Posted in Böcker, Personligt, Vänner, tagged Agatha Christie, ansvarig, ökänd, översätta, bokskatt, dödsfall, De sju urens mysterium, deckare, förära, författare, försättsblad, försova sig, fortsättning, fredag, gäster, ge ut, generös, hemlig klubb, Hemligheten på Chimneys, herrgård, hjälte, hjältinna, kylaren, lady, litteratur, lord, mars, mördad, mitt framför näsan, mord, mulen, omdöme medel, onsdag, samma karaktärer, Siv, skoja, snoka, svenska, tack, tidig, trevande, väckarklockor on 29 juli 2015|
2 Comments »
Ett inlägg om en bok.
För nästan på dagen 28 år sen köpte Siv Agatha Christies deckare De sju urens mysterium. Det var en mulen fredag, har hon skrivit på bokens försättsblad. Så är det även nu, fast det är ju bara onsdag idag. Boken hittade jag i den generösa bokskatt som Sivs dotter förärade mig i mars i år. Stort TACK, Agneta!
Handlingen tar sin början på lord Caterhams herrgård. Ett antal gäster är där och bland dem den unge Gerry Wade, ökänd för att han alltid försover sig. Därför bestämmer sig några av de övriga gästerna att skoja med Gerry. De ställer in åtta väckarklockor som det sätter alarm på i hans rum. Fast Gerry vaknar aldrig – han har blivit mördad. Och de åtta klockorna har plötsligt blivit sju. Bundle, egentligen lady Eileen, börjar snoka i dödsfallet. Men det stannar inte vid ett mord. Snart sker ytterligare ett – mitt framför näsan – eller kylaren! – på Bundle. Bundle kommer en hemlig klubb på spåren, De sju uren, och undrar om klubben är ansvarig för morden.
Den här boken är på sätt och vis en fortsättning på Hemligheten på Chimneys (1925) för att den har samma karaktärer. Förutom det är det två olika berättelser. De sju urens mysterium kom ut 1929 och översattes och gavs ut redan året därpå på svenska. Det är alltså fortfarande en tidig Christie och författaren har ännu inte bestämt sig för hur hennes hjälte eller hjältinna ska vara. Därför känns boken ganska trevande och den tillhör inte författarens bästa.
Toffelomdömet blir medel.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, HBTQ, Personligt, Vänner, tagged 2000-talet, äkta, ända, backa i tiden, dator, död, deckare, dotter, förändra, författare, generös, hem, hjältinna, inklippt, julklapp, Kate Martinelli, kvinnlig partner, Laurie R. King, läsa, lesbisk polis, liv och leverne, livet, Mary Russell, mördarjakter, medel, mejl, middag, mobiltelefoni, mord, mordoffer, omdöme, opublicerat manus, påminna om, presentkort, Sherlock Holmes, Sherlock Holmes-nörd, sir Arthur Conan Doyle, slutet sällskap, störa, tack, The Art of Detection, tillägnat familjen on 11 juni 2015|
Ett inlägg om en bok.
Serien om lesbiska polisen Kate Martinelli är slut. Jag har just slagit ihop pärmarna till Laurie R Kings bok The Art of Detection. Boken kom ut 2006 och sen dess har det varit tyst i Kate Martinelli-serien (totalt fem böcker inklusive denna). I stället har författaren fokuserat på sin andra hjältinna, Mary Russell, som jobbar tillsammans med självaste Sherlock Holmes. Faktum är, att Sherlock Holmes nästan tog över även den här boken. Stort TACK till generösa Eskilstuna-Åsa för presentkortet jag fick i julklapp och som jag köpte den här boken och tre till för!
Vi har kommit en bit in på 2000-talet och Kate Martinelli har blivit utrustad med en mobitelefon! Hon kollar också sina mejl då och då, men än så länge gör hon det via en dator. Mordet som den här boken handlar om gör emellertid att både Kate Martinelli och vi läsare backar i tiden. Mordoffret är nämligen Sherlock Holmes-nörd. Philip Gilbert håller inte bara Sherlock Holmes-middagar för ett slutet sällskap, han har inrett sitt hem som Sherlock Holmes. Men när han kommer över ett opublicerat manus, som KAN vara av sir Arthur Conan Doyle, förändrar det hans liv. Eller ändar det, snarare. Manuset hamnar så småningom i Kate Martinellis hand. Hon – och vi läsare – får läsa det, inklippt i mitten av den här boken. På sätt och vis påminner manuset om Philip Gilberts liv och leverne. Och död…
Nja, jag tycker att Sherlock Holmes kommer och stör. I de tidigare böckerna om Kate Martinelli har det visserligen också handlat om mord och mördarjakter, men även om Kates liv med sin kvinnliga partner Lee. Det livet har i den här boken utökats med en liten dotter, Nora. Slutet av boken är också tillägnat familjen. Men det känns inte riktigt lika… äkta. Tyvärr.
Toffelomdömet blir medel.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, HBTQ, Personligt, tagged administrativ, anstränga mig, april, Aprilskämtet, öknamn, öppna köksfönster, barn, besvärlig, bete sig si och så, blå himmel, blunda, Courier, damm, deckare, detektiv, en kasse mat, engelska, född, författare, försöka minnas, formgivning, foto, framsida, gamling, gå ut, glasbord, hårigt, hem, hjälte, hjältinna, hustak, i vanliga fall, inomhus, jobba, jobbmöte, juni, juniförmiddag, Kate Martinelli, klippa gräs, kul grepp, kvasisäker, kvällssol, Laurie R. King, lesbisk småbarnsförälder, manus, Mary Russell, mörka moln, mest kul, mobiltelefoni, moln, molnfri, oputsade fönster, outgiven bok, polis, prata, regel, regelbrott, regler, regn, repor, roa mig, Sherlock Holmes, sista, skolavslutning, skrivmaskinsstil, smeknamn, Smuts, sol, solbrillor, stark, stort och lite svårt, straff, Sverige, tårta, The Art of Detection, tonåring, typsnitt, uggla, upphittat, utflykt, vaktis, vardagsrum, väder, Willys, yngsta bonussonen on 09 juni 2015|
Ett inlägg om väder och utevistelser, straff och i vanliga fall.
