Lättad börda och sällskap av Ralph Lauren

Ett inlägg om en lättnad och om hur man försöker göra städning till nånting roligt.

Det var inte alls tänkt att jag skulle ta tag i det idag, egentligen, men jag tog luren och ringde griftegårdsförvaltningen i Metropolen Byhålan. Totalt blev det faktiskt tre samtal – två dit och ett till mamma. Fick prata med en urtrevlig kvinna. Vi gick igenom priser, blommor, fakturering och lite annat praktiskt också. Det visar sig inte alls bli fruktansvärt dyrt med total årsskötsel av pappas och mormor och morfars grav som mamma hade föreställt sig! Den högsta kostnaden är den hon betalar redan nu, för lite gräsklippning och borttagning av vissna lösa blommor. Plantering etc samt blommor kostar mindre än 300 kronor till. Ja, det lät så himla billigt att jag faktiskt, mitt i skurningen av badrummet, ringde upp igen för att kolla att jag har fattat rätt. Men jodå, 700 kronor kostar skötseln mamma redan har men med tillägget penséer till våren, tagetes till sommaren och en liggare till allhelgona! Sen avhandlade vi den urusla färdtjänsten i Metropolen och det faktum att alla äldre inte kan eller vill lära sig att hantera datorer… Jag har aldrig träffat människan, men klok och trevlig var hon! Och en av mina bördor har blivit lättad, liksom mitt konstanta dåliga samvete…

Blommor till graven.

Före frukost ringde jag och informerade mamma. Hon blev nog ganska förvånad och hyfsat nöjd. Däremot var hon först inte helt nöjd med att fakturan går till mig, men jag argumenterade då att hon ju hade gjort fel i år vilket hade kostat henne 2 x 475 kronor…

Sen fortsatte jag städa i badrummet. Det var då jag kom i närkontakt med Ralph Lauren. Och jag kan meddela att han hänger sig kvar… Jag använde väl så yviga armrörelser när jag torkade hyllorna att jag lyckades sopa ner en liten parfymflaska. Det står ett gäng såna småflaskor i badrummet och de ska ges bort till en viss Storasyster. Bara det att det aldrig blir av. Då sker sånt här. Nu stinker det Ralph Lauren i hela badrummet och lite i köket också, eftersom jag har öppet ditut och öppna köksfönster för att försöka vädra ut lite. Det var inte många droppar som spilldes, men det var synnerligen starka droppar, kan jag meddela. Ett vattenglas är alltid halvFULLT när man vippar ut det. Det är en liten provflaska Ralph Lauren-parfym också, kan jag meddela. Däremot gjorde jag inte som ett av mina osmartaste ex (ibland är det så självklart varför ex är just ex, eller hur?) som DAMMSÖG upp en krossad parfymflaska (det var den dammsugaren, det…). Jag torkade och torkade och torkade med hushållspapper. Det doftade först. Sen luktade det. Nu stinker det. Men, som sagt, jag vädrar!

Parfymflaskor i litet format som skulle ha getts bort. Dolce Gabbana-rakvattnet är min pappas. Jag var med honom när han köpte just den här flaskan, bara ett par veckor innan han gick bort. Nu tar jag mig en sniff då och då och tänker på pappa.

Jag har gått med dammvippa och trasa, men dammsugningen är inte klar än så den står på tur nu. Hade ju lite annat emellan, som att boka in en intervju för en Uppsalanyheter.se-artikel, förutom att ringa tre andra samtal. Tyvärr blir intervjun inte av förrän mitten av nästa vecka. Men vaffan, det är ju semester.

Efter sugningen måste det bli en tur över till Tokerian för proviantering. Bröd och mjölk behövs, till exempel. Lottot måste också kollas och lämnas in.  Kanske köpas en liter jordgubbar..? Middag har jag annars plockat fram ur frysen – det blir tre kalkonchorizos med bröd.

Tänkte sen sätta mig vid datorn och registrera mig som konsult hos ett företag i kommunikationsbranschen samt registrera mig på en sajt bland yrkesfolk. Jag vill nämligen verkligen inte gå till arbetsförnedringen den 1 augusti, men så lär det med all säkerhet bli. Du ska inte tro att jag för ett ögonblick glömmer bort det, mitt i allt mitt tramsande i tillvaron…

Det är väl egentligen aldrig roligt att städa förrän efteråt, men för att roa mig själv med lite hjärngympa noterade jag följande som jag INTE noterat tidigare:

• tjejen på tavlan i sovrummet har en oval navel
• min mormor ser lurig ut på ett foto av henne och morfar, ett foto som står på min rokokobyrå bland andra fotografier av min släkt och familj – där alla ser seriösa ut! Utom mormor, alltså! Hon ser full i 17 ut! Jag blev glad!

