Katastrofer, krockar och upplyftande ting i minnenas kvarter

Ett rätt katastrofalt inlägg, men positivt ändå.

---

 

Det brukar sägas att 

när fan blir gammal blir han religiös.

Kanske händer det nåt med gamla Tofflor också när de blir äldre – de blir i vart fall sentimentala. Igår besökte jag ju Den Bästa Arbetsplatsen. Idag har jag promenerat i Minnenas Kvarter. Jag har konstaterat att Matteus och Arne är kvar, men den juckande taxen och hans matte huserar inte längre i affären vid busshållplatsen – där säljs numera serietidningar. Den kärleken jag hade då är sen länge slut, föremålet för min tidigare heta låga är lyckligt (hoppas jag!) nygift och hon bor inte kvar i kvarteret. Men det var en fördel för mig att hon hade bott där och det ska jag berätta lite om nu.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Låt oss emellertid börja i Uppsala. Där stod jag i morse på perrongen och väntade och väntade och väntade på tåg som slutligen kom, mycket försenat. Under tiden roade jag mig med att studera en lyftkran. Jag kunde se kranföraren åka i nån sorts sele ut på själva kranarmen. Det var riktigt läskigt att titta på. En kan inte vara höjdrädd om en har ett sånt jobb. Tack och lov skedde det ingen katastrof med kranföraren – den inledande katastrofen var ju den nerrivna tågledningen igår på seneftermiddagen. Stackars alla människor som försökte ta sig till och från sina jobb! När ska det bli ordning med tågen i Sverige, ijenjklien???

Denna kran och dess förare underhöll mig under en lång väntan.

Tåget kom, ja. Det gick i hyfsat normal hastighet bitvis, vissa sträckor kröp det fram och sen kom stunderna när det stod helt stilla. Jag försökte meddela mig med nån jag skulle träffa. Senare fick jag veta att mitt meddelande aldrig nådde fram.

Vid ankomsten flög jag fram till slutdestinationen. Och det var där detta med Minnenas Kvarter var bra, för jag hittade ju rätt på en gång. Behövde inte irra på tvärgator. Jag nådde mitt mål med åtta minuters marginal. Sen hann jag toalettera, tvätta av mig resdammet, dricka en bägare vatten och sitta ner i fyra minuter. I made it!

Vad som sen hände får du inte veta.

Dagens lunch, svamprisotto med tillbehör, var suveränt god.

Efteråt strosade jag i lugnare takt upp till Odenplan där vännen Inger satt och väntade på mig. Vi besteg en smärre höjd, i krokar jag befann mig för typ en och en halv vecka sen senast. Fast upp till Observatorielunden… Det var nog… tio år sen (?) jag sist var där. Inger bjöd på underbart god vegetarisk lunch på Kafé Himlavalvet. En vänlig dam upplät sittplatser åt oss i skuggen, så vi kunde avnjuta lunchen utomhus. Och där satt vi väl en timme eller två och pratade om livet och döden och det däremellan. Ingen av oss skonas från nåt. Det är bara att inse. Likaså att den som gör andra illa ganska ofta får smaka på karma. Nån ängel har jag aldrig utgett mig för att vara, jag är människa, med fel och brister – och jag njuter när dumheter straffar sig. Sån är jag, det vill säga elak och snart straffad tillräckligt för egen del.

Dubbelhakorna är bara mina och Ingers pussar går till hennes barn. Grabbarna i bakgrunden er blot til lyst.

Stockholm var hett, Odenplan som en kokande gryta när vi kröp ner i underjorden för att fara hemåt. Jag kom i perfekt tid och tåget gick som det skulle (!). Det var först när jag startade datorn här hemma som jag upptäckte att där jag nyss hade farit fram kommunalt, där hade det skett en krock… För andra gången på fyra dar klarar jag mig från inblandning. Himmelsk intervention eller ren och skär tur för min del..? Jag hoppas att skadorna blev minimala för de tre inblandade fordonen, de fyra personerna och den som fördes till sjukhus.

