Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘pensé’

Ett risande inlägg.


 

Träd på kyrkogården

Ett vackert träd på kyrkogården med alla grenar och kvistar orörda.

På kyrkogården var det rätt dött. Ja, alltså… Oj då, jag menade verkligen inte att skämta om döden. Det jag menade var att några penséer inte hade planterats ut än. Det är för kallt om nätterna fortfarande. De gula påskliljorna vi hade med oss stod som små solar i den lilla gröna plastvasen. Vi var också en tur till mammakusinen B:s föräldrars gravplats och satte några påskisar. Mamma satt i bilen och pekade med hela handen (!) och tyckte att jag skulle slita kvistar från björkarna i backen ner mot det som en gång var Rivoli, ett disko på yngre stenåldern. Jag blev mycket upprörd och hävdade att det var brottsligt. Och så fotade jag ett vackert träd i stället.

Men ett påskris skulle vi ju ha. Jag lovade därför att ta en promme längs med sjön efter middagen (korvkiosken lagade maten i kväll igen) och leta efter fallna eller kapade kvistar som låg på marken. Det blåste ganska kallt och var inte alls lika skönt som igår. Men jag traskade på och utförde mitt uppdrag – med mig hem kom ett knippe av diverse kvistar. Vi får se om nåt slår ut här inne i värmen, med vatten i vasen. Mamma letade fram en låda påskpynt och vi behängde kvistarna med allsköns tuppar, påskkärringar och ägg. Den rätt fula ankungen blev en svan. Det ett owedigt fint owis till slut!

Detta bildspel kräver JavaScript.


Sen trätte vi om ett och annat
och saker som hade försvunnit upphittades av mig, trots att mamma INTE hade lagt dem där, det hade Nån Annan gjort. Påskfriden (?) sänker sig över Toffelmammans boning och i natt måste jag försöka sova lite mer än de två senaste nätterna. Men jag vill ju veta om DU har nåt påskris och vad som finns i det. Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en lättnad och om hur man försöker göra städning till nånting roligt.


Det var inte alls tänkt
att jag skulle ta tag i det idag, egentligen, men jag tog luren och ringde griftegårdsförvaltningen i Metropolen Byhålan. Totalt blev det faktiskt tre samtal – två dit och ett till mamma. Fick prata med en urtrevlig kvinna. Vi gick igenom priser, blommor, fakturering och lite annat praktiskt också. Det visar sig inte alls bli fruktansvärt dyrt med total årsskötsel av pappas och mormor och morfars grav som mamma hade föreställt sig! Den högsta kostnaden är den hon betalar redan nu, för lite gräsklippning och borttagning av vissna lösa blommor. Plantering etc samt blommor kostar mindre än 300 kronor till. Ja, det lät så himla billigt att jag faktiskt, mitt i skurningen av badrummet, ringde upp igen för att kolla att jag har fattat rätt. Men jodå, 700 kronor kostar skötseln mamma redan har men med tillägget penséer till våren, tagetes till sommaren och en liggare till allhelgona! Sen avhandlade vi den urusla färdtjänsten i Metropolen och det faktum att alla äldre inte kan eller vill lära sig att hantera datorer… Jag har aldrig träffat människan, men klok och trevlig var hon! Och en av mina bördor har blivit lättad, liksom mitt konstanta dåliga samvete…

Blommor t pappa o mormor o morfar

Blommor till graven.


Före frukost ringde jag och informerade mamma.
Hon blev nog ganska förvånad och hyfsat nöjd. Däremot var hon först inte helt nöjd med att fakturan går till mig, men jag argumenterade då att hon ju hade gjort fel i år vilket hade kostat henne 2 x 475 kronor…

Sen fortsatte jag städa i badrummet. Det var då jag kom i närkontakt med Ralph Lauren. Och jag kan meddela att han hänger sig kvar… Jag använde väl så yviga armrörelser när jag torkade hyllorna att jag lyckades sopa ner en liten parfymflaska. Det står ett gäng såna småflaskor i badrummet och de ska ges bort till en viss Storasyster. Bara det att det aldrig blir av. Då sker sånt här. Nu stinker det Ralph Lauren i hela badrummet och lite i köket också, eftersom jag har öppet ditut och öppna köksfönster för att försöka vädra ut lite. Det var inte många droppar som spilldes, men det var synnerligen starka droppar, kan jag meddela. Ett vattenglas är alltid halvFULLT när man vippar ut det. Det är en liten provflaska Ralph Lauren-parfym också, kan jag meddela. Däremot gjorde jag inte som ett av mina osmartaste ex (ibland är det så självklart varför ex är just ex, eller hur?) som DAMMSÖG upp en krossad parfymflaska (det var den dammsugaren, det…). Jag torkade och torkade och torkade med hushållspapper. Det doftade först. Sen luktade det. Nu stinker det. Men, som sagt, jag vädrar!

