Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘bonusförälder’

Ett inlägg om ord.


 

motorola_microtac

Typ en sån här mobil hade jag, med ett tjockt batteri och ett tunt.

Vad gjorde man innan mobiltelefoner fanns? Jag fick min första tjänstemobil i början av 1990-talet. Det var en riktig tegelsten, en Motorola, och jag fick ladda den varje dag. Så DET är sig likt, för iPhonen får jag ladda ibland flera gånger om dan. Inte mycket utveckling där, inte. Nä, det som har utvecklats är snarare den utbredda användningen av mobiler. Tidigare var det ju mest i tjänsten man hade mobil – eller om man ville skryta med hur framgångsrik man var – mobiler var ju väldigt dyra.

Igår på julafton samlades familjen hemma hos Fästmön. Men jag och mamma firade i New Village. Det blir för omständigt för mamma att åka iväg nånstans och hon skulle aldrig klara trapporna upp till Annas lägenhet (mamma åker inte hiss). Jag mår heller inte bra fortfarande. Så vi två firade hemma hos mig, med gran, klappar, godis och god mat (jorå, magen ger sig till känna…).

Det är mysigt att fira jul med min ursprungliga familj också, även om pappa fattas oss. Samtidigt saknar jag förstås min nya familj och längtar efter den. Som lite kompensation skrev jag sms till var och en och skickade under kvällen. Det var delvis för att jag inte hade möjlighet att ge så många klappar i år. Det blev så varmt i hjärtat av svaren jag fick tillbaka, särskilt från barnen. Jag fick läsa att nån var glad att jag finns, att nån var tacksam över det stöd jag har varit under tuffa tider och att jag var saknad. Stora ord från unga människor som gjorde mig så rörd att jag fällde en tår.

Det har inte alltid varit lätt att vara bonusmorsa. Att komma in i en familj som då bestod av tre tonåringar och en liten knodd på fem år kräver att vi alla är flexibla. Men för mig, som inte har några egna barn, har dessa fyra bonusbarn varit en riktig gåva i livet! Verkligen nånting med betoning på BONUS.

Tyvärr tycker jag själv att jag inte har varit den bonusförälder jag hade önskat att vara. Det handlar till stor del om en man som en januaridag för snart sex år sen tog ifrån mig en del av min grundtrygghet. En man som förstörde mitt gamla liv och som berövade hela min familj en viss form av trygghet som jag sen dess inte har kunnat ge den. Jag tror inte den mannen har empati nog att ens nån gång då och då sätta sig in i vad han gjorde, vad han förstörde. Men nån gång önskar jag att hans samvete svider när han rullar sig i alla sina miljoner, kanske i nån av sina flera bostäder, tillsammans med sina välartade barn som har fått allt de har pekat på. Jag har inte kunnat stötta min mamma ekonomiskt (mamma får en skamligt låg pension). Mina bonusbarn har fått kämpa – och kämpar! – hårt. De får baske mig inget gratis. Inget annat än stor och total kärlek från oss vuxna. Och DET är stort. DET är värt mer än allt guld i hela världen. Kärleken är störst.

Mina bonusbarn 2009

Mina bonusbarn 2009.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett polisiärt inlägg.


 

Polismyndighetens logga

Polisen vill få in tips!

I början av november hörde jag om det första gången. En kvinna erbjöd, utanför en skola i Förorten*, en tioårig pojke godis och lift. Men pojken tackade nej och nåt mer hände inte.

Nu har kvinnan emellertid varit i farten igen i Förorten, denna gång en morgon strax före skolstart, men inte nära en skola. Kvinnan tog nu tag i en pojke och försökte dra in honom i sin bil. Som första gången lockade hon även med godis. Men pojken slet sig loss och sprang iväg. Båda händelserna är polisanmälda, men det kan även finnas en tredje incident som inte är anmäld. Det skulle gälla den 17 december, alltså i onsdags, och handlar om att en pojke blivit kontaktad av en kvinna på gatan i Förorten, enligt uppgift.

