag har lämnat min nyckel hos Lucille. Hon försökte fresta mig med lite vin, men jag föreslog nån kväll nästa vecka, efter onsdagen. Vem vet, jag kanske har nåt att fira då??? Tågbiljett är beställd, väskan är uppackad och packad igen. Jag undrar vad mer jag har glömt..?
Nu hoppas jag att Elias får en fin födelsedag i morgon också – på sin riktiga dag! Jag är säker på att mormor har nåt spännande med sig och att pappa hittar på nåt kul på kvällen.
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 