Parfymflaskor

Parfymflaskor i litet format som skulle ha getts bort. Dolce Gabbana-rakvattnet är min pappas. Jag var med honom när han köpte just den här flaskan, bara ett par veckor innan han gick bort. Nu tar jag mig en sniff då och då och tänker på pappa.


Jag har gått med dammvippa och trasa,
men dammsugningen är inte klar än så den står på tur nu. Hade ju lite annat emellan, som att boka in en intervju för en Uppsalanyheter.se-artikel, förutom att ringa tre andra samtal. Tyvärr blir intervjun inte av förrän mitten av nästa vecka. Men vaffan, det är ju semester.

Efter sugningen måste det bli en tur över till Tokerian för proviantering. Bröd och mjölk behövs, till exempel. Lottot måste också kollas och lämnas in.  Kanske köpas en liter jordgubbar..? Middag har jag annars plockat fram ur frysen – det blir tre kalkonchorizos med bröd.

Tänkte sen sätta mig vid datorn och registrera mig som konsult hos ett företag i kommunikationsbranschen samt registrera mig på en sajt bland yrkesfolk. Jag vill nämligen verkligen inte gå till arbetsförnedringen den 1 augusti, men så lär det med all säkerhet bli. Du ska inte tro att jag för ett ögonblick glömmer bort det, mitt i allt mitt tramsande i tillvaron…

Det är väl egentligen aldrig roligt att städa förrän efteråt, men för att roa mig själv med lite hjärngympa noterade jag följande som jag INTE noterat tidigare:

  • tjejen på tavlan i sovrummet har en oval navel
  • min mormor ser lurig ut på ett foto av henne och morfar, ett foto som står på min rokokobyrå bland andra fotografier av min släkt och familj – där alla ser seriösa ut! Utom mormor, alltså! Hon ser full i 17 ut! Jag blev glad!

Du ser! Alltid finns det nya saker att upptäcka! Nu åter till snabeldraken!


Livet är kort.

Read Full Post »

Att storhandla är aldrig roligt. Att handla mat är aldrig roligt heller. Att storhandla mat inför en storhelg är… f*n i mig tortyr! 

Idag skulle vi göra alltStorhandla Mat till en Storhelg. Redan när vi anlände blev det stirrigt. Mamma stack iväg innan jag hade hämtat scanner och påsar. Plötsligt var det raketfart in på ICA Maxi.

Mamma hade inte varit på ICA Maxi sen jag var hemma i somras. Och jag är ju som sagt inte på ICA Maxi så ofta. Det betyder att ingen av oss hittar. Det är för övrigt ingen idé att försöka memorera var saker och ting finns, för nästa gång har personalen flyttat om. Påminner starkt om en arbetsplats i mitt före detta liv där man hela tiden omorganiserade för omorganiserandets skull. Man lät ändå alla gamla rävar och hönor som var de verkliga bromsklossarna vara kvar, så inget blev liksom nånsin bättre. ICA Maxi i Metropolen Byhålan påminner mycket om den arbetsplatsen.

En gammal höna.


Åter till Metropolen.
Betänk att mamma och jag hade utfört några ärenden i centrum först. Jag träffade gamla bekantingen AS som jag alltid träffar här eller på Pride. Jag tror alltid att jag inte känner nån här, så jag blir lika förvånad varje gång nån ropar på mig.

I centrum inhandlades två presenter till Petite Moi. Vi ska nämligen fira födelsedag här i morgon, vi har till och med köpt en tårta. En Toblerone-tårta! På ICA Maxi. Och dit styr jag er nu tillbaka i tanken…

Redan när vi anlände till ICA Maxi var jag kissnödig. Du vet så där så det riktigt bubblar i öronen. Men mamma sprang som sagt in i raketfart. Jag ville stanna och titta på ett sniggt duschdraperi, men det hade vi inte tid med. In i smeten, bara.

Smet… Jaa, så kan man ju kalla kärringar som aldrig har kört varuvagnar förr och gubbar som kan konsten att stå i vägen hur och var de än står. Och sen, redan vid frukten, började mamma gaffla om leverpastej.

Leverpastej ska vi ha. Leverpastej måste vi ha. Det äter du väl? Men var är leverpastejen? Var ÄR leverpastejen?