Spänningen har släppt, stressen och rädslan att inte komma fram i tid är borta. Kvar är en svag huvudvärk. Därför ska jag strax ge mig ut och införskaffa kvällsmat – Mariekexen är ju slut (de blev gårdagens middag).

Ett stort TACK till alla inblandade i min dag idag, till dem som höll tummar, för att jag klarade mig ifrån katastrofer och krockar, blev involverad i spännande samtal och fick en god lunch av och en dito pratstund med goa vännen Inger!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Firande med en liten aning buller & bång – och gult

Ett firande inlägg.

---

 

Glada och gula ballonger ska det vara när man fyller år!

För tolv år sen om lite mer än 24 timmar kom familjens minsting till världen. Och så liten är han inte längre, han fyller tolv år i morgon. Elias, hans syskon, föräldrar och jag firade killen en dag i förväg.

Fästmön och jag åkte och handlade lite gott till kaffet samt mat först. Vi körde så hårt med pantmaskinen att den stannade två gånger. På ICA Solen var det annars sig likt, förutom att alla kunder – utom Anna och jag, förstås – såsade och stod i vägen. Vi flög fram som två hindar. (Nåja…)

Det hade varnats för kraftigt regn och åska, så jag ringde mamma en snabbis innan firande startade. Mest för att berätta att jag just fått ett samtal från ett företag här i Uppsala med en inbjudan till intervju på onsdag i nästa vecka! Nu har jag alltså två intervjuer på gång. Snacka om att det är boost för självförtroendet! I övrigt boostade inte vädret så mycket. Det blixtrade, åskade och regnade en stund, några lampor blinkade och sen var det inte mer med det.

Maten dukades fram när de två arbetarna hade anlänt. Ljudnivån var hög och mina trumhinnor dallrade rejält. Men idag var det mest mysigt – och en träning inför alla ljud och folkmassor vi lär träffa på i morgon och några dar framöver… Det var också roligt att vi för en gångs skull var allihopa – även om Kronprinsen höll sig på sitt rum mest. Frida, till exempel, hade jag inte träffat sen före påsk. Jag ser en lite annorlunda tjej nu, med rejält med nässkinn och en förmåga att ta tag i saker – med några goda råd på vägen. En utveckling åt ett bra håll, vilket glädjer mig.

En som inte utvecklas åt nåt bra håll vad gäller sin fotokonst är dock barnens mamma. Hon lyckas alltid ta så smickrande bilder på mig. Vad sägs om detta fina foto där man ser magen sticka fram och dubbelhakorna korva sig på mitt bröst?

Magen sticker fram och dubbelhakorna korvar sig. Anna tog bilden, förstås.

 

Jag kontrade med denna bild. När man tittar på den får man känslan av att mästerfotografen tycker att gult är sniggt och inte alls vill se sin älskades ansikte…

Anna åker på en blåsning.

 

Mystiska kort.

Mellan maten och fikat ville den blivande tolvåringen ha ett par paket. Han fick ett mjukt av mig, som inte var så roligt (en handduk med hans namn på) samt en mystisk present från mamma, pappa och Linn: en spelkonsoll med spel. Tyvärr levereras inte paketet förrän en bit in i augusti, vilket var lite surt. Men Linn hade gjort så fina kort och jag tror att grabben blev riktigt glad att ha nåt att se fram emot lite senare – och då inte bara skolstarten… (^== Ironi!) Sen råkar jag veta att det finns paket kvar för firande i morgon bitti (i alla fall ytterligare tre från mig och några från Anna och Frida). Pappa har visst nåt i bakfickan också som Elias får i morgon kväll när han anländer för att vara där medan mamma och jag prajdar oss.

Att få med hela familjen på en och samma bild är en omöjlighet. Men jag lyckades i alla fall fånga syskona O. Och det är ovanligt! Fast vad de gör för konstiga miner alla tre det vete 17… I normala fall är de nämligen rätt söta.

