Den fallande detektiven

Ett inlägg om en bok.

---

 

Alla – nästan! – förtjänar en andra chans. Därför blev jag glad när vännen I gav mig Christoffer Carlssons bok Den fallande detektiven. Det här är den andra boken om polisen Leo Junker. Den första, Den osynlige mannen från Salem, läste jag i somras. Trots att den var prisad var jag synnerligen svårflirtad – den tilltalade mig inte alls. Men vad tyckte jag om uppföljaren?

Det är lucia och alldeles i bokens början hittas en mördad man. Det visar sig vara en forskare som håller på med nån sorts undersökning där han intervjuar till synes anonyma personer. Leo Junker knaprar sobril och börjar utreda fallet tillsammans med en kollega. Men snart tar säkerhetspolisen från dem fallet. Bakgrunden till mordet börjar 15 år tidigare i och med vänskapen mellan två unga killar. Den historien berättas parallellt. Och naturligtvis går historierna ihop.

Den här boken är riktigt ruskig. Den tar upp synnerligen aktuella ämnen, nämligen rasism och nynazistiska rörelser. Och kanske är det därför den faller mig bättre på läppen än den första delen. Ja, inte att jag gillar rasism och nynazism, utan att det är aktuella ämnen som berör. Jag tycker också att Den fallande detektiven är mer spännande och rentav välskriven. Den osynlige mannen från Salem hade flera fel och brister både innehållsmässigt och språkligt, men även faktamässigt.

Toffelomdömet blir inte det högsta, men högt!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Elakt, ord som berör och värdefullt

Ett påminnande inlägg.

---

 

Jag den 22 januari 2015, en bra dag.

Dagarna går. Om lite mer än tre månader blir jag ett år äldre. Det syns. De senaste sex åren har jag åldrats 60 år, känns det som. Det är inte så mycket att göra åt. Jag måste acceptera, för jag kan inte påverka tiden eller det som har hänt.

Det finns bra dagar och det finns dagar i mitt liv när jag inte vill delta. Jag har verktygen att hantera det senare, men ibland vägrar jag använda dem. Det blir liksom en utmaning att se hur mycket jag tål. Det är onekligen mer spännande, dessutom, att balansera på en slak lina än en spänd… Nej, jag är inte särskilt snäll mot mig själv, dessa dagar. Jag är elak. Jag tar bort allt jag tycker om, säger nej till dem jag gillar att umgås med. Däremot skulle jag aldrig säga ja till dem jag inte gillar att umgås med. De går fetbort alla dagar.

Jag bygger nånting. Jag bygger ett ställe som jag vill ska vara öppet för så många som möjligt som respekterar orden och som inte enbart vill sticka brevsprätten i mitt hull.

Är det roligt att vara elak? Mår man bättre av att vara elak? Nej, det gör i alla fall inte jag. Jag mår i stället väldigt dåligt när jag är elak. Jag är elak ibland. Men ibland är jag det inte. Att bli anklagad för att vara elak när man inte är det – och för ”lite” annat som inte har med den saken att göra –  gör jävligt ont. Det spelar ingen roll om jag försvarar mig och säger att

Det är inte sant!

Det är en klunga människor som har dömt mig utan att veta vem jag är. Människor som har klickat på Gilla-knappen eller kallat mig idiot eller pucko utan att en enda gång ha mött mig i verkliga livet. Det är intressant att de vet så mycket om mig. (<== ironi) Jag har inte ens träffat den så kallade rapportören. Det vill säga den person som läser varje ord den kan på min blogg och rapporterar vidare, gärna med egen tolkning. Personligen läser jag inte ord hos människor som inte intresserar mig. Men jag har vänner som gör det. Det får stå för dem.

Jag står för mina ord och jag är stolt över att de berör människor. Men jag tar inte ansvar för misstolkningar. Dessutom är en blogg bara en blogg. Den här bloggen visar valda delar av mitt liv. Och det är jag som har gjort urvalet.

Den här veckan städade jag ur kylen och frostade av frysen. Jag rensade också utsidorna från vykort, foton och diverse roligheter jag har klippt ut och sparat. Men ett kort, som satt på en bukett en gång, sitter kvar. Det är mer synligt nu och jag tittar på det varje dag.

Nu ska du också få titta på det en stund. Jag hoppas att du mår bättre av att läsa dessa ord, så att du är mindre elak idag:

Tack I!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Professionellt..?

Professionella skribenter??? Vad sägs om…

Artprojkettets – vad är det?

Eller…

Fredagern – är det nån särskild dager?

Tofflor är sånt man har på fötterna, men vad är vofflor?

Vofflor..? Det låter som nån sorts hundar i Mumindalen.

Att vara erfaren… Då har man varit med i spelet länge. Gammal i gamet, lyder uttrycket. Men här är man gammal i… ett gem.

Gammal… i ett gem..?

Här är en som fyller år, men vad 17 gör hon mer? Jag får inte ihop den här meningen riktigt.

[…] så här en bit in på det nya året fyller hon 30 år passar även på att gifta. […] Saknas det inte några ord här? Det är tur att hon trots allt är POSTIV.

Slutligen några repriser också. Vad menas här, egentligen?

[…] Men han längtar jag efter att åka ut igen. […]  Eh???

Vad är det här för fusk? Brittiskt mammafusk?

Brittiskt mammafusk?

Flaksa, vad är det för nåt?

Mystisk flaksa… (Och ett roligt efternamn)

Ett litet syftningsfel här nedan, tror jag bestämt.

Stenblocken ska göra landskapet mer spännande från Skogstibble? Låter ju inte klokt.

På tal om sten… Vad heter den här mannen egentligen – Sten eller Claes?

Sten Hake eller Claes Hake på bilden?

Nya ord kan somliga skribenter skapa också. Vad sägs om detta?

Uthålpåligast? Nån som vet vad det betyder?

Slutligen några som liksom… talar förbi varandra…

K vill att Christina ringer, men hon letar efter nån som kan sy kläder.

JA, JAG HAR HAFT SKITTRÅKIGT I KVÄLL!!!

Livet är kort.

Read Full Post »

Fjällbackamorden: I betraktarens öga

Uppdaterat! 
En liten reflektion… Fjällbackamorden sägs utspela sig på västkusten. Men varför pratar ALLA stockholmska???

I kväll var det premiär för Fjällbackamorden, en serie om totalt fem långfilmslånga filmatiseringar av Camilla Läckbergs böcker. Två av filmerna visas nu, det vill säga i kväll och den 2 januari. Nu är det ju inte första gången dessa filmatiseras, men med nya skådespelare och lite annat stuk tror man att det ska bli bättre/mer spännande/intressantare.

Nya Erica och Patrik.

Kvällens film, med undertiteln I betraktarens öga, utspelar sig i Fjällbacka förstås, dit Ericas syster Anna har kommit för att sälja ett hus. Samtidigt pågår inspelningen av ett avsnitt av Antik i kubik, en lite tramsig anspelning på Antikrundan. Det blir förstås mord och elände och lite passion och sånt också, men det fikas inte! (Camilla Läckberg har ju fått en del kritik för att det fikas för mycket och ofta i böckerna…)

Vad tycker vi om detta då, mina loppor och jag? Tja, skådespeleriet är betydligt bättre än i tidigare filmatiseringar. Per Morberg är lysande i sin roll som äckelpelle. Den enda jag har invändningar emot egentligen är Lennart Jähkel. För nej, varför måste det alltid vara en rolighetsminister med? Tröttsamt!

Jag tycker ändå att det här är mycket bättre än tidigare att jag ger ett högt betyg.

Livet är kort.

Read Full Post »