Jag svarade nånting om att jag trodde att den var längre fram, bortom osten. Men i en kvart irrade mamma omkring, hängandes på vagnen och ältandes om leverpastej, jag for som en vante i hennes kölvatten. Till sist kastade hon sig på en gosse som såg ut som han kom direkt från dagis, men han jobbade faktiskt i affären.  Och han sa precis vad jag hade sagt:

Leverpastej finns bortom osten, på höger sida.

Nöjde sig mamma med det? Nej. Vid sillburkarna, som stod före osten, var hon igång igen.

Här finns ju ingen leverpastej. Var ÄR leverpastejen? Va?  Vavava??? Det är skamligt!

Jaa,

tänkte jag,

det är säkert nån som hela tiden flyttar på leverpastejen när vi närmar oss den. Bara för att.

Men jag sa det inte. Mamma var inte på skämthumör.

Till sist nådde vi i alla fall vårt mål och därefter var det verkligen

Tack och hej, leverpastej! 

Vi skulle bara köpa lite Findusmiddagar och lösgodis, sen var vi äntligen klara. Fast… alla andra skulle också

bara

framför allt vad gäller lösgodiset. Folk var som galna! Men vi överlevde! Vi kom helskinnade ut genom kassan och medan mamma rullade in på apoteket kastade jag mig in på en toalett. Jag hann.

När vi kom hem fyllde mamma det här vackra ägget med lösgodis, en trisslott och en peng till mig!


Hemma igen smusslade mamma lite
innan hon överlämnade ett vackert påskägg fullt av leverpastej godis samt en trisslott och en peng. Jag kan säga att jag grävde djupt i ägget innan jag pallade göra nåt annat.

Men jag har fått 

nåt annat gjort

idag också! Jag har jobbat lite. En timma eller knappt två. Övrig tid har jag försökt lossa på det trasiga, fettiga lysröret i köket samt letat efter mammas lila skohorn. Ingetdera var framgångsrikt, möjligen den lilla stundens arbete…

Denna händelserika dag avslutade jag på kyrkogården med att göra fint hos mormor och morfar och pappa. Sen åkte vi till korvkiosken och köpte middag. Det var lite ledsamt att höra att den unge ägarens morbror gått bort i januari. Men, som han sa så klokt:

Det är en del av livet.

Jag hoppas pappa tyckte om penséerna, de mörka blålila var hans favoritfärg…

Penséer till mormor och morfar och pappa.

Read Full Post »

Jag såg för mitt inre öga att dagen idag skulle bli lugn och mysig på jobbet. För bara nån vecka sen hade jag ett litet ”studiebesök” inbokat idag på förmiddagen. Resten av dan tänkte jag ägna åt att skriva på min kommunikationsplan som jag ju ska presentera veckan efter påsk. (Ursäkta om jag tjatar om planen, men jag är nervös! Att ta fram den här planen har varit mitt huvuduppdrag här på institutionen. Nu när jag får förlängd anställning till och med juli i sommar ska jag delvis jobba åt en annan institution här i huset.)

Men så blev det förstås inte… Min besökare kommer klockan tio. Klockan elva har jag en intervju på engelska med en rysk forskare. Klockan tolv bryter vi för påsklunch, annonserad som

Swedish Sandwich Cake.

Klockan 13 har jag min andra intervju med en forskare, dock på svenska. Efter detta tänker jag skriva ner resultaten av intervjuerna, peta in det som ska petas in i planen samt lägga planen på en USB-sticka och ta med. För sen bär det av söderut, ner till mamma, för några dars påskledighet.

Pippina är så glada att de inte blev kokta till påskägg att de sjunger.


Clark Kent* är fullpackad
med väskor och kassar och till och med en matta som jag har köpt till mammas hall. Det lär ta en stund att lasta in allt hos mamma, men i kväll finns inga andra planer mer än att fika och ta det lugnt. Fika gör jag nog för resten också på vägen ner, för att få sträcka på benen och skutta in på en toa.

Inför morgondagen har mamma gjort en att-göra-lista:

  • storhandla påskmat
  • diverse ärenden på stan
  • titta på och eventuellt köpa presenter till mig
  • inhandla påskblommor, bland annat till graven

Och så klockan 15.30 ska mamma till sin frissa. Hejåhå, mamma brukar inte vara raketsnabb, så vi får se hur detta går… På lååångfredag ska vi i alla fall ta det lugnt och fira min födelsedag fast jag inte fyller förrän om 20 dar då. Troligen superar vi på kinakrog. Det beror lite på vädret, enligt senaste rapporten skulle det komma en snöstorm. Då får jag kanske lägga till

  • skotta fram bil

på att-göra-listan… Vidare ska vi ut och plocka påskris – det är tradition – och så vill jag upp till graven och göra fint med penséer till pappa.