Syskona O: Linn, Elias och Frida.

Födelsedagsbarnet ville ha tårtan på sin riktiga födelsedag. Det är ju bra, för då får mormor et consortes nåt gott till kaffet i morgon. I stället hade han beställt Banana split. Vi åt och glufsade i oss av glass, grädde, maräng, banan och chokladsås att vi helt glömde bort de hembakta kakorna… Men vissa av oss ligger visst bra till hos Anna, så vi fick med oss en kakpåse hem. Och dessa kakor har jag smällt i mig medan jag har skrivit det här inlägget.

Min älskade Anna.

I bilen hem fick jag inte bara med mig en kakpåse och en resväska utan även Linn som skulle sova i stan. Och så fick jag ett alldeles underbart vackert blått hjärta i glas av min älskade. Det har jag placerat på fönsterbrädan i mitt blåa sovrum.

Ett underbart vackert blått glashjärta.

Jag har lämnat min nyckel hos Lucille. Hon försökte fresta mig med lite vin, men jag föreslog nån kväll nästa vecka, efter onsdagen. Vem vet, jag kanske har nåt att fira då??? Tågbiljett är beställd, väskan är uppackad och packad igen. Jag undrar vad mer jag har glömt..?

Nu hoppas jag att Elias får en fin födelsedag i morgon också – på sin riktiga dag! Jag är säker på att mormor har nåt spännande med sig och att pappa hittar på nåt kul på kvällen.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Rumpnissar i kyrkan

Ett inlägg i vilket Tofflan kluckar av skratt så alla dubbelhakorna hoppar – åt människors ädlare baksidor. Finska, sådana sidor.

Det jäser i Lovisa kyrka utanför Helsingfors. Och kanske är det inte bara så varmt i kyrkan att saker och ting jäser. Det har visat sig att rumpor sätter avtryck i bänkarna. Lovisa kyrka har renoverats sen 2008. Som en del i detta målades bänkarna om 2011. Allt var frid och fröjd (?) i Guds hus fram till förra året. I samband med en konsert som drog fullt hus släppte färgen från bänkarna – för att fastna på kyrkobesökarnas baksidor. Kläderna fulla med linoljefärg i grönt blev resultatet. Och i bänkarna fanns rumpavtrycken kvar. Hög temperatur och luftfuktighet misstänks ligga bakom rumpavtrycken.

Så beslutade kyrkorådet att bänkarna skulle målas om. Men kom liksom inte till skott – man ville ju vara säker på att den färg man valde var mer beständig än den som fastnat på folks rumpor. Dessutom tyckte kyrkorådet att en bänk med rumpavtryck skulle vara kvar.

Ett hån av Guds hus och det heliga rummet!

ansåg en grupp. Och så var friden störd.

Den här månaden börjar ommålningen av kyrkans bänkar, men en bänkrad sparas i väntan på kyrkorådets beslut i juni. Så är du snabb kanske du hinner dit och kika. På rumpor som har gjort avtryck i kyrkan. Rumpnissar?

Ingen svart bak, men en jeansbak. Utan linoljefärg.

Livet är kort.

 

Read Full Post »

Kränkande bilder kan bli ajabaja

Sedan ett tag tillbaka har regeringen diskuterat en ny fotolag. Det förslag som har legat gäller olovlig fotografering. Men i ett senare förslag har man ändrat olovlig till kränkande. Brottet kan ge upp till två års fängelse.

Frågan är bara vad som menas med kränkande. Det handlar om bilder tagna i smyg av till exempel avklädda kvinnor eller övergrepp som sen har lagts ut på internet. Det ska vara

[…] en illasinnad handling mot en individ som befinner sig i en utsatt situation. […] 

Men det är varken fotograf eller individ som avgör vad som är kränkande. Det ska domstolen göra!

Även platsen för fotograferingen har ändrats. I det tidigare förslaget handlade det om bostaden, omklädningsrum, toaletter och liknande. Nu kan kränkningen göras var som helst.