Än så länge har inget förfärligt hänt, men att nästan bli indragen i en främmande människas bil kan vara nog så skrämmande för ett barn. Och vad som hade kunnat hända den andra pojken vågar man som bonusförälder till en pojke i Förorten inte ens tänka på…

Polisen ser allvarligt på det inträffade och vill få klarhet i vad som har hänt. Kvinnan beskrivas vara i 50 – 60-årsåldern och ha mörkt hår. Vet du nåt om händelserna? Kontakta polisen via telefonnummer 114 14. Det går också bra att mejla via e-postadress: tips.uppsala@polisen.se


*Förorten = Storvreta

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ja, jag kom inte på nån bättre rubrik just nu. Det jag ville förmedla med den är att det är sommar nu – eller borde vara det. Somliga av oss arbetar och ska så göra ett tag till, medan andra går på semesterledighet efter midsommar som ju infaller i helgen. Fästmön ska börja jobba administrativt om en vecka. Då blir det lite mer regelbundna arbetstider och dessutom inga kvällar och helger. Men det är ju förstås bara tillfälligt några veckor i sommar. Jag hoppas att det löser sig med den yngsta i familjen, men som bonusförälder förväntas man veta när man inte ska lägga sig i. Och barnuppfostran eller försörjning av barn är ju faktiskt föräldrarnas sak, inte min.  Jag har förstått från vissa håll att jag ska hålla undan – ibland. Lite svårt att veta vilket ben man ska stå på stundom, jag gör så gott jag kan.

Eventuellt blir min anställning här för övrigt förlängd, bland annat eftersom jag väntar på operation. I såna fall är det kanske möjligt att jag kan ta ett par, tre veckor semester – varav en viks åt mamma och så går det åt typ fyra dagar för hämtning och lämning av densamma också eftersom hon vägrar söka riksfärdtjänst. Då skulle det bli knappt en och en halv vecka semester för mig själv. Det känns lite lite, men det är OK. Och sen vet man ju som sagt inte när operationen blir av. I samband med den blir det ju ”långledigt”.

En midsommarbukett för ett antal år sen.


I morgon bitti före jobbet
ska jag åka till labb och lämna ytterligare prov, ett resultat som jag också är spänd på att få veta. För övrigt känner jag mig ganska OK. Jag sover som en spänd fjäder, det vill säga vaknar en gång i halvtimmen eller timmen från klockan två, ungefär. Jag hoppas att det blir bättre när jag blir av med diverse orosmoment.

I morse drabbades jag av nån sorts energisjuka, för jag rev ur påslakanen ur sängen och förberedde för renbäddning i kväll. På hemvägen ska jag stanna för att inhandla maltdryck till midsommar. På tal om midsommar hittade jag ett smaskigt recept på en röra i mina gömmor (det är en riktigt elak historia kring hur receptet kom i min ägo, jag kanske tar den nån gång när jag är på hämndhumör). Det mesta i röran ska hackas och sen just röras ihop. Anna hittade ett annat rör-recept som vi också ska testa till midsommar. Men mat och sånt inhandlar jag nog inte förrän senare i veckan – eller kanske i morgon, för då måste jag ändå köpa TV-tidning.

De här lakanen ska på i kväll. En julklapp från jobbet förra året. Inget skit från arbetsgivaren här, inte. Det vill säga inga billiga fleecefiltar, termosar som inte håller värmen, fula ljuslyktor eller nåt annat onödigt utan dubbla påslakanset av bra kvalitet.


Men först ska jag jobba lite.
Idag på förmiddagen har jag bokat in två intervjuer – dels ska jag samtala med en kemist, dels med en instrumentmakare. Visst låter det spännande? Och jobbet hjälper mig att skaka av mig de känslor av stor irritation som jag känner inför en viss person som går under kategorin skenhelig. Tänk om jag kunde skriva fritt här, såsom jag vågade göra förr… Allra helst önskar jag att jag kunde konfrontera personen öga mot öga, men jag vet att det inte gör nån som helst nytta utan bara förvärrar saker och ting. Tufft läge…

Read Full Post »