Fästmön har barnen lite av och till i veckan, men till påsken är endast killarna hos henne. Jag saknade henne redan i måndags och det är aldrig roligt att fira storhelger – eller ens några helger – på var sitt håll. Anna ska emellertid jobba lite också och som sagt, sen har hon sällskap av sina två söner. Men ändå. Ibland önskar jag att jag kunde klyva mig och vara på två ställen samtidigt. Fast det är ju omöjligt eftersom mamma bor 30 mil härifrån, ungefär…


*Clark Kent = min packade lille bilman

Read Full Post »

En stund på Fästmöns balle*. En close up på en pensé. Ett skratt.


Mitt lilla fejs och jag?

                                                                                                                                                    Alltså…


Mitt lilla fejs… och jag!

                                                                                                                                                    *balle = balkong

Read Full Post »

Idag på Mors dag var det lite bättre tur med vädret. På förmiddagen kunde vi sitta på balkongen och njuta i solen och av de vackra blommorna.


Moster Ljubas lilla hink är nästan sötare än pensén i den!

                                                                                                                                                          Hortensian lyser upp fint på balkongen med sin kraftiga färg.


Härlig och stark färg!

                                                                                                                                                              Det blev frukost på balkongen – framåt lunchtid… Sen hoppade vi in i Clark Kent* och styrde kosan bland annat till Varamon. Vädret var OK, men luften kylig, så det var ingen som direkt badade. Men några windsurfare såg vi.


Det ser så härligt ut att windsurfa och vid Varamostranden ligger faktiskt en internationell windsurfarskola! Fast vi skrev inte in oss där.

                                                                                                                                                        Det blev en glass från Restaurang Sjövik på en bänk medan vi tittade på strandvolleyboll och windsurfarna. Mamma hade vissa problem med sin glass…


Nyfiken i en strut!

                                                                                                                                                              Vi tog en promenad vid stranden och ut på Brandbryggan som är nyrenoverad och anpassad till personer med funktionshinder. Det enda i den vägen vi såg var en kort ramp som gick ner i vattnet.


Mamma ”rollade ut” på Brandbryggan.

                                                                                                                                                        Jag tittade ut över vattnet, men det såg ganska kallt ut och inte särskilt inbjudande…


Fint, men kallt såg vattnet ut!

                                                                                                                                                             Såg en skylt som varnade för armhålor, nej djuphålor! Har jag aldrig hört talas om tidigare. Varamon är ju känt för att vara långgrunt…


Djuphålor där det är långgrunt… Konstigt…

                                                                                                                                                        Varamon var från början ett sommarstugeområde. En del av de gamla husen finns kvar, men annars smälls den ena efter den andra lyxvillan upp. Vättervågens pensionat tillhör i vart fall den gamla bebyggelsen.


Här kan man fortfarande bo på sommaren, tror vi. Eller hoppas vi.

                                                                                                                                                   Mamma var på sitt raska humör, så vi traskade ända upp till vår egen gamla sommarstuga Tallbacken. Och jo då, stugan står kvar!


Till vänster om stugan byggde morfar en lekstuga till mig. Den flyttades sen med till huset.

                                                                                                                                                  Tallbacken var sig likt, men renoverat såväl utvändigt som invändigt.


Plattorna upp till stugan fanns inte på vår tid. Och yttertrappan var inte så där fin.

                                                                                                                                                          Vi gick runt stugan och kikade in. Köket var förstås nytt och i det som var mitt rum fanns det två våningssängar. De två enkelsängarna i vardagsrummet var utbytta mot en bäddsoffa. Verandan var helt inglasad.


Ingen satt på verandan idag, men mamma berättade att här hade de haft många roliga kräftskivor…

                                                                                                                                                         Så vände vi om och gick till bilen igen, men först passerade vi en gräsfotbollsplan där jag lärde mig cykla.


”Här lärde du dig cykla!” sa mamma. ”Det finns till och med på film, för morfar filmade.”

                                                                                                                                                            Det var ganska skönt att komma till bilen igen. Mamma hade promenerat långt och var trött. Vi åkte en runda runt stan också, bland annat till Råssnäs och till Borenshults slussar och så tankade jag på vanliga stället.

Väl hemma igen var tanken att vi skulle fika på balkongen, men då hade det blivit så kyligt att vi fick sitta inomhus.