Det som har gjort att den nya lagen har dröjt är att man inte vill begränsa fotografers och journalisters arbete.

Inskränkningar vad gäller fotografering – skydd eller hot mot yttrandefriheten?

Nu har jag inte läst förslaget och det ska till lagrådet för granskning innan riksdagen fattar beslut. Men jag hoppas att lagen är tydlig. Och att den inte inskränker yttrandefriheten. Självklart vill jag inte se övergrepp på film eller foto på nätet. Det jag menar är att det ibland kan vara svårt att avgöra vad som är kränkande fotografering och utsatt situation. Det kan ju vara så att jag fotar Fästmön när hon tappar byxorna hemma. Men jag vet inte om min handling är illasinnad. Fast det klart… hon skulle ju befinna sig i en utsatt situation… Och jag skulle kunna känna mig kränkt och utsatt om Anna fotar mig och alla mina dubbelhakor syns. Men grejen är, om jag tolkar det hela rätt, att det varken är upp till Anna eller mig att avgöra det hela – utan domstolen… Det känns liiite… långsökt… Jag är också rädd att den här lagen är ett steg i riktningen att begränsa yttrandefriheten… Vad tycker du???

Read Full Post »

Uppesittarkväll på Morgonen

Framåt seneftermiddagen åkte jag ut till Himlen där jag äntligen fick pussas lite med Fästmön. Det var ett tag sen, kan jag meddela… Vi bytte var sin julklapp också och jag fick den här fina, som inte syns så bra på fotot, men som redan hänger i min gran:

Vacker julgranskula i regnbågens färger.

                                                                                                                                                         Anna fick, fantasifullt nog, en flaska rött, italienskt och fylligt vin, kanske att inta till de goda ostarna hon fick av sin pappa. Jag fick också en söt amaryllis i glasvas. Det ska bli spännade att se den skjuta upp. Johan fick ett paket av mig till julaftons morgon, men naturligtvis blev det inte det paket jag hade tänkt – utan det paket på vars innehåll jag tror att jag har glömt kvar prislappen… 😳

Det tog en stund, men efter några vändor hade Anna och jag och Elias lyckats få in alla julklappspåsar och påsar med julmat i bilen. Vi åkte till Morgonen där Jerry hade utlovat fika

[…] så att ni rullar härifrån […]

Och det var sant! Han hade bullat upp med saffranslängd, kakor, muffins, chokladfingrar och belgiska sjöfrukter. Inte konstigt jag ser fullkomligt vidrig ut på en av bilderna han twitpicade – värst är dubbelhakorna… Men jag gissar att jag ska vara glad att han inte la ut bilden på min

brevlåda

som förstås syntes när jag knökade in alla julklappar under denna gröngöling.

Det blev fullt under Morgongranen, vilket inte riktigt syns på bilden.

                                                                                                                                                                 Vi slog oss ner i soffa och fåtölj och far och äldsta dotter gnabbades som vanligt. Det var roligt att träffa Frida, som jag tror att jag inte har sett sen födelsedagen i oktober!

Alla med på bild för en gångs skull – utom Johan, som hellre ville slappa hemma i sitt nystädade rum i Himlen.

                                                                                                                                                                  Ja det var en riktig vrålfika som bjöds. Till och med katten Maxi fick smaka lite muff(ins).

Maxi fick smaka muff(ins) – trots att han är… ”fixad”…

                                                                                                                                                               Medan Anna griljerade skinkan fixade Jerry och jag med några morgonklappar. För hur stor man än blir, är det viktigt att hålla fast vid en del traditioner. (Jag hörde just min mamma tomten ställa nåt utanför min sovrumsdörr. Och jag blir 50 nästa år…)

Så skjutsade jag hem Anna och åkte själv hem till mamma och säsongsavslutningen av Downton Abbey. Där var det mest död och elände, så jag piggade upp mig efteråt med ett glas päronkonjak och att plocka upp julklappar ur de två kassar jag hade med mig hem från Förorten. Jag blev liiite förvånad när jag hittade… Elias smörgåsburk i en kasse…

Vad gjorde Elias smörgåslåda bland julklapparna???

