April i juni – i vanliga fall

Ett inlägg om väder och utevistelser, straff och i vanliga fall.

---

 

Man kan nästan tro att det är april – såsom vädret beter sig. Som född i april blir jag då och då benämnd Aprilskämtet. Detta öknamn/smeknamn kan vi nu nästan sätta på juni månad i Sverige också. Fast… jag gillar det. Jag gillar att en dag kan bete sig både si och så. Den kan börja med regn och sluta i starkaste kvällssol, så där obevekligt så att mitt glasbord i vardagsrummet ser hårigt ut av allt damm. (Glasbord är snyggt. Det tyckte jag när jag köpte bordeN – ja, jag har två – för typ 13 år sen och det tycker jag fortfarande. Men ur dammsynpunkt och repsynpunkt är de besvärliga.) Eller tvärtom. Igår började dan i alla fall så här:

Igår morse hängde molnen mörka över hustaken i New Village och det regnade.

På kvällen sen blev himlen alldeles blå och molnfri och solen tittade fram. Allt damm, allt smuts på fönstren (mina fönster på framsidan ser helt oputsade ut) blev synligt och jag fick mig nästan att sätta på mig solbrillor. Inomhus. I morse tog jag den här bilden:

Igår kväll – och i morse, när jag tog den här bilden – var himlen alldeles blå och inte ett moln fanns att se.

Igår höll jag mig inte till mina regler. Jorå, jag skötte det administrativa, men jag gick inte ut. Hela dan var jag hemma och satt här ugglade och roade mig med att läsa en deckare på engelska. (Om inte Fästmön hade ringt hade jag inte pratat med nån människa heller på hela dan.) Den är riktigt bra, även om jag känner mig skeptisk till författarens sätt att knyta ihop sin hjältinna (lesbisk småbarnsförälder och polis) med en av hjältarna (Sherlock Holmes) i sin andra serie böcker. Just nu sitter hjältinnan och läser ett upphittat manus som kan vara en outgiven bok om den gamle detektiven… Ett kul grepp vad gäller formgivningen på boken jag läser är att detta manus lyfts fram genom att det är tryckt i gamla hederliga typsnittet courier. Eller ”skrivmaskinsstil”, för dig som var med ”då”…

Det upphittade manuset lyfts fram i boken via typsnittet courier.

”Straffet” för gårdagens regelbrott blir att gå ut TVÅ gånger idag. De flesta skulle inte se det som nåt straff och inte heller jag själv – i vanliga fall. Men det har inte varit

i vanliga fall

på ett bra tag nu. Det innebär att varje utflykt från hemmet, som egentligen är kvasisäkert, blir nåt… stort och lite svårt. Ändå är det jag ska göra varken stort eller svårt utan mest kul. Mitt på dan idag ska jag hasa över och handla en kasse mat på Tokerian. I eftermiddag ska jag plocka upp Anna efter att hon har varit på ett jobbmöte. Därefter åker vi ut till Himlen och klockan 18 är det skolavslutning för yngsta bonussonen. Det innebär tårta efteråt. Nästan som april i juni igen, alltså (både Anna och jag är Aprilskämt, så det kan bli tårta två gånger då…). Förra året kunde jag inte vara med på nån skolavslutning för att jag jobbade. Nu misstänker jag starkt att detta blir den sista skolavslutningen jag är med på. Barn blir större och det är inte alltid tonåringar vill ha en massa gamlingar omkring sig. Och vem vet om jag finns kvar här i juni nästa år. Eller ens i april. Det kan ingen veta. 

Jordgubbstårta – en tradition i familjen vid skolavslutningen.

Men just nu, i den här stunden, är det en solig juniförmiddag. Vaktis klipper gräset och jag har köksfönstren öppna. Himlen är blå. Om jag blundar och anstränger mig kan jag försöka minnas hur det var

i vanliga fall…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lättad börda och sällskap av Ralph Lauren

Ett inlägg om en lättnad och om hur man försöker göra städning till nånting roligt.