Mamma har beställt färdtjänst till klockan 18.30 och då åker vi till Restaurang Ming och äter Mors dags-middag!

                                                                                                                                                      *Clark Kent = min lille bil

Read Full Post »

Vaknade frampå morgontimmarna med vansinnig kramp i benen. Liksom FLÖG upp ur bädden på golvet. Men jag överlevde såväl kramp som flygtur. Däremot höll jag på att sätta morgonkaffet i vrångstrupen när jag satt och läste lokalblaskan och såg denna rubrik:


VA? Håller vännen FEM på att bli arbetslös?

                                                                                                                                                   Naturligtvis blev jag tvungen att messa henne direkt, men jag fick lugnande besked, hon var INTE en av de drabbade! I stället kom vi överens om att ringas i morgon vid lunchtid och bestämma tid för träff.

Messade också Kvast-Hilda och tipsade henne om en underbar liten kortfilm som går på SvT 2 i kväll, Min morbror tyckte mycket om gult.

Medan jag satt och väntade på att det skulle bli dags att åka in till stan passade jag på att fota några bildbevis för att Tofflan faktiskt är lite flickig. Se här, bara, klänning och allt!


En liten Toffel-kicka i klänning!

                                                                                                                                                       Och här då! Med dockvagn och allt! (Jag kan inte minnas att jag lekte särskilt mycket med dockor, men uppenbarligen hade jag en dockvagn som jag körde omkring med…)


Titta! Dockvagn, kalasbyxor och handväska! Man tror inte att det är sant, men det ÄR faktiskt Tofflan!

                                                                                                                                                          Vi tog bilen in till centrum strax efter klockan tio och gjorde en del ärenden innan det blev dags att träffa husköparna och mäklaren på köparnas bank. På Apoteket träffade jag AnnSo och vi kom överens om att NÄSTA gång jag kommer ner, då ska vi och CS träffas och svinga en bägare eller två! Innan banken hann jag också med att lösa in min vinstlott till två helt nya Trisslotter. Dessa ligger nu i plånboken och mognar… På Stora torget köpte jag åtta penséer i vackra färger till graven och så hann jag in och köpa var sin bakelse innan vi hoppade in på banken.

Det tog ungefär en timma att skriva under alla papper, lämna över nycklar och prata lite om diverse kring huset. Jag gick och hämtade bilen sen och plockade upp mamma utanför banken och så for vi hem och drack kaffe och åt citronbakelse!


Gult och gott och gräddigt! 😛

                                                                                                                                                            Sen kom mamma på att vi hade glömt att handla några saker, så det blev till att skutta ut i bilen och åka till ICA Maxi. Jag tror att jag har varit där varenda dag sen jag kom och jag börjar verkligen avsky stället! Främsta anledningen till detta är att de flyttar om avdelningarna och varken jag eller de som jobbar där hittar nånting, känns det som…

Efter detta åkte vi så äntligen upp till kyrkogården. Jag planterade åtta penséer i vackra färger på graven och så hade vi med oss buketten jag snodde från huset igår. Det blev så vackert!

På vägen hem stannade vi till i den lokala godisaffären. Och för en gångs skull var min påse INTE störst! Men den var rätt stor ändå…


Hoppas det inte är några pickar i godispåsen, bara…

                                                                                                                                                             Vi hann knappt innanför dörren förrän telefonen ringde. Det var husköparen och han hade ”synpunkter” på städningen. Verkar vara en riktigt petig typ, så jag hoppas att det inte blir några problem med dolda fel eller nåt sånt… För trots försäkringar verkar det vara ganska lätt för en köpare att få rätt mot en säljare… Jag tog samtalet, så mamma skulle slippa, men vi var båda ganska irriterade. Det är ju ändå Valborgsmässoafton och vad ska vi göra åt att städtjejerna glömde göra rent köksfläkten? Glömma och göra misstag kan väl alla! Sen hade han synpunkter på köksluckorna, men jag VET att de var rengjorda för jag kikade på det igår när jag var i huset. Fick god lust att säga nåt att om det inte passar så kan jag komma och hämta gräsklipparen som kostade 8 000 spänn som han FICK…

Messade lite med Fästmön som just kommit hem från jobbet och vilade sin onda häl på vilken hon fått en oskön blåsa, stackare. Själv har jag slängt på en maskin tvätt och den var visst precis nu färdig, så jag ska väl gå och hänga den.

Valborgsmiddag – sill, färskpotatis från Egypten, gräddfil, gräslök, snaps och öl – blir det vid 18-tiden! Gottigotti!

Read Full Post »