Du ser! Alltid finns det nya saker att upptäcka! Nu åter till snabeldraken!

Livet är kort.

Read Full Post »

Honey, I’m home

Ett inlägg om det faktum att hemma är bäst, eller..?

Jorå. Till somligas förtret och andras glädje är jag hemma igen. (Ja, alla älskar mig inte, men några.) Det gick bra att köra idag. Naturligtvis var det många sommarbilar ute på vägarna, men de flesta som var ute och rattade idag kunde köra. Utom en idiot, förstås, som envisades med att lägga sig precis i bakarslet på först mig, sen bilen framför mig – som det inte gick att köra om eftersom det framför den fanns en långtradare. Ibland är folk så jävla irriterande bara.

Jag fick stanna vid Skoftesta, för då var jag lite trött och så behövde jag gå på toa. Skoftesta ligger rätt bra på vägen, ungefär halvvägs hem. Det blev en Dumleglass och en pappmugg kaffe också innan jag körde vidare.

Behövde fylla på med såväl socker som koffein.

Mitt sällskap i bilen var Mikael Niemi. Jag har förstås läst hans roman Populärmusik från Vittula, men det är egentligen det enda jag känner till om karl’n. Jag upptäckte direkt att han var en duktig berättare. Tack, Sommar i P1, för bra program! Jag visste inte i förväg vem som skulle prata idag och hoppades på att ingen skulle tala om det för mig heller – jag ville bli överraskad! Det brukar jag bli på ett positivt sätt av sommarpratarna!

Rullade in i New Village strax efter klockan 16. Fick med mig alla grejor in från bilen i garaget. På så vis slapp jag köra in på gården. Där är så många små barn ute och leker så här års, så jag är verkligen glad att jag inte behövde köra där. Men jisses så fullastad jag var!

Försökte ringa mamma i en halvtimme, men det var bara upptaget. På så vis hann jag packa upp allt innan jag kom fram! Strax började min lur ladda ur, så det blev bara ett kort samtal. Just nu laddar båda lurarna så att jag ska få lite batteritid att prata med min älsklingskicka!

Hemma var allt sig likt. Samma trista och uttråkade röster hördes, uppblandade med unga, pockande och pigga. Lika tråkigt som vanligt att lyssna till. Kan inte för mitt liv begripa hur människor kan låta just så förfärligt uttråkade, torra… Mina växter var också väldigt torra. Ändå vet jag att Anna var här igår och vattnade. En del växter tar sig nog, men ampeln tror jag nog har gjort sitt, eller..?

Rätt död, va..?

Vad händer i veckan då? Jo, jag går in på min tredje semestervecka, men för den skull är jag inte sysslolös. Jag ska ringa griftegårdsförvaltningen om årsskötsel och jag ska ringa och boka in en intervju med en riktig stjärna här i stan. Intervjun blir förstås en artikel till Uppsalanyheter.se!

Vidare ska jag ta en en fika med en nybliven 50-åring. Och som alla semesteråtervändare behöver jag tvätta. Lägenheten behöver städas också, tyvärr, men det sparar jag till en regnig dag. Ska ner på stan också vid tillfälle och kolla in mobiler. En ny sådan måste inhandlas om jag nu ska vara kontaktbar. Tänk om a-kassan kunde betala den… Nehej, inte det, inte… Ändå krävs det att jag ska vara tillgänglig.

Ska strax ringa Anna och kolla läget. Hennes förkylning har brutit ut så hon är väl inte så jättepigg. Jobbigt i denna hetta! Jag hoppas att vi ändå kan gå och titta på Kitty Lindstens utställning nån gång den här veckan. Kitty ställer ut sen den 6 och till och med den 13 juli i Galleri Uppsala 1810 på Svartbäcksgatan 21. Hon öppnar varje dag klockan 12 och stänger lite som hon tycker. Vore kul att se hennes alster och höra om hon har gjort några bra affärer!

Kvällens middag intar jag nog lite senare. Det blir… prästostbågar och en kall bira. Det har jag förtjänat!

Livet är kort.

Read Full Post »