Det var inte alls tänkt att jag skulle ta tag i det idag, egentligen, men jag tog luren och ringde griftegårdsförvaltningen i Metropolen Byhålan. Totalt blev det faktiskt tre samtal – två dit och ett till mamma. Fick prata med en urtrevlig kvinna. Vi gick igenom priser, blommor, fakturering och lite annat praktiskt också. Det visar sig inte alls bli fruktansvärt dyrt med total årsskötsel av pappas och mormor och morfars grav som mamma hade föreställt sig! Den högsta kostnaden är den hon betalar redan nu, för lite gräsklippning och borttagning av vissna lösa blommor. Plantering etc samt blommor kostar mindre än 300 kronor till. Ja, det lät så himla billigt att jag faktiskt, mitt i skurningen av badrummet, ringde upp igen för att kolla att jag har fattat rätt. Men jodå, 700 kronor kostar skötseln mamma redan har men med tillägget penséer till våren, tagetes till sommaren och en liggare till allhelgona! Sen avhandlade vi den urusla färdtjänsten i Metropolen och det faktum att alla äldre inte kan eller vill lära sig att hantera datorer… Jag har aldrig träffat människan, men klok och trevlig var hon! Och en av mina bördor har blivit lättad, liksom mitt konstanta dåliga samvete…

Blommor till graven.

Före frukost ringde jag och informerade mamma. Hon blev nog ganska förvånad och hyfsat nöjd. Däremot var hon först inte helt nöjd med att fakturan går till mig, men jag argumenterade då att hon ju hade gjort fel i år vilket hade kostat henne 2 x 475 kronor…

Sen fortsatte jag städa i badrummet. Det var då jag kom i närkontakt med Ralph Lauren. Och jag kan meddela att han hänger sig kvar… Jag använde väl så yviga armrörelser när jag torkade hyllorna att jag lyckades sopa ner en liten parfymflaska. Det står ett gäng såna småflaskor i badrummet och de ska ges bort till en viss Storasyster. Bara det att det aldrig blir av. Då sker sånt här. Nu stinker det Ralph Lauren i hela badrummet och lite i köket också, eftersom jag har öppet ditut och öppna köksfönster för att försöka vädra ut lite. Det var inte många droppar som spilldes, men det var synnerligen starka droppar, kan jag meddela. Ett vattenglas är alltid halvFULLT när man vippar ut det. Det är en liten provflaska Ralph Lauren-parfym också, kan jag meddela. Däremot gjorde jag inte som ett av mina osmartaste ex (ibland är det så självklart varför ex är just ex, eller hur?) som DAMMSÖG upp en krossad parfymflaska (det var den dammsugaren, det…). Jag torkade och torkade och torkade med hushållspapper. Det doftade först. Sen luktade det. Nu stinker det. Men, som sagt, jag vädrar!

Parfymflaskor i litet format som skulle ha getts bort. Dolce Gabbana-rakvattnet är min pappas. Jag var med honom när han köpte just den här flaskan, bara ett par veckor innan han gick bort. Nu tar jag mig en sniff då och då och tänker på pappa.

Jag har gått med dammvippa och trasa, men dammsugningen är inte klar än så den står på tur nu. Hade ju lite annat emellan, som att boka in en intervju för en Uppsalanyheter.se-artikel, förutom att ringa tre andra samtal. Tyvärr blir intervjun inte av förrän mitten av nästa vecka. Men vaffan, det är ju semester.

Efter sugningen måste det bli en tur över till Tokerian för proviantering. Bröd och mjölk behövs, till exempel. Lottot måste också kollas och lämnas in.  Kanske köpas en liter jordgubbar..? Middag har jag annars plockat fram ur frysen – det blir tre kalkonchorizos med bröd.

Tänkte sen sätta mig vid datorn och registrera mig som konsult hos ett företag i kommunikationsbranschen samt registrera mig på en sajt bland yrkesfolk. Jag vill nämligen verkligen inte gå till arbetsförnedringen den 1 augusti, men så lär det med all säkerhet bli. Du ska inte tro att jag för ett ögonblick glömmer bort det, mitt i allt mitt tramsande i tillvaron…

Det är väl egentligen aldrig roligt att städa förrän efteråt, men för att roa mig själv med lite hjärngympa noterade jag följande som jag INTE noterat tidigare:

• tjejen på tavlan i sovrummet har en oval navel
• min mormor ser lurig ut på ett foto av henne och morfar, ett foto som står på min rokokobyrå bland andra fotografier av min släkt och familj – där alla ser seriösa ut! Utom mormor, alltså! Hon ser full i 17 ut! Jag blev glad!

Du ser! Alltid finns det nya saker att upptäcka! Nu åter till snabeldraken!

Livet är kort.

Read Full Post »