                                                                                                                                                             Men inuti lådan låg var sin pepparkaka med glasyr till mig och mamma!

Pepparkaka till M…

                                                                                                                                                        Båda hänger nu i vår fina gran!

Och en pepparkaka till U-Tofflan.

                                                                                                                                                            Tack Anna och tack Jerry för allt fint och gott! Mer paket blir det i morgon, har jag noterat!

Read Full Post »

En del saker går ju inte att göra nåt åt…

Det som går att göra nåt åt vad gäller mitt utseende är nu gjort. M gjorde underverk med det som sitter utanpå mitt huvud, det vill säga håret – som vanligt. Resten går ju inte att göra så mycket åt…

M har gjort underverk – med det som sitter utanpå mitt huvud.

                                                                                                                                                    Eller jo! Dubbelhakorna skulle kunna bantas bort, finnen, som skymtas vid kragen skulle kunna klämmas och sminkas över och Korresprodukter rent allmänt skulle kunna få huden i ansiktet bättre.

Inuti huvudet värker det fortfarande, så jag fick ta en tablett. Men kanske behöver jag äta lite frukost också. Det ska jag göra till Dagens Nyheter, som jag ännu inte har hunnit läsa – lokalblaskan prioriteras ännu så länge i det här hemmet. Därpå blir det en snabb dusch innan jag och Clark Kent* tuffar ut till Himlen och hämtar Fästmön. Elias slutar halv två idag och hade inget emot att följa med oss till ICA Solen för att handla det han likställer med fredag – chips! Hela ungen stinker sen sour cream & onion, av nån anledning uttalat ”SÅRS and onion” i den här familjen, under 24 timmar, men glad och nöjd är han när han har fått sina fredagschips. Själv hoppas jag på chilibågar, förstås. Jag är lika förutsägbar som vanligt…

Förutsägbart för min del på fredagen.

                                                                                                                                                       *Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

Friserad och nöjd!

Hemma igen från en dejt med Undergörerskan vad gäller mitt huvud. Och som vanligt är jag mycket nöjd, även om håret känns kort och jag gärna vill rufsa till det i min egen stil. (Förlåt, Mona, om du läser detta! 😉 )

Nyklippt och blåögd, med dubbelhakorna väl synliga, har jag fotat mig själv, mycket fjortisaktigt!  De svarta ringarna under ögonen kommer av lite sömnbrist på grund av värk i natt.

                                                                                                                                                    Svängde förbi Tokerian på vägen hem och fick glädjas åt en storvinst om 24 pix på lördagens Lotto! Eller ja, det blir ju då tolv pix eftersom mamma ska ha hälften. Men ändå. Bättre än inget!

Väl hemkommen hängde jag tvätt och messade till älsklingen. I samma veva fick jag ett skrivuppdrag som jag tog tag i genast och fick klart innan jag ringde Anna. Ville ju höra om jag får nattgäster eller inte. Tyvärr hade bokningen inte gått att genomföra än, men torsdag ser mer lovande ut vädermässigt så det lutar åt att Anna, Elias och Frida åker till Kolmården då.

Själv blir jag hemma och överväger nu att kontakta doktorn i morgon. Lårkan ÄR mycket bättre, men det är en kärlbit om cirka en tum (ungefär 2,5 centimeter) som fortfarande är röd, svullen, varm – inflammerad, helt enkelt. Den gör ONT och den sitter nära knävecket, vilket gör att den känns av för varje steg.

Har intagit lite kaffe och ett par knäckisar med kalkonsalami samt några vaniljkex, men jag SKA laga mat – tre kycklingchorizos ligger och väntar på mig i kylen. Till dem serverar jag bröd och räksallad.

Måste en tur till soprummet sen innan jag åker ut till Förorten och joinar klanen.

Read Full Post »