Man kan nästan tro att det är april – såsom vädret beter sig. Som född i april blir jag då och då benämnd Aprilskämtet. Detta öknamn/smeknamn kan vi nu nästan sätta på juni månad i Sverige också. Fast… jag gillar det. Jag gillar att en dag kan bete sig både si och så. Den kan börja med regn och sluta i starkaste kvällssol, så där obevekligt så att mitt glasbord i vardagsrummet ser hårigt ut av allt damm. (Glasbord är snyggt. Det tyckte jag när jag köpte bordeN – ja, jag har två – för typ 13 år sen och det tycker jag fortfarande. Men ur dammsynpunkt och repsynpunkt är de besvärliga.) Eller tvärtom. Igår började dan i alla fall så här:
Igår morse hängde molnen mörka över hustaken i New Village och det regnade.
På kvällen sen blev himlen alldeles blå och molnfri och solen tittade fram. Allt damm, allt smuts på fönstren (mina fönster på framsidan ser helt oputsade ut) blev synligt och jag fick mig nästan att sätta på mig solbrillor. Inomhus. I morse tog jag den här bilden:
Igår kväll – och i morse, när jag tog den här bilden – var himlen alldeles blå och inte ett moln fanns att se.
Igår höll jag mig inte till mina regler. Jorå, jag skötte det administrativa, men jag gick inte ut. Hela dan var jag hemma och satt här ugglade och roade mig med att läsa en deckare på engelska. (Om inte Fästmön hade ringt hade jag inte pratat med nån människa heller på hela dan.) Den är riktigt bra, även om jag känner mig skeptisk till författarens sätt att knyta ihop sin hjältinna (lesbisk småbarnsförälder och polis) med en av hjältarna (Sherlock Holmes) i sin andra serie böcker. Just nu sitter hjältinnan och läser ett upphittat manus som kan vara en outgiven bok om den gamle detektiven… Ett kul grepp vad gäller formgivningen på boken jag läser är att detta manus lyfts fram genom att det är tryckt i gamla hederliga typsnittet courier. Eller ”skrivmaskinsstil”, för dig som var med ”då”…
Det upphittade manuset lyfts fram i boken via typsnittet courier.
”Straffet” för gårdagens regelbrott blir att gå ut TVÅ gånger idag. De flesta skulle inte se det som nåt straff och inte heller jag själv – i vanliga fall. Men det har inte varit
i vanliga fall
på ett bra tag nu. Det innebär att varje utflykt från hemmet, som egentligen är kvasisäkert, blir nåt… stort och lite svårt. Ändå är det jag ska göra varken stort eller svårt utan mest kul. Mitt på dan idag ska jag hasa över och handla en kasse mat på Tokerian. I eftermiddag ska jag plocka upp Anna efter att hon har varit på ett jobbmöte. Därefter åker vi ut till Himlen och klockan 18 är det skolavslutning för yngsta bonussonen. Det innebär tårta efteråt. Nästan som april i juni igen, alltså (både Anna och jag är Aprilskämt, så det kan bli tårta två gånger då…). Förra året kunde jag inte vara med på nån skolavslutning för att jag jobbade. Nu misstänker jag starkt att detta blir den sista skolavslutningen jag är med på. Barn blir större och det är inte alltid tonåringar vill ha en massa gamlingar omkring sig. Och vem vet om jag finns kvar här i juni nästa år. Eller ens i april. Det kan ingen veta.
Jordgubbstårta – en tradition i familjen vid skolavslutningen.
Men just nu, i den här stunden, är det en solig juniförmiddag. Vaktis klipper gräset och jag har köksfönstren öppna. Himlen är blå. Om jag blundar och anstränger mig kan jag försöka minnas hur det var
i vanliga fall…
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Familj, Personligt, Trams, tagged övertag, galant, hjältinna, humor, kamp, koppla greppet på, kram, lördagskväll, problem, segrare, som ett brev på posten, specialknep, strykbräda, svag punkt, tacka för god match, treva, undertill, vika sig, vinna on 18 november 2012|
2 Comments »
Inte vet jag vad du gör hemma hos dig en lördagskväll, men hemma hos oss… Tja, igår kopplade Fästmön greppet på strykbrädan…
Utgångsläge: Anna vs strykbrädan.
Hon trevade under den. Skulle hon hitta dess svaga punkt?
Hon har uppenbara problem undertill…
Men så tar hon till lite specialknep.
Oj, oj, oj, nu händer det nåt!
Har hon fått övertaget, tro?
Definitivt ett övertag! Här har hon kopplat greppet!
Jag tror bestämt vi har en segrare i kampen…
Ja titta! Hon vann! Här har strykbrädan fått vika sig.
När man har kämpat ska man tacka för god match. Anna gör det med en kram.
Kram på dig, strykbrädan!
Tänk så galant hon klarade den här matchen! Som ett brev på posten, kan man säga…
Som ett brev på posten.
Min hjältinna!
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 